Friday, March 09, 2007

Rektorer, de dubbla uppdragen och flera kockar....

Igår diskuterade vi den kommunala skolans dubbla uppdrag, dvs det faktum att vissa delar i rektors uppdrag kommer från uppdragsgivaren kommunen och andra bitar direkt från staten. Detta regleras naturligtvis av den lagstiftning vi har. Låt mig exemplifiera detta:

Om föräldrarna till Lisa Leandersson i 8c kommer upp till skolan och kräver att Lisa skall få byta klass för hennes bästa kompis går i 8a så har rektor att ta ställning till en rad olika saker kring Lisas och andras förutsättningar att nå målen.

"Till exempel så kanske rektor vet att det kanske inte är så bra ur ett lärperspektiv att dessa "bästisar" befinner sig i samma klass".

Skälen kan vara många och det är i detta resonemang av underordnad betydelse. Klassplacering är något som regleras i skollagen, dvs det styrdokument som staten ger direkt till rektor utan att passera kommunen. Det betyder att om föräldrarna inte accepterar rektors klassplacering, eller rektors ovilja att tillmötesgå dem, så brukar föräldrar ganska direkt vända sig till tjänstemännen högre upp i den kommunala förvaltningen. Men eftersom kommunen inte har med klassplaceringsuppdraget att göra så kan kommunens chefer ageraq så mycket rent formellt. Sen spelar det ingen roll om rektor fattat ett uppenbart felaktigt och direkt olämpligt beslut, det är helt enkelt rektors statliga uppdrag som kommunen inte kan påverka. Det betyder alltså att kommunen som är den huvudman som driver själva skolan och står ansvarig för i detta fall Lisas förutsättningar att nå målen inte kan påverka händelseförloppet fullt ut. Kommunen skall alltså ta ansvar men utan befogenheter att göra något åt saken. Det finns flera sådana här komplikationer i det dubbla uppdraget.

Det finns dessutom en olycklig och dubbelt delad lojalitet inbyggt i uppdraget som rektor har och i många fall rör detta till det för ledarskapet. Rektor har ibland att rätta sig efter staten och ibland kommunen. Och ibland krockar det faktiskt.

När det gäller friskolor så är det inte alls på detta viset. I friskola går hela uppdraget direkt från staten till huvudmannen, dvs ägarna och styrelsen, som sedan ger uppdraget till rektor. Enklare och tydligare kan man tycka, och det är det också.

Men varför är det så här? Vem har kokat denna soppa? "The swedish Chef" eller?

Fler bloggar om:

2 comments:

Magistern said...

Problemet med klasser att det är statiskt och knappast borgar för en optimal läromiljö. Klasser och klassrumstänkande är en kvarleva från 1800-talet.

Fredrik Jeppesen said...

Yeah