Svenska lärare är världens mest kreativa yrkesgrupp...

En sak jag funderat över ett tag är att samhället utanför skolan och särskilt de utanför den moderna skolutvecklingskulturen inte alls känner till att de lärare och rektorer som leder utvecklingsprocesserna ute i skolsverige förmodligen och med hög sannolikhet är några av världens mest kreativa människor. 

Den traditionella synen på var kreativitet hittas är att det återfinns i de s.k "kreativa yrkena" som exempelvis kulturbranschen och naturligtvis design-, formgivning-, film-, musik- och reklambranschen. Det är bara det att folk i allmänhet tyvärr inte förstår det verkligt självklara, nämligen att:

1) moderna lärare i sanning tillhör de kreativa yrkena
2) det till stor del är våra lärares förtjänst att de kreativa branscherna världen över överhuvudtaget har tillgång till världens mest kreativa och kompetenta människor

Om nu Sverige är ett av de mest kreativa länderna, vilket flera oberoende undersökningar världen över understryker, så är det naturligtvis så att det sannolikt beror på att svensk skola bidragit stort till att utveckla dessa kompetenser. Förvisso kanske inte alltid medvetet, men trots det så har arbetsmetoder och förhållningssätt starkt bidragit.

Reser man ut i världen och möter lärare som tillhör de olika ländernas frontlinje skolutvecklingsmässigt inser man ganska snabbt  att de moderna skolutvecklingsmänniskor vi har här i Sverige inte bara är överlägset nytänkande, framtidsorienterade och kreativa.  Utan när vi landar i att läraryrket tillhör de "kreativa yrkena" så är plötsligt svenska lärare samtidigt


världens mest kreativa yrkesmänniskor.  

Och det oavsett bransch. Se upp reklambranschen, nu kommer svenska lärare. På gott och ont...

Det betyder dock inte att man generaliserande kan hävda att alla Sveriges lärare är världens mest kreativa människor, MEN däremot att vi kan dra nytta av de moderna skolutvecklarnas kraft och låta de som fastnat i den svenska skolhistorien inspireras av dessa fantastiska personligheter. (Kanske kan ett trettiotal av dem ta tjänst som sakkunniga på utbildningsdepartementet?) Förr skedde huvuddelen av skolutvecklingen av universitetens forskare, men nu minst lika ofta av kreativa pedagoger som passionerat lever i en ständigt föränderlig värld.

På Facebook kryllar det av dessa kreativa människor och på Twitter likaså. Ge er in där och inspireras och följ med i rörelsen så svenska elever rustas ännu mer för den moderna världen.

Mer om premiäravsnittet av Skolsnack GarageRadio...

I fredags spelade vi in premiären av Skolsnack GarageRadio. Vår programidé är att granska skolan ur ett lättsamt med seriöst perspektiv. Ett ganska enkelt upplägg ligger till grund för genomförandet, en mikrofon, en dator, fyra personer och lite hederlig prestigelöshet. Det var hemskans roligt! Så roligt att det blev svårt att redigera ned materialet till det halvtimmes vi siktade på. Det blev 47 minuter, kanske lite långt. Men det kändes i alla fall att om vi klippt mer så skulle resonemangen bli alltför platta.

Ja innehållet då, ja jag tror att innehållet eventuellt för traditionalister att provoceras och vräka ur sig spydigheter här nere i kommentarsfältet. men hur det nu är med det så är vi stolta över att i alla fall ärligt försökt att skapa en Podcast som berör och tar ut svängarna lite. Vad sägs om följande "checkar" som panelen föredömligt tog med sig:

Ante Runnquist, chef forskning och utveckling på Vittraskolorna inledde med en "check" som  handlade om hur vi börjar städa i västerländska skolor med ambitionen att lämna det gamla och gå mot det nya och hur viktigt det är att vi lyfter upp "fusk" som en nödvändigt förhållningssätt till lärandet utifrån den värld vi faktiskt lever i. Fusk är inte bara bra, det är nödvändigt. En spännande iakttagelse, minst sagt. Självklar men ändå provocerande i vissa läger.

Emma Roséns "check" berörde det faktum att vi, lite till mans/kvinns, kanske borde fundera allvarligt på. Nämligen hur vi egentligen använder begreppet tid och hur vi skulle kunna skapa riktigt effektiva möten. Att det faktiskt handlar om så enkla saker som att skapa rutiner och teknik för fruktsamma möten. Så självklart naturligtvis, men ändå genomförs 1000 meningslösa möten varje vecka. Dessutom lyfte hon kulturskillnaden mellan att jobba i en skola och i ett företag, en högaktuell fråga för henne då hon precis bytt jobb. Spännande.

Mattias Odhner Larsson avslutade med att peka på hur snuttifierad den svenska skoldebatten är och att vi kanske skulle må bra av att ta oss själva på lite mindre allvar och tillåta oss att vara lite mer ironiska gentemot oss själva och det vi sysslar med. Att våga skratta åt oss själva och på det sättet få igång en mer nyanserad skoldiskussion i exempelvis medierna. Ett konkret förslag var en svensk "Daily Show" där skolan lyfts på ett djupare och mer humoristiskt plan, en show där frågorna inte stannar med de enkla och ytliga svaren utan på ett avspänt sätt går på djupet och avslöjar vad skolan egentligen borde syssla med.

Till nästa avsnitt fick "panelen" uppgiften att göra en "check" som helt och hållet är positiv. Det blir vårt bidrag till att lämna den nästan uteslutande negativa ingången vi i skolan ofta tar, dvs att ständigt "leta problem". Balans blir ledordet är det tänkt. Vi har ju världens bästa förutsättningar i skolsverige att utveckla en stark och förebilds-skola sett ur ett internationellt perspektiv. Och svensk skola dräller av goda positiva exempel. Och programmets längd ska vara 30 minuter max...well...let´s see...

Programmet finns att lyssna på här http://www.facebook.com/rautveckling eller direkt på SoundCloud: Skolsnack GarageRadio1

Ett tredje alternativ är att lyssna på programmen genom Appen SoundCloud (iPad/iPhone):

För Android finns Appen att ladda ned här (Android):

Vi Kan, Vi Vill och Vi Törs...

Svensk skola mår, trots alla skriverier och svartmålande beskrivningar, bra. Det finns mycket som tyder på det. Det betyder å andra inte att det saknas utvecklingsområden, tvärt om. Det behöver utvecklas med fokus på lärande och pedagogik överlag, hela tiden.

Det är nämligen det som präglar vår tid och vårt samhällsklimat. Man kan aldrig förvänta sig att hitta ett sätt som gör allt finimang över tid. Att leva och verka i vår värld, i vårt samhälle, innebär ständigt arbetande med "förbättringar" och "nya idéer" som löser nya problem.

I stora delar av skolsystemet driver det omkring fantastiska lärare, rektorer, tjänstemän, projekt, forskare, elever, föräldrar arbetsgivarparter, arbetstagarparter som aktivt bidrar till att svensk skolutveckling rör sig framåt. Det finns ideella organisationer som lägger ned enormt med kraft och bidrar till otroligt mycket gott inom olika områden och det finns företag man möter som nånstans i botten verkligen brinner för att göra svensk skola bättre. Svensk skolutveckling är en stor organism som faktiskt hittat informella vägar fram i samarbete med fokus på framtid. Och vist blir det ibland fel, men själv lever efter devisen:

"Det är bättre att göra rätt saker än saker rätt"

Gör man fel saker men väldigt "ordentligt rätt" blir resultatet ändå helt kass. Och det är detta som är min poäng. Det saknas inte driv varken i svensk skola eller hos aktörerna runtomkring. det mesta som görs är rätt saker. Och att konsekvent se bakåt och konservera kan ju rimligtvis aldrig vara rätt saker, utan istället ett suktande efter att tryggt och enkelt "göra rätt".

Vist finns även det motsatta, dvs aktörer som inte alls vill se utveckling och som tror att förbättring handlar om att göra som förr i världen, med argumentet "det gick ju bra då så varför inte fortsätta så". Men som droppen urholkar stenen så kommer dessa krafter förr eller senare få maka på sig.

Allt är inte guld och gröna skogar men

Vi Kan, Vi vill och vi Törs...

I Svt om skolutveckling i Sydkorea....

I morse hade jag den stora äran att få vara med i Svt:s Gomorron Sverige. Det handlade om Vetenskapens Världs dokumentär av Sharon Jåma som djuptdykt i Sydkoreas skolutveckling. Jag blir alltid så sjukt imponerad av projektledningen i TV-branschen. Så proffsigt genomfört rakt igenom. 

Hur som helst så blev det blev ett nästan 10 min långt samtal om demokrati, lärande, kreativitet, svenska lärare i världsklass och digitalisering av skolan. Att hävda att svenska lärare är i världsklass är alltid provocerande, men att hävda att svensk skola är helt värdelös är tydligen helt ok. Jag försökte i alla fall förmedla min övertygelse kring vad jag ser när jag tittar ut i svensk skola, och det är svenska lärare som har mer att komma med än i de flesta andra länder i världen som jag ser.

Håll till godo, här är hela avsnittet:

Gomorron Sverige 10e september

Smart Schools i Sydkorea, Svt2 måndag....

På måndag sänder Svt2 ett reportage om skolutveckling i Sydkorea, det är Vetenskapens Värld som producerat ett unikt program. Jag har inte sett det men fått delar beskrivna för mig. Det låter verkligen intressant, särskilt eftersom jag själv besökt ett antal skolor i både Kina och Singapore och där sett utvecklingen med egna ögon. Skolsystemet transformeras på ett sätt vi har svårt att förstå hur det går till. För det går snabbt. Mycket beror förstås på att samhället är mer auktoritärt styrt såklart och de är vana vid att genomföra saker som bestäms, nästan oavsett vad det handlar om. När de väl bestämmer sig så händer det saker. 

I Sydkorea kallas de nya elitinriktade skolorna Smart Schools och de präglas i hög grad av ambitionen att skapa en skola för samtiden och framtiden. En viktig del är tillgången till teknik, den är lätt att köpa. Mer svårköpt är naturligtvis pedagogisk utveckling, för den sitter oftast rotad i våra olika "kulturer". I Sydkorea och andra Asiatiska länder vill man snabbt bort från renodlad "förmedlingspedagogik" (katederundervisning) och istället gå mot kollaborerativt lärande, samarbete osv för att bland annat stimulera utveckling av kreativitet. I detta arbete lägger man mycket fokus på modern forskning kring lärande. man vill snabbt sätta teser om det moderna lärande rätt in i verkstaden. Klokt eller oklokt, jag vet inte. Men ofta är göra bättre än inte göra och korrigera efter vägen.

Vi som lever i en väl utvecklad demokrati sitter samtidigt häruppe i norr och resonerar på allvar om vi ska stanna kvar där vi är eller till och med backa tillbaks ännu mer in katederpedagogiken. Och detta när vi har så otroligt goda förutsättningar att ta täten i världen på pedagogiskt område, mycket just på grund av vår långtgående demokrati.

Stora delar av den svenska lärarkåren är nämligen, hävdar jag, i särklass vassast och modernast i hela världen. Det betyder att våra förutsättningar för skolutveckling är bättre än många andra länders.

Men Sydkorea, och övriga Asien, satsar hårt på att skapa bilden är världens modernaste skola. Drivkraften är deras nyvunna förståelse (kanske mentala frigörelse) för hur viktigt det är med både grundkunskaper och att samtidigt utvecklande av de mjukare kompetenserna som bland annat kreativ förmåga, samarbetsförmåga, kritiskt tänkande etc. Även om dessa länder utvecklats ur en mer auktoritär kulturhistoria (ofta diktaturer) kommer det inte dröja länge innan de knäckt koderna för hur man gör skola modernt i samklang med både forskning och lärande, lärmiljöer och teknik utifrån det globala samhällets utveckling. Det har gått imponerande snabbt bara de sista tre åren skulle jag vilja säga.

Jag tror inte ni ska missa det här programmet som sänds måndag 10 sep kl 20.00 Svt2. Här är beskrivningen av programmet:

Tolvåriga Haen i Sydkorea pluggar från halvsex varje morgon och kommer hem från kvällskurserna vid midnatt. Det är hon inte ensam om så inte undra på att Sydkorea har världens bästa skolresultat. Nu börjar allt fler ifrågasätta utbildningshysterin. Men samtidigt börjar ny teknik komma in i de koreanska klassrummen som gör barnen både mer delaktiga och kreativa. Det finns forskning på vad som är de bästa studiemetoderna - men frågan är hur bra den svenska skolan är på att fånga upp de rönen. Programledare: Victoria Dyring.

Jag tänker i vart fall kolla.

Recyclar på Antes tema "Läxor? Whattaf..!?"

Jag gillade Ante Runnquist inlägg "läxor-whattaf" om läxor idag. Faktiskt så pass mycket att jag tänkte "recyla" ett inlägg jag själv skrev från 2009. Just jämförelsen med vuxenlivet som Ante tar upp tycker jag är mer än relevant i sammanhanget. Detta var mitt lilla försök för några år sen. Inte i närheten så väl uttryckt som Antes, men "Whattaf..!?"

Från 2009:

Diskussionen om läxor verka pyra ute i vimlet. I alla fall hos vissa av mina vänner på facebook. Jag satt och följde diskussionen där och kom att fundera över att det är en ganska konstig idé det där med läxa. Vi har inget i lagstiftningen som säger att läxa är en del av skolans uppdrag, utan det är en kulturtradition. Det är också så klart "självklart" för föräldrar att barnen skall göra sina läxor.

Vissa ser det som en metod att hinna ikapp det man missat, andra som en pedagogiskt arbetssätt som fyller sin funktion. En del tycker det är självklart att läxor skall finnas och ofta utan att man kan förklara något rimligt skäl till dem. Sen finns det dom som vill ta bort läxor helt eftersom det inkräktar på barnets fritid, som man menar bör vara till för lek, vila, återhämtning och social interaktion.

Men kanske ska man innan man bestämmer sig för om läxa är ett bra sätt att öka lärandet ta reda på lite vad forskningen säger.

Så här säger Jan Olof Hellsten, skolforskare Uppsala Universitet:

"Ansvaret för läxorna måste ligga på kvalificerade lärare, som vet vad de pratar om".
SVD

Ingrid Westlund, forskare Linköpings Universitet:

"Många föräldrar tycker att läxor gör att de får en chans att följa barnens skolarbete, och därför är bra. Men Ingrid Westlund menar att det finns andra sätt. Som att prata med sina barn".
Helsingborgs Dagblad

Jan-Olof Hellsten (igen), Uppsala Universitet

"Samtidigt finns det ingen svensk forskning som pekar på att läxor gör någon nytta, säger Jan-Olof Hellsten som har arbetat som lärare, skolledare och forskare vid Uppsala universitet"
GP

Ja säga vad man vill om föräldrar men att utgå från av de kan sköta det pedagogiska handledandet bättre än skolans professionella har jag svårt att se. 

Men om det handlar om att stötta sina barn och ge dem ökat självförtroende i skolarbetet så är jag med. Och lärandet sker ju överallt och inte enbart i skolan, så kanske är det skolan som bör ändra sitt perspektiv på lärandet...hmmm...tänk om vi hade en skola som var så spännande och stimulerande att de unga inte vill sluta lära mer av ren nyfikenhet. Och tänk om vi då hade en debatt om hur vi får barnen att ägna mindre tid åt skolarbete...? Ja tänk om vi hade en sån skola...

Däremot undrar jag om läxdebatten inte skulle ändra karaktär om man applicerade resonemanget på arbetslivet istället.

Borde vi kanske införa arbetsuppgifter i arbetslivet som ligger utanför arbetstid att ägna sig åt på kvällar och helger...låter inte det bra? Viss del av semestern borde också vara arbetsrelaterad, särskilt om man inte hunnit med dem på ordinarie arbetstid. Och även om skälet till att man halkat efter är chefens...

Nu säger ni väl att de flesta faktiskt redan jobbar en del på sin fritid. Att det handlar om att ta ansvar för sitt arbetsresultat och att det ibland kan innebära visst merarbete. Javisst så är det ju. Men arbetsgivaren kan ju inte i juridisk mening lägga ut obetalda arbetsuppgifter på din tid utanför arbetet. Och det är nog bra det, för vi vuxna behöver ju vila mellan arbetspassen och sen har ju vissa av oss familjer att ägna uppmärksamhet också. Tiden efter arbetet anses vara en rättighet i vårt samhälle. Så nej resonemanget håller inte på vuxna i arbetslivet. Vi behöver vår fritid !

Min fråga blir nu:

Gäller inte detta även barn?

:-)

Fredrik

Som jag har letat....

Det är något som förbryllar mig. Jag vet inte hur det är ställt med mitt läsande egentligen, men jag har nu letat sedan 2002. Det jag letat efter är exakt var det i styrdokumenten för grundskola eller gymnasieskolan står om det där kravet på läxor, eller att läxor överhuvudtaget är något som lagstiftaren stipulerar som metod eller verktyg. 

Möjligen har jag missat just de rader som klarar ut detta. Vänligen hjälp mig, jag börjar tröttna på att leta. Det måste ju finnas något i de där texterna eftersom alla hela tiden pratar om det som om det var det mest självklara på hela jorden. Till och med mer självklart än TV verkar det som.

Fredrik

"Bloggers Corner", skoltwittrare och idéspridare

Ju längre in i den digitala kommunikationen som skolutvecklande lärare, förskollärare och rektorer kliver ju fler intressanta bloggare och twittrare tycks dyka upp. Vi är nu riktigt många sociala skolutvecklare som brinner för att barn ska bli bättre förberedda för livets olika prövningar.

En del är kritiska över detta bloggande och twittrande, och menar att det inte leder till något konstruktivt. Att det bara tar tid från annat. Inget kan vara mer fel. De negativa synpunkterna har dock en gemensam nämnare, de är själva inte en del av utvecklingen.

Eftersom bloggandet och tweetandet är en del i kommunikationen skolutvecklare emellan så är det också en lärprocess, för alla inblandande. De som skriver processar med sig själva och andra, de som läser och diskuterar för tankarna vidare och de som bara läser blir inspirerade. Visst finns också kritiska debattörer därute, och en del rätt ohyfsade och ibland till och med i undantagsfall personkränkande, men de har också plats i en demokratisk process. Alla får plats. De negativa okonstruktiva krafterna brukar spela ut sin roll över tid. De bygger personliga varumärken som blir självmarkerande. Den positiva kraften i skolutvecklingen har i allmänhet inget till övers för de negativa krafterna över tid. De flesta tröttnar helt enkelt på att följa dem pga deras trista enkelspårighet. Men man ska dock komma ihåg att kritiska röster också har sin plats, så att de kritiska rösterna blir hörda och dess tankar behandlade. Det är ofta det som skiljer vår nutid från dåtid, förr kunde ett fåtal bakåtsträvare styra och hindra den stora massan. Nu med större transparans och friare utrymmen för idéer skapas färre trösklar och barriärer.

Det i särklass mesta som skrivs och diskuteras därute är enbart fokuserat på att sprida nya idéer och fart på skolutvecklingen.

Det är många gånger fantastiskt att följa bloggvärlden och det är helt klart så att de sociala mediernas skolutvecklare har betydande påverkan på skolans utveckling. 

Därför tänker SETT2013 starta Bloggers Corner där vi ska försöka hitta Skandinaviens mest intressanta bloggare, med andra ord bloggare från Danmark, Norge, Sverige och Finland.

I varje Skandinaviskt land finns det fantastiska idéskapare som borde nå längre ut med sina tankar kring skolutveckling.

I mässhallen bygger vi därför ett särskilt inrättat och designat område där Du kan träffa Skandinaviens mest intressanta bloggare och diskutera med dem. Kanske också inspirera dem till att skriva något du föreslår eller har att berätta. På det sättet kan fler nås av fler idéer och därmed ta ytterligare steg i sina arbeten med att modernisera den svenska skolan.

SETT2013 tar mer än gärna emot tips på skolutvecklande bloggare, gå in och tipsa på:

http://www.facebook.com/settdagarna