Igår hade jag ett långt möte med en utvecklingschef i en av Stockholms kommuner. Han och förvaltningsledningen hade besökt Finland för att se på vad det är som utmärker Finland, som ju blivit något av ett "mönsterland". Deras slutsatser var att Finland har en fungerande skola och mindre stök än exempelvis Sverige, men de såg också en del andra saker. En "frapperande ålderdomlig undervisningskultur" av typen katederundervisning och en skola där eleverna inte uppmuntras till egna initiativ eller problemlösning. Det förhärskande var snarare "utantillkunskaper" och testkultur. I USA finns liknande tendenser trots Bushadministrationens "No Child Left Behind" som enligt Stephanie Hamilton på Apple betyder "No Child Left Untested". Denna kultur kan visa på goda resultat i statistiken men frågan man MÅSTE ställa sig är vad är det vi mäter och vad är det vi måste lära och ge eleverna inför framtiden? Man talar ibland om skillnaden mellan "utlärning" och "inlärning" i debatten och de flesta föredrar inlärning i pedagogisk mening men samtidigt kräver kreativa inlärningsprocesser viss oordning och att läraren släpper kontrollen i traditionell mening men på ett STRUKTURERAT SÄTT med STRUKTURERAD OCH KONTINUERLIG UPPFÖLNING AV KUNSKAPSUTVECKLINGEN HOS BARNET/TONNISEN. Då luktar politiker sig till politiska poänger och vill utveckla "utlärandet bakom katedern" istället för moderna inlärningsmetoder. Man kan inte lära sig att problemlösa kreativt i grupp genom lärarledd katederundervisning i "föreläsningsform", det säger sig självt. Och det är här vi står. Vi behöver inför framtiden medborgare som kan LÄRA OM snabbt och ständigt (en del av livslånga lärandet) i samklang med den ständiga och snabba samhällsförändringen men skolkulturen vill samtidigt behålla den gamla ordningen, inte släppa kontrollen, inte ta klivet fullt ut. Man tycker det är jobbigt att ändra sina arbetsmetoder. Man säger tex istället att "vist, timplanelöst är bra för det målstyrda lärandet men vi vill ändå inte införa det nu".
Våra elever måste framöver få adekvata kunskaper (kunskapsfokus) men utöver det utveckla kreativitet, framåtanda, frimodighet, mod, civilkurage och andra ickeämnesknutna kompetenser. Och det finns inga motsättningar mellan kunskaper och kreativitet. Vi kommer annars vi få problem i globaliseringens kölvatten. Vi kommer helt enkelt bli omåkta. Kina ligger idag på de flesta håll i landet 100 år efter oss undervisningsmässigt men de kommer på 5-10 år ha hämtat igen det och bli bättre än oss, de har hunger för detta. Dessutom har de 1,4 miljarder medborgare att ta av. Det räcker med 10% måpluppfyllnad. För Sverige med sina 9 miljoner invånare krävs 100% måluppfyllnad + initiativkraft och mod.
1 comment:
Och jag som trodde att "inlärning" oxå var ute - att det är "lärande" vi ska syssla med ;-)
Vill bara göra ett litet tillägg till en uppfriskande kritisk inställning till det nya mönsterlandet i öst: mycket av elevers lärande sker idag utanför skolan liksom kreativiteten kommer till utlopp utanför klassrummet. Skolan tycks inte värdera det lärandet, de kunskaperna, den kreativiteten, de erfarenheterna särdeles högt. Det räcker inte med att säga att skolan ska ha ett kunskapsfokus. Frågan är vilka kunskaper/förmågor som lyfts fram som värdefulla och som ska utvecklas och följas upp.
Post a Comment