Kakao, kunskap och konstruktiv förändring...

Ryktena om vad kakao kan ge för effekter har alltid rört sig kring styrka och potens. Därför förbjöd man under 1600-talet munkar och kvinnor att förtära choklad. Men det höll tydligen inte i sig.

Texten är hämtad från förpackningen till en present jag fick i veckan på .SE. Ett budskap som leder tankarna, i alla fall mina, till hur vi förhåller oss till nya ideer och förändring. Att mycket tycks styras utifrån de rädslor vi har kring vad detta "nya" kommer ställa till för oss i vårt lömskt trygga och kontrollerade "nuläge".

Ett tämligen okonstruktivt och förändringsobenäget förhållningssätt.

;-)

Trevlig helg

Mitt tal på "digital delaktighet" som film

I går kväll hittade jag filmen från .SEs dag om "digital delaktighet", alltså det jag bloggade om igår. För den som är intresserad så finns den nu här:

Digital delaktighet & framtidskompetenser

Igår hade jag ett kort anförande på .SEs upprop "Digital Delaktighet". Ett mycket viktigt upprop med tanke på att 1,7 milj svenskar står utanför internet, dvs använder inte internet. Detta är naturligtvis ett stort problem ur demokratisynpunkt men även utifrån ett "lärandeperspektiv" då allt mer av lärandet kommer knytas till förmågan att utnyttja informationen som finns runt oss, där Internet utgör en växande del.

Utanförskapet när det gäller internet tycks finnas i alla åldrar, ca 17000 unga använder enligt .SEs undersökningar inte Internet, en siffra som förvånar med tanke på att de vuxit upp i just ett medierikt samhälle. Annars är en stor grupp naturligtvis inte så oväntat +65. Svenskar med utländsk bakgrund är en annan stor grupp som riskerar hamna utanför de samhälleliga processerna. Så trots att Sverige har en infrastruktur med bredband ut till en stor del av befolkningen så använder inte alla det som en naturlig del i samhällslivet.

Men dessutom finns ett annat lärandeperspektiv på detta, nämligen det att även om internet alltmer fyller viktiga funktioner för människor, företag, offentlighet etc så är det fortfarande påfallande många skolor och kommuner som ännu inte tagit klivet in i att utrusta alla elever och lärare med verktyg för att komma åt informationen därute som sedan processas till kunskap. Detta är anmärkningsvärt med tanke på att om Internet är en av huvudnycklarna i samhället så tycks beslutsfattare i skolan helt blunda för det faktum att det är skolans ansvar att ge eleverna denna kompetens. Digital Kompetens är ju dessutom en av EUs 8 definierade nyckelkompetenser för livslångt lärande. Det vill säga en kompetens man behöver för att fungera i EUs länder.

Utmaningen vi nu står inför är att vi riskerar äntra ett delat samhälle i följande mening:

Vi kommer ha ungdomar som ges tillgång till och som bygger sitt lärande kring informationen på internet och vi får ungdomar som bygger sitt lärande utefter informationen som finns i lärarens hjärna och i ett eventuellt överlevande skolbibliotek (inte att förväxla med de nytänkande skolbiblioteken).

I bilden ovan här vill jag åskådliggöra förhållandet mellan den skola som stannar i en pedagogik och didaktik enligt det gamla informationsmonopolistiska synsättet och det är pricken till vänster (orange). Den stora pricken till höger representerar mängden information för de skolor som skapar digital delaktighet i lärandet (röd). Givet att skolan till höger förändrar sina pedagogiska arbetsmetoder och sin kunskapssyn så ger den skolan fler och djupare möjligheter för eleverna. Och det sista här är inte oväsentligt. Utan att utveckla lärmetoderna efter de nya förutsättningarna är hela idén om inte dödfödd så i alla fall att betrakta som onödig. Men givet att skolan förändrar sina pedagogiska metoder från grunden så förändrar internettillgänglighet i stort sett hela skolans uppdrag.

Om du var/är förälder, vilken skola skulle du helst se dina barn utvecklas i ?

Ja det naturliga svaret hos de flesta är naturligtvis det högra röda alternativet. Ett naturligt val eftersom de flesta vill att deras barn ska få så gynnsamma förutsättningar som möjligt.

Slutligen leder detta naturligtvis till att vi står inför en stor utmaning, nämligen den att de båda "skolorna" defakto utvecklar olika typer av kunskaper och kompetenser. Och att vi snart äntrar det jag talade om förut, nämligen ett delat kunskapssamhälle, eller kunskapsklassamhälle. Ett samhälle där några har fått mycket bättre förutsättningar än andra att klara sig i en alltmer komplex värld. Och det är bra att de fått bättre förutsättningar, men det är självklart en rättighet för alla att få möjligheten att utvecklas och förberedas optimalt för att fungera i samhällets arbetsliv, familjeliv etc.

Detta är synnerligen viktigt i takt med att samhället nu går allt djupare in i globaliseringen och där det helt tydligt ställs andra krav än tidigare. Ett samhälle som kräver Framtidskompetenser.

Därför är det viktigt att alla svenska elever får tillgång till varsin dator eller annat verktyg fritt rakt ut på nätet och att skolorna förändrar sitt förhållningssätt till kunskap och hur vi lär idag. Det är i lärandet allt sker....

TÄNK OM

IIS och digital delaktighet

God morgon
På väg till Folkets hus Kongressal i Stockholm för ett 15 min långt anförande om bland annat Framtidskompetenser. Ca 300 pers från kommuner, forskning och internetfolk på temat digital delaktighet ur ett kompetensperspektiv på nationell strategisk nivå.

Se: http://www.iis.se/docs/agenda_digital_delaktighet_25_oktober.pdf

Återkommer efteråt...

(Skickat från iPhone...)



-- Post From My iPhone

Skolfront igår om rektors roll

Igår medverkade jag i en diskussion i programmet "Skolfront". En ganska kort diskussion mot slutet av programmet som kunde varit längre. Men ändå, det var en diskussion i alla fall.

Se programmet här, som dessutom tar upp kränkande behandling av Romska barn:

Tankar om räkneapor och Cédric Villani

Skolinspektionen varnar i en rapport för att matematikundervisningen i skolan är alltför inriktad på att räkna själva i boken. Att förstå matematik är inget mekaniskt arbete, det har jag själv erfarit. Många är vi som lärde oss utantill alla möjliga regler och tekniker för hur man räknar rätt på uppgiften. Teknik före förståelse. Teknik är viktigt, men står sig ganska slätt utan förståelse. I en Taxi utanför Härnösänd för några veckor sedan då jag var där och hade ett föredrag så pratade jag med chaffisen. Han var gammal pensionerad mattelärare och han pratade om vikten av att relevansgöra, diskutera och få eleverna att verkligen börja tänka matematiskt. Han sa också att man kan lära vilken apa som helst att räkna, sätt 100 000 apor med en mattebok och det dyker upp en "räknare". Men att kunna räkna är inte matematik.

Jag minns sedan ett program på Svt:s Skavlan någon vecka innan där en av gästerna var det nya matematikgeniet och franske professorn Cédric Villani. Han talade på ett inspirerande sätt om att matematik finns med i varje moment i livet och att det var att likna vid skön konst, som ett stycke vacker musik. Han berättade också om kopplingen mellan matematik och kreativitet. Hela hans inställning var att det inte alls hade något att göra med "att räkna". Han påstod dessutom sig själv som en ganska usel person på just räkning.

Därför tror jag att man i någon mening måste ta ett nytt grepp om matematiken och förändra vår allas approach till vad matematik är och vad det är som är viktigt? Det måste finnas fantastiska matematiklärare i svensk skola som redan arbetar på detta sätt. Hur sprider vi deras tankar?

För om fler och fler tänker matematik istället för att, om man ska lyssna till skolinspektionen, mekaniskt ENBART räknar så kommer förmodligen också MOTIVATIONEN för matematik och naturvetenskap att skjuta i höjden.

Det gamla talesättet som jag brukar använda alltsom oftast känns även relevant här:

Det är bättre att göra rätt saker än att göra saker rätt...

...huruvida det nu finns ett eller många "rätt" är en annan diskussion....men min poäng är att om alla blir räkneapor och jäkliga på att räkna rätt på provet men inte tänker matematiskt, vad är då nyttan?

Ha en fin dag...

Framtidskompetenser och Svt:s "dokument inifrån"

I går (måndag 16/10) sändes ett mycket intressant program om den omställning som välutvecklade länder, som Sverige, står inför. Omställning från produktion till kunskaps- och tjänstesamhälle i en värld där allt mindre tung industri kommer sysselsätta människor. Sedan lång tid tillbaka (de senaste 10-20 åren) har allt färre sysselsatts i tung produktionsindustri och allt fler blivit sysselsatta i kunskapsintensiva företag. Den tyngre industriproduktionen har i mångt och mycket flyttat till Asien, däribland Kina. Detta är bara början på en stor och kännbar omställning för oss som vant oss vid en hög levnadsstandard. För att kunna behålla den så måste vi helt enkelt snabbt "ställa om" i arbetslivet. Det innebär naturligtvis också, även om det inte tas upp så mycket i programmet, att även vårt utbildningssystem måste "ställas om". Ett mycket intressant program där bland annat Victor Norman som är professor vid Norska Handelshögskola vittnar om vad som krävs.

"De stora vinnarna i globaliseringen är de som klarar omställningen först"

Victor Norman, prof i Ekonomi

En till synes liten och självklar formulering men som vid närmare eftertanke betyder oerhört mycket. Se programmet här på SvtPlay.

Programmet bekräftar det faktum att Asien kommer att påverka oss mycket här i Västeuropa, och att mycket hänger på hur vi nu fokuserar på "framtidens kompetenser". Vi ska inte vara rädda för länder som Kina och Indien, som Victor Norman säger, vi ska vara rädda för oss själva...eller vår förmåga att ställa om.

Så det handlar alltså i stor utsträckning om att Tänka Om....och givetvis så är det inte minst viktigt i skolan. Att tänka om eller "ställa om" snabbt då det behövs är basen i att utvecklas i samklang med utvecklingen runt om. Ibland är det smärtsamt till en början, men nödvändigt.

Därför har vi nu precis dragit igång ett arbete som tar fokus på just frågan om "framtidens kompetenser". Det nya nationella och ambitiösa projektet heter just kort och gott Framtidskompetenser. Och inom en kort kommer ni kunna följa projektet, som ägs och drivs av Rektorsakademien i samarbete med Jan Hylén Metamatrix, på hemsidan www.framtidskompetenser.se (ej uppe ännu).

Men se först och främst Svt:s "Dokument inifrån"...

"Jag har ny roll", förändringar och Steve Ballmer....

Min nya roll på Rektorsakademien blir "Trendspanare". Rent praktiskt betyder det att jag överlämnar allt operativt till vår nya vassa verksamhetschef Ida Karlberg Gidlund.

Men förutom det så betyder det också att jag nu får en betydligt friare roll. En roll med fokus på att hålla ögonen på olika trender som rör kopplingen skola-arbetsliv och sedan rapportera det till verksamhetsansvarig och styrelse. En spännande och mycket intressant utmaning.

Trendspanare låter kanske lite diffust (eller pretto) i mångas öron, men det är i allt väsentligt så långt ifrån diffust och pretto som det går att komma. Och ni som tänker det är förmodligen i maskopi med Jante.

När jag jobbade i försvaret fanns det ett utryck för detta med trendspanare och dess betydelse, man sa "ingen spaning ingen aning". I min tolkning av vad jag kommer fokusera på nu som trendspanare är just att fungera som "spanare" med skillnaden att jag gör det för att inspirera andra, resonera och diskutera kring trender i samhället och då skola, arbetsliv, ledarskap och lärande i specifikt.

Alltså ett positivt underrättelsearbete :-)

Syftet är att först och främst att lära själv och sen utifrån det lärandet dra slutsatser, tillsammans med andra, om vad som kan ske framöver och hur Rektorsakademien, företag och skolor skulle kunna tänka. Att helt enkelt identifiera strömningar och "snackisar" bland rektorer, lärare, entreprenörer, företagare, forskare, politiker och andra intressegrupper, och allt i syftet att försöka se mönster i detta. Urspännande !

Mina arbetsredskap blir nätet, möten, föredrag och en ny liten behändig videokamera. Men den tänker jag "ad-hoc-intervjua" människor kring olika områden och särskilda frågeställningar. Kanske kan det hända att några av intervjuerna dyka upp på bloggen här eller www.rektorsakademien.se, vi får se hur det utvecklar sig.

Just nu ägnar jag mig åt förändringar, både privat men även i hög grad yrkesmässigt. Eller snarare så ägnar jag mig åt förbättringar som jag brukar vilja benämna dem. Ordet förbättring är mer framåtsyftande än förändring och handlar mycket mer om att "möjlighetisera". Förändring leder heller inte alltid till förbättringar som vi alla vet, men förbättringar kräver alltid förändringar.

Det vanliga är att förbättringsprocesser faktiskt drivs fram av förändringar i ens omvärld, tex att en majoritet av kunderna ser sig om efter något nytt som ger dem mer. Eller om att påtagligt många föräldrar på en skola plötsligt tröttnar och väljer en annan för sitt barn. Saker man naturligtvis hade kunnat förutse eller påverkat, men man brast i sin utvecklingsambition. Men det kan naturligtvis också röra sig om saker som man överhuvudtaget inte rår över, händelser som sker utan att man kan mota bort dem eller förhindra att de kliver in i manegen. Då är det dags att ta fram förbättringsviljan och spotta i nävarna.

Det är tveklöst så att det idag krävs mer förbättringar, eller utvecklingsrörelser, än för bara 15 år sedan. Och oftare.

Förutsättningarna ändras nu överallt, och i en allt snabbare takt. Och vi kan helt enkelt inte bara stå och se på...och hoppas det går över...

Om processen i en komplicerad situation tar fokus på det positiva och strävar mot tanken att "jag ska bli bättre" så leder det i sig mer eller mindre automatiskt till förbättring, bara tanken kan ibland leda en rätt... Det är alltså en fråga om att hitta motivationen och se möjligheterna. Även i de mest omöjliga situationer så kommer människor som har den förmågan att överleva och förbättra sina options. Tänk efter själv, visst har du mött människor som alltid tycks hitta framkomliga vägar ur de mest mörka och omöjliga situationer.

En del ser dock situationer så "jobbiga" att man inte förmår mer än att blunda, förneka och fortsätta i gamla fotspår. Jag tror det är djupt mänskligt på ett plan. Men konsekvensen blir ofta att man bygger vindskydd, medan andra bygger väderkvarnar eller slänger i båten och hissar segel. Man blir då tvåa på bollen när andra som sett ljuset seglar förbi.

Jag läste om Microsofts Steve Ballmer idag i Svenska Dagbladet. Artikeln handlade om att Microsoft som bolag tjänar bra med pengar, men inte pga att de kommit med så särdeles mycket nya spännande idéer kring sitt verksamhetsområde. Utan ännu duger det gott att vila på gamla lagrar, frågan är bara hur länge aktieägare och kunder har det tålamod som krävs? Nästan alla projekt Microsoft genomfört de senaste åren ligger långt bakom både Apple och Googles häpnadsväckande innovationsförmåga. Och artikelförfattaren sätter med ett svärdshugg fingret på en i sammanhanget särskilt intressant fråga:

Fast hur gör man egentligen för att tänka nytt i ett bolag som gör mångmiljardvinster på det gamla och helst inte vill släppa taget om det som varit? Hur håller man uppe innovationsförmågan?

Svd 2010-10-17

Vill man vara elak kan man kalla det för vad jag brukar prata om när det gäller:

"Fat and Happy"

En sjukdomsbild som kan bli riktigt jobbig....

Men kom samtidigt ihåg att när Steve Jobs kom tillbaka till Apple 1997 så var företaget i princip konkursmässigt... Nu är Apple värderat högre än Microsoft. Något få då trodde var möjligt...

Never say never again ;-)