FIRO - förändringar & kreativitet

Vad har grupprocesser med kreativitet att göra? Ja ganska mycket faktiskt. Om organisationen, skolan eller företaget, är inne i en omdanande förbättringsfas innebär det givetvis en hel del förändringar. Eller så kanske man möter helt nya förutsättningar som världen utanför styr över. Förändringar som tydligt påverkar organisationen och som många gånger är avgörande viktiga.

Upplevs olika

Självklart upplevs detta olika för olika personer beroende på vad man har för roll eller trygghetslåda att sitta i innan och efter "det nya". En del gillar dessa förändringar, andra inte alls. Jag har funderat en hel del över detta de senaste året och kommit fram till att det handlar om vår förmåga att vara öppna för och ta emot nya nödvändiga idéer. Och funderar man lite till på det så hamnar man i tankespåret att det, återigen, kretsar kring om grupprocesser. Nämligen individen kontra gruppen och gruppens uppgift.

Den kanske mest använda teoribildningen kring detta med gruppens olika faser skapades av Will Schutz och kallas FIRO, Fundamental Interpersonal Relations Orientation. Han studerade bland annat det faktum att olika besättningar på olika krigsfartyg var olika effektiva, detta trots liknande utbildning och andra förutsättningar. Och det han fann var revolutionerande.

Schutz hittade i sin forskning att en grupp genomgår tre tydliga huvudfaser, och två övergångsfaser, i mognadsprocessen mot effektivitet.

Tillhöra - Kontroll (eller rollsökning) - Samhörighet (eller öppenhet).

En grupp genomgår faserna i nämnd ordning och processen är också cyklisk. En grupp som får en positiv utveckling och den tredje fasen - samhörighet - som är den fas där alla i gruppen i princip delar värderingar, identidet och måluppfattning, hittar också effektiva arbetsmodeller. Alla känner till varandras styrkor och svagheter och respekterar dem, vilket gör att individernas samlade kraft kanaliseras i en och samma riktning.

Jobbiga processer

Extremt få organisationer når en så pass hög mognad att de långa perioder ligger kvar i samhörighet. Varför? Jo därför att varje ny förutsättningen som påverkar gruppen också kastar tillbaka gruppen i tillhörafasen. Alla måste alltså i någon mening ta ställning till om nu denna nya förutsättning (förbättring/förändring) är något jag som individ vill ställa upp på och vara med att "tillhöra". I större omdaningar i företag/skolor slutar därför en hel del medan andra stannar kvar. De som stannar kvar och tillsammans med nya medarbetare som rekryterades då de som inte ville vara med slutade hamnar så småningom i kontrollfasen i jakten på att nå samhörighet. En del stannar kvar trots det nya men gillar det egentligen inte och hindrar eller kvarhåller kvar gruppen längre än nödvändigt i kontrollfasen. Kontrollfasen, även kallad rollsökningsfasen, är en jobbig men nödvändig fas där konflikter och kontrollprocesser kring varandras agendor, kompetenser och ambitioner ligger i fokus. Över är tillhörafasens ytliga trevlighet och socialiserande. De flesta organisationer befinner sig mesta delen av sitt liv i tillhöra och kontrollfasen. Nödvändiga faser men som har den lilla egenheten att de inte är särskilt effektiva ur prestationssynpunkt. Företaget eller skolan går på lågvarv och utnyttjar inte alls sin fulla potential. Den mesta energin går i kontrollfasen till att konfrontera andra, snacka skit, bilda oheliga allianser och lära känna nya personer. Det är inte alls ovanligt att frustrationer riktas mot enskilda personer, ofta ledarna, oavsett formella eller informella. Det blir gruppens sätt att fly det jobbiga genom att överföra ansvaret till någon eller något, och helst utanför gruppen. Men fixar organisationen detta så kommer "samhörigheten" smygande som den fas som alltmer präglar gruppen och med det dess effektivitet. Mycket mogna grupper ägnar allt mindre tid i "tillhöra" och "kontroll" och tar sig allt snabbare till samhörighet.

FIRO & Keativitet
Det intressanta här är att sätta det i sammanhanget idéer och kreativitet. det tycks vara så att vår oförmåga att ta till oss nya ideer ute i företag och skolor också för den delen hänger starkt ihop med gruppprocesserna. Kreativitet innebär ju per deffinition att gruppen ständigt ställs inför nya förutsättningar. Det innebär också att när nya förutsättningar (ideer) dyker upp så är det till viss del naturligt att gruppens prestation sjunker något, det nya måste ju processas. Är gruppen en mogen grupp så processas det nya effektivt och snabbt och är det inte en mogen sågrupp så kastas i värsta fall idéerna ut eller personerna bakom.

Det betyder, i min värld, att om vi utvecklar skolor eller företags grupper så att alla förstår hur gruppen fungerar så kommer vi bli grymt bra på att dels ta till oss nya ideer och dessutom också skapa nya ideer i gruppen själva.

För är det något vi vet så är det ju en så pass stor förändringstakt i världen idag och med den kommer vår förmåga att anpassa oss till nya förutsättningar vara avgörande för hur schysst vi kommer få det framöver.