Almedalen ZZZZZZZZZZZzzzzzzzzzzzz !

Almedalen startar snart och aldrig har väl innehållet kring skolfrågor varit så förutsägbart. Här några saker som kommer prägla diskussionerna och artiklarna i DN och SvD:

"Betyg i ordning och uppförande"
- Tyvärr får man väl säga, ett steg bakåt som inte gynnar utveckling av elevers tasigförsamhet, initiativkraft, frimodighet och självständiga tänkande. Det påverkar heller inte kunskapsnivån i lärandet nämnvärt. Bättre vore seriös kompetensutveckling i LEDARSKAP, ungdomaskunskap, hjärnan, kommunikationskunskap, pedagogisk utveckling av arbetsmetoder, konflikthantering m.m

"Mer befogenheter åt lärare"
- Tanken med att införa särskilda disciplinbefogenheter hos lärare och rektorer än som finns hos vanliga medborgare känns fel och lite obehagligt. Bättre vore seriös kompetensutveckling i LEDARSKAP ungdomaskunskap, hjärnan kommunikationskunskap, pedagogisk utveckling, konflikthantering m.m

"Fler behöriga lärare"
- Även om man bytt ut ordet mot "utbildade" så hjälper inte det. Skolan behöver hög transparans och måste spegla samhällets delar mycket bättre, så att en viss del lärare utbildats på andra håll än på lärarhögskolan är bara positivt. Dock bör de vid korttidsanstälnningar ges en akademisk pedagogisk utbildning som löper under hela anställningen, bör ingå i tjänsten. De som sedan bedöms vara kompetenta uppgiften (visar goda resultat) bör "uppgraderas" till lärarstatus och få fast anställning. 80-20 regeln borde vara tillämpbar för att öka insynen i skolan och samhällsengagemanget.
Istället för denna diskussion borde man hellre ha en diskussion om hur svenska lärare (oavsett var de utbildats) kan förbättra sina prestationer och förmåga att inom arbetslaget arbeta så som Lpo94 verkligen anger. Måttet på andelen med examen säger väldigt lite i förhållande till 25% underkända elever i ett eller fler ämnen i åk 9.

"Skoluniform"
- En skola kan redan idag införa skoluniform om det sker på demokratisk väg, så diskussionen om att ge skolan rätt att införa skoluniform är onödig. Såvida förslaget inte anger en vilja om att rektor och lärare själva ska få bestämma detta, vilket idag strider mot mycket i läroplanen, skollag etc.

"Betyg tidigare"
- Betyg är ingen pedagogisk metod för lärande, vilket betyder att betyg tidigare påverkar lärresultatet väldigt lite. Däremot bör uppföljning mer systematisk genomföras i tidigare år. För att barnen skall lära sig mer tidigare krävs bättre arbetsmetoder. Betyg borde däremot införas i 7an istället för som i nu i 8an.

Ämnen jag skulle vilja se istället:

1) Massiv kompetensutveckling av svenska lärare och rektorer kring läroplan, arbetsmetoder, arbetslagsutveckling och betygsbedömning.
2) Sverige lämnar ferietjänsterna och alla lärare får semestertjänster
3) Skolor som inte innan 2015 når godtagbara resultat efter ambitionen i styrdokumenten startas om så anställda får söka om tjänsterna (skolor som INTE fungerar)
4) Gör läroplanen tydligare utan att tappa nuvarande intention
5) Enklare regler för uppsägning av lärare som inte fungerar, de skall beredas övergång till andra yrken under en övergångsperiod.
6) Prestationsrelaterad och individuell lönesättning på riktigt för rektorer och lärare. "Nolla" de som inte håller och "toppa" de som gör exceptionellt goda insatser
7) Sveriges lärare skall bli världsledande genom att använda ungdomars kulturbas i undervisningen
8) Svensk skolas vision (som obegripligt nog saknas helt idag)
9) Meddömning i betygssättning i grundskola och gymnasium
10) Inrättandet av en supergalamiddag för lärare på globen där priser i 10 kategorier delas ut
11) Ny svensk skolTVkanal med utbildnings och diskussionematerial samt dagliga nyheter från skolsverige

Då hade man kanske åkt dit och lyssnat :-)

e-lärande, distansundervisning & netlearning

På facket SULFS hemsida kan man läsa om Netlearningskonferensen i Ronneby där man tittade djupt i framtidens distansutbildning över nätet. Naturligtvis med viss facklig spets med frågor om lärare verkligen orkar köra distansundervisning ovanpå all annan undervisning. Men trots detta finns en del matnyttigt man känner igen och det är ju kul. Sedan vi mellan 1996-2000 var engagerade i e-learningbranschen har lite hänt även om man kan se en stadig utveckling kring utbredningen av e-lärande. Dock kan man konstatera det som Elza Dunkels här nedan antyder, att systemen idag är byggda av "digitala invandrare" och bygger på fel grundtänk.

Elza Dunkels:
– Utbildningssystemet som helhet är inte särskilt lyckat, vi måste hitta ett bättre system. Ett sätt kan vara att titta på Lunarstorm. Risken är annars att vi förlorar en generation som inte finner det meningsfullt att studera på universitetet.
Från SULFs hemsida

Nu skall man nog inte tolka detta som de flesta "conservativs" brukar göra genom att flinande säga : Ha ha tradtionell utbildning kan inte ersättas av nätet". För det är inte det som detta handlar om, digitala verktyg är i de flesta fall viktiga komplement och inte ersättare. Det hela handlar snarare om att de utbildningsinstitutioner som inte anammar "De digitala inföddas" lärmönster av multinivålärande kommer att få det svårare att få studenter framgent. Det betyder att plattformsföretagen måste tänka om och jag är inte så säker på att Lunatstorm är universalmodellen heller. Det finns inga "enda sätt", det finns "fler än 1000 sätt". Det kan också räcka med att utveckla de traditionella arbetsmetoderna hos de fysiska pedagogerna, genom tex film, podcast och andra medierika lärandeformer. Hur vore det om dessa utvecklade arbetssätt som motiverar eleverna/studenterna bättre och sen komplettera ytterligare med e-lärande, e-learning, netlearning eller vad man nu kallar det.

Dagens Läroplanscitat nr 20

Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar.
Lpo94 Kap 1

Haft den inne här förut men den tål att funderas över många gånger :-)
Man tex översätta den så här om man vill:

Genom att rektor professionellt ser nyttan av att låta lärare delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan lärarna och eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar.

:-)

Neddragningströtta?

Läste en artikel nyss om några lärare och rektorer som säger sig vara trötta på neddragningar och att för lite pengar satsas från kommunen på kompetensutveckling och böcker samt att de undrar hur man samtidigt kan ha råd med IT? Allt är BUFs fel och ytterst nämnden som aldrig heller svarar på frågor, och när de gör det så är det alltid i senaste laget. Alla andras fel utom ens eget.

Förvirring kring roller och befattningars funktioner råder kan man anta. Och när det gäller chefer så tycker jag att man har de chefer man förtjänar. Be eller kräv eget inflytande men glöm inte att leverera också, dvs kräv de befogenheter som ansvaret kräver. Jag vet inte hur ekonomin ser ut i denna kommun men något är väldans fel när människor uttrycker sig så här negativt och nästan gnälligt. Gnällighet uppkommer oftast när människor inte har rätt att fatta egna beslut över tex sina egna möjligheter att lyckas, dvs när andra fattar korkade beslut enligt en själv. Det betyder att verksamheten ökar långsiktigt sina resultat om ansvar och befogenheter ligger långt ute i verksamheten och då man suddar bort attityder som "näää det där är en ledningsfråga" eller "ledningen har sagt det och det och det".

Jag kan inte begripa varför man som chef inte delegerar ansvar och befogenheter till lärarna själva att utefter en egen budget bestämma hur de vill använda sina egna tallanger och kunskaper för att nå målen? Om ledningen anger riktningen i visionen och om visionen framförallt är frammåtskridande kan sedan lärarna själva bestämma hur man tillsammans kan nå denna vision, som inte bör vara något annat än en vision (ej att förväxla med mål). Målen måste brytas ut ur visionen av lärarna som då också måste få bestämma HUR det skall gå till att nå visionen.

Ballongdans upprör - hallå :-)

I värnersborg förbjuder rektor sina lärare att dansa ballongdans. Denna töntiga, osexiga, fula men humoristiska dans som underhöll rektorn och hennes bekanstskapskrets när Lasse Åberg & Co leverade samma underhållning på 80-talet. Enda skillnaden var att lasse och grabbarna var nakna. Det var inte lärarna, för de hade vissa partier dolda med annat än ballonger, typ badbyxor. Lärarna hänvisar till likheten med att gå i badkläder på stranden. Uppträdandet kallas olämpligt av föräldrar och skolledning, sannolikt i nån slags moralpanik skulle jag tro.

Rektor kommer i fortsättningen kontrollera underhållningen på skolan mer aktivt och lärarna skall behöva fråga om lov vid eventuella framträdanden, om det blir fler? Vad mer måste dessa lärare fråga om lov om undrar man? Nej låt lärarna fatta egna beslut, stötta dem om det blir fel och låt dem fortsätta fatta egna beslut. I lärarnas egna beslut ligger nämligen många lösningar på hur skolan skall prestera mer, inte bara ballongdanser.

Och dessutom tror jag att man har ganska trygga lärare på sin skola om de kan tänka sig dansa ballongdansen för sina elever. Trygga lärare är fett viktiga.

Höskoleverket kritiserar ny rektorsutbildning

Högskoleverket och de lärosäten som idag utbildar rektorer i den s.k "Statliga befattningsutbildningen" gillar inte Myndigheten för skolutvecklings förslag om ny "befattningsutbildning". Kanske är det konkurrensen genom öppningen andra aktörer skulle jag gissa.

Gör inte om rektorsutbildningen enligt förslaget från Myndigheten för skolutveckling. Det uppmanar Högskoleverket i ett remissyttrande till regeringen och konstaterar att förslaget innebär en stark centralisering av utbildningen. Högskoleverket hänvisar också till en stark opinion inom högskolan som är emot förslaget.
Högskolan.net

Högskoleverket saknar bland annat en djupare analys av hur utbildningen bedrivs idag. Man menar vidare att MSU inte är kompetenta nog att ansvara för utbildningen av rektorer. Man förelslår att lärarutbildningen skall ha vaöbara kurser för att kunna bli certifierade till rektor.

Jag tycker MSU:s förslag till ny utbildning är helt ok. Universiteten och Högskolorna får väl stå ut med en viss konkurrens, det är nog bara bra för dem. Att certifiera lärarstudenter till rektorer genom valbara kurser på lärarhögskolan är en idé som luktar konservering eftersom det skulle innebära att man stänger ute andra typer av ledare utanför skolans organisationskultur. Vi måste ha en skola med ganska stora kanaler mellan samhälle och skola, annars riskerar vi att tappa utvecklingsdrivkrafter.

Vilken kunskapssyn skall ni ha egentligen :-)

Regeringen vill begränsa komvux-studier till att inte vara lika mycket värda som nybakade gymnasiekunskaper. Idén är att en person som läser i senare år inte skall kunna konkurera ut någon som kommer direkt från gymnasiet i samband med intagning till universitet. Det handlar om att "få bukt" med taktikstudier, dvs att elever från gymnasiet taktikstuderar och kompletterar upp sina kunskaper på komvux senare för att komma in på tex läkarlinjen med extrem intagningspoäng. Ok so far so good...

1. Kunskapen i grundskola och i gymnasie baseras på målrelaterade betyg. Det innebär att det är kunskapen som står i fokus och inte egentligen HUR man tillskansat sig den.

2. Är det inte kunskapen i sig som är mest relevant för ett universitet och ett land när det gäller vilka som skall studera. Jag menar ett uppdrag universiteten har är att kunskapsutveckla också, vid sidan av att leverera utbildning.

3. Elever som haft sociala problem eller ligger sent i sin mognad och därför misslyckats i grundskola och fymnasie, skall dessa elever inte få chansen att studera som alla andra på samma villkor? Hur är det med dem i gråzonen då i så fall?

4. Elever som är så in i bomben motiverade att de tar ett extra år på komvux för att förverkliga sin dröm om att bli tex läkare, skall inte dessa ses som en enorm tillgång för vårt land?

Jag förstår inte resonemanget med taktikstudera? Kunskap är kunskap om än i vilken form och om än i vilken ålder? Det känns lite som att politikerna vill hantera ett problem man ser genom att ha två skilda syner på kunskap och lärande samtidigt.

Konstigt ? Ja det tycker jag nog...

:-)

Dessa fantastiska lärare !!!!!

I tider av angränsande ledigheter på olika håll efter ett väl presterat jobb i skolan finns all anledning att väga upp lite i den annars så kritiska debatten om skolan. I dag hackar de båda lärarförbundens ordföranden på svenska lärare som enligt dem inte är kompetenta nog, man anar också ett ogillande av ämnesintegrering mellan raderna. Dvs att en mattelärare kan arbeta med mål i svenska och/eller engelska och på så vis dra nytta av de båda ämnena i en och samma lärsituation. Bra för eleven, bra för personalen men ack så dåligt för facket. Man skall jobba med de ämnen man utbildats för och inte "kvacka" som det kallas. Allt har sin bestämda plats och må fan ta er om ni ruckar på ordningen här....Men nu är det också så att forskning visar att lärare som samverkar mellan ämnen och hjälper varandra når högre mål. Det betyder naturligtvis inte att ämneskunskaper är oviktiga om nu någon läser min text med de "som fan läser bibelnglasögonen", för det är det verkligen. Tvärt om så är de viktigare än tidigare!

Man måste sära på begreppen utbildad/examinerad och kompetent. Allt för ofta blandas begreppen ihop och man drar likhetstecken med utbildad/examinerad och kompetent, vilket i alla avseenden är direkt felaktigt. Kompetens är något som visar sig i vardagen genom det arbete som faktiskt utförs och de mål som nås. Examnierad är något som visar på att man kunde skriva rätt på proven på högskola/universitet och fick godkänt på sin praktik. Med kompetens utför man stordåd med eleverna i klassrummet och med en examen viftar man när man skall anställas. Och examen är som ni alla vet ingen garant för kvalitet, som nämnts så många gånger tidigare här på denna blogg.

Nej upp med fightern nu alla fantastiska och kreativa lärare.Ni som med er unika kompetens alltid utgår från läroplanen och de nationella kursplanerna i ert arbete. Ni som jobbar ämnesintegrerat tillsammans i ert arbetslag mellan ämnena, och ni som går hem varje dag med känslan av att "shit vad skönt det är att verkligen känna att barnen/tonnisrana lär sig och utvecklas". Ni som ständigt kompetensutvecklar er utifrån de behov ni känner att ni har och ni som stöttar varandra i den ibland arbetssamma vardagen på skolan. Det är ni som är ljuset som brinner i natten, det är ni som får barnen att brinna lika starkt. Ja ni är som poesi !

Om jag fick leva om mitt liv skulle jag lätt kunna tänka mig att bli lärare !

You are the best !

Skolverket vill kasta timplanen :-)

Dagen blir inte bättre än så här även om Sverige slår England i fotbolls WM. Skolverket delar timplanedelagationens uppfattning att timplanen måste bort som en naturligt steg i skolutvecklingen.

Avskaffa timplanen i grundskolan, föreslår Timplanedelegationen i sitt slutbetänkande. Nu instämmer Skolverket i förslaget.
Skolverkets Nyhetsbrev

Skulle detta hända står vi inför en utveckling i skolan få trott vara möjligt. Det skall bli fantastiskt att se hur detta utvecklar sig.

Läs mer på www.skolverket.se

Missuppfattningar och okunnigt på sina håll Hugo Lagerkrantz

"Pedagogerna ville med skolreformen 1994 införa ökat medbestämmande från eleverna, som skulle ha inflytande över sina studier. Det låter bra, men tyvärr är barnen inte mogna för att ta den typen av ansvar. Ett normalt barn klarar inte av eget studieansvar och planering. Resultatet blir bara att barnet känner sig misslyckat och stressat, får sämre självförtroende och i många fall riktar sitt intresse mot annat - med prat och stök som följd. På detta vis är pedagogiken skyldig till att barn misslyckas.
DN 18 juni

Här finns en viktig grundläggande missuppfattning av Hugo Lagerkrantz och det är att läroplanens idé om elevinflytande i undervisningen inte fråntar läraren ansvaret att arbeta utefter de pedagogiska ideér som var tänkt. En vanlig missuppfattning är bland annat att man i och med Lpo94 la över ansvaret hos eleverna att själva "finna kunskapen". I själva verket ställer denna pedagogiska modell, som alla andra modeller, krav på lärarna att skapa strukturerade lärsituationer åt eleverna. Det Hugo pekar på är att det är pedagogiken det är fel på och det är fel, den används inte korrekt eftersom många stannat kvar i arbetsmetoder anpassade för gamla läroplaner. Klivet från Lgr80 till Lpo94 är närmast gigantisk och för att skapa dessa kreativa inlytanderika lärsituationerna kräver så närmast MER struktur av läraren i upplägg än mindre som vissa fått för sig. Hugo skulle avslutat sitt stycke med "På detta vis är pedagogerna skyldiga till att barn misslyckas". Men det är ju så fult att lyfta problemet med de lärare som inte fungerar. Man skulle till exempel ha utbildat lärarkåren i skillnaderna mellan den gamla och nya läroplanen och hur det var tänkt att arbeta. Det gjordes inte i tillräcklig omfattning tyvärr. Det är alltså INTE lärarnas fel utan en systemfråga. Möjligen skulle man kunna kräva av lärare att krävde sina rektorer på kompetensutveckling, men det är en annan sak.

Det är dags att se sanningen i vitögat och börja använda Lpo94 som den är tänkt. Att smyga iväg genom bakdörren och kalla tillbaka historien lönar sig sällan, ej eller att ropa på en ny läroplan. Hjälp istället till att få de lärare (och rektorer) som stannat kvar den gamla skolan att just skapa de strukturer som gör att eleverna faktiskt utvecklas, lyckas och når målen.

Hugos slutsatser om "fyrkantig tid" delar jag inte heller sådär rakt av. En utredning tidigare i våras pekade på att ungdomar som spelade dator/TV-spel idrottade lika mycket som andra barn, med några undantag.

Barn som vuxit upp med de nya medierna har en annorlunda struktur i hjärnan och vi vuxna har en hjärna som utvecklats i en tid där intrycken var färre, vilket givit oss en enklare systemstruktur. Det betyder att ungdomar uttråkas av våra sätt att lära eftersom våra sätt bara hanterar en nivå, i tron om att det är bra bara för att det är bra för oss vuxna. I själva verket tråkar vi ut dem. Ungdomarnas sätt att lära engagerar flera nivåer samtidigt. Vi födda innan 1980 vill göra allt i lugn och ro och med en sak i taget annars tror vi inte att det går. Mark Prensky har skrivit mycket om detta. John Dewey rekomenderas också...

Hugo Lagerkrantz och Åse Vikctorin Cederquists inlägg i DN är ett virrvarr i saklig argumentering marinerat med totala missuppfattningar. Ambitionen är god, dvs att miljön i skolan inte fungerar och att det drabbar eleverna, men jag tror det skulle vara bra med lite ökade kunskaper också. Alla kan inte allt, men alla har chansen att lära mer :-)

Tjoho !

Dansk forskning visar något "alla redan vet"...

Två danska undersökningar gjorda vid Aalborgs universitet och Helsingörs gymnasium visar att blyga elever för sämre betyg trots att de har samma kunskaper som socialt utåtriktade elever. Detta är ju i sig en något anorlunda vinkling utifrån de blyga eller mindre utåtriktade och själsäkra elevernas perspektiv. Men fenomenet är allmänt känt av de flesta som arbetar skolan. Flit lönar sig! Flit ligger i folksjälen, "ja inte e han så smart kanske men han jobbar hårt". Ibland tyvärr oavsett om man nått målen eller inte. Och grejen är att det inte är en lärarsjuka utan det är en tydlig kompetensfråga. De lärare som satt sig in ordentligt i den målstyrda läroplanen och arbetar strikt efter den löper mindre risk att falla för frestelsen för att resonera som tex: "ja men hon arbetar ju så hårt så hon är värd ett G" eller "jo vore det inte för att att Jonas är så flitig och framåt så skulle han fått G men nu får han VG" eller "hade hon varit lite mer flitig och aktiv på lektionerna hade hon fått G men nu räcker inte kunskaperna riktigt". En slutsats av detta är ju att det på vissa håll sätts överbetyg och på andra håll underbetyg. Det hela handlar i botten om vilken lärarkultur som råder och vilken kompetens som innehas.

Den danska undersökningen är väldigt viktig tycker jag eftersom den sätter kunskapen om detta på pränt. Vi behöver fler forskningsinriktningar kring denna problematik för att kunna lyfta detta med likvärdig bedömning till dess rätta nivå.

Den andra reflektionen jag gör är att det är oerhört viktigt att vi jobbar med elevernas själförtroende och uppmuntrar dem till att bli mer aktiva. Trygga elever är aktiva och vill visa vad de kan och om skolan kunde lyckas bättre här kanske det skulle bidra till att kunskaperna ökar...Samhället behöver ju aktiva och idérika människor.

:-)

Lärarhögskolans tillstånd dras in

Lärarhögskolan i Stockholm får tillståndet att bedriva forskarutbildning indraget. Stockholms universitets rektor Kåre Bremer har beslutat att dra in tillståndet pga av bristande kvalité, enligt flera medier idag och igår. I TV igår sa rektorn på Lärarhögskolan i Stockholm att det hela mest liknar en krigsförklaring från Kåre Bremer.

Bakgrunden är givetvis LHS beslut att inte vilja gå samman med Universitetet i stockholm och det är ju där "Utbildningsvetenskapen" bedrivs. Man kan ju tycka att det lite ogenomtänkt (milt uttryckt)av LHS. Samtidigt bör man ha i åtanke att det handlar om en kulturyttring som hellre vill konservera och bevaka egna intressen än bidra till ett bättre lärande för svensk skola och lärarstudenter.

Chansen är nu stor att Stockholms Universitet startar egen lärarutbildning, och konkurrens har ju aldrig varit fel :-) Det kommer i så fall innebära att lärarhögskolan helt enkelt måste flytta fram positionerna oavsett vad den interna debatten säger denna gång.

"Frapperande ålderdomlig undervisning"

Igår hade jag ett långt möte med en utvecklingschef i en av Stockholms kommuner. Han och förvaltningsledningen hade besökt Finland för att se på vad det är som utmärker Finland, som ju blivit något av ett "mönsterland". Deras slutsatser var att Finland har en fungerande skola och mindre stök än exempelvis Sverige, men de såg också en del andra saker. En "frapperande ålderdomlig undervisningskultur" av typen katederundervisning och en skola där eleverna inte uppmuntras till egna initiativ eller problemlösning. Det förhärskande var snarare "utantillkunskaper" och testkultur. I USA finns liknande tendenser trots Bushadministrationens "No Child Left Behind" som enligt Stephanie Hamilton på Apple betyder "No Child Left Untested". Denna kultur kan visa på goda resultat i statistiken men frågan man MÅSTE ställa sig är vad är det vi mäter och vad är det vi måste lära och ge eleverna inför framtiden? Man talar ibland om skillnaden mellan "utlärning" och "inlärning" i debatten och de flesta föredrar inlärning i pedagogisk mening men samtidigt kräver kreativa inlärningsprocesser viss oordning och att läraren släpper kontrollen i traditionell mening men på ett STRUKTURERAT SÄTT med STRUKTURERAD OCH KONTINUERLIG UPPFÖLNING AV KUNSKAPSUTVECKLINGEN HOS BARNET/TONNISEN. Då luktar politiker sig till politiska poänger och vill utveckla "utlärandet bakom katedern" istället för moderna inlärningsmetoder. Man kan inte lära sig att problemlösa kreativt i grupp genom lärarledd katederundervisning i "föreläsningsform", det säger sig självt. Och det är här vi står. Vi behöver inför framtiden medborgare som kan LÄRA OM snabbt och ständigt (en del av livslånga lärandet) i samklang med den ständiga och snabba samhällsförändringen men skolkulturen vill samtidigt behålla den gamla ordningen, inte släppa kontrollen, inte ta klivet fullt ut. Man tycker det är jobbigt att ändra sina arbetsmetoder. Man säger tex istället att "vist, timplanelöst är bra för det målstyrda lärandet men vi vill ändå inte införa det nu".

Våra elever måste framöver få adekvata kunskaper (kunskapsfokus) men utöver det utveckla kreativitet, framåtanda, frimodighet, mod, civilkurage och andra ickeämnesknutna kompetenser. Och det finns inga motsättningar mellan kunskaper och kreativitet. Vi kommer annars vi få problem i globaliseringens kölvatten. Vi kommer helt enkelt bli omåkta. Kina ligger idag på de flesta håll i landet 100 år efter oss undervisningsmässigt men de kommer på 5-10 år ha hämtat igen det och bli bättre än oss, de har hunger för detta. Dessutom har de 1,4 miljarder medborgare att ta av. Det räcker med 10% måpluppfyllnad. För Sverige med sina 9 miljoner invånare krävs 100% måluppfyllnad + initiativkraft och mod.

Favoriternas fälla (fotboll och skola)

I dagarnas fotbolls WM-yra kring landslaget så finns det uppenbar anledning att fundera de spelare som anses vara bäst och liksom hamnat under favorittryckets ok. För Zlatan, Henke och Co finns ju tex problemet att de alltid presterat starkt men risken med att vara stjärna är att det också tycks få personerna att tappa geisten eller hungern efter ett tag (se Ronaldo). När de tappar geisten så bär det ganska snabbt utför. Brolin kanske är ett ännu tydligare exempel på det som kallas fat and happy.

Jag pratade med utvecklingschefen i Danderyd idag och deras skolor presterar bäst i landet år efter år och risken med det är ju att känslan av ett behovet av förnyelse inte är självklar. Man blir liksom lite lätt avspänd och tänker, why change a winning concept". Att skolutveckla i dessa högpresterande kommuner är naturligtvis svårare än i lågpresterade. Men även här finns favoritens fälla. I takt med att samhället förändras och eleverna med dem (se tidigare inlägg) så ändras kraven på undervisningens engagerande inslag (motivationsfaktorer). Och de skolor som inte lyckas utveckla engagerande undervisning framöver riskerar att förlora långsiktigt.

Kom igen nu Henke, visa att du inte e "fat and happy".

Skolavslutningars plats ?

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.

Undervisningen i skolan skall vara icke-konfessionell.

Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.
Lpo94 1 kap, 3e stycket

Diskussionen idag kring om man kan/ska/borde/får hålla skolavslutningar i kyrkan då den å ena sidan vilar på kristen tradition men å andra sidan eventuellt kränker barn med annan än kristen trosuppfattning är förvirrad och osaklig.

Självklart skall skolavslutning i en kyrka vara frivillig, om man överhuvudtaget skall vara där? Jag undrar om diskussionen hade varit densamma om en skola för omväxling skull skulle få idén att fira sin skolavslutning i en moské av något slags mångfaldsskäl? För att barnen tex skall få uppleva andra religiösa traditioner som ingår i vårt nya mångfaldssverige. Skulle du tycka det var ok att dina svenska barn firade skolavslutning i en Moské? Skulle du själv som förälder känna dig bekväm i moskén hörandes din dotter läsa dikter om kvittrande fåglar i denna Muhammeds boning? Halllååååå säger du nu och ser din chans:

- Skolavslutning i en moské är inte i linje med kristen tradition...he he he

Men om vi sjunger "Den blomstertid nu kommer där då" och låter moskén smyckas med björkris och små flaggor? Skulle det vara ok med obligatorisk avslutning där för alla svennekids, buddister, atteister etc? Nej jag skulle inte tro det, eftersom det finns risk att någon kränks bara av att vistas i en annans guds hus. För mig låter det konstigt men jag är å andra sidan inte troende. MEN har har full respekt för att troende kan känna sig kränkta i olika sammanhang. Och skolan skall inte vara delaktig i sådana aktiviteter där individer riskerar att kränkas, det står också i Lpo94.

Nej låt oss istället vara logiska och respektera människors olika trosuppfattningar precis som de är och fira skolavslutning i skolan eller på annan religionsfri mark. Funk it up som man säger. Passa på att skapa nya spännande och framförallt roliga traditioner inom ramen för mångfaldssamhället. Se till att fokusera på barnen/ungdomarna och deras lärande istället för religiösa symboler och annat för skolan faktiskt ganska ovidkommande parenteser. Gå till kyrkan eller moskén med era barn på sommarlovet eller på söndagar, eller varje kväll om ni vill. Det är helt ok att ge era barn en religiös fostran på er fritid.

Släpp hörnflaggen och rör er in mot straffområdet så kanske ni scorar tillsammans med eleverna också på köpet. Det är ju några som missar målet som det verkar... :-)

Haninge Kommun

Läste i morgonens tidning att Haningen kommun insett vikten av utveckla arbetsmetoder och förhållningssätt till lärande. Ytterligare en kommun som börjar förstå den mål och resultathävdande skolan.

Man skriver i sin debattartikel att det inte får vara tabubelagt att testa elevernas kunskaper och att det är viktigt att ändra personalens attityder till fågan om alla barn kan nå kunskapsmålen. Tidigare var 40% av personalens inställning att alla barn inte kan nå målen. Men frågan är inte OM det är möjligt, utan hela uppdraget handlar om att ta reda på HUR. Och det tycks Haninge fattat.

Finländska skolan och ledarskapet

Jag tror att skillnaden mellan svensk skola och finländsk skola inte står att finna i de pedagogiska modellerna lika mycket som i ledarskapet. I finland finns en tradition av ett tydligt ledarskap, man har ett tydligt sådant i blodet. De har tex lärt sig vikten av ett tydligt ledarskap genom sina krig som vi svenskar aldrig i modern tid fått vara med om (tack och lov). Och deras tydliga och naturliga förhållningssätt till ledarskapets vikt ställer skolan i ett högre och starkare fokus, man har helt enkelt lärt sig att skolan är viktig. På varje plats på den finska lärarhögskolan går det 9 sökanden och i vår 2, som inte kommit in på sina förstahandsval. Det säger en del om hur viktigt läraryrket är i respektive land.

MEN vår smala lycka är att om vi får styr på det positiva målstyrda (målhävdande) ledarskapet där eleverna tas in i processen naturligt och där motivationen till lärandet (de engagerande lärandet) hamnar i förgrunden så kommer vår läroplan (Lpo94), som är överlägsen alla andra länders och särskilt den finländska, att göra att vi passerar Finland med hästlängder innan 2015.

Finland kommer inte att ha en chans, sorry men så är det...

Ledarskap i rörelse :-)

Jag läste en hel del artiklar om den avgående biskopen KG Hammar i helgen och återkommande var nyfikenheten på hans ledarskap. Han menar att ledarskap utan fokus på förändring i syfte att förbättra och utmana gamla normer inte är ledarskap utan management. Bland annat så sa han i Aftonbladet så här:

- Ett ledarskap som inte är radikalare än snittet är inte ett ledarskap. Då leder man inte något som är i rörelse, säger han.

Och i dessa tider av stark förändring i samhället ligger det ju mycket sanning i hans påståenden. Jag tror vi måste bli "vågligare" och utmana mer i både näringsliv och skola. Det finns en tendens att göra som alla andra tycker verkar bäst, inte utefter vad jag själv känner är bäst för verksamheten. Ni ser det överallt i detta som jag kallar "förankringsknarkande", dvs driften folk tycks ha av att veta att det man gör eller beslutar har allas välsignelse. Det är naturligtvis förödande för utvecklingen om ingen vågar bryta mönstret.

Rättssäkerhet i skolan....

De nationella proven är betygsstödjande och inte betygsgrundande. Det betyder att det nationella provet utgör ett av många tillfällen och sammanhang som eleven har att visa sina kunskaper så att läraren kan göra den professionella bedömningen. Att utgå från nationella proven i huvudsak vid betygsättning är därför helt felaktigt.

När "nya" betygsystemet sjösattes på 90-talet såg inte staten till att säkra kompetensutvecklingen av lärarna i övergången från ett gammalt lärandeperspektiv till ett helt annat. Därför har vi nu en skola som inte riktigt överallt lärt sig hur man skall tänka kring betygssättning och även på en del håll hur undervisning överhuvudtaget ser ut som är sprungen ur tex Lpo94. Skillnaderna i hur man undervisar och hur man sätter betyg är stora mellan skolor och kommuner och det är inte alltid som de juridiska styrdokumenten efterlevs. Därför är detta med undervisningsformer och betygssättning en fråga om rättssäkerhet också.

Lärarnas riksförbund och timplanen

Lärarnas riksförbund lämnade idag sin slutgiltiga uppfattning om timplanedelegationens slutsats att man bör ta bort timplanen, för att skolan skall öka resultatet. Alltså de 6665 timmarna ämnesfördelad tid som styr ALLT i skolan från klassindelning, raster, lärarnas arbetstid, skolutveckling, ny teknik, lektioners längd och till och med synen på kunskap och lärande. Den timplan som ibland omöjliggör för skolor att arbeta "tematiskt" eller i "samverkan mellan ämnen" som det klargörs så oerhört tydligt skall ske i läroplanen. Att timplanen inte togs bort när man införde målstyrd skola är ju mer besynnerligt än något annat i samhällsstrukturen. Hela poängen med att ta bort timplanen och arbeta "tematiskt" (ämnesintegrerat) är inte, som vissa "förståsigpåare" försöker banka in i skallen på oss, ett sätt att förinta ämneskunskaper. Tvärtom faktiskt eftersom det är ett sätt att göra ämneskunskaper mer begripliga i ett sammanhang för eleven. Ni vet det där fenomenet ni själva behöver på ert jobb, dvs att förstå VAD man ska ha kunskaperna i för ett helhetssammanhang. MEN för att kunna arbeta tillsammans mellan ämnena och göra det mer begripligt krävs att man tar bort timplanen, antingen på pappret eller rent mentalt det spelar ingen roll. Skälet är att med timplanen rikerar målen hamna i skymundan av "att genomföra rätt antal lektioner" och inte som det var tänkt "skapa möjligheter för elever att nå målen".

-Det är glädjande att arbete utan timplan i grundskolan har satt målen för utbildningen i centrum och att det lett till intensivare pedagogiska diskussioner i arbetslagen, säger delegationens ordförande Eva Wallberg.

I grunden rör det sig om att lärarna som lämnar timplanen för det första måste börja tänka annorlunda kring sitt uppdrag och sin vardag och för det andra så måste de också börja arbeta annorlunda och verkligen sätta sig i målen tillsammans med kollegor och elever. Det krävs alltså förändring.

Men nu säger Lärarnas riksförbund att de positiva lärresultaten som påvisats i försöket med 900 (!) skolor inte nödvändigtvis beror på att timplanen togs bort, det kan bero på en massa annat. Vad framgår inte riktigt. Men signalen man tydligt skickar ut är att man vill ha kvar timplanen för att slippa förändra. Precis alla i skolan vet innerst inne att timplanen begränsar skolutveckling och därmed att barnen får den undervisning de har rätt till, ändå kommer argumenten farande som nålstick att eleverna kommer att lära sig mindre utan timplan.

Märkligt när resultaten av de 900 (!) skolornas försöksarbete i 5 (!) år sa något helt annat ?

Dagens citat - John Dewey

“…if we teach today as we taught yesterday, we rob our children of tomorrow.”
John Dewey