I dagens DN (pappersvarianten) kan man läsa om en våg av självmord bland Indiska elever. Pressen på att lyckas i skolan ligger bakom den dramatiska trenden där 32 barn under årets första månad tagit sitt liv. Men trenden är långt ifrån koncentrerad till Indien. I Kina och andra östasiatiska länder har detta varit ett problem länge, men som eskalerat den senaste tiden. I takt med att utvecklingen går framåt i en rasande takt ökar möjligheterna för de som lyckas i skolan. Men lyckade studier öppnas vägarna till ett liv i medel och överklass. Det vill säga för de få som lyckas, de allra flesta av dem lyckas inte så bra. Och det är här som problemen börjar. Kraven på barnen "att lyckas" från föräldrar blir i många fall oöverskådliga och få tycks inse vad för höga krav på barn som ännu inte är färdigutvecklade skapar för inre processer av skuld, negativ självbild, noll framtidstro och ångest.
Om vi nu tror att detta inte berör oss i här i landet "Fat and Happy" så tror vi naturligtvis grovt fel. Även om vi inte har samma kultur gällande studiemotivation i Sverige som i tex Kina och Indien så finns samma problematik även här och det finns all anledning i världen att hålla ögonen öppna framöver eftersom kraven på Sverige ökar globalt och därmed kraven på medborgarna. I våra "elitskolor" är detta med alltför höga krav kopplat till psykisk stress sedan länge väl känt. Det ärt dock inget man gärna pratar om ute i skolornas skolledningar givetvis, det stärker inte varumärket. Men inte desto mindre är det många svenska elever som är pressade till en grad nära det icke önskvärda, vilket inte gäller enbart "högpresterande elever". Upplevelsen av omänskliga krav finns rakt över samhällsklasserna, kanske med där du minst anar. Det är individens upplevelse som är det centrala. Krav och förmåga lirar inte alltid ihop helt enkelt. Och det har med kultur och ledarskap att göra, i hemmen och i skolan.
Ledarskapet i skolan måste präglas av positiv förstärkning, omtanke, dialog, uppmuntran och positiv inre och yttre motivation av såväl elever som medarbetare oavsett nivå. Kraven måste vara anpassade efter individens förmåga och föräldrar måste fångas in på radarn och ges möjligheten att lära sig viktig kunskaper för att få insikt i vilka mekanismer som påverkar barnens förmåga att "lyckas".
När jag jobbade i försvaret pratade vi mycket om "inlärningsmässig utmaning". Ett begrepp som handlade om att skapa en utmaning som stimulerade engagemang och motivation. Man ansåg att om utmaningen var orealistiskt tuff så sjönk inte bara resultaten utan folk började också må dåligt, man hamnade i en negativ spiral. Detta borde vara en utgångspunkt att ta vidare ur flera perspektiv.
Trevlig helg
No comments:
Post a Comment