Ledarskapet kan aldrig lyftas för sällan

Alltsomoftast när jag funderar över skolan och dess framtid landar jag i det faktum att det tycks vara en nyhet och inte alltid oproblematiskt att lyfta vikten av skolans ledarskap. Inte sällan uppstår en diskussion om vilken yrkesroll som är viktigast. Skolledaren (rektorn) eller lärare? Precis som att det finns en yrkesroll i skolan som är viktigast eller att om man lyfter skolledarskapet så är det på bekostnad av lärare.

Det finns något ruttet i detta med att det finns ett konfliktperspektiv mellan skolans medarbetare och dem som har uppdraget att leda och fördela arbetet.

För mig handlar det dock om att ledarskapet är ett verktyg för att få hela organisationen att inom respektive ansvarsområde bidra till att skolan utvecklas och förbättras.

Jag är däremot, naturligtvis, medveten om att en hel del medarbetare i svenskt arbetsliv, inte enbart i skolan utan i alla organisationer, har synpunkter och idéer kring hur verksamheten kan ledas bättre och att det naturligtvis ytterst är "chefens" ansvar.

Jag tror, efter att ha följt skola och skoldebatt väldigt nära i snart 10 år, att ledarskapet behöver lyftas ännu mer i meningen att alla som arbetar i skola är ledare och att alla skolor gör klokt i att på olika sätt utveckla det gemensamma ledarskapet.

Utvecklande ledarskap handlar mycket om att skolledare eller läraren är ett föredöme och ständigt lyfter upp frågor om moral och etik och att h*n agerar med en värdegrund som bas. Att en utpräglad förändringsledare inspirerar och motivativerar i syfte att engagera, är kreativ. Men även att h*n utvecklar en personlig omtanke men som också konfronterar och tar risker i ett gott syfte, för individen och för skolan som organisation.

I synnerhet gäller detta skolor som är på väg mot att ställa om sin skola till en 1-1 skola, dvs där den pedagogiska miljom omfattar en dator per elev. Ingen lätt uppgift och som kräver övning, insikt och dedikation. Ibland blir det fel, vilket är helt naturligt i en utvecklingsprocess. Genom att göra fel och landa i dem kan vi erfarenhetsmässigt välja bättre vägar framåt.