Framgångsrika skolor...YEAH !!!

I förra veckan hade DN en härlig artikelserie om framgångsrika skolor och vad som kännetecknar dem. Reportrarna levererade berättelser som stämmer väl överens med den forskning som genomförts och de utredningar som skolverket gjort, nämligen att hemligheten kring framgångsrika skolor ligger i det sociala klimatet och det visionära målinriktade ledarskapet.












Det sociala klimatet i kombination med en gemensam viljeriktning borgar för trygghet och trygga människor presterar bättre eftersom de blir motiverade (kolla "motivision" i tidigare inlägg). Se här vad Kenneth Karlsson rektor på Östergårdsskolan i Halmstad säger om nyckeln för hur de på hans skola framgångsrikt ändrat färdriktning.

- Vi försöker vara stenhårt fokuserade på att samtliga elever ska bli sedda, att de ska få så mycket hjälp de behöver och att de ska prestera så bra som de kan. Då blir betygen ofta bättre.
DN 24 okt

Det egendomliga är att vi inte verkar ha fattat detta överallt och att det inte är en självklarhet i varje skola, och varje företag också för den delen. Är det någon som så här in på 2000-talet med all forskning i ryggen verkligen på fullt allvar har övertygelsen att otrygga människor lär bäst? Eller att ha fruktansvärt tråkigt eller att inte alls bli sedd ökar betingelserna för lärande?

Nä knappast. Så frågan är alltså mer än bara relevant?

Lite längre in i samma artikel kan man läsa detta och bilden av klimatet på Östergårdsskolan börjar bli än tydligare:

"Tre entusiastiska lärare i de samhällsorienterande ämnena pratade om hur viktigt det är att alla och då menade de alla elever får uppleva hur det känns att få godkänt på en kurs."
DN 24 okt

:-)

Motivisionera mera


Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap

Man måste få göra fel....eeeehhhhh....

En viktig del i lärandet och utvecklandet av entreprenörer som vågar pröva nya saker är att skapa en kultur och ett klimat som tillåter att man gör fel. Vi vill inte ha "felrädda människor" utan "vågliga" människor som törs bryta mönster, även om det ibland är jobbigt. Utveckling och progression kan inte ske utan att vi bryter befintliga mönster. Därför måste medarbetare och elever få känna att det är ok att pröva nytt, få göra fel, och att lära av dem.... Men ibland blir även det resonemanget fel.

I fredags var jag och föreläste hos ett av Vattenfalls bolag om just bland annat "vikten av att bryta mönster". Och ni kan ju tänka er hur knasigt det blev när jag började berätta om vikten av att få göra fel. Som tur var som kom jag av någon outgrundlig anledning på mig själv mitt i stunden och lyckades tråckla mig ur det hela med att säga typ: "...man måste få göra fel överallt...det är oerhört viktigt....ehhh...

...utom just här i Forsmarks kärnkraftverk då kanske???"

Ha ha ha....det blev väldigt roligt i alla fall. Ett minne som kommer sitta i ganska länge.

:-)

Tolerans, kycklingskap och 40 000 möten....

Igår hade vi nätverksträff på Berns med talare som Helén Andersson, Kjell Svensson, Christer Sturmark och jag själv. Jag inledde med lite nytt material blandat med lite gammalt på temat för kvällen "Bryta mönstret".

Helene gjorde ett grymt framträdande och berättade om sina erfarenheter som företagare/entreprenör i kycklingindustrin. Bland annat så handlade det om ledarskap, som vi snabbt döpte om till begreppet:

"Kycklingskap"

Helén berättade även om sin nya verksamhet, singelträffar. 40% av svenskarna är singlar, ca 2,5 milj. "Vilket marknad"....Den kvinnan ser affärsmöjligheter överallt :-)

Kjell Svensson, personaldirektör på AB Volvo, berättade massor spännande saker för deltagarna, bland annat de viktiga orden resultat och värderingar. Vi fick den retoriska frågan om vilket av de ord som är viktigast för chefen? ....alla funderade...efter en stund avslöjade Kjell att det viktigaste ordet är "och"...
En annan rolig sak han lyfte upp är vårt maniska beteende kring möten i näringsliv och skola, en vanlig svensk chef har ca 40 000 möten i sin karriär....huga ! Är 30% av dem konstruktiva är det ju rätt mycket onödig energi som kanaliseras åt fel håll.

Christer Sturmark gav oss slutligen en resa i globaliseringen och det faktum att vi ibland använder begrepp som vi inte alltid inser betydelsen av. Tex Tollerans..... Att vara tolerant betyder att man motvilligt accepterar en viss företeelse eller egenskap hos tex en annan människa. Säger man tex att man är tollerant till homosexualitet eller homosexuella så accepterar man dem alltså motvilligt. Betydelsen blir alltså att det är något "fel" på dem "men de får väl vara med ändå då". Kyrkan visar homosamhället tollerans. De får gärna vigas, men inte i kyrkan. Det är alltså viktigt att vi rör oss med begrepp som signalerar vår människosyn, den som sätter samma värde på alla människor oavsett om vi är vita, svarta, bruna, gråa, homosexuella eller hetero m.m. Normal och onormal är ett annat sånt där ord, som bygger på vad som statistiskt sätt är mer än 50% eller nåt sånt. Christer gav exemplet pingstpastor Åke Gren som hävdade att homosexualitet är onormalt. I en debatt diskuterade Sturmark med denne kontroversiella pingspastor och Christer kunde väl på ett sätt hålla med om att rent statistiskt är homosexualitet onormalt, det är kanske 10% av befolkningen som har den läggningen (kan ej korrekt siffra). Men som Christer sa:

"Det måste ju vara ännu mer onormalt att vara pingstpastorn Åke Gren..."

Ja det blev en spännande kväll.

Delaktighet, en självklarhet....? hmmm för vissa...ja!

Delaktighet och inflytande är intressant. Min erfarenhet kring hur detta område hanteras i vuxenvärlden är rätt intressant. Som vuxna tycker vi att delaktighet och inflytande är något av en rättighet vi har i vår västerländska demokratiska värld. Fine, det är det nog också. En självklarhet alltså. Vi driver delaktighet framför oss i fackliga sammanhang och arbetsgivarsammanhang som om det var ett självändamål. Alla möjliga situationer får funka som måltavla för att diskutera om man har inflytande och delaktighet på arbetsplatsen. Men mitt i villervallan uppstår två centrala frågor.

Hur korrelerar delaktighet och resultat? Den andra frågan är ännu mer relevant. Hur står det till med delaktigheten i skolan för eleverna?

Jag tror att de allra flesta idag år 2007 kan skriva under på att om 8 personer ska utföra uppgifter över tid så löses de betydligt mer effektivt och med ett bättre resultat om alla är delaktiga i både möjlighetslösning och själva utförandet jämfört med om en gör allt. Delaktighet är alltså inte en politisk fråga i första hand utan i allra högsta grad inverkande på resultatet. Det finns gott om evidensbasserad forskning kring detta inom bland annat socialpsykologi och pedagogik, så det är långt ifrån kontroversiellt eller på något sätt nytt.

Men förlängningen på detta är naturligtvis att lärandet i skolan också behöver delaktighet bland de som lär. Därför har vi en kungstanke i den svenska skola om att eleverna skall vara delaktiga i planering och utvärdering av den DAGLIGA undervisningen.
Så här står det i Lpo94 (den svenska läroplanen för grundskolan):

"Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervis-
ningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna
utveckla sin formåga att utöva inflytande och ta ansvar."

Det är alltså inga som helst tveksamheter kring hurvida delaktigheten skall vara en bärande del av skolan, underförstått är också att det är nödvändigt för det moderna lärandet.

Om vi nu ser på möjligheterna här, istället för problemen, möjlighetiserar istället för problematiserar så inser vi snart hur stor kraft det sitter i de 1,4 miljoner elever vi har i skolan. Om alla dessa barn & ungdomar ges ökat inflytande över sin undervisning och i de situationer det är möjligt (de flesta) också ges konkreta verktyg och processer för att aktivt kunna påverka sitt lärande så kommer också resultaten att skjuta i höjden. Det är ingen tvekan om det.

Hmmm...de kraxande kråkorna formerar sig och ställer frågan:
- ja ja lilla Fredrik, men alla elever är inte mogna att ta ökat ansvar....

Fel! Alla elever kan ta ansvar, men i olika grad. Alla kan !!! Men antar man att de inte kan så kommer de heller inte att kunna. Det är din föreställning som begränsar, inte verkligheten. Möjlighetisera mera. Tänk om chefen säger:

- Mina anställda är inte alls mogna att ta ansvar....

Hmmm...då skulle det bli ett herrans liv i korridorerna. Men när vi talar om barn och unga dår är det närmast en självklarhet att de inte kan. Men de kan...så in i bomben mycket. Mycket mer än vi vuxna lägger märke till. De lär sig på ett ett helt annat sätt än vi, och andra saker för den delen. Saker som är viktiga i deras värld och den värld de ser sig växa upp till. Att vi inte begriper det och klänger oss fast i det gamla är ju vår egen belastning, inte deras.

Låt oss möta dem, ge dem delaktighet och inflytande över sitt lärande i skolan. Låt oss skapa oss en utvecklande framtid.





Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap

Ny blogg att läsa och inspireras av...

Här kommer ett tips på en väldans schysst blog som ni kommer inspireras av, det är jag rätt säker på . Jag har ju bloggat om Jytte förut, det är hon på Astrid Lindgrens Hembyggd, och nu kan ni följa hennes tankar och ideer via hennes blog om ni vill.

Bloggen heter UrbanLand och har flera dimensioner, som ni snart kommer att märka :-) Believe me...

Webadressen är:

http://www.schysst.org

:-)

Att falla för trycket, lärande och gott gry...

Läste en artikel i Dagens Nyheter idag, som i och för sig är nån dag gammal. Den beskriver delar av socialdemokraternas nya skolpolitik som lämnas från rådsgruppen till partiet. Eftersom jag ger blanka _ _ _ i partipolitik utan hellre ser till förutsättningar på barn och ungdomars lärande skall jag redovisa hur jag tänkte när jag läste.

Det är två saker som jag kan notera:

1. Att man planerar lämna den 9 åriga grundskolan som den ser ut idag
2. Man faller för trycket att närma sig folkpartiets mer repressiva skola

Om man läser förslaget med att lämna 9 åriga obligatoriska skolan till att även omfatta gymnasiet och ett större fokus på måluppfyllnad så känns det friskt. Det signalerar att man tror på idén om att "alla kan", vilket också vår nuvarande läroplan gör. I praktiken betyder det att man också lämnar det klassiska årkursuppflyttandet baserat på ålder i första hand till att ha inse att alla behöver olika tid på sig för att nå målen. Det kan för vissa enligt artikelförfattarnas mening röra sig om ett spann på 11-15 år. Kanske är det iof ett konstigt spann, tre uppåt och ett ned. Jag skulle tro att det finns de elever som helt klart når målen på 8-10 år, bara de stimuleras på rätt sätt.

Hur som helst så finns här en upplyftande och helt klart bärande idé som helt klart tar utgångspunkt i lärandet. En sådan idé skulle öka förväntningar på både skolans personal och elever, vilket skulle kunna beskrivas med ordet "motivision", se tidigare inlägg i denna blogg....

Men sen byts denna positiva idévärld mot ett mindre spännande synsätt, sett ur lärandeperspektivet alltså. Nämligen ett hejdlöst inbäddat flirtande med "den repressiva hårdare tag skolan". Förmodligen tyvärr ren partipolitisk strategi.

Men problemet är att de båda synsätten inte på något sätt hänger samman, och det kanske de inte alltid behöver heller. Men i det här fallet känns det i alla fall mest halvdant och partipolitiskt betingat snarare än en helhjärtad kreativ nytänkande satsning på ökat lärande i skolan. Det ska i artikelförfattarnas nya skola handla om enbart "kunskaper" som är mätbara, fler och längre dagar i skolan, ökad granskning av skolverket. Ord som varna, sanktionera, flytta elever, tvångsförvalta skolor, byta ut skolledare som inte fungerar, kasta ut olämpliga lärare från utbildning, enbart 5 åriga rektorsförordningar och så vidare. De ordens laddning rimmar ganska lite med stimulering av lärandet och tar istället tankarna iväg mot 50 talet. Hade någon listat detta för ett par år sen och frågat vilket parti som föreslagit allt så hade svaret varit folkpartiet. Men var finns ord som:

kreativitet, trygghet, elevinflytande, idéskapande, lek, glädje, inspiration, motivation, LÄRANDE, pedagogisk metodutveckling, målstyrt ledarskap, uppmuntran, entreprenörskap, uppskattning, empati, ombry, förtroende, utvärdering, feed back, skolutveckling, "livskunskap" eller "livsviktigt" ungdomskultur, identitet, nya medier....?

De positiva orden sett utifrån lärandet blir allt färre för varje år i debatten.

Detta betyder att det är å ena sidan gott gry i sossarnas ideer, men också att vi i Sverige inte längre tycks ha någon tydlig opposition i skolfrågor. Snarare har man fallit för trycket från sina kombatanter. Känns tråkigt om man ser till lärandets utveckling tycker jag....

Läs även Peter Karlsbergs kommentar på sin blogg
Läs också magisterns kommentar på sin blogg

"Elevitera mera"

Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Socialdemokraterna Ledarskap

Hultsfred, Vimmerby, lärande och Rock City...

I veckan var jag bland annat i Vimmerby och Hultsfred. Förutom att jag höll ett föredrag så besökte jag även Rock City, Sveriges i särklass mest överlägsna mötesplats för musik och upplevelseindustrin. Och jag skulle också vilja säga att Hultsfred är en de få regioner med fungerande koncept för entreprenörskap. Detta vet kanske alla redan och även jag innan jag var där men att verkliugen besöka det är något helt annat. Här händer det på riktigt, och inte bara på näringslivskontorets ledningsmötet och i fina tidningsartiklar.

Själva Rock City, som bland annat har en skola för musikproduktion, digitala media och upplevelseindustrin, är sprunget ur föreningen Rock Party. Föreningen är kopplad till själva navet eller hjärtat Hultsfredsfestivalen. Inom Rock City finns förutom utbildning även ett närmast aldrig sinande antal föreningar, projekt, eventbolag. Dessutom har man kontroll över ett gigantiskt "rockarkiv" med Sveriges största arkivering av svensk populärmusik utgivet på LP och CD etc. genom åren. Som om inte det vore nog, även sveriges största bibliotek runt popularmusik/kultur. En riktig kulturskatt och en unik oas för forskning.

Ett viktigt projekt är "Popkollo" för unga tjejers musikskapande, efter en idé från artisten Marit Berman. Det är som det låter, ett kollo där tjejer lirar och utvecklar sig inom rock och pop. Här startar med all säkerhet många framtidens riktiga artister. Hultsfred och Vimmerby är skapandets och kreativitetens mecka, och framtidstron tar aldrig slut. Och det finns två viktiga skäl till att man har lyckats här, tror jag i alla fall. För det första att allt startade (1986) av ungdomar för ungdomar samt att ett av ledorden delaktighet och inkludering genomsyrar allt. Delaktighet i sammanhanget:

"fler hjärnor tillsammans kläcker bättre ideer och skapar ny viktig kunskap"

och inkludering i sammanhanget:

"man korsbefruktar olika projekt, visioner och syften med varandra och vinner på så vis mer ut ännu mer hjärnkraft".

Men Rock City är också något annat, och kanske viktigare ändå, i sammanhanget enpreprenörskap. Att bara kliva in och kort möta dessa människor är som att kliva in i ett moln av kreativitet. Man riktigt känner den in under skinnet. I Rock City möts alla, ung som gammal. Och ungdomskultur ses för en gång skull som en stor och viktig tillgång för samhället. Ur alla dessa nätverk, möten och utbildningar föds inte bara artister. Utan också framtida företagare, idealister, processexperter, coacher, skådisar och andra kreativa människor. Människor som sedan sprider sin skapar- och beslutskraft över landet i otaliga former.

Och dessutom blomstrar den lokala verksamheten runt Hultsfreds kommun, inte att förglömma. Det trodde inte riktigt de lokala kommunalråden på glada 80-talet skulle jag gissa. Rock party kastades ju först ut i kylan då de påstods att deras musikaktiviteter förstörde kommunens sporthall. I själva verket visade det sig att det inte alls var så, hallen förstördes nämligen av för mycket basketbollspel (!). Men kommunen har ju sen dess gjort helt om i sin syn på Rock party och dess aktiviteter, klart man gillar att det kommer mycket folk till bygden.

Hultsfred och Vimmerby är i många stycken ett mönsterområde. Ett område där man kommit oändligt mycket längre än andra kommuner i samma situation med avflyttning av unga som största hinder för utveckling. Vist flyttas det härifrån också men inte på samma sätt.

Har ni möjlighet, eller föresten "ta er möjligheten" att besöka Rock City. Det är ett bra råd, jag lovar.


Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Hultsfred Ledarskap

Nätverksträff i Göteborg på temat "Bryta Mönster"

I kväll har vi nätverksträff i Göteborg, på Scandic Crown, Polhemsplatsen 3.

Tema: Att bryta mönster
Talare: Helén Andersson, Christer Sturmark, Bert Stålhammar

16.00 Inledning
16.10 Helén Andersson
16.35 Grisen i säcken - Jan Rippe, Galenskaparna och Caj Malmros, Rektorsakademien samtalar
16.50 Heja Rektorn
17.00 Mingel
17.45 Bert Stålhammar
18.10 Christer Sturmark

Christer har tidigare arbetat som entreprenör i IT-branschen men har på senare tid intresserat sig alltmer för humanismen som livsåskådning och han har bland annat skrivit boken "Tro och vetande 2.0". Vi har bjudit in Christer eftersom han är en intressant person som vågar bryta mönster i debatten, oavsett det handlar om företagande, lärande, religion eller barns rättigheter. Christer är en aktiv debattör kring bland annat religiösa friskolor som organisationen Humanisterna menar borde förbjudas eftersom det är lika förnuftigt att tro på att olika typer av gudar formar vår tillvaro som på att "tomtar och troll och häxor" skulle göra det.

Helén Andersson har som företagare och entreprenöri snart snart 30 års samlat på sig stor erfarenhet av affärslivet. Efter så lång tid har hon varit med i både uppgång och fall, i rikedom såväl som fattigdom och i både stora och små organisationer och företag. Hon vet vad som krävs av dagens ledare och personal även i en krisdrabbad situation eller en krävande omorganisation.

Kommunikations- och skolledarguru samt professor emeritus Bert Stålhammar har arbetat med att försöka förändra skolan i hela sitt liv. Han har bred erfarenhet av läraryrket och har varit såväl skolledare som riksdagsman.

Dessutom samtalar Caj Malmros med mönsterbrytaren Jan Rippe från Galenskaparna.