Underlig retorik :-)

Rektorn på Astrid Lindgrens skola har blivit anmäld till Skolverket av en förälder som tycker att rektorn ifråga är inkompetent, främst för att det sociala klimatet inte känns ok. Hot och luddiga disciplinstrategier och direkta kränkningar för småsaker som bland annat sen ankomst efter toabesök anges som skäl för anmälan.

Rektorn själv uttalar sig i tidningen, och retoriken känns en aning märklig:

- Det där känner jag inte igen, säger Pär-Olof Johansson. Men visst är det så att en del elever utnyttjar situationen och stannar kvar på toan onormalt länge.

- Jag känner inte igen mig i den kritiska bilden som hon målar upp, säger Pär-Olof Johansson. Enligt en enkätundersökning som vi har gjort, så känner sig merparten av elverna trygga på skolan. En majoritet av eleverna uppger även att de har förtroende för skolledningen.
Östran/Nyheterna

Ok. Klassisk förälder-rektor konflikt där det i grunden är så att ord står mot ord, i alla fall i tidningen. Som läsare av artikeln får man dock snabbt klart för sig att rektorn är pompös och okritisk till sig själv och att föräldern skyller allt på rektorn. Men det som jag fastnade för var rektors kommentarer ovan. De ställer nämligen en rad frågor:

1. Vad skall rektor/personal göra åt det faktum att en del elever låser in sig och stannar på toaletten istället för att gå till lektion? Är inte det ett tecken på vantrivsel. Otrygghet brukar i allmänhet få konsekvensen att man drar sig undan. Men rektors sätt att formulera sig pekar istället mot att elever som gör så här beter sig illa och bör straffas om än lindrigt.

2. Merparten av eleverna känner sig trygga. Merparten kan ju vara allt ifrån 50%-99%. Hur många menar han? Och i så fall resten då mellan 1%-49%, är de otrygga?

3. En majoritet av eleverna uppger att de har förtroende för skolledningen. Man brukar säga "majoritet" när det precis tippat över 50%. Är det uppåt 80-90% brukar man säga "nästan samtliga".

Frågorna som man får hade rektor kunnat sopa undan om han var lite mer tydlig i sin retorik. Nu får man känslan av att det nog ligger något i kritiken, hur mycket vet man dock inte. Det är inte enkelt att som rektor förklara sig när konflikter blossar upp. I grunden är det den lilla människan mot staten/myndigheten och hur man än vänder sig så förblir det så. Därför måste man vara tydlig i sin kommunikation och inte försöka slinka undan.

Och hur det verkligen ligger till på skolan kommer vi nog aldrig att få reda på.