2009 och ny resa till SkolKina :D

Den nya boken är under produktion och min senaste Kinaresan har givit mig många nya infallsvinklar kring den framtida skolan. Framförallt förståelsen för i vilket sammanhang kompetens och kunskap blir konkurrenskriterier i den alltmer globaliserade världen. För så är det.

Kina är ett gigantiskt land med 1.4 miljarder invånare. Om 20% av befolkningen får högre kompetens och samma eller större kreativ förmåga så väntar en västerländsk utslagning av gigantiska proportioner. Dagens finanskris kommer antagligen att liknas vid rena högkonjukturen skulle jag gissa. Det är få nordbor som tänker på detta, särskilt beslutsfattare. Det är därför jag planerar denna nya bok. En bok med titeln:

"... Globaliseringens kölvatten"

Och jag har tänkt mig att göra två varianter av boken, en för oss som brinner för skola och en för de som brinner för frågor rörande arbetslivet eller "näringsliv". De båda böckerna får också i så fall olika titlar. En med titeln "Lärande i Globaliseringens kölvatten" och en "Jobben i globaliseringens kölvatten". Samma utgångspunkter men vinklade ur två målgruppers olika sätt att tänka, med ambitionen att de båda så småningom närmar sig varandra.

Nu väntar i alla fall en ny resa med start den 13 februari 2009. Fokus denna gång kommer att vara besök av skolor, företag, myndigheter och universitet. Dessutom kommer jag att försöka snoka upp skolor i Kina som kör "en till en" på olika sätt, dvs pedagogisk verksamhet som bygger på att alla elever har varsin laptop, oavsett det är ett Linux, Windows eller en Apple. Den gängse bilden hos 99% av svenskarna kring Kinesiskt skolsystem är ju att det är gammalmodigt och extremt auktoritärt med enbart traditionell utlärningsprincip. Vilket naturligtvis i de flesta fall stämmer mycket väl, men vad händer när Kineserna i sin hunger hämtar in även det pedagogiska försprånget som vi har med fokus på modern inlärning, kreativitet, kritiskt tänkande, demokratifokus, grupporienterat etc? Finns det Kinesiska skolor idag som är på väg att bli eller redan är toppmoderna? Naturligtvis. Och det är dem jag tänker försöka hitta och besöka.

Det sista fokuset blir ungdomskultur, musik och populärkonst och vilken betydelse det får för utvecklingen för de unga i Kina.

Ni som har idéer eller tips får mer än gärna dela med er av dem.

Boken kommer bli klar i vår och jag lovar bjuda in trogna bloggläsare till partyt som vanligt. Var och när det blir är fortfarande osäkert men det kommer antagligen att bjudas på nåt gott från Kina.

:-D

Dansbandsaktiv lärare blev uppsagd

Publicerad: 24 juni 2008

Hans anställning som estetlärare var en vecka gammal när skolans rektor gav honom sparken. Lärarens medverkan i ett dansband var högst omoralisk och stred mot skolans värdegrund, ska rektorn ha sagt enligt en anmälning till JO.

Enligt den sparkade läraren hävdade rektorn att den övriga personalen på gymnasieskolan utanför Västervik inte kunde acceptera en dansbandsmusiker till kollega, och att barnens föräldrar förmodligen inte heller skulle göra det.

Så här skriver den uppsagde läraren i sin JO-anmälan: ”Rektorn upplevde att mitt band var så högst omoraliskt att han avrådde mig från att överhuvud taget ägna mig åt undervisning. Han påtalade även att han hade makten att avgöra min framtid som lärare.”

Får man inte spela i dansband och jobba i svensk skola? Får man inte gilla vilken musik man vill? Vilken musik är tillåten? Vilken är inte tillåten? Vilka del i värdegrunden omöjliggör aktivt deltagande i musikorkestrar? Vad är moraliskt betingat godkänd musik? Vilka andra fritidsintressen är av omoralisk art? Vilken musik spelar rektorn i hemlighet, och vilken lyssnar hon/han på i smyg? Vilka musikstilar ska man inte ta upp till diskussion i ämnet musik av moraliska skäl? Många intressanta frågor blir det? Finns det fler?

:-D

Lärare viktigaste yrket...

En liten artikel i DN säger att det enligt högskoleverket är allt färre som väljer läraryrket. Inte så konstigt eftersom yrket framställts av diverse aktörer som ett av de värsta och farligaste som finns. En del har till och med kallat det en krigszon, med små resurser och som ett mer mindre otacksamt lågstatusjobb.

"Allt färre vill bli lärare. Lärarutbildningen fortsätter att tappa sökande och det är främst männen som vänder yrket ryggen, enligt en rapport från Högskoleverket som presenteras under fredagen."
DN 19 dec 2008

Det kommer bli tufft när 40 talisterna nu lämnar sina arbetsplatser. Vem ska ta över har man tänkt sig? Och vilka skall förbereda våra barn och unga för den alltmer komplexa och globaliserade värld vi går mot?

Dax kanske att ändra på bilden av läraryrket nu under 2009 och istället marknadsföra det som den fantastiska arbetsplats den är. Och som den i särsklass viktigaste yrkesrollen vi har i vårt samhälles framtidsbyggamnde. Om vi nu verkligen vill ha de vassaste människorna till att utveckla våra barn? Vill vi det får vi också se till ta ansvaret att locka dem till yrket och inte skrämma iväg dem.

Att det ska vara så svårt att lyfta skolans betydelse till dess riktiga och rimliga nivå?

Jag tänker börja:

Människor som arbetar i skolan är viktigare än: skolpolitiker, svetsare, poliser, säljare, bankanställda, rallyförare, rockstjärnor, TV.-hallåor, busschafförer, forskare, snickare, psykologer, socialsekreterare, Fredrik Virtanentyper, journalister, skådisar, företagare, miljonärer, sjuksköterskor, bagare, affärsbiträden, receptionister, mekaniker, officerare, optiker, veterinärer, läkare, processtekniker, taxichafförer, besiktningsmän, mäklare, skolverketanställda, godiskioskägare, nätverkstekniker, programmerare, direktörer, affärsänglar, kriminalare, resturangfolk, entreprenörer, leksakstillverkare, yrkesbloggare, ståuppare, föreläsare, fackrepresentanter m.fl.

:-D

"Julen är här...", för många unga ett helvete...

Det finns all anledning att i dagarna fundera över det här med jul. En härlig tid för många med social samvaro, glädje, glada barn, god mat, snöbollskrig, välförtjänt vila och eftertanke. Att kunna sitta i sin fåtölj, läsa en god bok och känna glöggdoften från spisen och tänka: "Ah så skönt det är med jul ändå"

Men julen är inte enkom fantastisk, i alla fall inte för alla.

Många unga kommer få 20 ångestfyllda dagar av absolut helvete

Vi glömmer att dryga 16% av våra unga växer upp i dysfunktionella familjekonstellationer med inslag av fysiskt och psykiskt våld inom hemmet, alkohol och narkotikamissbruk. Och begynnande lågkonjunktur torde pressen i dessa familjer öka. Jag läste för något år sen en artikel som tog upp ett liknande resonemang där det berättades om elever som inte ville gå hem på avslutningen. De var oroliga för vad som skulle hända i jul därhemma. Om en ung människa inte vill gå hem till jul känns det uppenbart att något inte är rätt ställt. Och här har skolan alla möjligheter i världen att ingripa, i de allra värsta fallen där "familjen" av olika skäl inte alls finns skulle jag nog kunna tänka mig att erbjuda en fristad under julen. Jag inser att det inte är skolans, pedagogers eller skolledares ansvar kring vad som händer i elevers familjeliv. Men samtidigt har jag svårt att distansera mig från det faktum att unga människor far illa. Kom också ihåg att många av dessa trasiga själar är de som är utåtagerande, mobbar och eller har andra negativa kompensatoriska bekräftelsemönster. Kanske är det därför de inte får hjälp? Men vems fel är det egentligen att det hamnat där de hamnat? Deras eget? Skall de straffas genom att få än mer helvete? Eller skall de få kärlek omtanke och bekräftelse? Vem ska i så fall ge dem det? Hur länge skall vi anmäla till socialen och sen borsta av oss ansvaret från axlarna och slå upp en ny sida i boken?


För att komma till rätta med denna typ av problem måste det till förändring. Inte förändring av första ordningen, dvs att man petar lite i den rådande strukturen. Utan förändring av andra ordningen, där man tillför helt nya strukturer och lösningar som tar utgångspunkt i de yttre omständigheterna. Förändring av första ordningen känner du säkert igen väl i din skola eller ditt företag, omorganisationer, ansvarsförskjutningar och lite annat på ytan. Förändringar av andra ordningen är vi mer ovana med att hantera eftersom de oftast kräver ett helt annat beteendemönster och ganska stora ingrepp i våra vanemönster. Men det är förändringar av andra ordningen som har chans att påverka resultatet väsentligt. Faktiskt oavsett vad vi talar om för utmaningar eller problem.

Jag kommer att återkomma till detta under 2009.

Nu vill jag inte lägga sordi över din planerade härliga jul. Inte alls. Jag vill bara be dig vara uppmärksam på din omgivning under jul och nyår. Alla har det inte som du. Njut av det du har och dela med dig till de som inte har, det kan kanske räcka med en blick, ett leende eller en kram. För de som aldrig möter sådant är det kanske en förändring av andra ordningen. Vi har alla ett ansvar.

Fredrik Svensson

Blodsugare & TV-program

Först och främst så vill jag verkligen tipsa dem som inte läst "Låt den rätte komma in", ni vet den där vampyrboken som nu blivit film. Skriven av ståupparen John Ajvide Lindqvist. Ni som känner mig vet att jag, av olika skäl, bara läser max 1-2 böcker om året så därför är det bara bra böcker som lyckas fånga mig från sida ett till eftertexten. Det gäller ju övrigt alla för den delen, så särskilt unikt är det inte.

Denna blodstänkande och ämnestabuspäckade bok har ett budskap bakom vampyrbeklädnaden som alla borde ta till sin egen eftertänksamhet. Jag talar om mobbing och utanförskap. Läs den för guds skull. Och inse tex att medvetenheten om mobbing och utanförskap trots allt tagit några kliv sedan 1981 då denna historia utspelar sig. Inte så många och stora kliv som vore önskvärt kanske men ändå.

För det andra vill jag slå ett slag för Skolfront, vars team på plats före sändning är riktigt riktigt riktigt proffsiga. Förra torsdagen var jag på besök hos dem och snattrade vad som hänt 2008. Medverkade gjorde även Mikael Wendt och Filippa Mannerheim. Det blev ett kort men sjysst panelande tycker jag. Se programmet Skolfront här.

:-D

Digital Kompetens, en ödesfråga...

Kompetens är ett svårt ord. Det finns nästan lika många definitioner som det finns människor känns det som ibland. Sätt två personer som sysslar med lärande i olika former i samma rum och de kan gladeligen diskutera begreppets detaljbetydelse i minst ett par timmar utan att bekymmra sig det minsta över att de spiller både tid och energi. Varför kan vi aldrig enas om vad det står för? Problemet är att det inte finns någon enhetlig definition, vilket å andra sidan har sina poänger, vi kan tolka och sätta vårt eget sammanhang i det. Konsekvensen blir tyvärr att vi får svårt att sätta definitioner i konkret praktik. Vem har rätt? Vem har bäst synsätt? Det är bara att konstatera att vi närmar oss den från olika håll, vi har olika starting points. En del definierar begreppet snävt och enkelt så de slipper förändra sig och sina processer och en del djupdyker in i det dunkla och verkar ibland aldrig lyckas hitta ut igen.

Plötsligt förändras världen runt kunskapsnomaderna och nya begrepp uppstår, tex "digital kompetens". Förvirringen blir närmast total och man anar att år kommer passera innan man diskuterat frågan helt klart. Men nu har EU kommit med en definition för att förenkla för oss.

EUs allmänna direktiv kring lärande kretsar kring de 8 nyckelkompetenserna sett ur perspektivet "det livslånga lärandet". Man anser alltså att det finns 8 gemensamma kompetenser som medborgarna i EU skall ha. Och som jag tolkar det alla medborgare, dvs både elever i detta fall och pedagogisk personal och chefer. Detta kan man förstås ha åsikter om men om EU satt ned foten så kan man nog anta att det får visst genomslag. Hur som helst så ingår digital kompetens som en av dessa nyckelkompetenser:

Modersmål
Främmande språk
Matematiskt kunnande
Digital kompetens
Initiativförmåga/ företagaranda
Lära att lära
Social och medborgerlig kompetens
Kulturell medvetenhet

EUs definition av digital kompetens lyder:

"en säker och kritisk användning av informationssamhällets teknik i arbetslivet, på fritiden och för kommunikationsändamål. Den underbyggs av grundläggande IKT- färdigheter, dvs. användning av datorer för att hämta fram, bedöma, lagra, producera, redovisa och utbyta information samt för att kommunicera och delta i samarbetsnätverk via Internet."

För detta krävs sammanfattningsvis enligt samma deklaration kunskaper, färdigheter och en reflekterande attityd till information och dess värde.

I någon mening känns detta direktiv eller definition naturligtvis helt relevant men det är nu det börjar köra ihop sig.

"You can talk the talk but can you walk the walk?"

Hur man tar detta till praktisk verklighet är en helt annan fråga och som jag menar en viktig ödesfråga för Sverige som kunskapsutvecklare i en global värld. Det är dax för alla som är intresserade av IKT, medierikt lärande, IT i skolan, digitala lärandet (kärt barn har många namn) att sluta upp och verkligen anstränga oss för att påverka och få igång realiseringen av det vi talar så fint om, nämligen "digital kompetens".

I februari genomför det fristående nätverket Rektorsakademien en seminarieturné (nätverksträffar) i Mälardalen, Västra Götaland och Skåne på temat "digital kompetens". Syftet är att väcka frågan ordentligt och låta deltagarna vara med oss och kunskapa i ett vad vi kallar "klokskapande". De nya kunskaperna, idéerna, tipsen, resonemangen etc som kommer fram i det fokuserade seminariet kommer publiceras i en "klokskapsbok". Vi utgår helt enkelt från att kunskapen finns ute i nätverket och att alla försök att sätta riktningen "von oben" inte är att föredra. Det är hos professionen och experterna med fingrarna i myllan som vi sannolikt hittar på svaren kring frågor runt "HUR". Seminarierna är öppna för skolledare och pedagoger med intresse för skola, näringsliv och framtid...

:-D