Wednesday, March 14, 2007

Inre och yttre motivation för lärande?

Idag tillsätts den beryktade utredningen av ett nytt 5-gradigt eller 7-gradigt betygsystem. (läs Freon) Det skall bli intressant att se hur det kommer att se ut i slutändan. Jag utgår ifrån att man inte avser lämna den "målhävdande skolan" utan att man just kommer göra systemet mer tydligt och rättssäkert. Men då inställer sig frågan om det bara handlar om att formalisera det informella + och - systemet. Ni vet det där med G+ eller G- som idag inte finns men används ändå! Skälet till att dagens system används på detta sätt sägs vara behovet av fler steg men det verkliga skälet är ju att man som professionell inte använder systemet som det är tänkt. Det finns ingen betygsnivå som heter G- och följaktligen kan man heller inte professionellt använda det i sin kommunikation med eleven. Genom att ändra betygsystemet förändrar man inte det sätt skolan arbetar efter när det gäller betygsättning. Även med 5 elloer 7 steg kan + och - användas kära läsare :-)

För det första måste man i detta sammanhang fundera en smula över motivation som begrepp kopplat till lärandet. Alla verkar inte vara helt överens om vad som är viktigast för att stimulera ökat lärande, inre och/eller yttre motivation. Båda behövs givetvis men interessant är att alliansen fokuserar på yttre motivation som viktigare än inre, dvs arbetsmetoder och tekniker för att engagera och intressera elever.

"Jag hoppas inte detta avslöjar en ensidig syn på vad lärande är och hur det går till..."

Det andra är att det blir svårt att jämföra skolors resultatförändring bakåt vid införandet av det nya systemet, såvida man inte hittar ett sinnrikt system som gör detta möjligt. Det betyder att man med stor sannolikhet kommer att ha oerhört svårt att diskutera svenska skolors resultat fören det nya systemet har några år på nacken efter 2009. 2011 kanske vi kan se på det igen. Man kan ju förstås besluta att inte förändra poängsättningen på totalen och på så sätt behålla dagens "meritvärdesystem" och därmed fortsättningsvis kunna följa skolors resultatutveckling. Högsta poäng efter åk 9 är då fortfarande 320p.

Det hade varit mycket bättre, som jag ser det, att alliansen lagt mer krut på att kompetensutveckla kring likvärdig betygsbedömning och att utvecklande av arbetsmetoder så att de stämmer överens med tankarna i den målstyrda (målhävdande skolan) istället för att justera systemet. Risken är att fokus nu kommer att hamna på systemet snarare än HUR lärandet utvecklas i skolorna.

Men nu är vi där och vi måste se det från den ljusa sidan också. Ett tydligare betygsystem kan mycket väl ge tydligare arbetsmetoder och kanske till och med mer individanpassad undervisning. Det är inget politikerna kan styra över utan det ligger helt i händerna på pedagogerna själva.


Fler bloggar om:

2 comments:

IT-mamman said...

Amen till det inlägget också! Det där med + och - kommer man nog inte ifrån ändå. Vill minnas att på den tiden då jag gick i skolan, och vi hade 5-gradig betygskala, var det mycket av den varan.

Fred said...

Många kloka saker i ditt inlägg, J. Det finns också önskemål om att Alliansen kanske borde lägga mer krut på att hitta en bredare och mer långsiktig lösning. På ett område som skolan bör det finnas konsensus bland riksdagspolitikerna. Det är svårt, det ska medges, men det är väl det de får betalt för.

Bara om politikerna är överens kan skolan få en arbetsro som varar längre än en mandatperiod. Först när rivningsdammet har lagt sig kan man börja fokusera på arbetsmetoder och hur lärandet ska utvecklas.