En kompis till mig, som heter Björn Söderberg, är en riktig entreprenör. Han har precis givit ut sin första bok som heter "Entreprenör utan gränser". Björn har startat flera olika bolag i Nepal, bland annat ett företag som tar Kathmandus sopor och återvinner det till papper som de sedan gör vykort, julkort, väskor, kallendrar, böcker m.m av. Dessa produkter säljs sedan till i huvudsak väst och poängen är att hans bolag både tjänar pengar och skapar hopp och försörjning åt människor som normalt sätt överhuvudtaget inte har förutsättningar alls att försörja sig i sin region. Man skall komma ihåg att Nepal är ett fattigt land och där till exempel kvinnor överhuvudtaget inte anses intelligenta nog för att arbeta och därför anställer Björn såklart i stort sätt bara kvinnor. Björn följer sin övertygelse och inre värdegrund och man bara smälter av att höra den killen berätta om det han brinner för. Idag på bokreleasen sa han något väldigt viktigt när det gäller förutsättningar att lyckas med det man gör. Nämligen att man aldrig kan misslyckas om man bara gör det man anser är rätt och brinner för. Är man bara verkligen så envis som krävs och om man aldrig tar ett "nej det går inte", då kommer man att lyckas. Då blir även misslyckanden ett lyckande på sitt sätt.
Bokreleasen genomfördes för övrigt nere i Sveriges första kärnreaktor från 1940-talet, säkert 100 meter ner i marken vid KTH utan hiss. Björn ville bygga ett vindkraftverk när han gick i skolan men läraren sa att "det kan man inte göra". Björn fattade aldrig varför man inte fick göra och utforska och testa och trixa utan bara räkna i den där boken. Björn behövde ju det för att hålla intresset igång. Och kanske var det någonstans där hans drivkraft föddes att:
"jag skall visa att det ni säger är omöjligt faktiskt går ganska enkelt om bara viljan finns. Hur kunde de annars åka till månen på 60-talet?"
Björn fick så trista erfarenheter av utbildningssystemet att han struntade i att läsa vidare, och den svenska akademiska världen förlorade en ypperlig tillgång. Därför tyckte han antagligen att det var lite kul att släppa sin bok på KTH, den akademiska världens högborg, men på en plats som som för länge sedan förlorat sin poäng. I ett nedlagt kärnkraftverk. Det är humor.
Björn har likt många entreprenörer före honom valt att följa sin egen väg och sin egen övertygelse om att man själv måste ta ansvar att förändra det man upptäcker borde vara bättre. Ingen annan tycks ju göra det annars.
Ett tips är att köpa hans bok, den är lättläst och ger extremt mycket intressanta perspektiv och man får den där välgörande inspirationen vi alla så krampaktigt behöver då och då.
Fler bloggar om:
Entreprenörskap
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Ledarskap
2 comments:
"fattade aldrig varför man inte fick göra och utforska och testa och trixa utan bara räkna i den där boken. "
Det där kan man fundera på..
det gäller att ibland som lärare våga sig ut på
Hal is...
Ja det där är en sanning du plockar upp som många delar innebörden i, dock inte alla tyvärr.
Att ge sig ut på halis är lite entreprenöriellt dessutom...
:-)
Post a Comment