Friday, October 16, 2009

Kamratposten och kränkta barn

För två veckor sedan kom Kamratpostens undersökning kring den minst sagt tabubelagda frågan om att vuxna i skolan som kränker barn. Svt:s program Debatt 1/10 tog upp frågan. Ola Lindholm på Kamratposten lyckades i direktsändning avslöja LR ordförande Metta Fjelkners tydligen "hemliga" ståndpunkt om orsaken till att 16% av barnen upplever att de blivit kränkta någon gång eller upprepade gånger (mobbing). Något som hon också påpekade inte var ok samtidigt som hon tyckte att det var svårt att generalisera om det verkligen är lärare som kränkt dessa elever. Uppenbart en jobbig situation för henne. Men det skulle bli ännu jobbigare.

Det visade sig att Metta i fikarummet under försnacket till inslaget sagt att det var de 20% lärare i svensk skola som saknar lärarutbildning (obehöriga) som är de eventuella förövarna. Metta blev högröd i ansiktet när Ola Lindholm konfronterade henne med det hon sagt och man kunde som tittare förstå att det här var verkligen inte något hon ville stå för i direktsändning. Som medietränad ordförande valde hon att inte säga något mer. Frågan är så het att man riskerar bränna sig för mindre.

För man kommer inte ifrån det faktum att 16% av Sveriges elever är 224 000 barn. Låt oss säga att det skulle vara en överdriven siffra och plocka bort hälften med förklaringsmodeller som panelhönan och mångtyckaren Stig-Björn Ljunggren positionerade i samma program, nämligen att barnen överdriver och är alldeles för lättkränkta. Att hela samhället präglas av överkänslighet, att man tydligen skall klara av att bli idiotförklarad som barn. Då är det trots det 112 000 barn kvar. Låt oss ta bort ytterligare 50% för att vara på den säkra sidan. Återstår då 56 000 barn.

Min poäng är att vi har ett ganska stort problem om det är 56 000 barn som känner sig kränkta och mobbade av vuxna. Hur många vuxna handlar det om? Ja mitt lilla räkneexempel signalerar att det inte rör sig om få i alla fall. Och givetvis skall de bort, möjligen efter någon eller några extra chanser och handledning. Ingen gagnas av att vi har lärare som kränker sina elever.

Den andra poängen bör naturligtvis bli att vi alla bör sluta diskutera OM och VAD och börja agera och lösa problemet med HUR. En bra början är att göra som Ola Lindholm. Ställ oss som jobbar i skolan mot väggen då och då. Läs också denna blogg av Johan Kant.

Heja Ola !


9 comments:

Stig-Björn Ljunggren said...

Om du under mer eller mindre tvångsmässiga former håller hela det uppväxande släktet inlåst i nästan ett par decennier, från 2 års ålder i förskolan fram till gymnasiet,så är det väl inte konstigt om de "känner sig kränkta". Och att några faktiskt också blir det.

Fö var Kamratpostens undersökning ingen undersökning i vanlig mening utan en webundersökning, vilket ger problem med siffrorna. Men trots det är det väl helt klart att det inte går att sätta in barn i ofrivilligt valda grupper utan att det betyder problem. Frågan är därför inte hur dessa ska undvikas, utan hur vi hanterar att de faktiskt i stort sett per definition uppkommer.

Fredrik Svensson said...

Stig-Björn Ljunggren: Välkommen in i debatten på riktigt. Det intressanta du tar upp nu, som du borde lyft med Metta, är inledningen i din kommentar här. Jag gillar verkligen din synnerligen tydliga ståndpunkt kring något som de flesta någonstans faktiskt inser, att skolan är föråldrad. Det gläder mig än mer att du är en vän av förändring inom skola. Så klart har du rätt i att dagens organisering av skola har ett grovt "feltänk" i bottenplattan på många sätt. Maila mig så kan vi kanske ta en lunch nån dag. Vore roligt att höra mer om dina tankar. Skriver på en bok om det här just nu.

KPs undersökning må vara hur den vill, det var med anledning av av det jag skar bort en del från de 16%. Men som indikator, tillsammans med Gävleforskningen för några år sen, står det utan något som helst tvivel att det är ett stort svart hål och tabubelagt. Ingen törs tydligen ta i frågan lokalt....

Trevligt med ditt besök :-D

Unknown said...

En annan sanning som ibland brukar dyka upp är att eleverna faktiskt försöker föra en dialog med lärare och rektorer om det faktum att de känner sig kränkta. Inte sällan sker dessa dialogtrevare i form av ihopsamlat bevismaterial (klipp i mobilkameror etcetera), men tolkas oftast och mest som en ungdomsvärlds brist på respekt.

Stig-Björn Ljunggren said...

Har du läst Gormanders bok om skolan?

Anonymous said...

En del elever känner sig kränkta när jag som lärare blir arg på dem för att de slåss, mobbar, stör, kränker mig, tar sönder saker m.m. så det här är rätt komplicerat.

Det vore intressant att veta hur många lärare som någon gång har blivit kränkta eller mobbade av någon elev.

Fredrik Svensson said...

Anonym: Ja så är det alldeles säkert, det var därför jag var försiktig med siffrorna. Och det är en svår fråga ja.

Hur mycket lärare kränks i sitt jobb finns det säkert undersökningar kring, kolla Läraförbundet, Lärarnas Riksförbund, Skolverket, Arrbetsmiljöverket etc....

Jag har själv erfarenhet som rektor av båda situationerna, Elever kränker lärare och Lärare kränker elever.

F

Kristoffer Lindh said...

Jag tycker att diskussionen blev väldigt märklig i debatt. Båda parter ville göra gällande att det fanns ett fåtal rötägg som kränker barnen medan flertalet är reko.

Jag tror, precis som Stig-Björn var inne på (men vi står nog på helt olika sidor i diskussionen) att skolan i sin själva struktur är förstryckande och de lärare som kränker barn ser sig som goda människor och är helt omedvetna om att de förtrycker barn. Sen tror jag (baserat på uttalandena i Debatt) att Stig-Björn tycker att det kommer på köpet med skolan, medan jag ser det som en rest från en gammal empiristisk kataderundervisning.

Det finns en bra antologi som heter Utstött där det i avsnittet "Banal mobbing" framgår hur lärare, utan att mena det, kan förtrycka barn så mycket att de blir svårt hämmade i sin utveckling.

Anonymous said...

Intressant blogg!

Jag har bloggat lite om skolan ur en lärares synvinkel, ifall någon är intresserad:

http://deveraandreas.blogspot.com/search/label/Skolan

// MVH Andreas

mamma maria said...

Vad bra att detta tas upp till ytan! Har själv varit lärare och har nu högstadiebarn i skolan. Det är åt båda hållen som det brister.... Lärare som är överansträngda och inte orkar med "vissa" barn och ouppfostrade barn som, när de inte får som de vill, klagar att det är orättvist och att de blir kränkta.
Men jag har själv hört när en synnerligen välutbildad pedagog GER EN VASS OCH SYRLIG KOMMENTAR, så där i förbifarten, och hur ledset barnet som får den blir.... inte bra, inte bra...
VI VUXNA ÄÄÄÄR OCH KOMMER ALLTID vara FÖREDÖMENA! Vi är de som barnen tar efter... Vi ska inte vara egoistiska och syrliga, undvika konflikter och lägga under mattan, då blir det bara värre!!
Vi ska vara bra föredömen, inte tänka jämt (?)på oss själva, tänka på vad vi säger osv osv...Det är VI föräldrar som har bollen och som har ansvaret att uppfostra barnen - inte samhället (förskola, skola m fl)... det får vi aldrig glömma bort - annars ska vi inte ha barn!