Sunday, April 17, 2011

Skolan är inte i fritt fall...

Nu har jag läst Maciej Zarembas artikelserie ett par gånger och funderat. Funderat över vad som är vad i debatten. Jag känner igen honom i andra exempel på hur en enskild journalist verkligen aktivt söker stora journalistpriset. Kring år 2000 var jag nära Peter Kadhammars "kritiska granskning" av min dåvarande arbetsplats Icon. Vi som jobbade där såg ju att hans skildringar många gånger var direkt förvrängda. Men det gjorde inget för Kadhammar, syftet var ju att skrika högt och förnedra. Och det gick bra, han fick stora journalistpriset.

Och mönstret upprepar sig, men nu inom ett för Sverige mer avgörande område än ett enskilt litet företag. Nej nu talar vi om ödesfrågan som Sverige står inför, nämligen hur vi skapar en skola som möter de globala framtida kraven? Gör vi det genom att backa bandet och återskapa 50-talets grundsyn på kunskap, lärande och relationsbyggande eller gör vi det genom att utveckla och förbättra skolan så vi får en kunskapsutveckling som är relevant för vår tid. Zarembas artikelserie talar för det första:

Sluta med daltet och tillbaka till den statliga katedern.

Han hyllas av Jan Björklund och andra som av olika personliga skäl har intressen, politiska eller egna, i att skolan bevaras som den alltid har varit.

Man skall dock komma ihåg några saker när man läser Zarembas artiklar:

Icke vetenskap
Hans artiklar är inte vetenskap utan ett journalistiskt sökande efter exempel som styrker hans personliga uppfattning om hur, i detta fall, skola skall vara. En uppfattning som i 98% rimmar helt och fullt med skolminister Jan Björklund. En tillfällighet? Knappast.

Fear Society
Han låter sin journalistiska trovärdighet gå i politiskt färdigplogade åkrar, det vill säga utnyttjar en hos skolministern redan fungerande retorisk taktik. Nämligen den att utnyttja vuxna föräldrars identifikation och igenkännande av sin egen skolgång i kombination med "konfliktsperspektivet". Ingen läser nämligen "good stories" med samma frenesi som helvettesbeskrivningar. Detta är klassiskt och lite läskigt, the fear society...ett samhälle som intellektuellt bygger på rädsla är inget riktigt fritt samhälle.

Propagandalikt
Han ges oceaner av utrymme i en av Sveriges mest effektiva opinionskanaler, nämligen Dagens Nyheter. Den som vill gå i polemik med honom får ställa sig i den långa kön om ett utrymme på en halv A4 sida. Att i fyra dubbeluppslagsartiklar vika ut sin personliga subjektiva tyckerilåda och bädda tvivelaktiga resonemang är ingen konst, men att hålla sig kort kring en så komplex sak som skolan är svårare. Det vet Zaremba. Han vet också att den som äger utrymmet äger budskapen. Zaremba är tillsammans med Björklund ohotad på den punkten.

Okunskap om kunskapsbegreppet
Han har inte det blekaste intresse av att beskriva hur hans ensidiga uppfattning om den framtida skolan skall formas, det är lättare att beskriva sånt man inte förstår som avarter och fel....Varför tar exempelvis inte Zaremba upp att synen på kunskap har förändrats i grunden sedan han gick i skolan? Att skolans roll i samhället förändrats? Med digitaliseringen av musikindustrin föll musikförlagens inslagna väg om hur man distribuerar innehållet till lyssnaren. I bokbranschen sker nu exakt samma resa. På samma sätt har informationstillgängligheten gått från 1990-talets "begränsad till vad som ryms i lärarens huvud och skolbibblan" till numera vara total genom en dator på internet? Påverkar det skolans uppdrag Zaremba? Vad är kunskap? Hur blir information till kunskap? Skiljer sig lärprocessen mellan 1900-talet och dagens internet?

Okunskap om globaliseringens krav
Han har heller inget intresse av att beskriva vad det är Sverige behöver för förmågor och talanger i en globaliserad värld. En värld där andra tidigare outvecklade länder numera tar kliv mot att utveckla den kunskap de behöver för att öka sin välfärd. Vilka är framtidens kompetenser Zaremba? Och hur hänger de ihop med att vrida klockan tillbaka? Var det verkligen så att skolan på 50-talet var så väldigt bra på att stimulera fram kunniga, icke auktoritetsstyrda, medmänsklighetsdrivna, frimodiga och hyperkommunicerande ungdomar för ett samhälle år 2020?

Statlig styrning är den enda lösningen för Zaremba
Han anser uppenbarligen att professionen inte alls bör styra utvecklingen, eftersom de är insnöade i Deweys irrläror som i artiklarna beskrivs som budskap får underjorden. Nej staten ska hellre ta kontroll över hur lärande skall gå till. Men den som tror att man kan ta kontroll över lärande i ett samhälle som vilar på fri ultratillgänglig information kommer alldeles försent inse dess omöjlighet. Zaremba menar att staten är bäst på att driva skolan framåt, men han talar inte rad om hur det skulle kunna gå till? Vad det nu är som är så bra med det? Borde inte en mer smart slutsats vara att staten öronmärker och tillför mer resurser så att långsiktiga utvecklingsprojekt kring "det nya lärandet" får verklig bärkraft?

Saknar ingång i det nya lärandet
Zaremba saknar helt en diskussion om hur informationstillgängligheten i världen skapat nya kanaler och former för lärande. Hur tillgängligheten till verktyg för att kommunicera, lära kolaborativt, kritiskt granska fakta, dra slutsatser och skapa verklig verklighet blir allt mer avgörande. Varför utelämnar han detta det kanske mest omdanande för det globala lärandet? Hur kan han missa det? Jo för att det inte stödjer hans tes, eller av okunskap? Tesen som upptar hans vakna tid är ju att läraren skall stå i centrum, inte eleven och dennes lärande.

Gott om sakfel
Det finns gott om sakfel i hans skildringar, sådant de flesta som arbetar i skola eller med skolutveckling lätt upptäcker, men som "väljaren" inte alls "behöver" för att välja rätt lapp till valurnorna. Det är precis det som politik handlar om, att kompromissa. I Zarembas fall kompromissa med kunskap om området han bevakar. Kanske väljer han medvetet bort saker som inte stärker hans teser, eller så kanske han helt enkelt inte är så insatt som han påstår? Jag vet inte vilket som är värst.

Nej läs Zarembas artiklar en gång till och lägg till fler frågor kring vad vår svenska skola skall förbättras mot och vad Sverige, som alla andra länder, snart möter på allvar, nämligen:

Lärandeskapprustningen

Det land som hittar bäst vägar mot ett effektivt och modernt lärande med fokus på resultat kommer inte forma en skola i fritt fall...


9 comments:

GLAPPET said...

Tack!

Anonymous said...

Hej Fredrik!

Du har många idéer om skolan och undervisning. Du har erfarenhet av att vara rektor och inspiratör, men det jag undrar över är om du är behörig för att undervisa i något ämne på högstadiet eller gymnasiet? I min värld är det viktigt att man vet vad man pratar om.

Mvh/ J.Skoog

Fredrik Svensson said...

Jag anar viss ironi =:) Nej. Kan du förklara varför en hel del ordentligt vassa "lärare" är sk "obehöriga" ? Den bästa jag stött på har en helt annan akademisk utbildning, och helt fantastisk i sin profession! Hur kan det vara möjligt? Eller är det överhuvudtaget möjligt i din värld ?

=:)

Lise-Lotte said...

Jag har också läst artiklarna, men förfärades över hur det kunde gå till så i vissa skolor.

Jag är studie- och yrkesvägledare i en grundskola, men om det är sant som han skriver så är det riktigt hemskt så låt oss hoppas att det inte är det.

//Lise-Lotte, http://dinastudier.blogg.se

Fröken slöjddidaktik said...

Tack för de kloka kritiska aspekter som dy lyfter Fredrik!

Propagandalikheten är skrämmande. Det är ju ett faktum att han fått ett kolossalt stort utrymme och Björklund som dunkar käckt i ryggen. Jag vet att flera av de pedagogikprofessorer han attackerar gång på gång blir refuserade på DN debatt. Det är äckligt. De får istället publicera sig på bl a S.O.S. men maktfaktorn när det gäller DN är ju som du du tar upp extremt hög.

Okunskap om kunskap aspekten är mitt i prick! Det slår mig verkligen gång på gång när jag läser atiklarna att han inte har en susning eller helt väljer bort det moderna kunskapsbegreppet, relationen teori-praktik, olika kunskapsformer och ämnesdidaktik.

Mvh jenny
www.frokenslojddidaktik.blogspot.com

Tommy H. friskolerektor said...

Hej Fredrik
Jätteintressant att läsa ditt blogginlägg! Jag håller med dig i dina slutsatser av Zarembas artiklar! En vinst som jag har märkt med intresset från media just nu, är att vi skolfolk börjar prata mer om hur det ser ut i dagens skola och hur vi vill ha det framöver, för att bli bäst i Världen för alla våra barn & ungdomar!
Din kritiska granskning är ett exempel på en viktig kunskap! Nu och i framtiden! ;)

Anonymous said...

Mycket tjat om kunskapssyn. Betyder
det något annat än att svenska elever
genom eget "forskande" skall ta reda
på det som alla redan vet och göra
det under så lång tid som möjligt, så att de inte kommer nån vart med
sina studier?

Fredrik Svensson said...

Hmmm nej ! Det betyder ungefär att de ska utveckla mer djuplärande än nu, så de inte blir så enfaldiga som dina synpunkter representerar !

Lärarjäveln? said...

En stor gilla-markering på både blogginlägget och ovanstående replik!