Bye Bye Beijing....

Dax att åka hem till gamla Svedala igen efter två mycket lärorika veckor i Kinas huvudstad Beijing. Dessa två veckor har givit ännu fler kvalitativa möten än förra årets resa. Jag har lyssnat till normativa och mönsterbrytande studenter smarta affärsmän, professorer, utvecklare inom mobilindustrin, pensionärer, datortillverkare, och vanliga Beijingbor som alla vittnat om betydelsen av utbildning för ett lands utveckling i globaliseringens tidevarv.

Arbetsmarknaden kommer successivt förändras ännu mer än vi hittills sett och den arbetskrävande industrin kommer aldrig tillbaka i den omfattning som varit. Dax att inse nu vad det betyder. Att vi tex behöver ställa om vårt lärande så att vi kan hitta nischer vi kan bli bäst inom, vid sidan av de arbeten som naturligtvis alltid kommer behöva i vårt land, som snickare, rörmokare, taxichaufförer, m.fl. Yrken som krävs för att ett land skall fungera. Det vi behöver ar riktiga entreprenörer med uppfinningar, idéer och smarta lösningar vi kan sälja till omvärlden. Kreativitet, idéskapande och tänkande blir nyckelfunktioner på samhällsnivåer. Även de "vanliga" yrkena kommer sannolikt att kräva mer och annorlunda kunskaper och färdigheter än idag. Därför bör vi noga fundera över hur vi tänker oss en framtida förskola, grundskola, gymnasie, universitets och inte minst vuxenutbildning.

Aldrig har väl lärande varit viktigare än nu, det känns tydligt efter denna resa. Men också att vi måste börja fokusera på att förändra vårt sätt att tänka kring lärande, och allra helst från politiskt och tjänstemannahåll. För utan att tydliga direktiv pekas ut mot ett modernt lärande för det 20:e århundradet så kommer vi inte att kunna utveckla de kvaliteter vi behöver då strukturomvandlingen i världen pockar på ordentligt. Och detta är knepigt, ballansen mellan toppstyrning och gräsrotsdrivkrafter är hårfin och svår att hantera.

Vi behöver en nationell samling bland de som leder oss politiskt, från näringslivshåll, från forskningshåll och professionella pedagoger, barn & ungdomar och skolledare. Utan denna samordning blir det alldeles hiskeligt svårt.

Bye Bye Beijing

:D

Teknik, Kina och Skola

Nu väntar den sista delen i min lilla research som handlar om IT och lärande i Kina. För att förstå denna utveckling som ännu ligger i startgroparna implementeringsmässigt här i Mittens Rike så kändes det från början angeläget att först fördjupa förståelsen för landets utbildningstradition och skolkultur. Risken är annars att slutsatserna blir alltför grunda. Det gäller för övrigt allt som rör det som händer här nere, förstår man inte utvecklingen utifrån Kinas kulturella glasögon är det lätt att antingen helt missförstå det man möter eller dra felaktiga slutsatser.

När det gäller teknik så finns i stort sett allt det vi har i väst tillgängligt på en armslängds avstånd, i alla fall i Beijing. Värre är det förstås ute i provinserna på landet där köpkraften är lägre och där även infrastrukturen inte är lika väl utbyggd.

Men även om tillgängligheten på modern teknik, prylar och gadgets är stor så är den för den vanlige Kinesen i storstaden nästan oåtkomligt dyr. Och inte är det särskilt billigt med västerländska mått mätt heller. Visst kan man pruta en del även inom teknikområdet men priserna inte galet låga på tex Nokia, SonyEricsson etc. Nån hundralapp billigare kanske, om man har tur. Är man inte insatt kan det till och med bli dyrare. Det är affärsmän vi talar om här nere, inte ordermottagare i svenska kedjor. Så passar man sig inte blir det dyrt. Om man inte vill köpa kopior förstås, då är det en annan femma. Jag köpte själv på kul en iPhone-kopia förra vecka. En SciPhone som den heter. På baksidan står med liten skrift:

"Designed by Apple in California and assembled in China"

På bakplattan sitter en oskickligt ditsatt klisterlapp med Apples logo. Den känns plastig, men å andra sidan väldigt lätt. Men vid en hastig blick ser den ut som helt äkta första generation iPhone och fyller därför sitt syfte som statussymbol för den medvetne Kinesen på sin resa in i medelklassen. Slår man på apparaten så hälsas man välkommen av en gräslig melodi som får alla att vända sig om medan man med all kraft försöker gömma den för att dämpa ljudnivån. Givetvis så är mjukvaran i telefonen en helt annan än Apples smarta gränssnitt. Det är krångligare och bökigare att få saker gjort även om det går. Kan vara ett gränssnitt som Kineser är mer bekväma med, jag vet inte. En bra grej är FM radio. Nåja, en kul pryl som på något sätt accentuerar Kinas kopieringstradition. Det återstår att se om den funkar i Sverige. Priset då? Jo du kan få en iPhone-kopia för under en femhundring med lite pruterfarenhet.

Idag ska jag träffa ytterligare personer som har stora kunskaper om IKT i Skolan i Asien, dvs IT i lärandet. Man inte kommit särskilt långt med IT i lärandet i praktisk mening, däremot har man i läroplaner och i teoretiska termer förberett för den nya tidens lärande. Datorer finns på skolorna men det är ont om exempel där alla lärare och elever har varsin dator med internetaccess. Visst finns det experiment och goda exempel på kollaborativt lärande där datorer ingår, som jag beskrev igår. Men några egentliga 1-1 installationer finns ännu inte, alltså projekt där man utrustat varje elev med en dator. Men det ska vara på gång påstås det och de flesta datortillverkare är hemlighetsfulla med hur långt man kommit. Viljan finns hos lärare och rektorer, men det finns en rad komplicerande omständigheter i Kina som gör det krångligare än i väst att sjösätta denna typ av projekt. Bland annat bestämmelser från staten.

To be continued...

Pensionerade lärare...

Idag har jag träffat två pensionerade lärare i Beijing (Peking). Herr och fru Fang och jag diskuterade utbildning, lärande och framtid i deras soffa drickandes grönt te. De båda lärarna bjöd öppet på 80 års samlade erfarenheter av undervisning vid det omtalade "Peking University", det kanske mest statusfyllda universitet i hela Kina. Beroende på hur man räknar och vem som räknar så hamnar Peking University bland de kanske 20 bästa universiteten i världen. Inte illa för ett föredetta helt slutet land. Hur man värderar universitet tänker jag inte ge mig in i här, det får andra sköta. Informationen är hämtad från Wikipedia.

Samtalet pågick flera timmar och eftersom en av dem inte förstod engelska så översattes allt som sas fram och tillbaka. Inte så ovanligt här i Kina eftersom engelska inte är särskilt utbrett, i synnerhet inte bland de äldre. Men fru Fang var som tur var lärare i just engelska så här gick det som smort. Efteråt var jag alldeles matt av alla intryck och allt diskuterande så i taxin tillbaka kändes det nästa som om huvudet snurrade av axlarna.

Jag fick många nya insikter i och kring det Kinesiska lärandet, familjens betydelse och baksidorna av en alltför hårt konkurrensbaserad skola. Jag tänker utveckla det mer vid ett senare tillfälle. Mycket av sådant jag tidigare snappat upp fick jag också mer bekräftelse på, vilket känns skönt. Bland annat att det finns en rörelse kring nya moderna sätt att undervisa i det Kinesiska utbildningssystemet. Inte helt utvecklade ännu men det känns helt klart att det finns de som knäckt koden för tex kollaborativt lärande. På Peking University och andra ställen experimenterar man fokuserat inom gruppinriktat lärande och man har till och med, som jag uppfattat det, satt ett eget namn på det hela, nämligen

"Team Spirit Learning".

Spännande val av perspektiv. Själva grundtanken är helt enkelt att skapa nära relationer till studenterna och omforma lärarens roll från att vara "lecturer" to "helper" eller typ "learning guide". Lärarna kallar sig TeamSpirits och är själva smörjmedlet och stimulansmekanismen för studenrnas lärprocesser.

Känns det igen? Sannolikt ja...

Även om det tar lång tid för det Kinesiska skolsystemet helt transformeras från "testkultur" till "lärandekultur" så har den resan i alla fall påbörjats. Ännu sin linda, men i den lindan har vi ju alla varit. Eller hur?

Och under tiden i Sverige...

Under det att jag nu tillbringar en del tid i Kina för att försöka förstå vad som händer i världen och hur det påverkar svensk skolas uppdrag så pågår spännande saker hemma i Sverige har jag förstått. Läste på Aftonbladet om en rektor som ägnar tid och energi åt att i efterhand retuschera skolfoton när några gossar försöker vara tonårsprovocerande genom att ha t-shirts med utstickande tryck.

stötande?
– Har man dålig fantasi kan man tolka körv på ett annat sätt också.
Hur då?
– Ingen aning, men ”hot moms” måste du hålla med om att man kan tolka på ett jävligt tydligt sätt.
Rektor diskuterar hur man tolkar körv på Aftonbladet 02-24

I alla år har detta med att sticka ut och provocera hört till tonårens natur, och det lär inte upphöra min gode läsare. Till en del är det ju som vi, nästa alla, vet en ungdomsrevolt som vi kanske möter bäst genom att bara låta vara.

Men om man nu måste ta tag i det där hemska så varför tar inte rektor och pedagoger istället och använder bilderna i skolkatalogen som pedagogiskt instrument i undervisningen? Ja och diskuterar med eleverna hur individens uppträdande, beteende och/eller ageranden kan uppfattas? Det vill säga vad budskapen står för i detta fallet och hur de tas emot?

Då gör man något pedagogiskt av situationen istället för att skapa helt onödigt muller o bång korridoren (och på Aftonbladet). Kan det komma nåt bra ur en sådan pedagogisk diskussion kan man fråga sig? Hmmm...Ja kanske kommer man i diskussionen fram till att det kan verka stötande och obehagligt för en del personer och att man därför av respekt till den andre individen funderar över hur man gör i framtiden eller så kommer fram till något helt annat? Kanske att människor får tåla en hel del i ett demokratiskt samhälle som vilar på yttrandefrihetens principer. Vad kom man fram till nu undrar jag? Att gossarna hade otäcka tröjor på sig och det får man inte. Eller?

Tröjor har under flera decennier fungerat som budskapsbärare, så något nytt fenomen att förfasa sig över är det ju inte. Bifogar här en bild som visar den framlidne Kenta Gustavsson i melodifestivalen 1980 då han bar en förskräcklig t-shirt med typ liknande budskap som gossarna ovan. Det blev väl lite uppståndelse i tidningarna och hos en och annan nymoralist men det var inget som jag upplevde gjorde svenska befolkningen särskilt galen, sexuellt snedvriden eller på något sätt själsligt sjuk. Tvärt om så tror jag ganska många tyckte det var ett ganska kul practical joke i TV.

Nej jag föreslår att vi försöker fokusera på lärandet istället, så kommer nog svensk skola resa sig till top-position vad det lider. Om vi alla hjälps åt och försöker göra "rätt saker" istället för att "göra saker rätt hela tiden" så kanske det går.

:-)

Två toppendagar för lärande i Beijing...

Lördagens möte på Starbucks i Beijing blev över förväntan och de två ungdomarna jag mötte gav helt olika storys till min bok. Det ena uppvuxen i en central provins som heter Hubei. Hennes historia om hur hon tillbringat Primary School, Middle School och High School är en oerhört spännande historia värd att ta del av. Jag skall sammanställa den och ge bloggläsare en "short version" lite längre fram. Hela storyn kommer sen såklart i min kommande bok. Wen Xiaoxi´s blogg finns här.

Det andra mötet några timmar senare skulle varit två ungdomar som jag trodde men istället dök en High School-student och en lärare (!) upp. Båda visade sig vara något så riktigt ovanligt som två personer som bryter mönstret i Kinesisk skola. Även detta skall jag skriva en short brief om längre fram här och i boken för den som orkar läsa.

Igår söndag var vi sen vid muren och JingShan Park. Muren var som förväntat, fullkomligt obegripligt hur de lyckats asa upp alla dessa stenar till den totalt 600 mil långa försvarsmuren. Det är mer än tre gånger Sveriges längd. På muren träffade jag också märkligt nog SonyEricssons "huvudarkitekt" för mobilutveckling. Han hade promenerat ända nere ifrån byn Mutianyu, vi hade åkt linbana.

Han var hiskeligt trött men glad över att träffa någon att snacka med efter de tusen trappstegen i brant lutning han tvingats genomlida.

Vi pratade mycket om SonyEricssons nuvarande aktiviteter i Beijing, och jag fick en del info som jag inte tänker sprida vidare men som spred ljus över ett par frågor kring framtidens kunskap och kompetens i näringslivet och samtidigt Kinas kommande utveckling. Spännande. Så muren gav flera bra grejer igår.

JingShan är en park strax norr om Förbjudna staden där bland annat den siste Kejsaren i Mingdynastierna hängde sig och sin vapenbroder när fienden trängde sig in i Beijing. I parken samlas tusentals Beijingbor varje lördag och söndag och leker ihop, spelar ihop och sjunger ihop. Imponerande tillställning. Som två "festivaler" varje vecka. Bland annat deltog jag i en spontan utbildning i ett Taj-Chi Bollspel som de höll på med där. Det var så kul att jag köpte utrustning med mig hem, väldigt avkopplande. På bilden får jag tydliga instruktioner av en mästare om hur man utför denna speciella form av Taj-Chi.

Nu har jag desvärre ådragit mig en influensa och precis intagit tre kinesiska huvudvärkstabletter. Hoppas de biter.

På återseende....

=)

Lördag i Full Link Plaza

Det är lördag morgon i byggnaden Full Link Plaza och jag sitter på Starbucks och väntar på en kinesisk tonåring jag träffade förra rundan till Kina. Hon studerade på universitetet där jag fick möjligheten att undervisa en dag. Vi ska idag ha ett samtal om hennes erfarenheter från sin skolgång i tidiga år, hennes drömmar om framtiden och hur det är att vara ung i Kina idag. I eftermiddag träffar jag ytterligare två tonnisar på liknande tema. Sen blir det nog "Roosted Beijing Duck" ikväll, eftersom det ännu inte provats.

Keep you posted....

Fredrik

Fredag i lärandets och konstens tecken....

Efter 6 dagar i Beijing har jag "preppat" ordentligt inför resten av tiden här med möten och intervjuer. Att få till möten kräver mycket krattande och kontakter är helt nödvändigt att ha, annars går det helt enkelt inte. Alla är hopplöst upptagna här i Beijing, och tempot är extremt högt känns det som. Därför blir också effektiviteten i mötena är stor. Pang Pang Pang...

Idag har jag haft ett väldigt spännande möte med Christer Ljungwall, doktor i nationalekonomi och anställd vid Handelshögskolan i Stockholm. Christer är gästprofessor vid det prestigefyllda China Center for Economic Research (CCER) där man utbildar i och forskar kring nationalekonomi. Vi träffades hos honom i utkanten av Beijing. En taxiresa på drygt 45 minuter med mängder av assisterande mobilsamtal kors och tvärs för att få till kommunikationen så chaffisen hittar rätt. Taxi i Beijing är spännande....särskilt om man inte kan Kinesiska....

Väl framme vid målet väntade dock ett spännande samtal som rörde Kina och den transformering landet befinner sig i, dess framtid och överhuvudtaget globaliseringens inverkan på västländer som tex Sverige. Vi talade mycket om välfärdens stöttepelare som tex sysselsättning på arbetsmarknaden, ekonomisk aktivitet och utbildningens nyckelroll.

Bra diskussioner som jag skall utveckla i boken.

Sen var vi en sväng förbi 798 Art Zone som är ett konstområde inrett i en gammal vapen och krutfabrik. Mycket intressant och inspirerande att se hur Kinesiska konstnärer kommunicerar med sina konstverk. Området känns väldigt futuristiskt och bitvis som hämtat ur "Flykten från New York".

Det finns ställen i världen...

...där ungdomar väljs att styra. Flera medier i Kina berättar om att man i Gaojie village, 40 km från Qinjian i Shaanxi provinsen nyligen valde den endast 19-åriga Bai Yitong till att styra byn (eller i svenska mått mätt "småstad"). 19 åringen dundrade igenom valet med stort självförtroende och plockade 450 röster av totalt 461 och blev därmed den yngste genom tiderna att styra i Gaojie.

Jaha, tänker ni. Vad menar han nu med detta?

Jo jag menar att det tydligen i de mest oväntade vatten simmar fiskar av sällan skådat slag. Var någonstans i den övriga världen har ni hört talas om en 19 åring får ansvaret att styra en hel småstad? Bortsett från skillnader i politiskt styre mellan Sverige och Kina, vilket naturligtvis kan vara svårt att bortse ifrån, så kvarstår faktum att man i denna by låter utvecklingen skötas av en knappt färdig gymnasieelev. Det skulle knappast ha skett hemma hos oss.

Bai Yitong är inte inte bara tonåring, hon har dessutom tydliga planer på hur framtiden skall utvecklas. Bland annat ska hon bygga ett sjukhus och förbättra kommunikationerna:

"I have a plan to have roads linking our village with the cities, to dig deep water wells to solve the problem of water shortage and developing aquaculture in order to increase the income of our farmers," she said, the confidence gleaming in her eyes.
China Daily

Och nu kan ni naturligtvis fnysande säga att man inte kan lita på vad medierna i Kina skriver, och det kan naturligtvis vara en riktig iaktagelse, men det är inte mediernas trovärdighet som är poängen här. Utan en historia om att ungdomar kan ingjuta hopp i vuxna människors framtidstro. Det är väl ändå en ganska upplyftande tanke? Kanske något för oss att fundera över? Att ungdomar kan...

Eller?

Bokhandel the Chinese style

Nordöst om Xidan, mitt i Beijing, ligger en av de största bokhandlarna i hela Kina, Beijing Bookstore Mansion. På 8000 kvadratmeter på 6 våningsplan finns det mesta om det mesta från de över 500 förlagen som finns representerade. Vi orkade bara gå runt och kika på två våningsplan men jag noterade i alla fall två intressanta saker. Dels att det finns precis hur många böcker som helst om ledarskap, företagsekonomi, entreprenörskap och retorik med alla inriktningar man kan tänka sig. Bland annat en bok som vad jag kunde förstå analyserade Obamas installationstal, som ju inte gick av stapeln för så där hemskt länge sen. Så vill man och kan kinesiska så finns här allt möjligt att hämta kring modernt management, bra mycket mer än i en välsorterad svensk bokhandel.

Det andra man kunde konstatera var att det är helt ok att ta en bok i bokhandeln och sätta sig att läsa så länge man vill. Överallt satt kinesiska unga och gamla människor och läste i godan ro, eller ett bättre uttryck är nog att de tycktes vara i färd med att "hårdstudera". I alla gångar , i alla prång där det fanns lite utrymme över satt de och läste och läste och läste. Det känns som att det i kulturen finns stor förståelse för det "okynnesläsandet" som vi säkert skulle kalla det i Sverige, där det såklart är "förbjudet" att läsa böcker man ännu ej köpt. Men här verkar det som att läsandet har stort utrymme och stort överseende. Kanske är den kulturella koden den att det är bra om folk läser, och kopplar man det till konfucianismens läror så är det ju självklart. Att utbilda sig (läsa) gör att man blir en bättre människa. Om alla lär mer så är det bra för samhället helt enkelt.

Priset på böcker är i svenska mått mätt väldigt lågt. Modern managementlitteratur kostar mindre än en pocketdeckare på PacketShop. Jag köpte en om Ledarskapets Retorik, helt obegripligt innehåll, men snygg och skoj. Priset för en medelinkomsttagare i Kina är däremot väldigt högt.

:-)

Hot Pot at the Hot Spot

Igår anlände vi Beijing och av att döma av de 6 månader jag varit frånvarande så verkar allt sig likt så här långt, dvs det byggs och moderniseras fortfarande i en rasande takt. Tillväxten har dock slagit av på takten kan man läsa i tidningar och nyhetssiter, naturligtvis påverkas även Kina av den globala lågkonjunkturen och finansiella krisen.

På vägen in med expresståget från flygplatsen passerar man trots krisen ett oändligt antal pågående moderna husbyggen insprängda mellan lika många äldre traditionella arkitekturer. Svaret finns att finna, antar jag, i att den Kinesiska regeringen har tänkt sig att stimulera den interna tillväxten i Kina som ett medel av flera att hantera effekterna av krisen i världen. I alla fall inte slå av mer än nödvändigt på takten.

Annars läser man här ganska mycket om Hu Jintaus besök i Afrika där han just nu befinner sig i Tanzania. Kina är djupt involverat i utvecklingen i Afrika, självklart vill man ha goda relationer med alla världens länder ur ett globalt ekonomiskt perspektiv. Åsikter runt Kinas relationsbyggande med afrikanska länder går isär ganska mycket, mest utifrån krasst västliga perspektiv. Många menar att Kina exploaterar afrikanska länder i jakten på naturresurser och därför inte aktivt bidrar till demokratiska påtryckningar via tex FN på tex konflikterna i Darfur. Andra hävdar att deras intressen är mer affärsmässiga och biståndsknutna och man menar att skälet till att väst har så starka synpunkter på Kinas frammarsch i Afrika står att finna i att afrikanska länder hellre samarbetar med Kina än med västländer. Det stör den bild av väst som ensam supermakt och normsättare av en global standard. Var sanningen ligger är jag inte kompetent nog att avgöra. Jag vet däremot att att Kina alltmer sätter sig i en roll av global Hot Spot.

Ännu har det inte hunnits med så mycket sen jag anlände i lördags, men vi har i alla fall ätit Hot Pot. En Kinesisk variant av fondue där man helt enkelt kokar olika saker som kött, fisk och fågel med grönsaker i en särskild buljong och doppar det i en speciell sås. En mycket god och trevlig sysselsättning för några timmar.

I morgon blir det besök vid Svenska Skolan för att träffa personalen där och bygga fler nyttiga kontakter. Planen är att hitta fler Kinesiska skolor att besöka.

See Ya

:-D

Kina II

Ni Hao !
Nu åker jag en andra resa till Kina för research inför nya boken "I globaliseringens kölvatten". Under två veckor skall jag besöka skolor, träffa studenter och pensionärer, entreprenörer, IT-företag och en hel del annat i jakten på ökad förståelse för vart den här delen av världen är på väg och hur det kommer påverka oss i trygga Svedala.

Den förra resans kontakter och möten gav en bra grund att stå på och nu tänkte jag gräva djupare och vidga perspektiven lite. Det är så lätt att hamna i fördomsträsket när det gäller Kina. Lika lätt är det att överbländas av det stora landet i öster. Båda dessa risker är jag väldigt medveten om, och det går kanske inte att helt skydda sig mot dem, men min ambition är att skriva en bok som ger en så tydlig och "riktig bild" det går av de drivkrafter som ligger bakom vår skola/utbildning och Kinas. För dessa drivkrafter blir sedan avgörande för hur vi förstår den framtida arbetsmarknaden och globala ställningen vi får som land och välfärdsstat. Skolan och utbildningen är ju i dessa sammanhang det viktigaste kugghjulet, i alla fall som jag ser det.

Om det är något ni fått nys om eller undrar över så få ni gärna kontakta mig.

:-)

Kunskapsklassamhället smyger allt närmare...

Den senaste tiden har jag funderat allt oftare på detta med det framväxande kunskapsklassklyftorna. Inte klass direkt hämtat ur ett gammaldags perspektiv utan det faktum att det finns en risk att kunskap och lärande mycket snart kommer att ha olika betydelse beroende på vilken skola eller kommun man går eller bor i. Det vi ser hända nu, om vi lyfter blicken en smula, handlar om tillgängligheten till det moderna lärandet.

Svensk skola har sedan länge haft kungstanken "en likvärdig skola för alla". Det jag nu ser hända innebär en katastrof för hela det begreppet.

Det kommer i framtiden handla om dem som kan lära om snabbt, som kan ta till sig tillgänglig information tillräckligt fort och omvandla den till kunskap för att sedan omsätta den praktiskt i olika sammanhang genom sina färdigheter och talanger.

Tyvärr ser och hör jag hur man diskuterar om det är vettigt eller inte att utrusta alla elever med en bärbar dator och internet när man istället borde insett faktum redan för 20 år sedan att verktyget är en viktig nyckel till lärandet. Verktyget var igår en penna, idag en dator och något helt annat kanske om 20 år. Verktyget kommer variera och det är inte verktyget som är det intressanta. Utan det intressanta är att de skolor som inte anpassar sina lärmetoder i linje med ett högkommunicerande samhälle inte kommer kunna ge de unga en adekvat utbildning för den tid de växer upp till.

Om 30% av Sveriges skolor följer med tidens tecken och 70% står kvar i det gamla är det lätt att föreställa sig hur attraktivt Sverige kommer att vara om 20 år...

Om 30% av Sveriges skolor examinerar sina elever till att vara anpassade till väl fungerande världsmedborgare så kommer 70% att inte lyckas med det. Det börjar smaka beskt i munnen det där...

Men det är just det som håller på att hända. För att någon eller några oupplysta vägrar se var världen tagit vägen och krampaktigt håller sig fast i masten.

"Släpp masten och bege dig till rodret istället, annars kommer du inte hitta någon väg ur stormen..."

Vi håller på att få ett kunskapssegregerat samhälle, där vissa erbjuds stora möjligheter medan andra inte.

Vi har kanske snart inte längre en likvärdig skola för alla är jag rädd...

Ansök om pengar till projekt!

Nu finns möjlighet att söka pengar via Wallenbergs stiftelser för spännande projekt inom framtidens lärande.

Ni som vill veta mer om hur man kan söka pengar/stöd till sin skola eller kommun får gärna komma till oss på Rektorsakademien och det informationsseminarium vi anordnar tillsammans med WGLN:

Datum: 23 februari
Tid: kl 10.00 – 12.00
Plats: Rektorsakademien, Sveavägen 34, Stockholm

Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse (KAW) har, tillsammans med Stanford University, ett samarbetsprojekt (WGLN) där det är möjligt att söka anslag till projekt inom informations- och kommunikationsteknologi för och i skolan. Projekten skall vara ett samarbete mellan svensk skola/skolor, svenska universitet, amerikansk skola och Stanford University. Följande krav ställer WGLN på projektens innehåll och fokus:

• Hur kan teknologin sättas in i ett genomtänkt pedagogiskt sammanhang
• Fokus på naturvetenskap, matematik, samt språk, kommunikation och presentation
• Implementering i klassrummet samt utvärdering av den nya teknologin

För vidare information se bifogad annons. Sista ansökningsdag 30 april 2009.

Mer information här: www.wallenberg.com/mmw

Ansökan sker elektroniskt här.

Kom igen och ansök nu !

Time for a different kind of....

Här en liten film som min kära kollega Åsa Sundelin visade mig för några månader sen. Tänkte den kanske kan ge er lite funderingar så här på söndagskvällen...



Fredrik :-)

En liten film om ledarskap i skolan....

Här kommer en liten film om ledarskap i skolan.



:-)