...och att dra nytta av i framtiden.En undersökning om elevers och lärares attityder till skolan presenterad i våras av Skolverket visar att 90% av eleverna är nöjda med sina relationer till lärarna. 9 av 10 är alltså positiva. Siffran 1993 var siffran 74%....Det har alltså skett en dramatisk förbättring efter införandet av den "nya" läroplanen Lpo94. Faktum är att när det gäller lärarna så trivs de ännu lite bättre med eleverna än eleverna med lärarna. 1993 hade ca 50% "något slags" förtroende för sina lärare och nu har 80% stort förtroende för dem. Alltså efter införandet av Lpo94...
Poängen med detta är naturligtvis att om elever och lärare trivs med varandra så ökas möjligheterna för alla att lyckas med lärandeprocessen. Helt klart är ju att om ingen trivs med varandra så är ju det en omständighet som påverkar lärandet negativt. Så min andra poäng blir följaktligen att det är dax att sätta in utveckling av själva metoderna för lärandet parallellt med att stärka läranderelationerna
Min fråga blir då såklart följande:
"Hur hade diskussionen om svensk skola och resultaten i lärandet sett ut idag om vi inte infört Lpo94?"
Debatten är ju inte särskilt positiv idag menar jag, trots ovan nämnda Skolverksrapport. Ifall elever och lärande inte trivts med varandra så kanske herr "oordning och oreda" fått ännu större scenutrymme än idag.
Kanske kan detta vara en tanke att dra runt under helgen?
:-)
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Läroplan Pedagogik Skolutveckling Ledarskap
8 comments:
Mycket tankvärt!
Läser just nu etik, och studerar min 7:e och sista termin på lärarprogrammet. Jag har tagit mig friheten att kopiera ditt inlägg för diskussion på måndagens seminarium.
Det är så mycket snack om att allt blir sämre, så du har en bra poäng här!
I utbyte mot att du gett mig detta diskussionsunderlag talar jag givetvis om för alla mina kursare att denna blogg finns *ler* *vink,vink*
Vänligen
Lekne
-fd broängenpraktikant
Har ni samma problem:
http://junitjej.blogg.se/1189282139_skolan.html ?
Det är lustigt med den här ordning och reda diskussionen. Den förs offentligt i media men samtidigt känns den inte lika "akut" i skolan? Ibland känns det som om "någon" vill att vi ska föra den diskussionen för att inte diskutera problemet med att skolan har för lite resurser.
Jag tror också att det är för lite resurser dvs. lärare i skolan.
Om det nu är så att läroplanen verkligen genomförts ute i alla skolor, så borde dom 80% väl vara 100%, eller? Läroplanen förutsätter ju att det finns en förtroendefull relation mellan lärare och elev för en god inlärningsmiljö. Jag har hävdat att lärare inte hinner eller orkar ha en förtroendefull relation till mer än 6-10 elever. Idag ligger lärartätheten på 8,3 lärare per 100 elever. Omräknat blir det 12 elever per lärare. Höjer man lärartätheten till det dubbla skulle man med god marginal kunna ge alla elever möjligheten att skapa en förtroendefull relation till sin mentor. 16,3 lärare per 100 ger 6-7 elever och ryms väl inom ramen för dom 80% elever som har en förtroendefull relation. / AN.
alltomskolan: Den debatten driver Metta Fjelkner rätt hårt i debatten, som bekant....hon använder dessutom ordning och reda som ett bevis på det... :-)
andersn: Min erfarenhet är att skolor inte har för lite resurser, utan snarare att de befintliga resurserna sällan optimeras. Dels är det ett ekonomiskt problem, dvs det saknas ekonomisk kompetens att lägga upp verksamheten efter nyckeltal och använda budgeten som ett verktyg i ledarskapet. Det andra är att det brister i själva ledarskapet, dvs rektorenas förmåga att samla sin personal mot gemensamma mål och en gemensam vision samt lärarnas förmåga att acceptera att bli ledda. Så sent som innan den stora "överenskommelsen" behövde lärare knappt samarbeta med någon annan än sig själv. det var den tidens system. Men det är en historia som förklarar en del kulturfenomen inom skolan.
Det betyder att jag bara delvis delar er analys om att svensk skolas huvudproblem är resurser. Även då skolan hade bra med resurser på 80-talet så lät det ungefär likadant, dvs att kvaliteten ökar i takt med tillförda resurser. Och det är klart att det kan göras mer med mer pengar. Frågan är ju bara vad de skulle läggas på? Utveckling av metoder och tankesätt eller enbart förtätning utan att förändra metoder. I slutändan är det ju ändå VAD man gör, hur man organiserar sig, vilka metoder man använder som är avgörande för läranderesultatet.
På de skolor där man gör fel saker blir fler personer som gör samma saker att effekten av de falaktiga sakerna blir större.
Att man sen inte kan ha goda relationer med fler än 6-8 elever vet jag inte stämmer...personligen...
;-)
Jag anser att den viktigaste resursen är läraren...och läranderelationen... och därmed eleven. Läranderelationen är ett mjukt kapital... Jag tycker också att organisation kring aktörerna lärare och elev ska främjas och få större utrymme i skolan. Jag läser dina inlägg på mailen... är alltid uppdaterad på dina synpunkter... men det gör att man inte alltid är här... för du är värd kommentarer...och gensvar. Allt gott Anne-Marie
Håller helt med om att det är VAD man gör som betyder något; fler lärare i skolan men med oförändrad dåligt fungerande organisation eller metoder, gör ju ingen större skillnad.
Men ändå - visst är mer resurser i form av personal något man måste sträva efter? En lärare i ett klassrum med 27-34 elever: hur kan någon läare räcka till till så många? Med fler lärare kommer väl också mer tid att reflektera och diskutera org. och metoder? Så fler lärare blir i slutänden bättre organisation och metoder... Tror jag.
Ja "oordningen" och "oredan" i skolan kan ju då bero på bristande resurser. Bristande både när det gäller kvantitet och kvalitet. Men jag känner inte att det är oordning och oreda...Läraryrket har väl mer blivit ett "relationsyrke" där man med goda relationer skapar förutsättningar för lärande som en process som sker i eleven och inte något man direkt förmedlar?
Post a Comment