Västmanlands Kommuner och Landsting

Sverige är ett väldigt stort land på ett sätt, även om det ur ett globalt perspektiv kan uppfattas som ganska litet. Men ändå tillräckligt stort för att ha stora variationer avseende tankar om skolutveckling. Det finns många kommuner med progressiva tankar om skola och lärande, vilket är riktigt glädjande, även om de ännu så länge tyvärr är i minoritet.

Jag genomförde idag ett föredrag hos Västmanlands Kommuner och Landsting (VKL), och vi pratade en hel del om det nya lärandet. Jag upplevde att Västmanlands län kommit ovanligt långt i tanken om att skolan i regionen behöver en helt ny inriktning i synen på lärandet. En riktning mot ett lärande anpassat till det framtida samhället och den framtida arbetsmarknadens krav.

Västmanland har sett saker många andra regioner ännu inte sett.

Jag skulle personligen gissa att Västmanland tillhör de län som kommer utveckla sina skolors förutsättningar för lärandet allra mest i landet de kommande 5-10 åren. Det fanns flera ingångar i deras tänkande som vittnar om insikter långt framme. Framförallt har man i bland annat Västerås insett poängen med att bryta den långtgående trenden att IT-avdelningar skulle vara de som är bäst skickade att avgöra vilka digitala verktyg pedagoger bör använda för att skapa lärandesituationer.

En farsot som annars präglat ganska många kommuner de senaste åren. Förmodligen som en strategi i ivern att blunda för verkligheten och med et enda syftet är att sänka kostnader. Inte att öka lärandet,

...vilket borde vara instansat i eldskrift på hornhinnan hos alla som arbetar med skolfrågor...oavsett man är lärare eller kommundirektör....allt annat är ledarskap långt ifrån att prisas....

Grattis Västmanland !

Chefers oro för sociala medier

Idag var jag med i ett spännande samtal arrangerat av Tidningen Chef kring svenska chefers oro för medarbetares användande av sociala medier. Oron ligger i att man ser risker med sociala medier generellt, dels att medarbetarna ägnar sig för mycket åt verksamhetsfrämmande aktiviteter på tex Facebook och dels risken att känslig information om företagets verksamhet sprids m.m.

Samtalsområdet hade en grundförutsättning och det var att det finns till huvuddelen bara positivt med sociala medier men trots det finns problem och en oro för hur stora konsekvenserna kan bli.

Diskussionen kom att handla om att chefer som är oroliga för detta förmodligen inte är riktigt insatta i vad sociala medier är. Dessutom har de förmodligen inte har en fullgod dialog med organisationen om företagets ide, företagets uppdrag, enskilda medarbetares uppdrag, förväntat resultat, ansvar och framförallt vilken nivå av lojalitet som krävs av medarbetaren. Lojalitet i den meningen att man av oaktsamhet eller medvetet sprider information om känsliga delar i verksamheten.

Frågan är alltså inte en fråga om sociala medier utan om det ledarskapet som präglar organisationen. Marie-Hallander Larsson berättade om en episod i sin karriär då mobiltelefonen blev poppis, där företaget införde begrepp "Mobilbehörighet", lite som att man var orolig för att alla nu kommer prata ohämmat i telefonen istället för att jobba. Därför skulle bara några få ha tillgång. En förhållningssätt som naturligtvis utgick ifrån att mobilen riskerar göra organisationens medarbetare ineffektiva. Erfarenheten visade dock att folk inte alls blev ineffektiva, utan tvärt om mer effektiva. Idag har de flesta en mobil som arbetsverktyg, det är inte en issue med mer än att en liten minoritet uppenbart missbrukar förtroendet. De som av olika orsaker pratar 4 timmar om dagen med vänner och bekanta om annat än jobb, och såklart till slut utvecklar ett verkligt problem, blir ett personalproblem bland andra som behöver stöttas, ges chanser och i yttre marginalen hjälpas till annan verksamhet. Och det är samma sak med sociala medier.

Det är givetvis inte internet som är problemet, utan chefers förmåga att se möjligheterna ofta skuggas av problemorientering och oro. En god kultur får inte dessa problem, det får däremot organisationer med bristande ledarskap och bristande dialog om uppdraget, värdegrund och orgasnisationskultur.

Förslaget på hur chefer hanterar denna oro, som jag ändå förstår finns, blev enligt Marie-Hallander Larsson och mig:

1. Synliggör sociala medier i organisationen, möjligheter och risker
2. Diskutera och ventilera uppdraget som företaget, avdelningen och enskilda medarbetare har
3. Ställ frågor till medarbetarna hur vi drar nytta av sociala medier utifrån varje medarbetares arbetssitsuation och plocka in det i medarbetarsamtalet
4. Kompetensutveckla dig själv som chef och medarbetarna kring den nya kommunikationskulturen
5. Odla en kultur som den yngre generationen kan förstå och aklimatisera sig i

Bra frukostmöte :-)

Kamratposten och kränkta barn

För två veckor sedan kom Kamratpostens undersökning kring den minst sagt tabubelagda frågan om att vuxna i skolan som kränker barn. Svt:s program Debatt 1/10 tog upp frågan. Ola Lindholm på Kamratposten lyckades i direktsändning avslöja LR ordförande Metta Fjelkners tydligen "hemliga" ståndpunkt om orsaken till att 16% av barnen upplever att de blivit kränkta någon gång eller upprepade gånger (mobbing). Något som hon också påpekade inte var ok samtidigt som hon tyckte att det var svårt att generalisera om det verkligen är lärare som kränkt dessa elever. Uppenbart en jobbig situation för henne. Men det skulle bli ännu jobbigare.

Det visade sig att Metta i fikarummet under försnacket till inslaget sagt att det var de 20% lärare i svensk skola som saknar lärarutbildning (obehöriga) som är de eventuella förövarna. Metta blev högröd i ansiktet när Ola Lindholm konfronterade henne med det hon sagt och man kunde som tittare förstå att det här var verkligen inte något hon ville stå för i direktsändning. Som medietränad ordförande valde hon att inte säga något mer. Frågan är så het att man riskerar bränna sig för mindre.

För man kommer inte ifrån det faktum att 16% av Sveriges elever är 224 000 barn. Låt oss säga att det skulle vara en överdriven siffra och plocka bort hälften med förklaringsmodeller som panelhönan och mångtyckaren Stig-Björn Ljunggren positionerade i samma program, nämligen att barnen överdriver och är alldeles för lättkränkta. Att hela samhället präglas av överkänslighet, att man tydligen skall klara av att bli idiotförklarad som barn. Då är det trots det 112 000 barn kvar. Låt oss ta bort ytterligare 50% för att vara på den säkra sidan. Återstår då 56 000 barn.

Min poäng är att vi har ett ganska stort problem om det är 56 000 barn som känner sig kränkta och mobbade av vuxna. Hur många vuxna handlar det om? Ja mitt lilla räkneexempel signalerar att det inte rör sig om få i alla fall. Och givetvis skall de bort, möjligen efter någon eller några extra chanser och handledning. Ingen gagnas av att vi har lärare som kränker sina elever.

Den andra poängen bör naturligtvis bli att vi alla bör sluta diskutera OM och VAD och börja agera och lösa problemet med HUR. En bra början är att göra som Ola Lindholm. Ställ oss som jobbar i skolan mot väggen då och då. Läs också denna blogg av Johan Kant.

Heja Ola !

Think Global School valde Sverige....

Resorna under året börjar sätta sig nu när jag sitter med slutarbetet av nya boken. För några veckor sedan skrev jag om mötet med Aron Solomon i San Francisco, han som startat den globala skolan "Think Global School".

Han flög ned från Chicago till San Francisco för att äta middag med oss vilsna svenskar. När Aron beskriver sitt enastående projekt så såg vi genast kopplingar till oss själva, det vi gör på Rektorsakademien och framförallt projekten TÄNK OM och Oneeighty. Men det födde också tankar kring att Think Global School givetvis måste ha en svensk partnerskola som tar emot dessa törstande kunskapsnomader. Och Think Global School är en helt unikt nytänkande kring skola, den enda i sitt slag. Ett skola som syftar till att låta elever i en IB inriktad skola med en egen läroplan få resa världen runt med sina lärare för att lära sig inte bara nödvändig grundläggande kunskap utan även förvärva insikter om skilda länders kulturer.

Diskussionen var då att Aron hade en plan kring en partnerskola i Norge, men i vår värld så ligger Sverige före Norrmännen i några avseenden. Så därför blev vår plan att koppla ihop Aron med en svensk nytänkande skola.


"Klart Sverige skall vara med och spela med de 12 utvalda länderna som Kina, Indien, USA ..."

Vi valde mellan två spännande skolor, och det slutligen föll valet på kommunala YBC i Nacka.

Aron har nu i dagarna varit och besökt Sverige och vi kopplade givetvis ihop honom med YBC och deras rektor Hans Renman. Och de båda fann varandra fullkomligt när de möttes på Rektorsakademien. Resultatet blev att YBC en arbetsdag senare blev partnerskola och Sverige är med i världens absolut vassaste globala projekt kring skola.

Så nu väntar vi med spänning på hur YBC bidrar till Think Global Schools utveckling.

:-)