Viktigast är att "prata ihop sig"

I torsdag besökte jag Centralskolan i Skinnskatteberg, en kommun i Västmanland med drygt 4000 invånare. Skolan som därmed inte har så där jättestort elevunderlag befinner sig i en prekär situation eftersom man tappat 120 elever till konkurrerande skolor. Det ligger ingen hemlighet i att en skola som tappar så pass många elever måste göra något åt sin situation.

Men det är lätt hänt att man i dessa lägen blir problemsökande och hamnar i en ännu brantare negativ spiral, så det man måste göra är att fokusera på verklighet och realitet.

En sådan verklighet är att gräset sällan är grönare på andra sidan staketet.

De flesta av oss som byter leverantör väljer sällan "till något" vi vet är bättre, utan istället väljer vi "ifrån något" vi inte är nöjda med. Oavsett det gäller bil, mjölk eller ... ja skola.

Och eftersom alla skolor har samma kulturbas och kompetensgrund att jobba med oavsett var i landet skolan ligger så har de flesta skolor ur det perspektivet samma förutsättningar. Självklart finns variationer och skillnader i hur man jobbar, vilken socioekonomisk verklighet som råder och därmed vilka resultat skolorna når. Men basen är densamma.

I Sveriges kommuner och landstings rankning av Sveriges skolor som bygger på resultat- och resursindikatorer i öppna jämförelser (2009) hamnade Centralskolan på plats 280 av 290 möjliga.

MEN det är ändå så att det handlar om människor som alla kan lära sig, inta nya perspektiv och förbättra sina resultat. Vi har alla på ett sätt samma förutsättningar. Det finns alltså enorm potential i Skinnskatteberg.

Mitt föredrag på ca 3 timmar handlade mycket om att visa personalen möjligheter som finns och det absolut viktigaste budskapet handlade om att man gör klokt i att "prata ihop sig" så man vet vad skolans personal är bra på och vad som kan kapas bort. Jag vill inte kalla det organisationsutveckling eller förändringsarbete, även om inslag av detta säkert kan argumenteras in. Att "prata ihop sig" är mindre dramatiskt och mer tillgängligt, det blir inte så laddat som managemnettugget. Och det handlar ju om att prata ihop sig kring situationen och att hitta saker man är bra på, vad man behöver förbättra och sen lista ut hur man för föräldrarna att förstå att:

nu jäklar har vi lärt oss vår läxa och tar en ny väg...häng med !

För det är inte mer komplicerat än så i grunden. Bara man "möjlighetiserar" snarare än "problematiserar" (hatar det ordet).

Go Skinnskatteberg Go !

Ni skrattade mycket under de tre timmarna där i aulan, och det är en jäkligt bra grundförmåga.

:-)

Vi har inget val...

Det förefaller som om den interna diskussionen numera ute i skolor, familjer och i politiken handlar om att det skulle finnas ett ett val mellan grundkunskaper och kreativitet. Inget kan vara mer fel. Det finns inget val. För att vi skall kunna möta den globala konkurrensen framöver behöver vi satsa mer på både grundkunskaper och kreativitet. Faktum är att konstruktiv och produktiv kreativitet (missuppfatta mig rätt) inte kan uppstå utan att grundkunskaper finns tillgängliga för olika kombinationer.

"Kreativitet är produkten av att man sätter samman två eller fler saker man redan känner till och som tillsammans bildar något nytt och tillför ett högre värde"

Det handlar alltså inte om att välja mellan det ena eller det andra eller att det ena är flummigt och det andra seriöst, de som hävdar något sånt har helt enkelt fel.

Så om Centern nu satsar på en kunskapsmiljard (DN 10-02-23) så skulle jag rekommendera dem att försöka hitta kriterier bredare än betyg och meritvärde som måttstock utan något som även speglar "kreativitet" och andra mjuka förmågor. För annars leder kunskapsmiljarden till en snedvriden kompetensriktning genom att premiera de som tänker åt ena hållet och inte det andra. Det vore trist....

Wolf, Göte och deras härliga idéer....

Efter bara en dag har SvD:s artikelserie om ungas arbetslöshet genererat idéer som förmodligen har potential. Swedbanks VD Michael Wolf gav sig ut i debatten och manade näringslivet att ta in praktikanter lokalt ute i landet. Hans oro för ungas arbetslöshet ligger naturligtvis bakom, men också en möjlighet att hitta goda talanger. Han menar att praktikanter får möjligheter att utvecklas och tillskansa sig värdefull praktisk erfarenhet.

"Arbetslöshetsfrågan kan du inte lösa på nationell nivå. Du kan föra en debatt men det handlar om lokala matchningar - identifiering av ungdomarna och deras kompetens och att sedan matcha den med företagens behov, säger Michael Wolf.
SvD 10-02-24

Hatten av nr 1 !

Nästa idé kommer från Skövde. Det är en Göte Gunnarsson som i samma tidning lyfter idén om att plocka in arbetslösa ungdomar som stödresurs i skolan. Som ett extra stöd åt pedagoger. Jag kan också se hans idé inom ramen för kommunikationsbrygga mellan generationer (födda före och efter 1980). En hjälp i det sociala spelet. Han säger:

"Sätt istället in två ungdomar i 20 årsåldern (skulle ge ca 80 000 jobb) i varje klass...Denna lösning skulle inte kosta en massa pengar som inte finns."
SvD 10-02-24

Göte menar att pengarna som redan används för A-kassa och andra sociala kostnader i samband med arbetslöshet kan användas, så det innebär ingen merkostnad. Bara tuta och kör. Förmodligen är det en kort startsträcka.

Hatten av nr 2 !

Och jag skulle kunna addera till Caj Malmros idé om att plocka in även pensionärer som stödresurs i skolan, som för att öka kommunikationen och livskunskapen mellan tre generationer. Givetvis måste urvalet ske utifrån värdegrunden skolan vilar på och personliga kvaliteter.

Min poäng här är att dessa båda idéer tillsammans med idéer som både du och jag har är idéer som går utanför "boxen" eller vad som normalt är gängse norm. Det gör att de är värda att prövas. Vad har vi att förlora? Oftast fastnar de i filtret som säger till oss:

"Nej så kan man inte göra" eller "Nej det går inte"....

Men självklart går det. Allt går bara vi vill tillräckligt mycket och agerar istället för tänker i negativa spiraler och passivt skyddar "egna agendor".

Men samtidigt är jag inte så naiv att jag inte förstår att idéerna upprör en del grupper och organisationer. Men det brukar i allmänhet betyda att idéerna är helrätt.

Upp med fler idéer....om nu inte dessa föll i din smak.

Därför bör vi satsa mer på skolan...

Vi har utan tvekan tänkt helt fel de senaste 20-30 åren när det gäller ungdomars betydelse för framtida välfärd. Alla vet om det och alla pratar om det, men ändå har vi valt den enkla vägen att blunda för det. "Ungdomar måste få känna på livets hårda skola", var det någon som sa på ett av mina föredrag för ett tag sen. Attityden är att ungdomar inte är lika mycket värda som vuxna och att de har hela livet på sig att bygga sina liv. "De borde skärpa sig och söka jobb ordentligt", är en annan vanlig kommentar jag möter.

Ungdomsarbetslösheten är idag större i Sverige än andra länder enligt Svenska Dagbladet (10-02-23). En del talar om en kommande katastrof om inget görs.

Jonas Johansson Eskilstuna, 22 år:

–Problemet är att det är extremt många sökande på de få platser som finns. När jag sökte jobb på Kjell & Company var det 800 sökande till tio platser.
Svd 10-02-23

När vi vuxna födda på 50-60 talet gick ut gymnasiet var vi mer eller mindre garanterade ett hyfsat jobb i nån bank eller så. Klart det är tuffare på dagens arbetsmarknad, det går inte att jämföra.

Ändå är det vi vuxna som pekar med pekpinnen och utgår från vår erfarenhet!

Genom att unga idag har störst problem att få sysselsättning så innebär det en mycket stor samhällelig välfärdsrisk. Att ha så många i långvarigt utanförskap skapar ett stort och tungt ansvar för dagens och framtida politiker. Somliga menar att om inget görs så riskerar så mycket som var tredje ung människa att hamna utanför. Enligt Svenska dagbladet till exempel var siffran i januari 2010 uppe i 29,1 procent. Insatta personer som tar bladet från munnen är oroliga för sifferexcercerandet och vår tendens att sopa eländet under mattan.

–Därför blir det fel att säga att var fjärde ungdom är arbetslös. Det korrekta är att var tredje av de unga som vill jobba är arbetslös. Det är en fundamental skillnad, säger Arbetsförmedlingens analyschef Clas Olsson.
SvD 10-02-23

Det verkar som om maktens statuskorridorer ogärna pratar om detta med en allt mer utsatt ungdomsgrupp, man väljer istället att uttala det som passar ens egna agenda bäst. Särskilt i valtider. Men icke för ty så ser ungdomssituationen ytterst allvarlig ut om inget reellt görs åt saken med långsiktighet som ledstjärna.

Lite längre ned mot slutet av artikeln kommer den verkligt intressanta kommentaren och den som också innehåller grunden för hur vi bör förhålla oss långsiktigt. Det är Clas igen:

"Han vill helst se ett annat mått för arbetslösheten, lika för alla länder. Nu är risken att fokuseringen på massarbetslöshet leder till att de ungdomar som mest behöver stöd tappas bort.

–Ofta diskuteras generella åtgärder för alla arbetslösa ungdomar. Men det är inte där skon klämmer värst. Det som behövs allra mest är insatser för ungdomar utan fullständiga betyg från gymnasiet eller ens grundskolan. De har mycket svårt att konkurrera om jobben, säger han."
SvD 10-02-23

Där skon klämmer som värst hävdar Clas med all rätt. Det är dem vi inte når alls som får betala för vår fyrkantighet. Men självklart klämmer hela skon eftersom den är på tok för liten och omodern. Slutsatsen av Clas tankegång är att det står allvarligt till för Svensk välfärd om vi inte tar händerna från ögonen och verkligen ser vikten av en levande och modern skola med verksamheten inriktad mot att ge ALLA de förutsättningar de behöver.

Man antar att ungdomsarbetslösheten blir en valfråga i år och att partierna kommer buda över varandra i åtgärder. Men risken är att de inte lyssnar. De verkar fullt sysselsatta med att se saker och ting strikt utifrån "ämnestänkandet". "Ungdomsarbetslöshet har med arbetsmarknadspolitik att göra så därför ansvarar arbetsmarknadsdepartementet för det", tycks vara melodin. Ämne för ämne hanteras separat och man har svårt att se sambanden mellan en fungerande, intressant och stimulerande skola och det framtida kompetensbehovet.

Arbetsmarknadsminister Sven Otto visar här hur han tänker:

"Allas vilja till arbete måste tas till vara för att utanförskapet på arbetsmarknaden ska kunna brytas. Arbetsmarknadspolitiken måste därför förändras och få ett tydligare fokus på jobb och effektiva insatser för dem som står allra längst från arbetsmarknaden."
www.regeringen.se

Lyssna på analyschefen Clas Olsson (Arbetsförmedlingen) och prata med sen med din polare Jan Björklund, Sven Otto. Du är nära sanningen, men väljer istället att mumla.

Den viktigaste åtgärden är naturligtvis, långsiktigt, att lyfta ledarskapet , modernisera skolan och göra den intressant och spännande så att så få ungdomar som möjligt lämnar den oförberedda och fler lämnar den med vässade kunskapsklor.

Därför bör vi satsa mer på skolan !

Sekter ska inte driva skolor

Opus Dei planerar (enligt Aftonbladet 10-02-17) att starta flickskola i Sverige, närmare bestämt i Surahammar. Man slutar aldrig att häpnas över saker som sker.

Svensk skola är och skall vara icke-konfessionell och vila på den värdegrund som finns angiven i styrdokumenten. Jag har svårt att se hur Opus Dei ska kunna lösa den ekvationen.

Blind lydnad beskrivs som utmärkande för Opus Dei, som framställs som hemlighetsfull, maktfullkomlig, kriminell och sektär.
Wikipedia 2010-02-22

Opus Dei själva beskriver sin huvudsakliga uppgift, dvs verksamhetsidé så här:

Dess uppdrag är att sprida budskapet om att arbetet och de vardagliga omständigheterna utgör ett tillfälle till att möta Gud, tjäna andra och förbättra samhället. Opus Dei samarbetar med lokalkyrkorna genom att erbjuda kristen utbildning (kurser, reträtter, själavård), som riktar sig till personer som vill förnya sitt andliga liv och apostolat.
www.opusdei.se

Huruvida nu Opus Dei är en sekt kan och kommer säkert diskuteras. Men alldeles oavsett så har Opus Dei som eventuell blivande "huvudman" att rätta sig efter det regelverk som staten fastställt.

Det börjar skramla längst in i tunnan....

Läste idag ett inlägg i SvD från Camilla Lindberg, folkpartiets IT-politiska talesperson. Jag kan konstatera att det trots allt finns de politiker som ligger sömnlösa över den omoderna skolan, även om skolministern inte gör det. Camilla berättar om sina ideer om IT i skolan, och hon spar inte direkt på krutet.

Bland annat avslöjar hon mellan raderna att hon tänker försöka få Jan Björklund att intressera sig för IT i skola och lärande. En inte helt lätt uppgift som ni som hängt med känner till. Moderniteten i skolan avseende tillgänglighet till datorer är ju inget han ligger direkt sömnlös över. Camillas inlägget är en smula rörigt och avslöjar hennes relativt grunda förståelse för skolan som kultur, och kanske är det det som gör hennes inlägg så tight. Hon rör på politikens annars så förseglade läppar i ämnet och för de ska hon ha all den cred man kan skaka fram.

Jag antar att inlägget är ren råsop till sin partiledare, en sop som inte direkt är diskret:

"Folkpartiets mål är ambitiöst. Vi vill se världens bästa skola. Det kräver en skola där IT både står på schemat och är integrerat i undervisningen på flera andra sätt. Annars kommer vi hjälplöst efter – att vara världens bästa skola anpassad för 1900-talet är inte nog."

Camilla Lindberg, Svd 2010-0219

Idén om IT som ett ämne i skolan tycker jag bör förbli just en idé.

"Den känns onödig att diskutera, eftersom den helt enkelt är sprungen ur ett 1900-talstänkande"

Olika former av digitala kommunikationssätt är i sig själva verktyg som om de används utifrån den verklighet vi lever i allra högsta grad är en del av den process vi kallar lärande.

Jag hade önskat att hennes inlägg spetsats ännu mer och att hon ställt mer tydliga krav på en skola som förändrar sina lärprocesser (metoder) och sin kunskapssyn från att präglas av 1900-talets krav på medborgaren till att utvecklas mot de krav som ställs i det 21a århundradet. Samtidigt gissar jag att det är just vad Camilla kan mena med sitt inlägg, utan att ens veta om det.

I så fall håller jag med henne.

Trevlig helg....

Pressade barn begår självmord

I dagens DN (pappersvarianten) kan man läsa om en våg av självmord bland Indiska elever. Pressen på att lyckas i skolan ligger bakom den dramatiska trenden där 32 barn under årets första månad tagit sitt liv. Men trenden är långt ifrån koncentrerad till Indien. I Kina och andra östasiatiska länder har detta varit ett problem länge, men som eskalerat den senaste tiden. I takt med att utvecklingen går framåt i en rasande takt ökar möjligheterna för de som lyckas i skolan. Men lyckade studier öppnas vägarna till ett liv i medel och överklass. Det vill säga för de få som lyckas, de allra flesta av dem lyckas inte så bra. Och det är här som problemen börjar. Kraven på barnen "att lyckas" från föräldrar blir i många fall oöverskådliga och få tycks inse vad för höga krav på barn som ännu inte är färdigutvecklade skapar för inre processer av skuld, negativ självbild, noll framtidstro och ångest.

Om vi nu tror att detta inte berör oss i här i landet "Fat and Happy" så tror vi naturligtvis grovt fel. Även om vi inte har samma kultur gällande studiemotivation i Sverige som i tex Kina och Indien så finns samma problematik även här och det finns all anledning i världen att hålla ögonen öppna framöver eftersom kraven på Sverige ökar globalt och därmed kraven på medborgarna. I våra "elitskolor" är detta med alltför höga krav kopplat till psykisk stress sedan länge väl känt. Det ärt dock inget man gärna pratar om ute i skolornas skolledningar givetvis, det stärker inte varumärket. Men inte desto mindre är det många svenska elever som är pressade till en grad nära det icke önskvärda, vilket inte gäller enbart "högpresterande elever". Upplevelsen av omänskliga krav finns rakt över samhällsklasserna, kanske med där du minst anar. Det är individens upplevelse som är det centrala. Krav och förmåga lirar inte alltid ihop helt enkelt. Och det har med kultur och ledarskap att göra, i hemmen och i skolan.

Ledarskapet i skolan måste präglas av positiv förstärkning, omtanke, dialog, uppmuntran och positiv inre och yttre motivation av såväl elever som medarbetare oavsett nivå. Kraven måste vara anpassade efter individens förmåga och föräldrar måste fångas in på radarn och ges möjligheten att lära sig viktig kunskaper för att få insikt i vilka mekanismer som påverkar barnens förmåga att "lyckas".

När jag jobbade i försvaret pratade vi mycket om "inlärningsmässig utmaning". Ett begrepp som handlade om att skapa en utmaning som stimulerade engagemang och motivation. Man ansåg att om utmaningen var orealistiskt tuff så sjönk inte bara resultaten utan folk började också må dåligt, man hamnade i en negativ spiral. Detta borde vara en utgångspunkt att ta vidare ur flera perspektiv.

Trevlig helg