Oktober, förväntningar och att nästan dö....

Oktober är som ni alla vet en extra speciell månad när det gäller skolan. Det är tiden då det bland annat blir aktuellt med lärarnas obligatoriska kompetensutveckling. Men också en tid då de flesta lärare går på hörntänderna efter en intensiv förhöst och längtar efter några dagars ledighet och återhämtning.

Förväntningar är därför stora på att utbildningsdagarna blir innehållsrika. Misslyckas man med kvalitetssäkringen så faller det snabbt tillbaka på skolledningen vars rykte naggas i kanten. Så ser det ut. Å andra sidan har ledningen chansen att stärka sin position i meadarbetarnas ögon genom att genomföra kompetensutveckling som är relevant och som leder till konkret utveckling och i bästa fall förbättring. Och detta skiljer sig i sak inte nämnvärt från hur det är i övriga arbetslivet.

Jag var i måndags i Örebro och förläste för personal på sammanlagt 5 gymnasieskolor, nära 300 personer. Förra veckan ringde nämligen Teo Härén som hade haft oturen att ha dubbelbokat sig för föredrag i Stockholm och Örebro samtidigt. När heller inte Teos bror Fredrik Härén kunde hoppa in så blev jag helt sonika tillfrågad att ersätta dem, med ganska kort varsel. Jag tackade naturligtvis blixtsnabbt ja utan att ens nudda vid något som kan liknas vid en analys. Man vill ju hjälpa sina föreläsarvänner. Analysen kom så ofta en stund senare.

Att ersätta Teo och Fredrik Härén är lite speciellt eftersom de både nominerats flera år för priset "årets talare" och även vunnit det.

Jag blev helt enkelt kraftigt nervös fram på söndagskvällen...

Hur ersätter man två av landets mest intressanta och omtyckta föredragshållare? Hur kommer hundratals förväntansfulla medarbetare att reagera när de inser att personen de förväntat sig inte dyker upp utan ersatts med någon vilt främmande? Hur skulle chefen på plats hantera nyheten? Hur skulle han tex presentera mig utan att få det att låta som att han egentligen inte ville ha mig där? Hur ska jag anpassa mitt material så jag i alla fall ger dem lite av det som de förväntat sig, trots att mina föredrag i vissa stycken tar ett helt annat fokus? Kommer de sitta där besvikna och kritiska. Kanske rent av sura? Kommer jag att dö?

Ja tankarna blir många i förändringens tid eller i situationer som jag kallar "nåntingannatzonen", till skillnad från "trygghetszonen" där allt är förutsägbart och kontrollerbart.

Hur det nu var så bestämde jag mig för att köra "min grej" fullt ut och inledningsvis försöka skoja till det kring dubbelbokningen. Det hela avlöpte trots min oro bra efter en trevande inledning och applåden efter föredraget var nog en av de varmaste jag fått.

Det gjorde mig glad och jag kunde pusta ut. På tåget hemåt funderade jag återigen på detta med att "hoppa in" för någon där förväntningarna från början är mycket är höga. Vad beror det på att man blir så nervös? Man ersätter ju inte någon annan, man kan ju bara vara sig själv. Alla inser ju att jag inte kan vara en Härén. Jag kan bara vara jag.....

Kan det vara Hr. Jante som gör sig påmind?

Hmmm...så är det nog antagligen med visshet gränsande till säkerhet. Det känns skönt att ibland möta detta onda kreatur som så effektivt tycks förinta människors mod och styrka att tro på sin egen förmåga. Att då och då få det bekräftat att han är en "mindghost" och inte alls verklig.

Och nej jag dog inte därborta i Örebro. Still breathing.....still happy....

:-D

China vs Microsoft

I Metro idag står det om Microsofts nystartade krig mot piratnedladdade operativsystem i Kina. Man har helt enkelt skapat ett program som stänger av funktioner hos de som använder ett piratkopierat operativsystem.

Att Microsoft inte gillar att folk i allmänhet inte betalar för sina licenser kan man ju utan problem förstå och känna empati med. Enligt en rapport är 82% av alla programvaror som används i Kina är piratkopierade och då ska man veta att antalet internetanvändare i Kina idag är fler än USAs.

Men vad det hela rör sig om för kineserna är lite knepigare än så. Och kanske sätter de upprörda kinesiska ungdomarna fingret på en öm punkt som vi tycks glömt bort här i vårt blåögda Sverige, dvs företags rätt att ta sig in i enskilda datorer.

– Varför är Microsoft anslutna direkt till min dator? Datorn är min! Microsoft har ingen rätt att styra min dator utan att jag gått med på det, skriver en arg kinesisk bloggare på portalen sina.com, enligt Reuters.

Enligt den kinesiska advokaten Dong Zhengwei så beskrivs Microsoft nu som "den största hackaren i Kina", skriver China Daily.
– Microsofts nya grepp kommer att orsaka stora problem för användarna, och enligt kinesisk lag kan de hållas ansvariga för att de bryter sig i folks datorer, säger Dong Zhengwei.

Då jag var i Beijing såg jag tydligt hur utbredd internetcafékulturen är. I stort sett i varje hörn finns små internetcaféer eller små "hål i väggen" med ett antal datorer där kinesiska unga och gamla aktiverar sig. Man gör läxor, studerar på distans, socialiserar eller spelar spel. Ungefär som här alltså. När man nu tar sig in i datorer och stänger av dess funktioner över nätet drabbar detta väldigt många människor som varje dag försöker resa sig ur fattigdom och sett ur det perspektivet tycker jag Microsoft borde tänka lite smartare, men å andra sidan är det inte självklart att företag som Microsoft tänker ens en knivsudd i termer av socialt ansvar eller Corporate responsibility. And who can blame them? De har i grunden endast ett kommersiellt existensberättigande och avkastningsuppdrag gentemot sina aktieägare i första hand. Bill Gates däremot, skänker stora belopp till behjärtansvärda ändamål, som en slags motvikt mot det extremt kommersiella och ramgångsrika företag han byggt upp. Men det är ju hans egna stålar. Viss skillnad. Ur ett varumärkesperspektiv så kan man ju dessutom inte direkt påstå att de stärker sina kort i det största landet av alla i världen med denna typ av åtgärder. Ett land som arbetar med att frigöra sig kan det knappast vara fiffigt att stänga av saker om man vill bli hjälte. Frågan är alltså mer komplex än vad det verkar vid första anblick. Microsoft borde kunnat löst detta problem på något annat sätt kan jag tycka.

Jag kommer åka tillbaka till Beijing i februari och kommer då lägga ganska mycket krut på att titta på digital kommunikation (eller IT) i undervisningen ur olika aspekter.

Hepp :-D

Stora A tack !

Debatten har visst startat även detta år kring något som diskuterats så länge jag kan minnas. Nämligen frågeställningen om elever skall sätta betyg på sina lärare.

Metta Fjelkner LR är skeptisk till det eftersom iden uppkommit efter Klass 9A, och man får intrycket att det är efter programmets nymodighet som hon ställer sig kritisk till det här kvalitetssäkringsförslaget.

– Att betygsätta lärare med Klass 9A som ursprung, en redigerad tv-serie, är att misstro lärare, säger hon till programmet.
Aftonbladet 081016

För det första är programmet en dramadokumentär och inte en redigerd TV-serie, det finns en skillnad i det. Så i mediekunskap får Metta lilla "b" i betyg av mig.

Men idén med betygsättning av lärare är inte ny, utan har ständigt varit på tapeten, och alltid rivits ned med diverse argument som speglar rädsla mer än rationellt tänkande. Argumenten mot har varit att barn inte kan skilja på prestation och person och att lärare kan bli utsatta för kränkande situationer. Dessutom menar man att det kan finnas risk att "betygsättningen" kan påverka enskilda lärares löneutveckling negativt. Båda dessa farhågor kan man riskminimera då man konstruerar själva utvärderingsverktyget.

Men om man nu istället stannar upp en smula så är ju hela diskussionen lite absurd. Frågeställning bör ju istället vara en helt annan. Nämligen den att det är högst märkligt att lärare och rektorer inte aktivt efterfrågar strukturerad feedback från elever och föräldrar, så att de tidigt kan sätta in insatser för sig själva för att förbättra sin undervisning eller sitt förhållningssätt eller vad det hela nu kan röra sig om för den enskilde. Hur kan man ur pedagogiskt perspektiv inte vilja ha denna feedback på ett strukturerat sätt? Kan det röra sig om sina egna skolupplevelser som ung och om hur det kändes att bli betygsatt? Hmmmmm...

Både för rektorer och lärare är "återkoppling" avgörande viktigt för hur man utvecklas framåt. Om det heter betyg, omdömen eller något annat är mindre viktigt.

:-D

"Betyg" är onekligen ett engagerande ord...tänk om "lärande" var lika hett att diskutera....

Nätverksträff idag igen :-D

I kväll kl 17.00-19.30 har vi nätverksträff på China-teatern i Stockholm, med rekordartat antal anmälda. Närmare 400 ledare från skola och näringsliv vill komma till oss idag. Temat denna gång är "Ledarskapets betydelse för framgång". Som röd tråd går alltså ledarskapet genom programmet. Fint och annorlunda besök har vi fått fatt i också. Vad sägs om:

Erik Hörstadius, producent på TV8 och medverkande i OS-soffan på Svt. Erik kommer prata om ledarskap sett utifrån hans alldeles egna perspektiv. Med erfarenheter främst hämtade från medieindustrin som journalist och programledare delger han oss kåserier kopplade till OS och livet på en TV-kanal.


Oscar Bjers, VD på Apple Norden. Oscar berättar om hur han med ledarskapets hjälp ändrade kurs på den nordiska delen inom världsföretaget Apple. Oscar har sin bakgrund inom Fuijitsu och internetbranschen på bland annat Icon Medialab.

Jan Gunnarsson, ledarskapsguru och författare. Jan beksriver ledarskapet utifrån det goda värdskapet och hans böcker har sålt i upplagor om över 50 000 exemplar. Jan tillhör de absolut främsta aktörerna inom inspiration och motivation kopplat till resultat. Han är en mycket uppskattad talare som fångar sin publik med starkt personligt engagemang.

Jag kommer också avlägga en kortare summerande rapport med anledning av min Kinaresa, det är inte alls huvudnummret denna gång men det kanske kan vara intressant att höra lite om det i alla fall.

Innan pausen där det bjuds på lite att äta och dricka delas priset "Heja Rektorn" ut.

Eftermiddagen och kvällen leds av mig själv och Angelica Hedin, rektor på Fredrikhovs Slotts skola. Angelica kommer bland annat intervjua Oscar bjers på scenen och dela ut priset "Heja Rektorn".

Ni som vill komma får anmäla er snarast på hemsidan www.rektorsakademien.se

:-D

Stig Sundqvist & Dum Spiro Spero!

Stig Sundqvist, skolledare och projektledare i Sundsvalls kommun, skriver idag en artikel i Sundsvalls Tidning om de framtida krav som ställs på skolan. Eller framtida föresten, de annorlunda krav som redan nu ställs i den hårdnande konkurrensen såväl i kommunen som i världen i takt med att Kina och Indien kliver in på medelklasspelplanen.

Stig som helt klart verkar vara en klokt resonerande skolledare lyfter på ett norrländskt och tydligt sätt fram flera saker jag håller med om rakt av. Framförallt hans tre punkter på vad han anser bör förändras:

1. Vi behöver ett nytt synsätt på lärandet, vi ska i första hand utbilda unga människor så att de ska klara sig i livet, inte primärt att de ska klara sig till exempelvis gymnasiebehörighet.
2. Vi behöver en ny syn på relationen mellan lärare och lärare, ensamläraren i klassrummet är inte huvudkonceptet. Vidare behöver våra duktiga pedagoger en tydlig ledning som ger delaktighet och insyn. Teamarbete på ledarnivå och lärarnivå är exempel på ett modernare synsätt på lärandet i skolverksamheten.
3. Vi behöver ett nytänkande kring ledarskapet som bygger på decentralisering fullt ut! Vi måste även definiera ledarskapets ansvarsområden och därvid koncentrera ledaruppdraget på de områden som kan förbättra skolans verksamhet. För detta måste rektorer som ensamvargar upphöra och bli mer av teamarbete där kompletterande kompetenser hos rektorerna tas till vara.
Sundsvalls Tidning 10-02

Dessutom har Stig den goda smaken att delge oss som läsare och nyfikna människor en, i alla fall för mig, ny metafor som jag tycker är användbar i många avseenden. Metaforer är roliga eftersom de ofta appellerar till vårt bildseende och vår fantasi, faktum är att de hjälper oss att förstå och befästa sådant vi annars bara hör eller läser flyktigt. Hur som helst så är detta Stigs bidrag till allas våra metaforsamlingar:

"Det duger inte att bara: "flytta om möblerna i den givna lägenheten, utan här måste vi garanterat byta ut några av möblerna som inte svarar mot de behov som krävs i den nya lägenheten"."

Läs gärna hela artikeln på Sundsvalls Tidning.

Dum Spiro Spere Stig!
("Så länge jag andas, hoppas jag")