FredrikBloggen

Two international speakers announced for SETT2012

2012-01-23T17:34:00.003+01:00

Press release Jan 23: SETT2012 is Scandinavia’s most interesting exhibition and conference about the modern learning in schools that is arranged for the first time 25-26 April at Kistamässan, north of Stockholm, right in the middle of Kista Science City, one of the world’s leading ICT clusters. The focus of the conference is on the interesting and the innovative within modern learning. We are now pleased to announce two international speakers, Aron Solomon and Dale J. Stephens.

– We are extremely proud of, that we have two of the world’s most interesting and innovative persons when it comes to future and school at SETT2012, says Fredrik Svensson, Heads Academy Development and responsible for the conference. 

Aron Solomon (Toronto) is the first international speaker. "educational thought leader and brand builder,currently the Vision Holder at SVbstance.is in Silicon Valley and Entrepreneur-in-Residence at Chicago's i.c.starsl”.

  The second international speaker is Dale J. Stephens (San Francisco), "the founder of UnCollege.org, Thiel Fellow, and Penguin author" who has a unique and very exciting perspective of the future for the school, education, talent and innovation.

For more information please contact: Fredrik Svensson, fredrik@rektorsakademien.se, phone: (+46)73-3404110
SETT2012 will be arranged 25-26 April 2012 at Kistamässan, Stockholm, Sweden.

Lilla professorn i nya kläder

2012-01-22T13:25:00.008+01:00

När jag var liten, för en himla massa år sedan, fick jag en liten teknisk pryl av mina föräldrar som kallades "Den lilla professorn". Den såg ut som en miniräknare men var egentligen ett spel där man kunde tävla med kompisarna i huvudräkning. Vi spelade det där spelet väldigt intensivt en tid, hemma och i skolan, tills det helt enkelt förbjöds i skolan. "Så där räknar vi inte här" var argumenten från en skola som inte alls kunde förstå nyttan med en liten elektronisk plastleksak. Men sanningen var ju den att vi blev nästintill överjävliga på huvudräkning, inte att förväxla med matematik naturligtvis, men att räkna det lärde vi oss i alla fall. Nu har jag sett att "Den lilla professorn" fått en revivel i många förskolor, förskoleklasser m.m. Kanske används den även som redskap för barn i behov av särskilt stöd inom ramen för specialpedagogik. Bra !

När det gäller utvecklingen av detta kan man ju säga att appar för exempelvis iPad eller Android-maskiner är lite av fortsättningen på "Den lilla professorn", fast så mycket bättre på det de är bra på. Lite mer avancerade förstås också. Tittade idag på En grymt fin app med titeln "The King of Maths", som i någon mening startar i samma utgångsläge som "Den lilla professorn" från 1976, men som täcker in mer och stimulerar på helt annat sätt fram lusten. Jag har tidigare skrivit om appar och att vad de gör inte är något annat än vad "lek och lär" spelen gjorde på CD-ROM tiden. Det stämmer så till vida att många av de pedagogiska lösningarna är konstruerade utefter samma modell, nämligen att träna in kunskaper och att lära sig göra rätt. Ni vet, räkna apelsiner eller kokosnötter, som Mats Östling menade i vår intervju i Skolsnack häromveckan.

Men man ska å andra sidan inte bara fastna där i analysen, producenterna av dessa typer av appar är på väg någonstans och jag är rätt säker på att de går i en positiv riktning. En riktning som innebär att man kommer hitta nya smarta inlärningsmässigt fruktsamma appar som breddar lärandet. Till exempel kan man tänka sig att lärandeappar växer ihop med eBöcker och webben överhuvudtaget. Hur det nu är med den saken så tror jag att det är många som undrar om var står app-företagen idag? Och hur tänker de bakom hörnet.

Det vore kul om de tog sig tid och ställde ut på SETT2012 tänker jag. Där kunde bygga relationer med mängder av lärare, ta intryck och samtidigt visa upp sina spännande alster redan nu. Jag tror det skulle gynna alla inblandade om alla möttes.

Internationell talare på SETT2012

2012-01-19T12:07:00.003+01:00

Nu börjar programmet se riktigt fint ut för SETT2012. Vi har många intressanta bokningar och under dagen idag presenterar vi några, ett tiotal, för att sedan presentera en ny ungefär varannan dag under nästkommande veckorna. Den andra internationell talaren träffade jag i USA för ett tag sen, och är riktigt intressant. Han heter Dale Stephens, San Francisco, USA. Han kommer föreläsa dag 2 (26e april) under rubriken:

"Empowering Students to Hack Their Education".

Dale J. Stephens har ett unikt och mycket spännande perspektiv på framtiden för skola, utbildning, talang och innovation. Vid 20 års ålder startade Dale UnCollege, en ideell rörelse som gör det möjligt för studenter att skapa sin egen utbildning utanför systemet. Dale är en eftertraktad expert inom framtid och skola som ofta förekommer i de stora nyhetskanalerna i amerikansk TV, exempelvis CNN, ABC, NPR, CBS, Fox och TechCrunch. Hans arbete har också uppmärksammats i New York Times.

Dale´s första bok, "Hacking Your Education", kommer att ges ut i början av 2013 och är en praktisk vägledning för att lära sig färdigheter som skolan inte lär ut men som är nödvändiga i den verkliga världen.

Fler talare, till att börja med ett tiotal, kommer som sagt att läggas upp under dagen i sociala medier och på hemsidan http://www.settdagarna.se/
Därefter kommer ytterligare talare, som är bokade och klara, successivt att presenteras under de nästkommande veckorna.

Svensk skolas riktiga IT-pionjär Mats Östling

2012-01-17T17:42:00.003+01:00

Mats Östling är en av skolsveriges verkliga pionjärer med sin bakgrund som IT-strateg i Sveriges kommuner och Landsting och Stockholm Stads Utbildningsförvaltning. Vi stötte ihop med honom på BETT i London och passade på att spela in Skolsnack-GarageTV med honom som gäst.

Vår ständiga panelgäst Emma Rosén var förstås också med, med sina sinnrika inlägg och kloka frågor. Bland mycket annat så fick vi berättat för oss om hur IT i skolan tog sina stapplande steg i början av 90-talet, ITiS och om hur man på BETT1996 kunde få internet paketerat med sig hem på CD-ROM. Det blev också en hel del snack om svensk skolas framtida utmaningar och ITs roll i lärandet.

Tack Mats för att du ville vara med. Och tack Videobrigade för proffsig produktion.

Håll till godo:

Nu väntar vi bara på CD-ROMen med Internet på...den ska tydligen landa på redaktionen när Östling letat bland sina "goody-bags" därhemma.

Kampsång inför SETT2012 Josef & Martin

2012-01-16T17:19:00.002+01:00

Årstaskolans hjältar i lärandets tecken, Josef Sahlin och Martin Fernström är en av flera bokningar vi är mycket stolta över på SETT2012. Jag tycker de båda mönsterbrytande lärarna från Årstaskolan representerar inget-är-omöjligt-kulturen i skolan. En kultur vi alla behöver mer av eftersom den samtidigt som den skapar nya fungerande idéer och möjligheter för eleverna också sprider värme, humor och glädjefnatt till alla som kommer i dess väg.

När vi bokade dem så kom vi överens om att det vore fint om de kunde spela in en film om vilka de är och att de tänker dyka upp som föreläsare på SETT2012. Sagt och gjort, i sann inget-är-omöjligt-kultur, så slängdes denna specialgjorda SETT-film till egen komponerad musik ihop.

"Det hääääääär ä min kampsång du kan använda till vad du vill".

Jag ger er

Josef & Martin SETT2012

Snart kommer anmälningssystemet komma upp på www.bettdagarna.se

Sätt spaden i marken och gräv...

2012-01-15T19:29:00.002+01:00

I fredags intervjuade vi Joakim Jardenberg i Skolsnack-GarageTV. Joakim som följt utvecklingen kring digital kommunikation och i synnerhet sociala medier sedan länge gav sina tips om hur skolan kan göra för att fler ska komma igång med att utnyttja sociala medier.

Det viktigaste budskapet från Joakim var:

Sätt spaden i marken och börja gräv.

Och jag tror så klart att han har rätt i det, och när tiden är mogen så händer det. Internet verkar vara här för att stanna och för att få smak på det måste man smaka, precis som Jardenbergs surströmmings-metafor i intervjun.

Här är klippet, som producerats av Skolsnack-GarageTV. Bakom produktionen ligger Videobrigade och Rektorsakademien Utveckling.

eBoken, sociala medier, Jocke Jardenberg och en Apple nyhet...

2012-01-14T12:28:00.008+01:00

Det ryktas om att något nytt kommer presenteras från Apple i NYC nästa torsdag (19/1 2012), och med säkerhet rör det sig som någon form av skolrelaterat kopplat till mjukvara. Min inte alltför vågade gissning är att det rör sig om eBöcker för skola (läromedel) eller motsvarande i iTunes, iBooks eller annan plattformslösning.

Fördelar som att ha böckerna i ett iCloud snarare än i skåpet för elever är ju givna såklart och samtidigt ständigt tillgängliga är ju exempelvis uppenbart. Men även att boken genom total transformation blir mer medierik och därmed mer stimulerande efter dagens behov och samhällssituation. Eboken har en given roll framöver, även om den rollen likt andra områden ständigt kommer förändras.

Men möjligen har Apple en större ambition än så, det skulle jag nog tro. I alla fall tänkte jag så när jag idag läste detta:

According to the invitation sent out by Apple to reporters, it says simply "Join us for an education announcement in the Big Apple'. The event will be held not in Sylicon Vally but at Guggenheim Museum in New York on Jan. 19. Except for what is written in the invitation, further details were not disclosed.

International Business Times 2012-01-13

Att Apple siktar på att förändra mer än hur vi använder datorn, lyssnar på musik, använder en smart mobil m.fl är självklart. På tur står TVn (som går att utläsa av Jobs biografi) men också naturligtvis (läro)boken. Och läroboken är ju på ett sätt ännu mer intressant, då den i all utbildningskultur över hela världen är en stadig metafor för bärare av information som kan leda till kunskap. Tänk dig själv vilken enorm marknad vi talar om? En marknad som finns, och som fram tills idag har ägts av bokförlagen.

Nyligen annonserade Natur & Kultur, enligt källor, att de "exporterar" sitt utbud av läromedel direkt ut mot iPad, i vilken form vet inte jag något om i detalj. Men att bara porta text digitalt rakt av för läsplattor tillför ju inte så särskilt mycket nytt. Å andra sidan är det förmodligen förlagets första drag i en serie kommande satsningar. Natur & Kultur har gott om pengar till utveckling i sin stiftelse, så det förvånar mig inte. Jag hoppas nu bara de vågar ta höjd och gå med utvecklingen istället för att försöka spika fast sig igen.

När det gäller eboken så undrar jag när "standarden" möter behov och möjligheter på riktigt. Att integrera filmklipp och ljudklipp och andra finesser berikar såklart upplevelsen ur ett konsumtionsperspektiv men det är inte alls tillräckligt. Skapandeperspektivet måste också in i diskussionen om eBoken på något sätt framöver. Upphovsrätten är förstås en svår knäckfråga här, det förstår jag, men tänk om man kunde ta en författares text och på något sätt förädla den med nya perspektiv. Det är självklart inte möjligt med dagens juridik och inte heller finns nån given öppning affärsmodellerna heller antar jag.

Men också delningstanken, som ju driver utvecklingen på internet, är hyperintressant. Jag skulle gärna se (och det snabbt) en integrering med sociala medier. Om jag tex läser ett avsnitt som jag vill att mina vänner ska ta del av så borde jag kunna posta det utdraget ur boken direkt från läsplattan på min Facebook-vägg. En post på väggen med en direktlänk till butiken där mina vänner kan köpa boken. Kanske kan jag om jag delar mycket få rabatt på böcker, inte vet jag. Jag vet inte heller varför detta inte skett redan, det är ju inte direkt en ide på kärnfysisk nivå direkt.

En annan intressant utveckling kring detta med eböckerna är ju var användargenereringen tar vägen, eftersom det ju nu är busenkelt att skriva en ebok, rent tekniskt givetvis. Men att hitta ditributionen, givet att man vill få ekonomi i det, kommer naturligtvis även i framtiden vara nyckeln till framgång. Det är där Apple vill kila in sig, man sitter ju på infrastrukturen och har direktkontakt kunden (iPad-användaren). Detta är självklart en stor styrka. Förlagen tänker givetvis å sin sida att den som sitter på content is king....igen...

Men efter att ha lyssnat på Jocke Jardenberg i veckan så kan jag konstatera att han har en stor poäng när han säger "content is not king, conversation is". Jag tänker att förlagen och även andra som vill nå ut med sina idéer allvarligt bör fundera över var värdet skapas? Sker det i huvudet på en läsare som tuggar din text eller sker det i diskussionen mellan hundratals eller tusentals läsare runt din text? Självklart skapas värden i båda, men det råder ingen tvekan om att om man skulle få chansen att fråga John Dewey eller någon annan av de mest inflytelserika pedagogiska teoretikerna så skulle de absolut säga att "conversation" börjar ta mark ordentligt. Det rör sig om den klassiska bokcirkeln i en betydligt större kontext.

Det är nog inom detta Apples nyhet nästa vecka kommer kretsa, på ett eller annat sätt...eller någonstans där omkring.... Who Knows?

Inte jag i alla fall....

Skolsnack-GarageTV, Patrik Glad, lärande och ärtor

2012-01-13T23:16:00.004+01:00

Igår spelade vi in Skolsnack-GarageTV i London med Emma Rosèn och Patrik Glad, vi saknade dock den annars ständigt närvarande panelmedlemmen Mattias Odhner Larsson. Samtalet rörde bland annat innehållet på själva BETT-mässan, som Emma svor lite över (ve och fasa), men också nyttan med att nätverka med alla andra som delarv samma intressen. Enligt uppgift reste i år fler än 4000 personer till BETT. Dessutom avslöjar Patrik Glad i programmet att han i en "app" skrivit en bok för iPad med titeln "Stormen Pär".

Programmet visar också tydligt att det där med te är populärt i England inte direkt är en överdrift. Försök räkna antalet tekannor på bordet....

I slutet pratas det dessutom om vad som kännetecknar en riktigt Fish & Chips...för er som undrar...?

Håll till godo...

Skolsnack-GarageTV porträtterar läraren Sebbe Näslund

2012-01-12T19:01:00.008+01:00

Igår intervjuade Skolsnack-teamet Sebbe Näslund, Viktoriaskolan i Örebro, på BETT i London. Sebbe är en av tusentals svenskar som besöker BETT varje år för att hålla sig ajour med vad som händer inom modern skolutveckling. Förutom själva mässan, som visar det mesta inom teknik kopplat till lärande, så finns också hundratals seminarier, workshops och inspirationsföreläsningar runt om i hela London att ta del av. Mycket av BETTs värde ligger i själva nätverkandet, dvs att hitta nya kontakter att byta idéer med.

Sebbe hittade vi på ett föredrag som jag höll igår i samarbete med Digital Inn. Vi frågade om han ville hänga med till Skolsnacks/Videobrigades kvart i Kensington, och modig som svenska lärare i allmänhet är så tackade han ja på uppstuds.

Inslaget är ett i en serie småproduktioner vi gör på BETT i år för att porträttera olika personers tankar kring varför man åker till BETT och vad man gör där. Sebastian, som till vardags är mentor och So-lärare, var på BETT för första gången och här har ni hans tankar om BETT, modernt lärande, kreativitet m.m.

Stay tuned...

Joakim Jardenberg i Skolsnack från BETT i London på fredag

2012-01-12T11:27:00.006+01:00

Skolsnack-GarageTV kommer att spela in ett antal "snackisar" i London på mässan BETT. Några gjordes redan igår och under dagen idag och i morgon fortsätter arbetet. Det blir prat med intressanta personer om skola och internet, reportage från mässan och diverse annat spännande.

Bland annat så dyker Jocke Jardenberg upp för att vädra sina tankar om skola, samhällsutveckling och hur internet påverkar det mesta runt människan numera. Intervjun med Jocke spelas in på fredag på Lancaster Hall strax innan hans föredrag hos Digital Inn och sänds samma dag på http://www.facebook.com/Skolsnack

Om Joakim:

"Senior advisor in all things internet and media. Old, new, digital. Some call me a social media therapist. CEO whisperer (with five CEO:s, all from Swedens top-25 largest corporations on my current roster). #4 when Huffington Post picked ”The Most Influential Tech CEOs On Twitter”"

Jardenberg.se

Grundskolan mot 100%

2012-01-10T17:22:00.003+01:00

Igår var jag i Eskilstuna och mötte lärarna där. Mottot Eskilstuna har satt upp är mycket spännande tycker jag. Grundskolan mot 100% genom "Stolt, Enad och Redo. Det känns himla rätt i dagens tidevarv att kommuner verkligen lägger ribban på vad det hela handlar om. Grundskolan mot 100% handlar om att alla elever ska nå målen, oavsett vem det än är.

Det intressanta är att det faktiskt är det enda rimliga målet man kan ha om man ska uppdraget på allvar. Men som få gör. Att ha som mål att 90% ska nå minst godkänt är att erkänna från början att man inte ska förvänta sig att, eller snarare ska förvänta sig att det "är ok om 10% misslyckas".

Det ligger nåt fint i Eskilstunas satsning på skolan, nämligen att alla kan. Inte bara som en fin tanke, man menar det verkligen. Och jag tror dem på orden. Särskilt som den politiska ledningen är helt bakom satsningen och gör vad de kan för att skapa mer förutsättningar.

Självklart går det !

Bra jobbat Tony Lööw och Jimmy Jansson, även om det naturligtvis är många fler som ligger bakom det hela. Nu gäller det att fullfölja och entusiasmera i varje sekund....

Go Eskilstuna Go

"Studentexamen urholkar lärandet"

2012-01-10T07:41:00.002+01:00

Att återinföra studentexamen är inget sätt att höja kunskapsnivån i skolan. Den sortens examination undergräver lärandet och missar dessutom elevernas kunskaper avseende viktiga kompetenser som samarbetsförmåga, analys, syntes och eget tänkande. Det skriver tio forskare och praktiker från skolans område i Sydsvenska Dagbladet 10/1 2012.

Skolan debatteras i en mångfald olika sammanhang, även utanför utbildningsväsendet och den formella pedagogikens arenor. Därför vilar ett stort ansvar på utbildningsminister Jan Björklund (FP) när det gäller att bidra till att den offentliga debatten förankras i vetenskaplig kunskap om elever och lärande så att samtalet inte seglar iväg i otidsenliga diskussioner.

Det senaste förslaget från Björklund går ut på att återinföra en studentexamen som ska bedömas av externa lärare. Detta bland annat för att motverka betygsinflation; den senaste tiden har det rapporterats att skolorna har svårt att sätta likvärdiga betyg.

Vi är en grupp forskare och praktiker från skolans område som finner förslaget oroande. Ett centralt felslut i tankekedjan är dels att det går att centralisera bedömning och betygssättning och dels att återinförandet av en studentexamen skulle vara en progressiv lösning för att göra skolan relevant.

 Det är bekymmersamt utbildningsministern söker bakåt i tiden efter lösningar och fastnar för en metod som avskaffades 1968. Björklund hade kunnat vända sig till en rad framstående och kompetenta personer som har som uppgift att studera hur vi fungerar i lärandesituationer och hitta lösningar på problem som rör lärande och utbildning. Redan då skulle vi kunna konstatera att det finns både intressanta och inte minst bättre alternativa former av examination än det gamla provet.

Erfarenheter från länder som länge praktiserat flitigt testande visar att det inte är en framgångsväg mot ökad måluppfyllelse – tvärtom. I länder som USA och Storbritannien omvärderas därför just nu den förda examenspolitiken, eftersom denna typ av standardiserat testande undergräver själva lärandet.

Det kan dessutom konstateras att tester generellt är bäst på att pröva minneskunskaper och att man därför missar elevens kunskaper avseende viktiga kompetenser som samarbetsförmåga, analys, syntes och eget tänkande. Sett i ljuset av denna utveckling framstår inte en återgång till ett examensprov som en framtidens framgångsväg för Sverige.

Svensk och internationell forskning har gett kunskap som vi inte hade 1968, när studentexamen avskaffades. Vi har kommit längre både när det gäller kunskap om människan och när det gäller kunskap om lärande. Vilket i sin tur betyder att vi kan hitta moderna lösningar på problem såsom hur man kan ge alla likvärdig utbildning, hur man kan motivera elever, hur man kan skilja ut vem som får gå vidare till vilken utbildning, etc.

Det är alldeles avgörande för ett utbildningssystem av kvalitet att detta baseras på en modern kunskapssyn, att det famnar demokratibegreppet och att det lyckas relevansgöra sitt innehåll så att den tänkta examen fungerar som en språngbräda mot ett yrkesliv.

Till detta kommer att skolan har två fundamentalt nya förutsättningar när det gäller hur det samhälle ser ut i vilket eleverna skall verka. Den första handlar om en ständigt ökande diversifiering när det gäller människors kvaliteter, egenskaper och resurser. En sådan önskad mångfald motverkas av en standardiserad examination.

Den andra förutsättningen bygger på att vi vill, och förväntas, ta ett allt större ansvar för våra egna liv och våra egna livsval. I skolan kallas detta för entreprenöriellt lärande och det står i diametral motsats till standardiserade och centraliserade kunskapsmål där både innehåll och metod antas vara fastställt.

Sverige vill självklart kunna visa upp en skola i världsklass. Med den tradition av respekt för unga vi har i landet och med de finansiella resurser som står till vårt förfogande är det naturligtvis pinsamt att vi hamnar så långt ner i alla mätningar.

Men det kan aldrig vara en lösning värdig en kunskapsnation att gå bakåt och återanvända metoder som utvecklades för en skola som inte längre är relevant för samhället.

Elza Dunkels
lektor, Umeå universitet

Patrik Hernwall
docent, Stockholms universitet

Fredrik Andersson
rektor, Ängelholms kommun

Troed Troedson
framtidsanalytiker, Paradigmmäklarna

Emma Rosén
gymnasielärare, Nacka kommun

Kristina Björn
kvalitetschef, Tänk om

Johan Nordlander
lektor, Umeå universitet

Daniel Lundqvist
skolledare, Nacka Kommun

Hans Renman
VD, Tänk om

Fredrik Svensson
Rektorsakademien utveckling

Kommunal skola liknar Svt:s situation i slutet av 80-talet

2012-01-08T19:36:00.007+01:00

I morgon träffar jag alla lärare i Eskilstuna för ett kortare anförande på deras Kick-Off inför 2012. Som många kommunala verksamheter står man i Eskilstuna inför utmaningar i denna vår föränderliga värld där annorlunda krav dyker upp.

Ganska ofta tänker jag på Svt i sådana här sammanhang, den statliga TV-kanalen som hade ensamrätt på att sända TV-program tills de kommersiella kanalerna dök upp och helt ställde om förutsättningarna. Till godo för tittarna som plötsligt fick något annat att välja mellan, inte alltid till högre kvalitet men i alla fall något annat. På Svt fick man helt enkelt finna sig i att spelplanen ritades om. När sedan Internet kom och ställde till det ännu mer för Svt:s verksamhet började man så småningom inse att förändringen var där för att stanna. TV-branschen var nu något helt annat än det Svt byggt sin kompetens kring.

Lite så är det ju också för kommunal skola. Vi kan tycka att det är bra det som sker, och många tycker det. Andra tycker att utvecklingen mest är dålig. Men det spelar ingen roll hur vi värderar det.

Men vi måste trots allt förhålla oss till det...

Svt ritade om hela sin strategi och är nu, vill jag påstå, den kanal som tagit störst kliv fram i den nya miljö man verkar i. Många ser nog att public service-kanalen numera leder utvecklingen för hur TV omprövar sin ställning och sina strategier i en högkommunikativ värld där tittarna urskiljningslöst väljer de program de vill se och på det sätt de för tillfället anser passar bäst, genom TV-apparaten, Internet, Pod och till och Twitter och Facebook.

Och här uppstår likheter.

Kommunal skola och Svt har påfallande stora likheter med varandra.

Och kan Svt så kan kommunal skola.

Det tänker jag fokusera en stund på i morgon.

Aron Solomon talar på SETT

2012-01-05T12:50:00.005+01:00

Som ni kanske vet vid det här laget så genomförs mässan/konferensen SETT2012 25-26 april i år i Kistamässans lokaler. Nästa vecka släpper vi namnet på den andre huvudtalaren, som är en ung nytänkande person från San Francisco. Vi har i smyg släppt det första namnet, Aron Solomon, men även några andra skandinaviska namn (se tidigare inlägg) men jag tänkte att det kan vara bra att berätta lite om Aron för de som inte känner till honom.

Jag träffade Aron redan 2009 i San Francisco när jag och Åsa Sundelin var där för att träffa professorer och annat fölk på Stanford University och för att besöka Apples huvudkontor i Cupertino. Och det är underligt hur möten ibland skapar oväntade ringar på vattnet och att de kan utveckla sig till reella projekt. Då under middagen visste vi inte att Sverige skulle bli en del av Think Global School eller att Aron skulle tala på något som kallas SETT, men under den där måltiden smiddas i alla fall planer och utbyttes idéer från allra första sekund. Jag minns att vi tänkte att det var ett på många sätt ovanligt möte, både Åsa och jag.

"Vi träffade hur som helst Aron Solomon förra lördagen och vi fann intressanta kopplingar mellan våra olika projekt. Bland annat drog vi upp en del planer för hur vi kopplar TGS till Sverige. För visst vill vi spela en liten roll här i Sverige i detta helt unika projekt som Aron och hans kumpaner sjösätter. Vi har ju en hel del spännande skolor här i Sverige också som vi tänkte koppla ihop med Aron med och se om det inte händer något spännande."

Ur tidigare blogginlägg 2009

Ja så blev det i alla fall och Aron fick inte bara en plats att husera Think Global School utan även mängder med fina kontakter i Sverige som alla på ett eller annat sätt fått nya bekantskapen med Aron.

Aron Solomon kommer att föreläsa på SETT under rubriken

"A global perspective on Schools, empathy, leadership and learning"

En mer formell beskrivning av Aron i samband med SETT:

Aron är en mycket intressant pedagog och entreprenör som aldrig låtit sig acceptera status quo och som varit aktiv i över ett kvarts sekel inom skolutveckling och innovation. Efter att ha gjort det mesta i skolväg, från att driva skolor, undervisa som lärare, handledning, rekrytering, strategiarbete till att samla in pengar, tilldelades Aron priset Ford Fellowship 2003. Aron var förste rektor i Think Global School, den mest innovativa gymnasieskolan i världen, där eleverna studerar i tre internationella storstäder varje läsår. Aron är en flitig, uppskattad och mycket uppbokad föreläsare i framförallt USA, Asien och Europa. Han har också Sverige som den absoluta förebilden när det kommer till kreativitet.

Läs mer om Aron här på www.aronsolomon.com

BETT, SETT och "Skolsnack -GarageTV"

2012-01-04T13:33:00.006+01:00

Mellan den 11-14 januari går den årliga BETT-mässan av stapeln, Europas största mässa för skola och IT. Drygt 3000 svenskar beger sig då till London för att finna inspiration och knyta kontakter. Lärare, rektorer och politiker knyter då värdefulla kontakter.Förutom mässan som äger rum i konferenscentret Olympia så genomförs hundratals andra arrangemang runt om hela London.

I april (25-26) slår sedan den första Skandinaviska mässan/konferensen SETT upp portarna i Kistamässan för första gången. Bakom SETT står Kistamässan, Stockholm Stads Utbildningsförvaltning och Rektorsakademien Utveckling. Innehållet i konferensen, som kommer att kosta 995 kr/person för två dagar, håller på att ta form och det ser riktigt spännande ut. Om några dagar presenterar vi innehållet mer i detalj och det kommer då gå att anmäla sig också på hemsidan.

Men innan dess har vi alltså BETT att se fram emot.

Digital Inn arrangerar ett eget program i London även i år. Jag har pratat med Jonas Hammargren och frågat lite vad han ser som den stora nyttan för lärare och skolledare med arrangemang som BETT och SETT står för.

Men det är fler än Digital Inn som åker, bland andra TÄNK OM, Videobrigade, Learnit24, Microsoft och LinEducation.

Under BETT i år så kommer även "SkolSnack-GarageTV" att finnas på plats och göra reportage och nischade mini-talshows. Så håll lite kolla på det om ni vill följa vad som händer i London i år.

5 myter om kreativitet

2012-01-02T14:50:00.010+01:00

Kreativitet är en färdighet, eller förmåga, som vi har all anledning att fundera över i Sverige. Inte minst därför att Sverige inte bara anses ligga långt fram inom detta område utan det land vars invånare sammantaget är världsbäst på kreativitet.

Förklaringarna är många, men bla så är svenskar inte så auktoritetsstyrda som till exempel tyskar. Vi stimuleras tidigt att förstå allas lika värde, vi sätter tidigt värde på att få människor att ta egna initiativ, vi är vana vid att samarbeta i grupp och vi är ofta tidigt ute med att ta till oss nya kommunikationsverktyg. Samarbete och delaktighet är några viktiga basvärden för oss svenskar. Vi är det land i världen som står bäst rustade i det globala samhället, i alla fall när det gäller förutsättningar för kreativitet.

Det första man kan konstatera är att vi naturligtvis fått den positionen på grund av många olika orsaker, men mycket är självklart skolans förtjänst. Vi har faktiskt till stor del den svenska skolan att tacka för vår starka position. Men vilken skola är det då vi talar om? Jo den skola som i media "kölhalas" som flummig av diverse populistiska aktörer med egna, ofta politiska, agendor. Men om man tänker att 70-80-90-talets skola fört oss fram till främsta position när det gäller att tänka nytt så har vi fått ut väldigt mycket gott av de gamla skolreformerna. Med detta i bakhuvudet måste vi då ställa oss frågan varåt svensk skola är på väg nu? Ja det värsta med att vara i ledning är att man bara har två potentiella framtidsscenarier.

1. Behålla ledningen

2. Tappa ledningen

Att backa bandet tillbaks till 50-talet, som en del vurmar för, känns väldigt okonstruktivt, särskilt mot bakgrund av att samhällsutvecklingen pekar framåt och skapar en allt mer komplex miljö för våra unga att växa upp och verka i. Vi måste vara mer kreativa än vi någonsin varit om vi ska behålla vår tätposition och unikitet. ALLA länder ser kreativitet som viktigt och vårt försprång må vara stort, men INTE i evighet. Och evighet, det är i dagens tidevarv kortare än förr.

En stor utmaning blir 2012 att stärka debatten kring kreativitetens betydelse för små länder som Sverige och med det dess förankring i skolans inre arbete. Kreativitet är förmågan att sätta saker i nya kombinationer och sammanhang och att genom det skapa något nytt som tillför ett högre värde (create). Det betyder att kunskap är en viktig faktor, där kunskaper och helhetsförståelse hör ihop. Utan förståelse för sammanhang ingen kreativitet och utan grundläggande kunskaper att finna nya kombinationer ur minskar dramatiskt möjlig kreativ förmåga, i alla fall sett ur vårt rådande samhälleliga värderesonemang.

Den allmänna debatten om skolan har mellan raderna satt kreativitet i olyckligt fack, det anses som lek och/eller flum. I alla fall inte riktigt så fint som traditionell "kunskap".

Här är några myter som jag tror många känner igen.

Kunskap är viktigare än kreativitet

Det finns inget motsattsförhållande, båda är lika viktiga för varande ur ett utvecklingsperspektiv Trots det kan man höra hur fallangen "kunskapstalibaner" framhärdar iden om att bara man lär sig en massa så kommer kreativiteten av sig själv när man lämnar skolan. Argumentet leder till att man helt enkelt prioriterar bort övning och träning av färdigheten att sätta saker i nya praktiska situationer för att komma upp med nydanande idéer. Kunskap är en nödvändig bottenplatta för att vi i Blooms nivåer 4-6 (Blooms taxonomi) ska kunna göra analys, syntes och utvärdering av det nya vi skapar. Denna myt ger oss dessutom en uppsjö av mediala underhållningsfenomen som minneskunskapsTV i olika former som Vem vet mest, Smartare än en femteklassare, På spåret, Slaget om Sverige som cementerar bilden av vad som är viktigt att kunna, dvs att fakta är viktigare än något annat. Detta trots att all fakta går att googla fram på mindre än en sekund.

Kreativitet är mest lek och ploj

Egentligen är denna myt "myten" om att lek inte är konstruktivt. Men det är precis vad det är. Det lilla barnet har ett lekande och prövande förhållningssätt till den obegripliga värld den ramlat in i. Det är barnets enda sätt att förhålla sig till verkligheten. I takt med att vi blir äldre måste vi anpassa oss till den komplexa och konforma värld vi ska verka i och där förlorar leken sitt värde, skolans roll har varit att döda leken för att få folk att foga sig till systemet. På universitetet leks det väldigt lite, möjligtvis vid sidan av studierna. På universitetet låtsas vi tänka kritiskt och kreativt, istället bankas sanningarna in genom 10 000-tals sidor text med färdiga mallar för hur man ska tänka i vår "fria värld". Men är den så fri och öppen för nytänkande? Utbildningssystemet skulle må bra av att leka och experimentera mera, givetvis utifrån vetenskaplighet och empirisk bas. Om det nu är möjligt?

Alla är inte kreativa

Den kanske farligaste myten av alla, eftersom den ger människan alibi att inte ägna tid åt att träna sin kreativa förmåga. Alla människor är kreativa, det är en del av det som skiljer oss från aporna. Det som skiljer ossmänniskor åt på den här punkten är om vi får leka, experimentera och utveckla vår kreativa förmåga till vardags. Men eftersom det inte är "seriöst" att få vara lite "galen" och tänka utanför boxen på tex många arbetsplatser så leder denna myt till att vi istället utvecklar våra icke-kreativa förmågor och samtidigt stadfäster myten i sig själv.

Om alla är kreativa blir det kaos

En inte helt ovanlig myt som drar omkring. En del menar att kreativitet vist är viktigt, men att de flesta av oss måste genomföra verksamheten enligt färdiga planer. I annat fall utbryter kaos och anarki, produkter missar marknaden eller kvaliteten brister. Myten får näring av människor som inte är så kreativa och som därför ser kreativa personer som ett hot mot dem själva och sin egna trygga miljö.

Kreativa människor är svåra

Nej, men riktigt kreativa människor är komplexa och annorlunda utifrån normen. De är nämligen ofta sina egna motsatser. De är ganska intensiva, men också lugna när det behövs. De kan ofta verka smarta och logiska, men de kan oftare vara ganska naiva eftersom de inte riktigt ser de begränsningar och hinder många andra binder sina liv runt. De är inte sällan väldigt uppgiftsorienterade och fokuserade men samtidigt lekfulla och kan i många situationer verka omåttligt okoncentrerade. De använder sin fantasi alltsomoftast, men kopplar det samtidigt till realistiska sammanhang. (Motsatsen är dagdrömmare utan förmåga att sätta saker i sitt verkningsfulla sammanhang). Kreativa människor uppfattas ofta periodvis som introverta, men lika ofta extremt extroverta.Inte sällan uppfattas kreativa människor (beroende av position) som oberäkneliga, vilket beror på att de ständigt ser nya möjligheter och inte har något som helst problem med att plötsligt "omdefiniera" sammanhanget till ett helt annat. Vet man inte om detta får man svårt att hantera kreativa människor, och man "fackar" istället in dem som svåra eller konstiga. De stör ju ordningen. Vi har en tendens att skapa stereotyper av hur människor ska vara för att "passa in" och vi fortfarande industrisamhällets sätt att se på "arbetaren" som en del i kollektivet med en given begränsad uppgift, trots att den moderna kommunikativa världen lämnat det för längesen. Det vi behöver göra är att acceptera allas olikheter och dra nytta av dem.

Skulle vi döda de här myterna och plocka in ett bredare tänkande i skolans sätt att förhålla sig till "lärande" och "unga" så skulle vi en enorm utväxling på allas potential. Och vi skulle ha stora möjligheter att behålla vårposition som världens mest kreativa länder.

Tips om fördjupning: Mihaly Csikszentmihalyi

Läraryrket är ett kreativt yrke

2011-12-19T09:34:00.006+01:00

Det blir för mig allt tydligare att läraryrket är att betrakta som ett kreativt yrke. Lärare är kreatörer! Kreatörer av lärsituationer. Att skapa möjligheter för barn att lära i en värld där allt mer utanför skolan pockar på elevens uppmärksamhet är precis lika avancerat som att bryta igenom "bruset" i för en kreatör i tex spel- eller reklambranschen. Inte så att lärare stereotypt kan likställas med reklammänniskor, inte alls. Lärarens kontext är en helt annan.

Men för att hitta det där unika som stimulerar elevens nyfikenhet till att processa information till kunskap i vår förändringsstinna värld kräver faktiskt stor kreativ förmåga. Och med detta sagt kan det också vara på sin plats att döda en myt, det är inte så att de mest kreativa personerna jobbar i ensamhet på kammaren. De flesta riktigt bra idéerna som tagits fram historiskt har tagits fram i ett kolaborativt sammanhang (samarbete). Det är i samverkan med andra som det stora skapas. I likhet med Dewey´s syn på i vilket sammanhang det djupare lärandet uppstår. Kreativitet är nämligen i sig en lärprocess.

Därför slår jag ett slag för att vi måste inse att läraryrket är ett kreativt yrke.

Med den inställningen kan vi nämligen närma oss det väsentliga, nämligen att kommuner och fristående huvudmän som vill öka lärandet måste utveckla sina lärares förmåga att se sammanhang utifrån en ny verklighet. Men även övas i att skapa unika och nytänkande metoder för lärande. En bra början är att börja i det lilla och samla alla för att förstå:

1. Att världen inte längre ser ut som den gjorde tidigare, nya styrande förutsättningar i samhället gäller
2. Att det är viktigt att prioritera bort det som inte längre är relevant i skolans inre arbete, organisatoriskt och metodmässigt
3. Att tillföra alla lärare verktyg för att kunna tillgodogöra sig, kommunicera och aktivt använda Internet i lärandekontexten
4. Att det är viktigt att förstå kreativitetens bottenplatta, tex att allt startar med att använda fantasin som verktyg
5. Att kreativitet är en färdighet, inte i första hand en medfödd egenskap
6. Premiera och lyft fram de lärare som skapar nytt och sen sprida det nya till andra internt och externt

Förutsättningarna för detta i lärarkåren är, enligt den erfarenhet jag fått efter att ha mött över 25 000 lärare genom åren, helt enastående. Det är bara det att ingen lyft det. De flesta pratar om vikten av att vi gör elever kreativa, men det blir svårt om vi INTE lyfter oss i håret och inser att:

...lärare är erfarna kreatörer av lärsituationer...

...som nu behöver formalisera sin roll och utveckla den ännu mer. De lärare som väljer att gå denna väg kommer att forma framtidens skola. Ingen annan.

Detta kommer jag fokusera mycket på under 2012.

Imagination is more important than knowledge

2011-12-18T16:43:00.006+01:00

En av de bästa platserna på jorden för att att undersöka kreativitet än i Los Angeles. Sverige ligger i topp i världen som land betraktat när det gäller kreativitet enligt Business Insider. Men när det gäller enskilda städer ligger Los Angeles bäst till. Dessa listor ska man naturligtvis ta med en nypa salt och inte som vetenskap, men det är ändå intressant att titta närmre på LA.

Staden betraktas i innovativa sammanhang allmänt som kreativitetens huvudstad nummer ett. Enligt "Otis report on creative economy 2011" arbetar 640 000 personer direkt eller indirekt i kreativa yrken, som skapande av reklam, webtjänster, musik, film, spel, dans, teater, mode, heminredning, leksaksproduktion och pr/kommunikation. Var åttonde jobb i Los Angeles har anknytning till kreativa yrken. Framförallt har det digitala samhällets olika uttryck och tjänster fått fotfäste i regionen. Och givetvis kan man se liknande tendenser i nästan alla stora Metropoler idag, kreativitet är idag en stor del av den globala samhällsekonomin. I sammanhanget står sig både malmö och Stockholm relativt väl i sammanhanget.

Hela den kreativa branschen i Los Angeles omsätter ca 130 miljarder dollar (hela 910 miljarder skr). Intäkterna ger staden skatteintäkter på 3,1 miljarder dollar (21 miljarder skr).

Detta indikerar stora möjligheter för länder som vill skapa nya värden och säkra välfärden. Sverige borde satsa mer på denna så viktiga framtida kompetens som kreativitet är än att bara stirra på enbart "gammal kunskapsyn".

Faktum är att närapå alla branscher numera på ett direkt eller indirekt sätt kommer påverkas av det ökade kravet på kreativitet och med det kreativa medarbetare. Kreativitet är en nyckel för att kunna följa samhällsutvecklingen, som idag har ett helt annat tempo än 1950.

Otisrapporten förutsåg redan 2009 en 10 procentig ökning i sysselsättningen för personer inom exempelvis digitala kreatörer fram till 2013. Och utvecklingen går bara framåt i takt med den eskalerande utvecklingen av vårt globala sätt att kommunicera och utbyta tjänster mellan och inom länder.

En intressant detalj med Otis raport är att man i sammanhanget räknar in lärare som arbetar med estetiska ämnen och mediepedagoger som en del av denna bransch, inte en så stor del 14 000 av totalt 640 000 jobb men ändå. I Sverige räknar vi knappast in lärare som en del av de kreativa yrkena, tyvärr.

Och kanske går det långsiktigt en skiljelinje här. Medan man i andra länder aktivt supporterar kreativitet som en viktigt framtida tillgång så har vi i Sverige hamnat längst fram av en slump. Vi har med våra fantastiska läroplaner och vår i grunden mycket unika samhällstillvända kunskapssyn utvecklat vår kreativitet, men utan att kanske veta om det. Det var liksom inte meningen. Det bara blev så att vi numera betrakta oss som världens mest kreativa land.

Kanske ska vi då ta och utnyttja denna unika position och möjlighet och stärka oss i utvecklingen kring kreativitet så vi kan bli bra på något annat nu när tekoindustrin, varvsindustrin och bilindustrin är ett minne blott? Om prylarna görs nån annanstans kan vi bli dom som tänker ut dem. Eller de som skapar värden för andra som kan gynna vår välfärdsekononmi.

"Imagination (creativity) is more important than knowledge."

Albert Einstein

Om vi nu vill satsa på att utveckla unga människors förmåga att skapa nya idéer och använda sin fantasi så får vi i så fall först ta och fundera över varför vi inte reser oss man ur huse när krafter talar om likformighet snarare än divergens i skolsystemet.

Creativity, the highest form of intelligence, is not recognized, measured or fostered by the conventional school system. Research is now suggesting that perhaps the majority of super-creative people are slower at rote learning than people of lesser intelligence.

Mark Jenny

Ett hot mot det demokratiska samhället och skolans oberoende i staten

2011-12-17T17:04:00.002+01:00

Många pratar nu om centralt rättade prov för studentexamen, och för mig låter det inte bara bizzart rent allmänt utan också helt helt livsfarligt utifrån ett demokratiperspektiv. Hela iden är en galen, riskfylld och kontraproduktiv tanke sett utifrån modern samhälls- och kunskapssyn. Men också eftersom den är ett hot mot skolans och lärares oberoende i staten.

”Det är en återgång till en studentexamen som vi hade en gång i tiden, även om formerna inte är helt klara”, säger Jan Björklund.
Dagens Nyheter

Vidare kan man läsa att det är av staten utsedda och "godkända" personer utanför gymnasieskolan som ska rätt proven.

Jag kallar detta för vad det är:

Ren och skär George Orwell-romantik, spetsat med Kinesisk Gao-Kao.

Det är snart dags, tycker jag, att svenska folket vaknar upp ur sin "fat and happy"-slummer, om det är möjligt i dessa tider av julklappar, granar och skinka. Vaknar upp och ser vad skolpolitiken just nu gör med svensk skola. För jag blir på riktigt inte bara oroad, utan rädd. Så vakna upp nu.
För skolans oberoende i staten och för att inte riskera att vi får en skola som inte går hand i hand med demokratibegreppet, modern kunskapssyn, den globala utvecklingens krav på framtida kompetenser.

Jag hoppas folk inser hur farligt detta förslag är.

För oss alla.

Mötesplatsen för det moderna lärandet - SETT 2012

2011-12-09T08:52:00.004+01:00

Skandinaviens största mässa/konferens om modernt lärande i skolan, SETT 2012, rullar vidare enligt plan och genomförs 25-26 april i Kistamässans lokaler. Ambitionen är att skapa en Skandinavisk mötesplats för det moderna lärandet, med fokus på pedagogiken och lärandet runt de digitala verktygen. SETT riktar sig till alla verksamma i skolan; lärare, specialpedagoger, bibliotikarier, rektorer, skolchefer och skolpolitiker m.fl.

Intressant & Innovativt

SETTs värdeord är Intressant och Innovativt, vilket betyder att vi kommer koncentrera oss på ett innehåll som är just intressant och innovativt. Så vi får en mötesplats där alla, oavsett hur mycket man kan om digitala verktyg och lärande, kan finna inspiration och kunna diskutera den samtida och framtida skolans inre och yttre arbete för att skapa ett lärande i samklang med samhällsutvecklingen. Man kan till och med komma helt oerfaren.

Huvudspåren
Det kommer finnas 4 aktivitetsspår, två för lärare och en för ledningsfrågor. Dessutom ett workshop- seminariesprogram vid sidan av som låter besökarna efter intresseområden förkovra sig i ännu mer på djupet.

Inspiratörer & talare

Vi har ett antal internationella talare på gång nu, och klar är Aron Solomon som startade det djupt innovativa Think Global School. Namn från Skandinavien som är klara just nu är Ann-Marie Körling lärare och skolutvecklare, Ida Karlberg Gidlund Framtidskompetenser, Kristina Alexandersson Webstjärnan & .SE, Hans Renman TÄNK OM, Paul Linde Learnit24, Stig Roland Rask skribent & krönikör, Jannie Jeppesen Rektor, Patrik Hernwall Dr i Pedagogik SU, Trine Juul Röttig, lärarutvecklare Danmark, Nils von Heine uTales.

Fler talare, seminarie- och workshopsledare och framförallt en hel del skolexempel kommer att dyka upp på www.settdagarna.se allt eftersom. Sidan är under utveckling just nu.

Utställningen

I utställningsdelen ställer de mest intressanta leverantörerna ut och vi planerar att bygga en modern lärmiljö som limmar mer med den nya pedagogiken och utifrån vad vi idag vet om miljöns betydelse för lärandet.

Vill man ställa ut och visa upp något så kan man kontakta Gital AL-ebeyawi, Gital.AL-Ebeyawi(a)kistamassan.com

Goda exempel skall prisas
Under SETT så kommer vi att lyfta upp några av Skandinaviens mest intressanta skolprojekt, skolor som vi tycker ska få ett erkännande som goda förebilder. Det kommer att finnas möjlighet att nominera skolor med intressanta projekt på SETTs hemsida från och med januari.

Skolsnack Live

Dessutom så kommer Skolsnack GarageTV att sända "live on camera" från SETT, vilket innebär att vi kommer kunna fånga in intressnta och innovativa personer till soffan för spännande samtal.

Bakom SETT ligger Kistamässan, Rektorsakademien Utveckling och Stockholm Stads Utbildningsförvaltning.

Ansvariga:

Konferensen: Fredrik Svensson, fredrik(a)rektorsakademien.se

Utställningen: Gital AL-ebeyawi Gital, AL-Ebeyawi(a)kistamassan.com

Kämpa för barns rätt...

2011-11-25T14:47:00.003+01:00

Igår såg jag "Debatt" på Svt och det handlade bland annat om omskärelse av små pojkar. (45 min in i programmet). I Sverige är det förbjudet med kvinnlig omskärelse, men jag fick intrycket av att man får omskära små pojkar utan problem. Det är egendomligt i min bok eftersom det i Barnkonventionen tydligt anges att barn inte för utsättas för varken fysisk eller psykisk smärta.

Men i debatten stod en häpnadsväckande och egendomlig person och försvarade omskärelsen av barn som "något väldigt viktigt för oss".

Detta gör mig riktigt förbannad och jag kan bara säga en sak:

Jag skiter i vilka bevekelsegrunder folk har, man skär för FAN inte små barn i underlivet...Punkt !

Trevlig helg, nästa vecka jobbar vi vidare med att skapa det bättre för de unga....

Förinbjudan till "kostnadsfri pilot" av modern Rektorsutbildning

2011-11-22T19:02:00.009+01:00

Vill du vara med om något helt nytt som rektor eller känner du nån rektor som skulle ha intresse och vilja att vara med oss på en spännande resa? Nu har vi nämligen äntligen innehållet i den nya rektorsutbildningens pilot på plats och vi kan konstatera att det blir en väldigt spännande och unik "3-dagarsutbildning" som vi nu söker intresserade rektorer för. Piloten genomförs 14-16 december i Hyper Islands lokaler vid Telefonplan i Stockholm. Den skarpa utbildning på två terminer startar sedan i vår.

Det kommer vara kostnadsfritt för dem som väljer att genomgå utbildningen, förutom resa och ev övernattning i det fall man reser in utifrån. Det får deltagarna stå för själva. I övrigt står vi för allt. Utbildningen är en s.k processutbildning som kommer ge deltagarna väldigt mycket ny input, spännande diskussioner och nya insikter kring både lärandet i sig men framförallt rektorskapet utifrån ett ledningsperspektiv.

Det man bör tänka på här är att det förutsätts att deltagarna genomgått den statliga rektorsutbildningen, när spelar ingen roll, och därför känner till och kan förhålla sig till de styrdokument som gäller för svensk skola. Detta är en modern praktiskt och processinriktad rektorssutbildning runt ledarskapet som syftar till att addera ytterligare värde till deltagande som rektorer.

Utbildningen genomförs i regi av Rektorsakademien Utveckling AB i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting samt Hyper Island, Sveriges i särklass mest intressanta skola just nu. Vad få känner till är att Hyper Island sedan 90-talet tillhört huvudgrenen runt UGL, "Utveckling-Grupp-Ledare" (FIRO-baserat) som bland annat använts flitigt i olika sektorer av samhället. Därför har Hyper Island ledarskapsutveckling i sitt DNA. När vi nu kopplar ihop deras ledarskaps-DNA med Rektorsakademiens skol-DNA så finner vi en mycket intressant kombination.

Vi har arbetat fram innehållet för de tre dagarna tillsammans med Roger Sjögren som är "pedagogisk utvecklare" på Hyper Island och ledarutvecklaren Åsa Silfverberg, också på Hyper Island. Förutom Roger, Åsa och jag själv så har flera andra varit inblandade i idéprocessen, bland andra Hans Renman och Bodil Båvner på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) som vi utvecklar denna minst sagt moderna rektorsbildning tillsammans med.

Det är väldigt viktigt att deltagande rektorer ser denna utbildning som en "pilot" för den långa utbildningen som startar till våren. Att de delar vi leder deltagarna igenom är "utsnitt" ur ett större sammanhang. Och tanken är att man som deltagare aktivt kan påverka innehållet i den skarpa. Som en del i kvalitetsarbetet.

Intresserade kan kontakta mig antingen här med kontaktuppgifter eller via mail: fredrik(a)rektorsakademien.se

Dom förändrar världen - en människa i taget...

2011-11-20T11:32:00.005+01:00

Igår träffade jag en cool katt från den ideella föreningen Communicare som heter Niclas Hammarström och han tipsade mig om deras verksamhet ut mot ungdomar. På 90-talet, mitt i den stora krisen, fick ett antal unga nog och startade en egen verksamhet med fokus på att fixa jobb åt andra unga. Communicare är en ideell förening som arbetar för att unga människor skall göra det de vill, inte det de bör. En kungstanke är att om man har roligt så mår man bra och kan då ta bättre vara på möjligheterna som susar omkring. det finns runt 60 personer ute i landet som jobbar med att stärka unga i sin självkänsla i syfte att komma i mål med sina drömmar om tex jobb.

Resultat - Personlig utveckling – ett steg i taget!

Attityd - Förvänta framgång – Våga prova!

Handling - Gör’t

Ansvar - Du tar ansvar för ditt eget liv!

Världen - Tänk. Om!

Det finns alla anledning att dyka lite djupare i detta tycker jag.

Att utmana de som inte vill

2011-11-19T21:23:00.010+01:00

Idag fick jag "Evil Eyes"..... Jag hade den stora förmånen att i riksdagens lokaler tala för ett antal aktiva inom miljöpartiet. Jag är väldigt glad och tacksam för det, för jag tycker de resonerar rätt så sunt i en hel del frågor när det gäller skola. Det tydliga uppdraget jag hade var att provocera för att diskussionerna de skulle iscensätta efteråt skulle ta fart.

Normalt sätt bygger mina framträdande på en genomtänkt story där iden är att få människor att slappna av i sina normativa och fyrkantiga värld och tankar kring vad skolan "bör vara" och istället börja fundera över hur man kan "Tänka Om". Men i det här fallet hade jag bara 20 min, och inte 2 timmar som jag brukar. Så jag valde att köra nått halvmellanting mellan föredrag och diskussion.

Jag började med att försöka ställa frågan: "Är kunskap makt? Eller om ett mer relevant påstående är att "lärande är makt". Att det faktiskt är de som "lär om bäst" som är de som klarar sig bättre än de som inriktar sig på att enbart "kunna mest" utifrån tex perspektivet minneskunskap. Allt utifrån det resonemang som handlar som bla rör begrepp som formativt kontra summativt lärande- och bedömning.

Jag lutade mig mot att kunskap inte längre är något statiskt fast och färdigt, utan något som istället är i ständig förändring. Att halveringstiden för kunskap kortats från att för 50 år sen varit ett helt liv till att numera vara 3-6 år och att det i någon mån förmodligen påverkar skolans uppdrag? (Allt finns vederhäftigt bevisat genom forskning från bl.a ett flretal svenska universitet, Harvard University, Stanford University och MIT).

Ganska snabbt in i mina 20 minuter så möttes jag av ett antal blickar som kan liknas vid "evil eyes". Jag utmanade uppenbarligen ett antal människors fasta uppfattningar av vad skola, kunskap och lärande är och skall vara enligt kultur och tradition. Faktum är att jag har aldrig mött sådana tydligt hatiska och innerliga blickar förut. Jag blev överrumplad. Det ska sägas det var långt ifrån alla, snarare i praktiken bara några få enstaka personer. Men förmodligen inflytelserika sådana.

Det är inte alls ovanligt att jag möts av skeptiker, det hör själva rollen till om man vill provocera konstruktivt. Men aldrig förr har jag mött blickar som verkligen vill utplåna en.

"Men för att kunna laga en god omelett så måste man knäcka i alla fall några ägg....."

Vote for better future...

2011-11-18T12:02:00.004+01:00

Jag håller just nu på med ett litet tankearbete inför skrivandet av min nya bok. Frågeställningen rör framtidens kompetenskrav på oss medborgare. Bland annat utgår jag ifrån projektet Framtidskompetenser som jobbats fram av föreningen Rektorsakademien. Men även 21st Century Skills och andra internationella projekt. Huvudfrågan är vad vi behöver allra mest av framöver utifrån kompetensbegreppet?

Vill ni bidra till mitt tankearbete, så rösta gärna i "pollen" till höger på sidan.

Information om hur Rektorsakademien arbetat med att identifiera kompetenserna finns här:

Rektorsakademiens hemsida

Lista över vilka nedbrutna subkompetenser finns här:

Framtidskompetenser:

Nya Elementar utvecklas av 15-åring

2011-11-18T10:01:00.003+01:00

På skolan Nya Elementar har rektor Michael Martinson tagit hjälp av en 15-årig kille för att styra upp informationshanteringen som ett led i att utveckla skolans pedagogiska arbete (artikel Svenska Dagbladet). Ludvig Bergström har helt enkelt tillverkat en egen "app" för iPhone som underlättar kommunikation och tillgång till nödvändig information för skolarbetet. Han har utgått från en vanlig tanke när det gäller kreativa lösningar, nämligen hur kan jag skapa något jag själv skulle vilja använda.

–Den har det jag själv saknade, en mobil plattform, säger Ludvig Bergström och bläddrar vant i mobilen.

SvD 17 November

Rektorn resonerar så här:

–Mitt uppdrag är att se till att skolan fungerar och då är det just sådant här vi måste uppmuntra.
SvD 17 November

Min enkla analys är:

att det är precis sånt här vi vill och måste se mer av, det vill säga verkliga uppdrag till eleverna.

Allt som gör att eleverna uppmuntras till att bidra till en bättre värld i det lilla och det stora borde ligga "top of mind" för alla som jobbar i skolan. I relevansbegreppet som det här handlar om så skapas oanade krafter för lärande.

Tänk om lärarna på skolan kan titta igenom hur Ludvig jobbat med sin "app" och genom det se vilka mål han uppnåt bara genom att göra något som intresserar och driver honom? Jag är säker på att lärarna skulle upptäcka helt nya sätt att se på kunskap om de bara gav det lite tid att titta på detta.

Grattis Ludvig till ett asgrymt projekt !!!!

Att styra i debatten

2011-11-17T11:07:00.004+01:00

Att styra debatten om skolan kan vara framgångsrikt. Idag lägger Metta Fjelkner ut sin analys av LRs undersökning om hur lärare faller för påtryckningar att sätta högre betyg än vad eleverna uppvisat nådda kunskapsmål för. En viktig fråga som rör likvärdigheten i skolan och samtidigt rättssäkerheten. Och det är en självklarhet att bedömningen skall vara så korrekt som det överhuvudtaget går. Utifrån det är LRs arbete med att undersöka saken väldigt viktig, och bra tycker jag.

I DN skriver hon:
"Den rapport som Lärarnas Riksförbund lägger fram i dag visar att var femte lärare har utsatts för påtryckningar från sin rektor att sätta högre betyg än vad eleverna förtjänat. "
DN 17 november

Det betyder att 20% av lärarna sätter högre betyg än verklighetens måluppfyllelse. Inte bra alls kan man säga. Man får därefter bilden av att det är rektorerna som systematiskt påverkar lärare att sätta högre betyg. Inte bra alls.

Men sen tittar jag på LRs hemsida om resultaten i rapporten och ser där att hon glider lite på sanningen i DN-artikeln. Eller kanske väljer hon att formulera sig smart för att ge bilden av att det i första hand är rektorernas orättfärdiga ledarskap som är den huvudsakliga boven i dramat. Men som jag läser resultatformuleringen på hemsidan så träder en betydande nyansering fram.

"Var femte lärare har utsatts för otillbörliga påtryckningar från rektorer, skolledningar föräldrar eller elever att sätta högre betyg."
www.lr.se 17 nov 2001

Självklart är det så att en del rektorer är fullständiga rötägg, det råder ingen tvekan om det. Precis som det finns snickare, läkare och andra. Dessa rektorer ska naturligtvis utveckla sig eller sluta. Punkt ! Men varför glider hon på faktaperspektivet i sin egen undersökning? Det hela rör sig om en glidning i formuleringarna för att hitta stöd för bland annat förststatligande av skolan, då kommunerna inte klarar av att kvalitetssäkra sina rektorer. Men också fler nationella prov, vars resultat man enkelt ska kunna luta sig mot. Förslag som naturligtvis ska diskuteras och vändas ut och in på som alla andra skolutvecklingsförslag. Men här ligger inte min poäng.

Vad som händer är nämligen att stora delar av medierna läser hennes debattartikel och ser ett konfliktsperspektiv som gynnar tidningarnas uppdrag "att leverera spännande nyheter". Läser man undersökningen, eller kontrollerar fakta? Tydligen inte. hade man gjort det och satt sig in lite i skolans kultur hade man förmodligen sett att mycket av påtryckningarna är just från eleverna själva och inte minst missnöjda föräldrar som har för stora tankar om sina barns lärande- och kunskapsutveckling.

Detta inlägg handlar alltså inte vederhäftigheten i LRs undersökning, utan samarbetet symbiosen mellan media och tunga lobbyister. En symbios där semantiken står över fakta. Inget märkvärdigt egentligen, opinionsbildning är opinionsbildning. Men man kan faktiskt kräva mer av tunga aktörer i skoldebatten, såväl intresseorganisationer som medierna själva.

Jag skulle vilja veta om det finns fakta som belyser fördelningen mellan påverkan från rektorer, föräldrar och elever? Har LR de siffrorna också? Har det ställt frågorna om grupperna var för sig eller klumpat ihop dem? Alltså mäts vad som avses mätas?

Men kanske spelar det ingen roll, eftersom 1/3 av de 2o procenten lärare anger att de fallit för påtryckningen, alldeles oavsett från vem. Och då reser sig en annan fråga:

Hur stärker vi lärarna att bli tryggare i sin roll att betygsätta?
Och hur skapar vi strukturer för att minska risken för påtryckningar?

LRs förslag är bland annat att förstatliga skolan, men jag ser ingen evidens kring hur det skulle lösa problemet.

Klart är i alla fall att Mettas PR-arbete fungerar på ett imponerande sätt.

Ni får en varning för ni sitter och leker....

2011-11-16T08:48:00.004+01:00

Vad ska skolan syfta till?

Ska den skapa medgörliga medborgare som lär sig att inordna sig och ha respekt för auktoritära hierarkier?
Ska den utveckla unga människor till kreativa, trygga och frimodiga samhällsdeltagare och påverkare?

Efter att ha sett Skolfront (UR) om ordning där bland annat Engelska skolan medverkar som exempel på en skola med ordning, disciplin och regler kring det mesta så slår det mig att skolan i fråga inte kan ha läst varken läroplaner eller skollag särskilt mycket.

För om man gör det och samtidigt tar demokratibegreppet och värdegrundsfrågorna på allvar och sätter dem i ett större lärsammanhang så inser man att "ordning och reda" - fanatiker, som Barbra Bergström som byggt Engelska skolan, faktiskt inte förstått uppdraget. Men det har hon nog, det här tror jag handlar om något annat.

Hon arbetar helt enkelt med marknadsföring. Framgångsrik marknadsföring.

Det fria skolvalet öppnar väg för olika friskolor att utveckla egna strategier för att locka föräldrar att välja en specifik skola. Detta är i 99 fall av 100 något bra, utan tvekan. Utan det blir det naturligtvis omöjligt att veta vad man väljer. En av Engelska skolans "Unique Selling Points" är disciplin, maktcentrering, hotfullt klimat samt ordning och reda. Reglerna fungerar som produkter som var för sig effektivt stärker varumärket Engelska skolan.

I produkten finns också andra mervärden som stärker produkten ännu mer. Om man bryter mot en regel, eller gör något olämpligt, tre gånger så får man en varning. Det finns alltså regler och utrymme för en viss godtycklighet för vad som kan inrymmas i olämplighetens namn, förmodligen beroende på vilken lärare det rör sig om. Upprepas brottet tre gånger så får man kvarsittning. På kvarsittningen får man skriva 100 gånger på ett papper

"I WILL NOT BE IN DETENTION AGAIN".

Som eleven i programmet säger "Efter det vill man inte komma tillbaka till kvarsittning igen". Det är uppenbart att produkten man säljer är en skola som bygger på att få eleverna att förstå att kulturen ska präglas av rädsla att göra fel, inte att försöka få alla att förstå innehållet i den värdegrund som finns angiven i lagen. Barbras skolor fokuserar på "disciplin" säger hon, för alternativet är "anarki"....och hur hon får ihop det fattar inte jag. Men det låter bra och föräldrar som gillar det som de hör henne säga anmäler sina barn direkt. Utan att ges chansen att förstå dess konsekvenser.

I den här skolan ser man inte lek och fantasi som ett medel för lärande, utan istället som ett hinder för densamma. I programmet utdelar en lärare en varning till två elever som fipplar med nåt vid datorn.

- Ni får en varning för ni sitter och leker....

De tioåriga barnen råkar alltså leka en kort stund och får direkt en varning, och skulle de leka tre gånger till får de kvarsittning där de antagligen får skriva "I will never play again in school". Leken som är ett nödvändigt redskap för att utveckla kreativitet och ideskapande. Leken som från tiden då barnet var litet fungerande som lärredskap har nu blivit ett regelbrott som kan ge kännbara konsekvenser.

På detta sätt fungerar reglerna och konsekvenserna på Engelska skolan som hotfulla upplevelser och succesivt har man lärt barnen att foga sig och att lyda, och när de förstår spelet så verkar klimatet på ytan vara fint. Men under ytan bubblar det förmodligen och det där bubblet ska också väck. Och detta sker genom manande hotfulla blickar från ovan i Barbras ledarskapsfilosofi.

Men ingen vettig människa kan ta Barbra på allvar när hon säger att "jag råder inte mina lärare att de ska ta i en elev...det räcker ofta med att titta på vederbörande...så vet dom nu ska jag sluta... att en vuxen människa har sett dem"... Barbras filosofi är måhända utmejslad med goda ambitioner, det tror jag nog. Men har hon verkligen funderat över att hon kanske samtidigt riskerar att, som i exemplet ovan, fostra "ögontjänare" med ett polerat yttre men konfliktsfyllt inre. Och hur rimmar det i så fall med framtidens kompetenser?

Så vad ska nu skolan, bland annat, syfta till då?

Ska den skapa medgörliga medborgare som lär sig att inordna sig och ha respekt för auktoritära hierarkier?
Ska den utveckla unga människor till kreativa, trygga och frimodiga samhällsdeltagare och påverkare?

Nej Barbra det är dags för dig att ta dig en funderare och TÄNKA OM. fast å andra sidan fungerar hennes marknadsföring, och det är väl det som är hela tanken med hennes affärsidé.

En liten film om lärandet i tiden

2011-11-15T14:19:00.002+01:00

Stefan och Sol på Happy Minds har nu klippt ihop en kortare variant som komplement till den lite längre filmen från Lärande I Tiden.

Som ni kanske ser så har denna blogg bytt lite utseende, det kändes dax.

Initiativ och idéer är allt

2011-11-11T07:24:00.005+01:00

För någon vecka sen träffade jag på en gammal vän från förr, Stefan Hallgren. Vi jobbade ihop 1998 med ett svenskt e-learningssystem, dvs ett webbaserat system för lärande online. Alldeles för tidigt naturligtvis, världen var inte förberedd för dessa tankar men det var en sann nybyggartid då inget var omöjligt för oss som höll på. Både Stefan och jag och de andra som höll på med detta brann för nya former av lärande. Som med de flesta projekt gick det i graven efter några år, en orolig konkurrent gjorde ett s.k aggressivt uppköp och la ned hela systemet.

Stefan och jag höll kontakten genom mail och på senare år genom Facebook. Stefan är en av de mest "händelsefulla" entreprenörerna jag känner och den med absolut mest järn i elden hela tiden. Han brinner för sitt Östersund och krigar för närvarande "mot ett bygge av en ny sportarena" eftersom han menar att det finns mer relevanta hål att stoppa stålar i och att hela processen är ett tydligt exempel på att vi behöver direkt demokrati istället för representativ. Han tog för ett antal år sedan över Teatern i Östersund, drev den några år och vände en ganska ointressant historia till lönsamt bolag.

Nu driver han en "digital produktionsbyrå" som heter Happy Minds tillsammans med sin livskamrat Sol Vikström. De har bland annat gjort reklamfilm, digitalt ljudarbete, artistinspelningar (i sin studio), webutveckling, digitalt photo, spelutveckling men också en svensk skräckfilm, Marianne, med bland andra Peter Stormare. Bara en sån sak....

Vi hördes på telefon hux flux när jag var uppe i Östersund för ett föredrag på Lärande I Tiden och det var nog 10 år sen vi snackade sist. Men Stefan visade sig vara "Stefan" om än några år äldre och det tog inte många sekunder innan vi spårat in på att göra något tillsammans, som ett experiment. Jag var ju ändå där. Ett exempel på vad som kan hända om två hyfsat kreativa personers vägar korsas, om möjligheter tas till vara och där det positiva sätts i förgrunden. Jag kallar Stefan och Sol för ultrakreativa, eftersom det i stort sett inte finns några områden de inte kan tänka sig att pröva och utforska. Nyfikenhet i sin ädlaste form, vilket är en bristvara nu för tiden. Vårt 5 minuterssamtal på telefon slutade med att Stefan och Sol släppte allt de hade för händerna, gjorde ett filmmanus och dokumenterade och klippte ihop en liten film runt mitt föredrag. Resultatet av vårt 6 timmar långa miniprojekt finns här.

Jag är glad att jag träffade dem, ibland behöver man träffa likasinnade som kontrast till alla de man också möter som hamstrar uttryck som "det går inte", "stonk och stön", "nya ideer näääää" eller som blundar för värdet av kreativitet.

Jag är vid det här laget rätt så säker på att de som inte höjer blicken och skapar ett ständigt inflöde av idéer och som inte skapar nya projekt och realiserar dem är de som kommer få det tufft framöver. Skola eller näringsliv, det spelar ingen roll. Världen utvecklas i extrem hastighet nu och i det krävs anpassningsförmåga, och det är det kreativitet i viss mån handlar om.

Initiativ och idéer är allt

Skolsnack-GarageTV avsnitt 3

2011-11-07T13:02:00.003+01:00

Avsnitt 3 har temat TID. Bland annat så presenterar Mattias och Emma sina "top tre listor" för bättre prioriteringar. Dessutom snackas det vilt och kreativt med Johanna Frelin som är "rektor" (VD) på den annorlunda skolan Hyper Island. Vi får bland annat veta vad en 180 sekunders workshop egentligen är och hur man kan generera 5000 idéer på en förmiddag.

Skolsnacks facebook-sida hittar ni här: http://www.facebook.com/Skolsnack Gå in och gilla och dela filmen till alla ni känner =:)

Skolsnack-GarageTV del 1 & 2

2011-10-25T12:46:00.003+02:00

På fredag spelar vi in avsnitt tre av Skolsnack-GarageTV och då är temat "TID" utifrån olika perspektiv. Vi får också besök av en en person från en "annorlunda skola! som vi tror kan inspirera. Gå gärna in och reflektera lite på Skolsnacksidan på facebook. Dina kommentarer är viktiga föross när vi skapar innehåll, frågor att diskutera etc.

Eftersom jag inte lagt upp vare sig första eller andra avsnittet av Skolsnack-GarageTV på bloggen så längar jag upp dem här. Men först den stående inbjudan till skolministern. Vi försöker ju få honom som gäst men han har ännu inte svarat.

Avsnitt 1 på temat "Gnällspikar" med gästen Vibeke Pålhaugen tidigare VD tidningen Chef

Avsnitt 2 med gästen Mikael Damberg (s)

Rektorsakademien Utveckling AB & SETT

2011-10-24T20:18:00.006+02:00

Nu startar vi en ny mötesplats för dom som vill träffas, dela med sig, inspireras och diskutera utveckling & lärande i skolan. En mötesplats kombinerad med mässa och konferens. Tanken på en Skandinavisk mässa/konferens kring innovativa processer för lärare, utvecklare, rektorer och andra beslutsfattare har slagit oss vid ett flertal tillfällen genom åren, inte minst eftersom Skandinavien ligger längst fram i världen när det gäller nytänkande skola. Nu är det äntligen dags. Den 25-26 april 2012 i Kistamässans lokaler utanför Stockholm startar Kistamässan, Stockholm Stads Utbildningsförvaltning och Rektorsakademien Utveckling mässan/konferensen "SETT". Pressmeddelande nedan....

SETT - Skandinaviens största mässa om modernt lärande i skolan

Skandinavien får nu en alldeles egen mässa inom området det innovativa och moderna lärandet. Detta i en tid då tillgången till Internet håller på att i grunden förändra skolans och lärares förutsättningar och där skolans personal behöver mötas för att utbyta idéer och tankar kring framtid och lärande. Men också för att diskutera hur digitala verktyg av olika slag kan bidra till förbättrat lärande och ökade resultat. Bakom mässan står Kistamässan, Stockholm Stads Utbildningsförvaltning och Rektorsakademien Utveckling.

Anledningen till att mässan startas är att de skandinaviska länderna just nu ligger längst fram i världen när det gäller utveckling av det moderna lärandet, och genom att öppna upp för ökat samarbete mellan Sverige, Norge, Finland och Danmark kan man ytterligare stärka sina positioner globalt. SETT står för”Scandinavian Educational Technology Transformation”. Och det är det SETT syftar till, att visa upp och sprida goda exempel på hur man kan förbättra och att utveckla lärandet hos eleverna.

– SETT är en mötesplats där besökaren hittar det mest intressanta inom det skandinaviska och internationella skolområdet. Och det blir naturligtvis en värdefull liten guldgruva för Skandinaviens alla lärare och skolledare, säger Fredrik Svensson Rektorsakademien Utveckling.

Konferensdelen innehåller två huvudspår. Ett för lärare och andra former av pedagoger och ett för ledningspersonal som exempelvis rektorer, strategisk förvaltningspersonal och skolpolitiker.

Konferensinnehållet arbetas fram av en noggrant sammansatt referensgrupp bestående av nytänkande lärare, omvärldsbevakare, skolledare och utvecklare från branschen. Allt för att kunna hitta de mest intressanta talarna, workshopledarna, debattörerna och huvudämnena för konferensen. Det kommer att erbjudas allt ifrån internationell toppklass på huvudtalare till lokala skolexempel.

Priser kommer även att delas ut till de mest innovativa och intressanta skolorna i Skandinavien.

I utställardelen kommer SETTs besökare erbjudas spännande, intressanta och nytänkande leverantörer som visar upp sina senaste produkter och tjänster kopplade till digitalt lärande. Som exempel kan nämnas moderna lärmiljöer (klassrum), inredningslösningar, internettjänster, utbildningsmaterial, datorer, läsplattor, pekskärmar, programvaror och utbildningar.

Projektledare för utställardelen är Gital Al-ebeyawi från Kistamässan och ansvarig för konferensdelen är Fredrik Svensson från Rektorsakademien Utveckling. SETT kommer att arrangeras 25-26 april 2012 på Kistamässan, strax norr om Stockholm.

För mer information om konferensen:
Fredrik Svensson Rektorsakademien Utveckling fredrik@rektorsakademien.se, 073-340 41 10

För mer information om utställardelen och Kistamässan:
Gital Al-ebeyawi, projektledare Kistamässan, gital@kistamassan.com, 076-631 13 93

Skolsnack-GarageTV...

2011-08-22T16:23:00.008+02:00

Vecka 37 är det premiär för Rektorsakademiens och Videobrigades TV-show på Facebook. Vi kallar programmet "Skolsnack-GarageTV", och upplägget är en "talkshow på Facebook". Det betyder att programmet kommer att "sändas" på Facebook på Skolsnacks Facebooksida (http://www.facebook.com/Skolsnack). Om man klickar på "gilla" så kommer man att prenumerera på programmet
och få tillgång till de diskussioner som förs.

Innan jag förklarar bakgrunden och tankarna runt det hela så titta gärna på trailern här.

Några veckor innan sommaren så bestämde vi oss för att tillsammans med Videobrigade göra en "Talkshow" på Facebook. En talkshow där vi bjuder in oväntade och väntade gäster och diskuterar skola, samhälle och arbetsliv ur annorlunda och bredare perspektiv. Ett program där vi kan bredda diskussionen om skolan och diskutera sånt som det normalt sett inte snackas om. Givetvis också frågor som är relevanta och viktiga och som diskuterats förr men kanske inte riktigt, som vi tycker, med tillräckligt analysdjup. Men också ett program där vi faktiskt kan tillåta oss skratta lite när

vi pratar skola, istället för att vi skolmänniskor alltid ska vara så "proppmätt kloka och skitnödiga" som en person som lyssnade på ett av mina föredrag sa för en tid sedan.

Och det är väl lite så att han har rätt i det han säger. Det behöver ju inte vara urtrist, överpretentiöst och dötråkigt för att något ska vara viktigt och utvecklande. Vi får ju faktiskt skratta lite åt oss själva emellanåt. Kanske är det till och med att föredra?

Så sagt och gjort, jag och Björn Edman satte oss ned och spånade fram lite tankar om hur en talkshow på Facebook skulle kunna se ut och inte minst hur vi får iden att sprida sig.

Upplägget är ganska enkelt. Vi låter Facebook-medlemmarna påverka vilka ämnen och vilka gäster, vid sidan om den fasta panelen, vi ska bjuda in. På så sätt kan vi skapa ett innehåll som "tittarna" anser vara relevant.

Den fasta panelen består av:

Emmas Rosén, gymnasielärare och skolutvecklingskonsult som tidigare jobbat på YBC (tjänstledig). En klok och tvärtänkande person med ett brinnande intresse och djup kunskap om det nya moderna lärandet. Emma ingår också i redaktionen.

Mattias Odhner Larsson, norrländsk rektor på Liljevalchs internationella läroverk i Södertälje. En nytänkande och klok skolledare med tidigare rektorsuppdrag på Donnergymnasiet på Gotland och Cybergymnasiet i Stockholm. Mattias ingår även i redaktionen

Det känns härligt att ha med dessa fantastiska personer i panelen.

Övriga involverade personer är:

Björn Edman, producent

Fredrik Svensson, programledare

Miriam Axelsson, Scenograf och fixare

Erik Carls, Fotograf och redigerare

Nils Toftenow, Fotograf och redigerare

Så håll utkik på Facebook vecka 37 efter "Skolsnack-GarageTV. Om du vill vara riktigt säker på att inte missa premiärprogrammet så gå in på Skolsnacks Facebook-sida och klicka i "gilla". Och vill du dessutom hjälpa oss sprida detta så dela trailern (filmen) på din Facebook-vägg också.

Framtidskommission mycket bra i grunden, men....

2011-07-04T13:27:00.010+02:00

Regeringen tillsätter en Framtidskommission som ska redovisa sitt arbete under 2013. Mycket bra grepp så klart, konstigt vore det väl annars?

"Kommissionen ska ledas av statsminister Fredrik Reinfeldt och presentera sina resultat senast i mars 2013. Arbetet ska fokusera på jämställdhet, integration, miljö, sociala orättvisor och hur Sverige ska hantera att befolkningen blir allt äldre."
Aftonbladet 2011-07-04

Utgångspunkten i detta är säkert analyserad på härsan och tvärsan av kompetent folk runt Reinfeldt, det betvivlar jag inte för ett ögonblick. Men hur kommer det sig att den kanske viktigaste framtidsfrågan inte ens nämns? I en alltmer kunskapsintensiv värld, präglad och buren av ultrakommunikation, så hamnar alltid skola och utbildning utanför de viktiga sammanhangen. Är det inte konstigt? Nä kanske är det inte det så konstigt när allt kommer omkring? Kanske är det i dagsläget istället helt naturligt och framtvingat nödvändigt för regeringen att lämna skolan utanför. I alla fall för en regering som inte är överens om skola, innerst inne, och där frågor runt skolans framtid lämnats till ett och samma parti. Ett parti med 7% röster dessutom.

Det vore bättre om skolan hittade en blocköverskridande samsyn.

Utan det blir ju framtidsfrågan onödigt, och farligt, komplicerad. En framtidskommision måste ju per definition fokusera på framtid och utveckling, antar jag. Dagens frammejslade politiska skoldebatt handlar ju istället allt oftare om att se bakåt. I en värld som samtidigt överallt ser framåt. Känns inte det läskigt så säg?

Många är aktörerna som präglar synen på utveckling i skolan. Lärarnas Riksförbund jobbar tex hårt för att "förstatliga skolan", det vill säga vrida klockan bakåt mot 80-70-60 tal. Och de driver även aktivt budskap som att "katederundervisning" naturligtvis borde vara idealet 2020. Katedern har blivit deras symbol för den lärarcentrerade skolan där förmedlingspedagogik härskade och eleverna skulle "göra fint och färdigt". Det handlar om ett effektivt retoriskt sätt att aktivt förhindra framtidsdiskussioner och istället koncentrera samtalet kring det gamla. Hur man samtidigt missat samhällsutvecklingen de senaste 20 åren är och förblir en gåta.

Skolministern menar vidare att moderna diskussioner om skolans kunskapssyn och metodik tillhör "flumskolan" och frågor som exempelvis "tillgänglighet till informationen på internet" för lärare och elever är inget han ligger sömnlös om nätterna över. Ivrigt påhejjad av Lärarnas Riksförbund som har för vana att ta skolministerns åsikter till media så fort det bjuds in.

Sägas bör i detta sammanhang att om nu någon tror att jag har en allmänt negativ inställning till fackföreniningar så är det inte alls så. Långt därifrån.

Så sammantaget kan man säga att det finns ganska många, och inte minst naturliga, förklaringar kring varför skolan inte får vara med i Reinfelds Framtidskommission.

Men snälla Fredrik Reinfeldt TÄNK OM i denna fråga, ta in skolan i din Framtidskommission. Den vill vara med !

För är det inte så, att du liksom jag, ligger alltmer sömnlös om nätterna på grund av att debatten om skolan börjar bli lätt påfrestande? Och är det inte så att ni ändå diskuterar att skolpolitiken ju borde vara mer framåtblickande där borta i era korridorer?

Eller har jag verkligen så fel?

Ps. Metta Fjelkner, du borde ringa Eva-Lis Sirén på Lärarförbundet. Hon kan nog lära dig hur du lägger mer tid på att förstå din omvärld, tex hur du twittrar (http://twitter.com/#!/evalissiren). Jag trodde först hon använde sig av spöktwittrare förstår du, men icke så. Idag satt hon och jag i Almedalen och twittrade under hennes eget seminarium. Ds.

FIRO - förändringar & kreativitet

2011-07-01T09:42:00.009+02:00

Vad har grupprocesser med kreativitet att göra? Ja ganska mycket faktiskt. Om organisationen, skolan eller företaget, är inne i en omdanande förbättringsfas innebär det givetvis en hel del förändringar. Eller så kanske man möter helt nya förutsättningar som världen utanför styr över. Förändringar som tydligt påverkar organisationen och som många gånger är avgörande viktiga.

Upplevs olika

Självklart upplevs detta olika för olika personer beroende på vad man har för roll eller trygghetslåda att sitta i innan och efter "det nya". En del gillar dessa förändringar, andra inte alls. Jag har funderat en hel del över detta de senaste året och kommit fram till att det handlar om vår förmåga att vara öppna för och ta emot nya nödvändiga idéer. Och funderar man lite till på det så hamnar man i tankespåret att det, återigen, kretsar kring om grupprocesser. Nämligen individen kontra gruppen och gruppens uppgift.

Den kanske mest använda teoribildningen kring detta med gruppens olika faser skapades av Will Schutz och kallas FIRO, Fundamental Interpersonal Relations Orientation. Han studerade bland annat det faktum att olika besättningar på olika krigsfartyg var olika effektiva, detta trots liknande utbildning och andra förutsättningar. Och det han fann var revolutionerande.

Schutz hittade i sin forskning att en grupp genomgår tre tydliga huvudfaser, och två övergångsfaser, i mognadsprocessen mot effektivitet.

Tillhöra - Kontroll (eller rollsökning) - Samhörighet (eller öppenhet).

En grupp genomgår faserna i nämnd ordning och processen är också cyklisk. En grupp som får en positiv utveckling och den tredje fasen - samhörighet - som är den fas där alla i gruppen i princip delar värderingar, identidet och måluppfattning, hittar också effektiva arbetsmodeller. Alla känner till varandras styrkor och svagheter och respekterar dem, vilket gör att individernas samlade kraft kanaliseras i en och samma riktning.

Jobbiga processer

Extremt få organisationer når en så pass hög mognad att de långa perioder ligger kvar i samhörighet. Varför? Jo därför att varje ny förutsättningen som påverkar gruppen också kastar tillbaka gruppen i tillhörafasen. Alla måste alltså i någon mening ta ställning till om nu denna nya förutsättning (förbättring/förändring) är något jag som individ vill ställa upp på och vara med att "tillhöra". I större omdaningar i företag/skolor slutar därför en hel del medan andra stannar kvar. De som stannar kvar och tillsammans med nya medarbetare som rekryterades då de som inte ville vara med slutade hamnar så småningom i kontrollfasen i jakten på att nå samhörighet. En del stannar kvar trots det nya men gillar det egentligen inte och hindrar eller kvarhåller kvar gruppen längre än nödvändigt i kontrollfasen. Kontrollfasen, även kallad rollsökningsfasen, är en jobbig men nödvändig fas där konflikter och kontrollprocesser kring varandras agendor, kompetenser och ambitioner ligger i fokus. Över är tillhörafasens ytliga trevlighet och socialiserande. De flesta organisationer befinner sig mesta delen av sitt liv i tillhöra och kontrollfasen. Nödvändiga faser men som har den lilla egenheten att de inte är särskilt effektiva ur prestationssynpunkt. Företaget eller skolan går på lågvarv och utnyttjar inte alls sin fulla potential. Den mesta energin går i kontrollfasen till att konfrontera andra, snacka skit, bilda oheliga allianser och lära känna nya personer. Det är inte alls ovanligt att frustrationer riktas mot enskilda personer, ofta ledarna, oavsett formella eller informella. Det blir gruppens sätt att fly det jobbiga genom att överföra ansvaret till någon eller något, och helst utanför gruppen. Men fixar organisationen detta så kommer "samhörigheten" smygande som den fas som alltmer präglar gruppen och med det dess effektivitet. Mycket mogna grupper ägnar allt mindre tid i "tillhöra" och "kontroll" och tar sig allt snabbare till samhörighet.

FIRO & Keativitet
Det intressanta här är att sätta det i sammanhanget idéer och kreativitet. det tycks vara så att vår oförmåga att ta till oss nya ideer ute i företag och skolor också för den delen hänger starkt ihop med gruppprocesserna. Kreativitet innebär ju per deffinition att gruppen ständigt ställs inför nya förutsättningar. Det innebär också att när nya förutsättningar (ideer) dyker upp så är det till viss del naturligt att gruppens prestation sjunker något, det nya måste ju processas. Är gruppen en mogen grupp så processas det nya effektivt och snabbt och är det inte en mogen sågrupp så kastas i värsta fall idéerna ut eller personerna bakom.

Det betyder, i min värld, att om vi utvecklar skolor eller företags grupper så att alla förstår hur gruppen fungerar så kommer vi bli grymt bra på att dels ta till oss nya ideer och dessutom också skapa nya ideer i gruppen själva.

För är det något vi vet så är det ju en så pass stor förändringstakt i världen idag och med den kommer vår förmåga att anpassa oss till nya förutsättningar vara avgörande för hur schysst vi kommer få det framöver.

Ny rektorsutbildning med SKL

2011-06-30T14:20:00.003+02:00

Pressmeddelande

Ny rektorsutbildning startas

Ledarskapet är avgörande för hur skolan och elevernas resultat kan utvecklas. SKL och Rektorsakademien gör därför gemensam sak och startar en avancerad rektorsutbildning tillsammans.

Syftet med utbildningen är att ge rektorer ett handfast komplement till den statliga rektorsutbildningen, en avancerad ledarskapsutbildning specialanpassad för rektorer och med en tydlig verklighetsanknytning. Den som går utbildningen ska vara verksam rektor och fullt insatt i vad rektorsuppdraget innebär. En förutsättning för att delta är att man har gått den statliga rektorsutbildningen.

- Att vi gör en satsning på just rektorerna beror på att skolans ledarskap i högsta grad är avgörande för hur skolan och elevernas resultat utvecklas. Att vara rektor är ett viktigt och krävande uppdrag där elevernas bästa alltid ska sättas i centrum. Samtidigt behöver lärarprofessionen skickliga ledare och chefer, säger Anders Knape, ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting.

Skolan är en spännande plats att arbeta på, men också till stor del utmanande. Det är ett uppdrag som kräver hög kompetens, passion och visionstänkande.

Den diplomerande utbildningen, som genomförs i regi av “Rektorsakademien Utveckling”, kommer att bestå av tre faser/delar 1. Grund (praktiskt ledarskap) 2. Träna (på viktiga ledarskapsmoment) 3. Framåt! (rektorsrollen i den moderna skolan med inriktning mot digitalisering och globalisering).

- Diplomeringsutbildningen är ett komplement till den statliga och fokus ligger på områden som modernt ledarskap, nätverksbyggande och moderna pedagogiska förbättringsprocesser snarare än förändring i allmänhet, säger Fredrik Svensson, grundare Rektorsakademien.
Rektorsakademien har sedan 2004 byggt upp ett omfattande nätverk med över 10 000 professionella ledare från skola och arbetsliv.

Sedan start har man drivit frågan kring vikten av ett effektivt ledarskap i skolan och av en riktigt bra rektorsutbildning. Utöver det har man startat flera skolutvecklingsprojekt med fokus på förbättrade förutsättningar för rektorer och lärare att utföra sina uppdrag. Det senaste i raden är Framtidskompetenser, som är en ny typ av arbetsmodell för den svenska skolan.

En annan uppmärksammad verksamhet som Rektorsakademien startat är TÄNK OM, som stöttar de rektorer och lärare i skolan som satsar på att modernisera sin pedagogiska grundsyn i samband med att man digitaliserar skolans verksamhet.

- Det känns fantastiskt att stora delar av den gedigna kompetens och erfarenhet som finns inom Rektorsakademien och TÄNK OM nu kanaliseras till att lyfta de svenska rektorerna ett rejält snäpp, säger Hans Renman, VD TÄNK OM.

Rektorsakademien har sedan 2004 stor erfarenhet av att fortbilda skolledare i praktiskt ledarskap, aktuell forskning, rekrytering, personalvård, kommunikation, kreativitet, omvärldbevakning, skoljuridik, ny pedagogik genom IT och sociala medier.

- Vi är mycket stolta över att tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting ta utvecklingen av Svenskt skolledarskap ännu längre. Vi hoppas snart också vara i mål med en helt ny och modern utbildning för de skolledare som inte gått den statliga, avslutar Fredrik Svensson grundare Rektorsakademien.

För mer information:
Fredrik Svensson, grundare Rektorsakademien, mobil: 0733-40 41 10 eller e-post:
fredrik@rektorsakademien.se

Malin Annergård, utredare på avdelningen för lärande och arbetsmarknad, tfn: 08-452 79 38, eller e-post: malin.annergard@skl.se

SKLs Pressjour: 08-452 71 01

Det går bra för läsandet i Sverige !

2011-06-28T11:40:00.003+02:00

Sverige ligger bra till när det gäller exempelvis läsande digitalt.

"Det visar en unik OECD-studie som svenska 15-åringar deltagit i. Undersökningen visar också att svenska elever presterar över genomsnittet och är bättre på att läsa digitalt än traditionellt. Det är första gången det görs en internationell studie som belyser hur elever klarar av att söka, läsa, förstå och värdera information på nätet. 19 länder, varav 16 OECD-länder, deltar. De svenska eleverna läser bra digitalt men Sverige tillhör inte de bästa länderna. Fyra länder - Sydkorea, Australien, Nya Zeeland och Japan - når bättre resultat. Sverige presterar på samma nivå som Island, Irland och Belgien men bättre än till exempel våra grannländer Norge och Danmark. "
Pressmeddelande Skolverket 2001-06-28

Det är ett tecken på att vi trots den negativa bilden som sprids om svensk skola har väldigt goda förutsättningar att ta täten i utvecklingen av kompetenser och "lärande" som rör det framtida samhällets krav.

Vi kan bättre ! Låt oss ta diskussionen vidare !

Heja Svensk Skola !

Vi ser en ny Fosbury födas i Falkenberg

2011-06-16T20:17:00.007+02:00

Heja Falkenberg ! Nu har det äntligen skett ett tydligt trendbrott i Falkenbergs 1-1 skolor. Falkenbergs genomsnittliga meritvärde för avgångsklasserna har ökat från 190,1 till 203,8. De skolor som arbetat längst är också de som ökar sina resultat mest.

Jag har följt Falkenberg många år på olika sätt, likt många andra, och det känns fantastiskt roligt att se att det går att förbättra om man vill och vågar. Det ger så klart också oss som arbetar i och omkring TÄNK OM , och inte minst alla de kommuner som vi jobbar med i frågan om att omdefiniera skolans pedagogiska arbetssätt och kunskapssyn, råg i ryggen. Det äruppenbart att svensk skola nu, med Falkenberg i täten, är något på stort på spåren. Nu gäller det att inte slappna av. Det nu det avgörs. Uthållighet är viktigt.

Nu kommer såklart de kraxande kråkarna skrika sig hesa och förklara framgången med att det är "den här kullen som var ovanligt lättjobbade", och vist kan det vara så på en skola. Men grejen är att det gäller ett ökat generellt resultat för alla kommunens skolor och inte en enskild skola. Inte ens den mest kritiske kan blunda för att satsningen gett resultat.

Förra året sjönk resultatet något i Falkenberg och man började såklart att oroa sig lite här och var. Men om du tänker på Richard Fosbury, jag skrev om honom i min bok "Bryt mönsret eller gå under" (2007), så är inte det så konstigt om resultat initialt kortsiktigt sjunker om man ändrar väsentligt styrande förutsättningar. Fosbury ville utveckla höjdhoppet och kom på att om man hoppar med ryggen mot ribban istället för dyka med bröstet före så skulle han nå högre höjder. Det sägs att han höll på att ge upp eftersom han den första tiden inte ens kom upp i sin klass som junior. Men han höll i sin vision, tränade och förfinade än mer noggrant och kort tid därefter så vann han allt. Och inte bara det, standarden för hur man hoppar höjdhopp ändrades och döptes till Fosbury-flop.

Jag är säker på att vi nu ser början till en ny Fosbury:

En Fobury-flipp

Heja Falkenberg !

Rwandas skolstrategi är "en dator per elev"

2011-06-06T20:05:00.004+02:00

Rwanda är inte bara Afrikas utan världens just nu snabbast växande ekonomi. Och inte bara det, det är också det land i världen som är först ut med att utrusta ALLA elever och lärare med bärbar dator och trådlös internetuppkoppling.

Man har uppenbart insett att tillgängligheten till informationen på nätet är en, av flera, viktiga huvudnycklar till ett modernt levande lärande.

Det betyder återigen att en land vi tidigare sett som "fattigt och utan möjligheter" ta täten i viktiga framtidsfrågor. Satsningen kommer utan tvekan att föra Rwandas utveckling ännu snabbare framåt än man tidigare trott.

Sverige är det land som lägger mest pengar per capita på utbildning, men samtidigt ett land inte direkt diskuterar frågan om hur vi utvecklar den tillgänglighet vi har till informationen på internet i pedagogiska syften. Bortsett då från den lilla men växande skara lärare och rektorer på twitter och FB som dagligen diskuterar skolutveckling med ett framåtsyftande persoektiv. Och bortsett från alla de kommuner som redan beslutat sig för eller de som står i starttagen att gå 1-1 och samtidigt utveckla pedagogiken. De har fattat vad det handlar om, men räcker det?

Självklart inte...

Låt oss hoppas att Rwanda som underdog i sammanhanget blir en tankeväckare för politiker här i Sverige om att dubbla stegen nu. För det första genom att skapa tillgänglighet för alla elever och lärare och, framförallt, utveckla förutsättningarna för en förändrad kunskapssyn så den går i takt med samhällsutvecklingen.

Får jag förslå en studieresa för utbildningsdepartementet till Rwanda. Det "heta" föregångslandet i utbildningssammanhang. Kanske kan de då förklara begreppet "kunskapskapprustning" för tjänstemän och politiker? Och hur man utifrån det begreppet kan vidta åtgärder för att ta täten i utvecklingen av lärandet. Det är nämligen strukturella förändringar som gör att vi ser möjligheter vi tidigare inte insett och som sannolikt kommer föra Rwanda till ett av världens mest intressanta länder när det gäller kopplingen samhällsutveckling och lärande.

Den positionen kunde Sverige med lätthet ha skaffat sig, istället för att stå och stirra sig trött på PISA hela dagarna. Men i landet "Fat and Happy" är det förstås alldeles för mycket begärt....vi har ju fullt upp med annat....viktigare....

=:)

Ledarskapet kan aldrig lyftas för sällan

2011-05-31T08:18:00.004+02:00

Alltsomoftast när jag funderar över skolan och dess framtid landar jag i det faktum att det tycks vara en nyhet och inte alltid oproblematiskt att lyfta vikten av skolans ledarskap. Inte sällan uppstår en diskussion om vilken yrkesroll som är viktigast. Skolledaren (rektorn) eller lärare? Precis som att det finns en yrkesroll i skolan som är viktigast eller att om man lyfter skolledarskapet så är det på bekostnad av lärare.

Det finns något ruttet i detta med att det finns ett konfliktperspektiv mellan skolans medarbetare och dem som har uppdraget att leda och fördela arbetet.

För mig handlar det dock om att ledarskapet är ett verktyg för att få hela organisationen att inom respektive ansvarsområde bidra till att skolan utvecklas och förbättras.

Jag är däremot, naturligtvis, medveten om att en hel del medarbetare i svenskt arbetsliv, inte enbart i skolan utan i alla organisationer, har synpunkter och idéer kring hur verksamheten kan ledas bättre och att det naturligtvis ytterst är "chefens" ansvar.

Jag tror, efter att ha följt skola och skoldebatt väldigt nära i snart 10 år, att ledarskapet behöver lyftas ännu mer i meningen att alla som arbetar i skola är ledare och att alla skolor gör klokt i att på olika sätt utveckla det gemensamma ledarskapet.

Utvecklande ledarskap handlar mycket om att skolledare eller läraren är ett föredöme och ständigt lyfter upp frågor om moral och etik och att h*n agerar med en värdegrund som bas. Att en utpräglad förändringsledare inspirerar och motivativerar i syfte att engagera, är kreativ. Men även att h*n utvecklar en personlig omtanke men som också konfronterar och tar risker i ett gott syfte, för individen och för skolan som organisation.

I synnerhet gäller detta skolor som är på väg mot att ställa om sin skola till en 1-1 skola, dvs där den pedagogiska miljom omfattar en dator per elev. Ingen lätt uppgift och som kräver övning, insikt och dedikation. Ibland blir det fel, vilket är helt naturligt i en utvecklingsprocess. Genom att göra fel och landa i dem kan vi erfarenhetsmässigt välja bättre vägar framåt.

Enskildas rättighet till unik egenart i skolan

2011-05-30T11:15:00.004+02:00

Den svenska nya läroplanen Lgr11 och förvisso omarbetad och lite åtstramad men den är fortfarande en av världens mest moderna läroplaner och väl anpassad för vår resa in i globaliseringen. Men å andra sidan är det som står i läroplanen inte alls helt och fullt självklart genomdiskuterat bland elever, föräldrar och skolans personal. På många skolor lever läroplanens grundläggande värdegrund och tankar i ett fint fungerande finmaskigt nät runt verksamheten. Men min magkänsla säger mig att det finns en delatt gå till botten med på en hel del skolor.

Här finns tex en ganska intressant skrivning i läroplanen under skolans värdegrund och uppdrag.

Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.
Lgr11 kap 1

Handen på hjärtat, genomsyras dina barns skola eller din skolarbetsplats av helt igenom samsyn kring vad det här betyder? Får eleverna uttrycka sig som de vill, givet att ingen kränks? Diskuteras det på lärarrummet om ungas förvridna intressen, språkbruk, estetik eller allmänna val av klädsel?

Förmodligen, och det är därför skrivelsen finns....

Debattartikel om rektorer i dagens Aftonbladet

2011-05-14T10:05:00.003+02:00

Idag publicerar Aftonbladet en artikel de föreslog att jag skulle skriva, en artikel om rektorer. Jag valde att fokusera på framtidens och den utveckling vi behöver sträva mot och där rektorer är avgörande viktiga.

Artikeln finns i sin helhet här på www.aftonbladet.se (14 maj)

Debattören: Dags att införa en modern svensk rektorsutbildning
Den svenska skoldebatten har på senare år helt spårat ur. Den sprider budskapet att svensk skola är i katastrofläge.

Min erfarenhet leder mig till helt andra slutsatser. Svensk skola kan bli världsledande – om vi ser till att utveckla rektorer till moderna förändringsledare. Annars riskerar nytänkande, begåvade lärare att hjälplöst sjunka ner i den konservativa kvicksanden.
Jag har besökt skolor och arbetsplatser i Asien, USA och Europa och sett vad andra länder fokuserar på. Slående är att synen på utbildning i stort sett ser likadan ut överallt. I New Yorks, Manchesters och i Beijings skolsystem pratar man om samma saker som här. Men numera inte enbart om att klättra på förenklade listor. Man vill mer, man vill forma framtidens kompetenser.

Detta medan makthavare som Jan Björklund, Metta Fjelkner, Maciej Zaremba med flera drömmer om att reproducera det vi gjort de senaste 100 åren. Inget kan vara mer fel, skruvar man muttern åt fel håll hjälper det inte hur mycket mer man tar i.

Svensk skola har större möjligheter än något annat land i världen att ta greppet om framtidens skola och lärande. Men då måste vi låta lärare ledas av moderna rektorer som vet att utveckla lärandet framåt. Med internet och ökad kommunikation över gränserna är allt i samhället är för evigt förändrat – utom just vår syn på skolan. Det är tragiskt. Och det håller inte längre.
Inte för att jag på något sätt delar Mao Tse Tungs värdegrund, men jag tycker ändå att hans ord: ”När förändringens vindar blåser bygger en del vindskydd och andra väderkvarnar” är mer relevanta nu än då.
Och som den amerikanske pedagogen John Dewey skrev ännu tidigare: ”If we teach today as taught yesterday, we rob our children of tomorrow”. Förbättring är avgörande – och förbättring kräver förändringsförmåga.
För att förbättra och förändra skolans inre arbete krävs handlingskraft och modiga lärare som kan skapa nya metoder för lärande, baserade på forskning och experimenterande. Dessa fantastiska lärare finns på alla skolor, men för att de ska få kraft och genomslag krävs rektorer som bryter mönster, ser dem och backar upp dem. Annars förtvinar de och reduceras till att göra det alla andra gör.

Skolverket och SKL pekar också på att framgångsrika skolor präglas av just brinnande och modiga rektorer som drivs av visioner och övertygelser. Det är de rektorerna som kan påverka utbildningens innehåll att bättre stämma överens med den verklighet samhället befinner sig i. Som lämnar det lärarcentrerade katedertänkandet för ett modernt, samarbetande och kommunicerande lärande med de unga i centrum. Att bara reproducera kunskaper i klassrummen som redan finns att hämta på Google duger inte längre. Ej heller att införa fler nationella prov, grisen blir inte fetare bara för att man väger den oftare.

Dagens obligatoriska befattningsutbildning för rektorer lägger huvudfokus på skoljuridik och myndighetsutövning. Det är områden som visserligen är viktiga, men de räcker inte.
Vi behöver en ny svensk rektorsutbildning, som fokuserar på att utveckla rektorer som ger lärare och elever nya relevanta bilder och verktyg att arbeta med.
Vi behöver inte fler administratörer som gömmer sig bakom pappershögar, utan fler skoledare med förståelse om allt som rör den accelererande samhällsutvecklingen.

Utan positiva och starka rektorer som gör rätt saker stannar svensk skolutveckling.

Vem vill inte ha högskolebehörighet?

2011-05-09T10:17:00.004+02:00

Ända sedan förslaget om att stryka högskolebehörighet för yrkesprogram på gymnasiet kom fram stod det klart, nästan som korvspad, att ansökningarna skulle minska. Nu ser vi hur det blev. Alla är överens, rektorer SYV-are och andra kommunala tjänstemän: Ungdomar väljer bort yrkesinriktade program eftersom de bakbinder dem och begränsar dem att utvecklas i framtiden.

Den smarte målar inte in sig i ett hörn...

- Det vi kan se i samtliga län är att det är en större andel elever som söker högskoleförberedande program, säger projektledare Therese Sehlstedt till Skolverkets hemsida (SvD 5 maj 2011)

Baksidan är förstås att vi får dålig återväxt inom praktiska yrken, dvs tvärt emot det reformen egentligen ville åstadkomma.

Antingen är det en tillfällighet eller så har regeringen underskattat unga människors förmåga att tänka långsiktigt...människor som uppenbart har visioner, i alla fall inom detta område. Känns bra tycker jag....

=:)

Kunskap, kreativitet, SAAB och Kina....

2011-05-03T08:55:00.005+02:00

Morgonens nyheter handlar om SAAB som nu glider ytterligare ett steg mot att hamna i Kina. Det är i ett så kallat strategiskt samarbete som den i sammanhanget relativt unga biltillverkaren Hawtai går in med 1 300 000 000 kronor hos Spyker som äger det krisande fd svenska bolaget. Motivet för SAAB är förstås att ta sig in på den väldiga kinesiska marknaden.

Det här handlar på ytan om tillverkning av bilar, men under ytan om framtidens kunskapskapprustning. Hawtais ambition är att öka sin spetskompetens och locka strategiskt viktig kompetens och teknik till sig.

Hawtai väntas öka sitt ägande i Saab i etapper

Dagens Industri

Hos oss här i Sverige innebär det att båda våra tidigare teknikutvecklingsbolag Volvo och SAAB sedan länge påbörjat sin glidande resa ut ur Sverige med destination Kina.

Det är en naturlig strukturutveckling och vi har sett det tidigare i både varvs- och tekoindustrin som båda i stort sett försvann på kort tid för några decennier sedan.

Det vi dock måste fråga oss är: Hur möter vi denna strukturomvandling på ett smart sätt?

Det enda jag ser att vi kan göra, och som vi borde påbörjat för länge sedan, är att stimulera till ökad innovationskraft. Men för att kunna hitta innovationskraft måste vi börja med att utveckla vår förmåga att skapa idéer, man kan inte hoppa över själva bottenplattan för innovation. En innovation är ju en ide som får väldigt många användare eller som får väldigt stor betydelse för många människor. Slutsatsen är alltså att ju bättre vårt lands medborgare blir på att skapa idéer ju större är möjligheten att finna nya banbrytande innovationer.

Det hela leder till att skolan, som ju sitter på små barns fantasi från start, borde utveckla sina arbetssätt så att kreativiteten och fantasin inte trycks undan till förmån för en alltför stereotyp kunskapssyn från en annan tid.

Förmodligen retar jag gallfeber på några få traditionella kunskapstalibaner här, men det bjuder jag på.

För kunskapsbegreppet har förändrats de senaste 20 åren vare sig vi tycker om det eller inte. Det finns ingen anledning att värdera det, men det finns alla anledningar i världen att snnabbt förhålla oss till det på ett konstruktivt sätt.

Grattis Kina !

Svensk skola är i världsklass

2011-04-19T07:10:00.006+02:00

I debatten kring skolan som nu rasar överallt ligger tyngdpunkten på eländesromantik, framburen av maktkontrollerade mediekanaler som medvetet styr innehållet ensidigt mot ett håll.

Eftersom denna ensidighet som herrar som Zaremba ger tenderar att ge en bild av skola som inte helt stämmer överens med verkligheten så finns det anledning att höja rösten en sekund och lyfta en sanning som är svår att blunda för:

Svensk skola och skolutveckling är i världsklass

Ok vi brister naturligtvis inom ett par områden om man enbart ser det hela genom PISA. Dessa brister skall vi naturligtvis med praktiknära forskning och pedagogiskt nytänkande åtgärda. Men det finns också en värld utanför detta perspektiv! En till och med ännu mer relevant värld.

Efter att ha rest runt i världen, och besökt skolor i både Nordamerika, Asien och Europa har jag fått förmånen att se vartåt det lutar när det gäller kunskapsutveckling. Vi har i Sverige tveklöst den bästa och mest framåtsyftande läroplanen i världen. Vi har också de vassaste grundidéerna om lärutveckling ute i kommunerna, en utveckling som baseras på en modern kunskapssyn och tankar om vad skolan skall syfta till. Vi måste nu bara få in i skallen att vi verkligen är på rätt väg. Det vill säga att se fortsatt framåt. Inte bakåt ! Vi måste sluta lyssna på de okunnigt kraxande kråkorna som vill vända utveckling mot retardation.

Jag är helt inne på samma linje som debattören Stig-Roland Rask (fd KK-stiftelsen) och jag menar att ett verkligt bra tecken på att svensk skola är på rätt spår är ju på det sätt vi hanterat den ekomomiska krisen, dvs hur resilienta vi är som samhällsorganism (en biologisk term för förmåga att inte påverkas dramatiskt negativt av störningar i ekosystemet). Bortsett från vissa politiska eldfängda diskussioner, inte utan relevans, har vi en väl sammanhållen samhällskropp som kan resa sig och borsta av dammet och ta tag i bitarna. Det kan absolut hålla ihop bättre, men ändå. Man ska betänka att de globala kraven 2011 ser helt annorlunda ut än 1950.

Men ser vi på samhällsdebatten om skolan utgör den möjligen ett genant undantag.

Poängen är att de 20, 30, 40 och 50 åringar som nu påverkar och beslutar om åtgärder i både offentlig sektor, föreningsliv, politik, myndigheter och näringsliv har alla gått i en skola som uppenbarligen gjort dem väl skickade att ta hand om ett land i en ekonomisk global kris. Se bara på Anders Borg och Reinfeldt, en gång två obstinata högjutt gapande tonåringar som nu leder landet. En av dem hävdade en gång att anarki är den bästa samhällsformen och att Landstinget är farligare än knark. Varifrån uppmuntrades de ta ut svängarna så pass, från hemmet? Kanske? Av videovåld? Troligen inte! Det var naturligtvis svensk skola som starkt bidrog till att ge dem de förutsättningar för intellektuellt experimenterande, glöm inte det. Svensk skola har på det stora hela fungerat väl ! Men det räcker inte om man ser framåt.

Vi måste bli bättre inom en rad områden för att möta framtiden, det är just nu det enskilt viktigaste för oss alla. Att se framåt ! Förbättra! Skapa en faktiskt utvecklingsrörelse! Så låt oss därför diskutera hur lärandet skall bli effektivare rent pedagogiskt och didaktiskt (i praktiken) istället för att ge vedträn till kvasidiskussioner liknande den som Zaremba initierat. Hans ogrundade tyckanden leder inte till den förändring/förbättring vi behöver. Den leder mot, i bästa fall, stagnation.

Låt oss nu utveckla våra styrkor än mer så vi kan möta den globalisering som rullar därute, den kommer nämligen inte vänta på Zarembas gäng...

Jag kommer utveckla dessa tankar mer i min kommande bok, men jag kände att det är på sin plats att lyfta det faktum att

Svensk skola och skolutveckling är i världsklass

=:)

Skolan är inte i fritt fall...

2011-04-17T11:23:00.003+02:00

Nu har jag läst Maciej Zarembas artikelserie ett par gånger och funderat. Funderat över vad som är vad i debatten. Jag känner igen honom i andra exempel på hur en enskild journalist verkligen aktivt söker stora journalistpriset. Kring år 2000 var jag nära Peter Kadhammars "kritiska granskning" av min dåvarande arbetsplats Icon. Vi som jobbade där såg ju att hans skildringar många gånger var direkt förvrängda. Men det gjorde inget för Kadhammar, syftet var ju att skrika högt och förnedra. Och det gick bra, han fick stora journalistpriset.

Och mönstret upprepar sig, men nu inom ett för Sverige mer avgörande område än ett enskilt litet företag. Nej nu talar vi om ödesfrågan som Sverige står inför, nämligen hur vi skapar en skola som möter de globala framtida kraven? Gör vi det genom att backa bandet och återskapa 50-talets grundsyn på kunskap, lärande och relationsbyggande eller gör vi det genom att utveckla och förbättra skolan så vi får en kunskapsutveckling som är relevant för vår tid. Zarembas artikelserie talar för det första:

Sluta med daltet och tillbaka till den statliga katedern.

Han hyllas av Jan Björklund och andra som av olika personliga skäl har intressen, politiska eller egna, i att skolan bevaras som den alltid har varit.

Man skall dock komma ihåg några saker när man läser Zarembas artiklar:

Icke vetenskap
Hans artiklar är inte vetenskap utan ett journalistiskt sökande efter exempel som styrker hans personliga uppfattning om hur, i detta fall, skola skall vara. En uppfattning som i 98% rimmar helt och fullt med skolminister Jan Björklund. En tillfällighet? Knappast.

Fear Society
Han låter sin journalistiska trovärdighet gå i politiskt färdigplogade åkrar, det vill säga utnyttjar en hos skolministern redan fungerande retorisk taktik. Nämligen den att utnyttja vuxna föräldrars identifikation och igenkännande av sin egen skolgång i kombination med "konfliktsperspektivet". Ingen läser nämligen "good stories" med samma frenesi som helvettesbeskrivningar. Detta är klassiskt och lite läskigt, the fear society...ett samhälle som intellektuellt bygger på rädsla är inget riktigt fritt samhälle.

Propagandalikt
Han ges oceaner av utrymme i en av Sveriges mest effektiva opinionskanaler, nämligen Dagens Nyheter. Den som vill gå i polemik med honom får ställa sig i den långa kön om ett utrymme på en halv A4 sida. Att i fyra dubbeluppslagsartiklar vika ut sin personliga subjektiva tyckerilåda och bädda tvivelaktiga resonemang är ingen konst, men att hålla sig kort kring en så komplex sak som skolan är svårare. Det vet Zaremba. Han vet också att den som äger utrymmet äger budskapen. Zaremba är tillsammans med Björklund ohotad på den punkten.

Okunskap om kunskapsbegreppet
Han har inte det blekaste intresse av att beskriva hur hans ensidiga uppfattning om den framtida skolan skall formas, det är lättare att beskriva sånt man inte förstår som avarter och fel....Varför tar exempelvis inte Zaremba upp att synen på kunskap har förändrats i grunden sedan han gick i skolan? Att skolans roll i samhället förändrats? Med digitaliseringen av musikindustrin föll musikförlagens inslagna väg om hur man distribuerar innehållet till lyssnaren. I bokbranschen sker nu exakt samma resa. På samma sätt har informationstillgängligheten gått från 1990-talets "begränsad till vad som ryms i lärarens huvud och skolbibblan" till numera vara total genom en dator på internet? Påverkar det skolans uppdrag Zaremba? Vad är kunskap? Hur blir information till kunskap? Skiljer sig lärprocessen mellan 1900-talet och dagens internet?

Okunskap om globaliseringens krav
Han har heller inget intresse av att beskriva vad det är Sverige behöver för förmågor och talanger i en globaliserad värld. En värld där andra tidigare outvecklade länder numera tar kliv mot att utveckla den kunskap de behöver för att öka sin välfärd. Vilka är framtidens kompetenser Zaremba? Och hur hänger de ihop med att vrida klockan tillbaka? Var det verkligen så att skolan på 50-talet var så väldigt bra på att stimulera fram kunniga, icke auktoritetsstyrda, medmänsklighetsdrivna, frimodiga och hyperkommunicerande ungdomar för ett samhälle år 2020?

Statlig styrning är den enda lösningen för Zaremba
Han anser uppenbarligen att professionen inte alls bör styra utvecklingen, eftersom de är insnöade i Deweys irrläror som i artiklarna beskrivs som budskap får underjorden. Nej staten ska hellre ta kontroll över hur lärande skall gå till. Men den som tror att man kan ta kontroll över lärande i ett samhälle som vilar på fri ultratillgänglig information kommer alldeles försent inse dess omöjlighet. Zaremba menar att staten är bäst på att driva skolan framåt, men han talar inte rad om hur det skulle kunna gå till? Vad det nu är som är så bra med det? Borde inte en mer smart slutsats vara att staten öronmärker och tillför mer resurser så att långsiktiga utvecklingsprojekt kring "det nya lärandet" får verklig bärkraft?

Saknar ingång i det nya lärandet
Zaremba saknar helt en diskussion om hur informationstillgängligheten i världen skapat nya kanaler och former för lärande. Hur tillgängligheten till verktyg för att kommunicera, lära kolaborativt, kritiskt granska fakta, dra slutsatser och skapa verklig verklighet blir allt mer avgörande. Varför utelämnar han detta det kanske mest omdanande för det globala lärandet? Hur kan han missa det? Jo för att det inte stödjer hans tes, eller av okunskap? Tesen som upptar hans vakna tid är ju att läraren skall stå i centrum, inte eleven och dennes lärande.

Gott om sakfel
Det finns gott om sakfel i hans skildringar, sådant de flesta som arbetar i skola eller med skolutveckling lätt upptäcker, men som "väljaren" inte alls "behöver" för att välja rätt lapp till valurnorna. Det är precis det som politik handlar om, att kompromissa. I Zarembas fall kompromissa med kunskap om området han bevakar. Kanske väljer han medvetet bort saker som inte stärker hans teser, eller så kanske han helt enkelt inte är så insatt som han påstår? Jag vet inte vilket som är värst.

Nej läs Zarembas artiklar en gång till och lägg till fler frågor kring vad vår svenska skola skall förbättras mot och vad Sverige, som alla andra länder, snart möter på allvar, nämligen:

Lärandeskapprustningen

Det land som hittar bäst vägar mot ett effektivt och modernt lärande med fokus på resultat kommer inte forma en skola i fritt fall...

Framtidskompetenser på Kommunal Skolriksdag

2011-03-29T16:26:00.003+02:00

Idag presenterade vi Framtidskompetenser på SKLs Kommunala Skolriksdag. Ida Karlberg modererade en panel som diskuterade de framtida globala utmaningarna, vad vi behöver ge barn för förberedelser för livet och hur skola/arbetsliv behöver skapa förutsättningar tillsammans. Panelen bestod av Jan Hylén (Framtidskompetenser & Metamatrix), Lina Thomsgård (Rättviseförmedlingen) , Golnaz Hashemzadeh (Entreprenör), Jens Jording (Skolutvecklare Staffanstorp) och Jolanda van Roijen (IBM).

Projektet blev väl mottaget av de 1700 skolchefer, rektorer och skolpolitiker som var där. Många gav oss feedback på innehållet i diskussionen och om Framtidskompetenser generellt och det var enkom i positiva ordalag. Ja inte alla förstås, det finns alltid några som blir provocerade. Oftast handlar det om dem som vill bevara det gamla och som i någon mening vill motverka just förnyelse. Som tur är så är de i minoritet.

Efter föreställningen kom två mycket arga damer fram till scenkanten och skällde på mig eftersom jag inte förstått poängen med en "kateder" och den "gamla skolan". Bakgrunden var den att jag vädrade en fundering kring om det verkligen är en lösning på Sveriges globala utmaning att fler lärare ställs bakom katedern och i huvudsak återgår till förmedlingspedagogik. En fråga som flyter runt i debatten och som jag verkligen inte förstår. Händelsen där vid scenkanten sätter fingret på hur känslig frågan om "förändring" i svensk skola kan vara.

Alla vill inte se skolan som något annat än vad den alltid har varit, och det ska man nog ha respekt för tror jag. Vi tillhör alla det vi kallar skolutveckling...

RA på Kommunal Skolriksdag 2011

2011-03-27T18:57:00.001+02:00

I morgon (måndag 28 mars) startar kommunal skolriksdag ute på Älvsjömässan. Det händer mycket under dagarna två, men mina "kolla in tips" blir Oneeighty (projektledare Åsa Sundelin) och TÄNK OM (verksamhetsansvarige Hans Renman) på måndagen samt "Framtidskompetenser - en talkshow" med Ida Karlberg från Rektorsakademien från stora scenen på tisdagen !

-- Post From My iPad 2

Årets Framtidschef Sebastian Siemiatkowski

2011-03-17T09:03:00.000+01:00

Sebastian Siemiatkowski får priset för att han »med innovativa metoder i en snabbt växande verksamhet byggt en framgångsrik kultur där unga medarbetare känner energi och entusiasm«.
På Kompetensgalans scen berättade Sebastian Siemiatkowski att han var väldigt glad över priset och särskilt över att få ta emot det från Försvarsmaktens högste chef ÖB Sverker Göranson.
»Jag fick min första ledarskapsutbildning inom Försvarsmakten, UGL, och det är den bästa ledarskapskurs man kan gå.«

I juryn för årets Framtidschef ingick bland annat Rektorsakademien, Kairos Future och Försvarsmakten.

-- Post From My iPhone

Dags för läraren att lämna katedern...

2011-03-14T09:09:00.005+01:00

Jan Björklund har helt rätt i att vi behöver förändra lärandet i svensk skola för att kunna möta den kommande framtidens kunskapskapprustningen. Men hans recept och vurmande för katederpedagogik stinker av industrisamhällets fuktiga och rostande fabrikslokaler, från en tid som inte längre finns. Efter mina resor de senaste åren i väster- och österled har jag tittat på vad som händer i världen och jag kan konstatera att Björklund är frapperande långt bort från den verklighet som råder.

Vi i skolsverige behöver utveckla styrkor, talanger och framtida kompetenser som vid sidan av kunskaper definierade i kursplanerna, som jag inte har några synpunkter på, så att helhetslärandet möter det samhälle och arbetsliv som väntar oss. Det råder idag inga tvivel om att tex kreativitet, "diverse thinking", initiativförmåga, självständighet och samarbete (collaboration) är exempel på förmågor vi måste vidareutveckla i hela befolkningen om vi ska kunna möte de exeptionella utmaningar som nu väntar i globaliseringens kölvatten. Men hur ska 50-talets katederundervisning kunna vara medlet för detta? Svaret är enkelt, det kan det inte. Jan Björklunds retorik är helt snurrig. Hur har skolministern hamnat i denna vilsna tillvaro där "gamla idéer" löser "nya problem"? Jo helt enkelt därför att han tidigt i sin skolpolitiska karriär målade in sig i det välkända "hörnet". Själva konstverket påbörjades i en tid då enkla budskap fick väljare, utan att behöva tänka själva, att "känna igen sig från sin egen skolgång" i alla de 1000-tals pressmeddelanden som skolborgarrådet i Stockholm faxade ut från sitt kontor. Tavlan som sakta växte fram verkade genomtänkt och självklar för både medier och traditionalister.

"Frälsaren har kommit" meddelade ledarsidorna på Sveriges största morgontidningar och skolborgarrådet prenumererade bokstavligen på propåer från landets alla redaktioner, oavsett medietyp. Han var glasklar i sitt sätt att tala och hans budskap passade journalisters hunger efter nyheter med "konfliktperspektiv". Hårdare tag, mer disciplin, rättning i leden och inte minst fjäskande för en skolkultur som inte självklart ville se någon form av förändring, förutom bakåt.

När sen världen utvecklade sig både snabbare och mer än vad Björklund förväntade sig och när allt fler började förstå att "gammelpedagogik" inte alls möter framtiden var det försent att vända om. Han skulle i så fall tvingas erkänna att han hade fel, och det är inte ministrars starkaste gren. Nej det vi nu ser i utspel kring lärarens roll i klassrummet är ett desperat försök att rädda det som räddas kan genom att stärka sin relation med traditionalisterna.

TÄNK OM Jan Björklund. Jag vet att du kan det !

Vad vi behöver nu är istället en skolminister som tar höjd för just den verklighet som mycket snart kommer sätta de flesta västerländska konserverande samhällen i en mycket allvarlig situation. En minister som förstår att vi behöver ett lärande som bygger på nyfikenhet, lust, effektivt flexibelt lärande, nytänkande, kolaborerande och kunskapande. Där den unges ansvar utvecklas ännu mer, och där de som inte riktigt pallar med att ta ansvar stöttas till att utveckla det, istället för att förlora självkänsla och lust för lärande. En skola som tar vara på varje enskild individs potential snarare än formar människor till spottande minnesmaskiner. Det kan USA, övriga Europa och Asien få ägna sig åt helt på egen hand, det är de jättebra på. Vi ska istället ta till vara på den möjlighet som nu växer fram, nämligen att utveckla de delar där vår styrka finns. För vi är lite bättre på att i samarbeten hitta unika och fungerande lösningar, vi är lite bättre på att ta initiativ, vi är lite bättre på att ifrågasätta auktoriteten, vi är lite bättre på att vara nytänkande och kreativa.

Men det räcker ändå inte, Sverige behöver bli mycket bättre på det framöver för att kunna trygga vår kunskapsutveckling och inte fastna i att vara "fat and happy". Det här kan inte uppnås genom att drömmande titta bakåt i backspegeln mot någon slags drömvärld där det räcker med att räcka upp handen och svara: "Karl XII" och "1066"... För det är det katederundervisning handlar om.

Världen utanför pockar på...

2011-03-09T08:32:00.000+01:00

Jag är nu i slutskedet av resorna jag gjort de senaste åren, just nu är jag i Singapore och på Söndag avslutar jag med besök i England. Intrycken efter det jag stött på i Sverige, NYC, Los Angeles och Singapore tillsammans med de tidigare två resorna till Kina är många och de har nog förändrat mig lite tror jag. Tanken är att dela med mig av dem på olika sätt. Dels blir det en bok, som ni kanske känner till vid det här laget, men det blir förstås också nytt innehåll i mina föredrag.

Jag kommer också att intensifiera mina inlägg här på bloggen, med aktuella anekdoter och kopplingar till vad som sker på skol-,kunskaps-,kompetens-,arbetslivs- och kreativitetsområdet...m.m...

Ska man summera det hela har jag efter mina resor blivit än mer övertygad om att vi i Sverige tappat all sans kring skolpolitik och gör klokast i att byta inriktning snarast, städa upp i de unkna resonemang som ligger och dräller samt fokusera på lärandets förutsättningar för en modern tid.

Att vi blivit "Fat And Happy" råder det för mig numera inga som helst tveksamheter kring ....

MEN om vi nu fattar kloka beslut så kan vi ganska snabbt bli världens epicentrum gällande lärande, för vi har de förutsättningar som krävs....definitivt !!! Det finns många rörelser ute i Skolsverige och det är dags att koppla på GÖRA-biten nu och koppla ned SNACKET....

Hälsningar från Singapore

-- Post From a surfplatta...

Nyfikenhet?

2011-02-24T16:07:00.000+01:00

Det är lite av en sensation att nyfikenhet kan överleva överhuvudtaget i dagens tvångsmässigt gammeldags utbildningssystem ...

-- Post From My Newton --

Vibyskolan och utbytet med Kina

2011-01-26T14:14:00.003+01:00

Som ett första led i arbetet med att koppla samman Kinesisk skola med Svensk skola blir Vibyskolan i Sollentuna den första skola att ta emot kinesiska elever.

Nu väntar vi bara på att en skola i Göteborgstrakten kan komma med glädjande besked till oss.

Det känns väldigt spännande detta.

I juli kommer alltså en grupp elever med lärare från Shanghai för att uppleva norden och knyta kontakter med unga "på andra sidan klotet".

Återkommer med mer information...

London & BETT

2011-01-17T11:16:00.004+01:00

BETT 2011 var en riktig trevlig upplevelse. Sveriges närvaro är väldigt påtaglig, vilket betyder att det formligen kokar ute i skolsverige kring nya tankesätt för lärande. Många är vi numera som vill förändra skolsverige.

När jag blev rektor 2002 var detta inte särskilt stort, utan det är egentligen de senaste åren som det blivit riktig fart på den moderna skolutvecklingen. Om man tänker efter och tittar lite i backspegeln så inser man att även om rörelsen fortfarande, proportionerligt sett, är ganska liten så kan man tydligt se att det snart uppstår en riktig ketchupeffekt. Allt fler börjar förstå sambandet mellan samhällsförändring och skolutveckling (lärandet). "Förstå" i bemärkelsen göra och skapa verkliga processer och inte bara snacka om det.

Det är inte dom som "snackar" som påverkar den nya riktningen för svensk skola, det är de som verkligen sätter spaden i marken och gör som är de verkliga förebilderna.

Och de börjar som sagt att bli alltfler. Det figurerar siffror på att mellan 3000-5000 personer deltog i något eller fler evenemang under BETT-veckan, det gör att Sverige med största sannolikhet är den största kontingenten (bortsett från England). Apples besökarantal var runt 1000 deltagare. När Rektorsakademien och Apple Sverige började göra grejer på BETT 2007 var vi väl 11 stycken eller nåt sånt. Nu är samarbetet med Apple avgränsat till TÄNK OM, och Rektorsakademien är mer perifert kan man säga. Men en intresseökning från 11 - 1000 personer på 4 år är ändå en tydlig signal om att det finns mycket på gång. Även Peter Beckers DiU hade 300-400 personer där hörde jag. Kul !

Med stor tillväxt uppstår det naturligtvis många evenemang och mycket att välja på men det blir också på ett sätt omöjligt att överblicka eller ta till sig allt. Positiva problem, eller "möjligheter" för att använda en klyscha. Därför hoppas jag kunna hitta en massa slutsatser på bloggar, twittrar och annat.

Ida Karlberg Gidlund på Framtidskompetenser.se presenterade projektet kort vid hela tre tillfällen under veckan. Responsen var positiv.

Jag fick också en hel del nya kontakter i Los Angeles och idéer till mitt skrivande.

To be continued....

Hur en bok blir till - del 1

2011-01-11T14:23:00.003+01:00

Från och med nu tänkte jag försöka beskriva processen med min nya bok. Men jämna mellanrum så kommer jag beskriva processen och hur jag funderar på allt ifrån formuleringar, kapitel, form och allt som hör där till.

Idag har jag tex ett möte med min förläggare, och jag hoppas vi kommer i mål med alla bollar.

Jag är även i full färd med att boka upp möten i Los Angeles, London och Singapore. Möten med människor som på ett eller annat sätt kommer att bidra med nya tankar och idéer. Idéer som förhoppningsvis hittar en plats att vila på i boken. Det ganska bökig process att boka möten på en plats man inte tidigare varit på eller som man inte vet särskilt mycket om. Många man går igenom tror ofta inte att de har särskilt spännande personer i sitt nätverk, men sanningen är den att det är precis tvärt om. De flesta av oss har ju faktiskt riktigt spännande kontakter vi kan dela med oss av. Vi måste bara bli lite modigare. Men jag har fått ganska många bra kontakter redan, och det är jag väldigt glad för.

:-D

Kina-Besök-Kina

2011-01-03T14:03:00.011+01:00

I sommar är det tänkt att ett utbytesprojekt mellan Shanghai och Sverige skall ske. Det är ca 20 Kinesiska elever i 12 årsåldern kommer till Sverige för att träffa Svenska elever. Med dem kommer även ett antal föräldrar och lärare. Detta är ett led i min ambition att bidra med "Omvärldsbevakning" och "Trendspaning" för Svensk skola. Projektet ligger under "Rektorsakademien" och görs i samarbete med några Kinesiska vänner i här i Sverige Förhoppningen är att vi alla kan lära av varandra på var sin sida av planeten. det är med våra unga som framtidens hopp finns att finna.

Vi letar just nu en skola i Stockholmsområdet och en i Göteborgsområdet som kan tänka sig att ta emot dessa elever i sin skola och etablera relationer mellan barnen.

Det är det som är det primära, dvs att de unga möter varandra. Det behövs inga särskilda förberedelser mer än att de träffas och kanske skapar något tillsammans. Det hela handlar om ett besök under några timmar en dag, kanske med en gemensam lunch. Datum är inte riktigt satt, men det kommer att ske i juni månad. Eftersom det rör sig om ett mindre antal barn, 15-20 så borde det kunna gå att anordna även om det sker under en dag på sommarlovet.

Uppsidan för våra svenska barn är ju att få träffa barn från en kultur de sällan annars möter.

Tanken med detta försök är att långsiktigt etablera ett förhållandevis omfattande utbyte, det finns väldigt många skolor i Shanghai och övriga Kina som mer än gärna bygger framtid ihop med Svenska elever.

Norden har plötsligt blivit intressant för många Kinesiska föräldrar att låta sina barn besöka. Utbyte med andra länder har länge varit viktigt del för hitta ny input och insikter för att bättre förstå världen.

Och ur vårt perspektiv här i Sverige så har jag länge levt med övertygelsen om att det är först i det fysiska mötet, föregånget av det digitala, som förståelsen uppstår och de verkliga idéerna och drivkrafterna skapas. Kinas intåg i världsekonomin låter oss förstå att Kina verkligen påverkar vår allas värld idag och det kan vara en god ide att lära sig mer om den delen av världen, inte minst för eleverna. Deras arbetsmarknad är ju mer att betrakta som global idag än då vi som är föräldrar växte upp.

Tanken är också att försöka hitta former där de svenska eleverna som träffar de kinesiska också får möjligheten att besöka Shanghai. Diskussioner kring detta pågår just nu.

Ni som jobbar som lärare, rektor på en skola, kanske i år 4-6, som tycker detta kunde vara intressant. Ni som är föräldrar kanske också skulle kunna se detta som ett intressant föräldraprojekt. Att knyta kontakt med Kinesiska föräldrar kan vara nog så intressant.

Hör av er om ni har intresse. Främst med fokus på denna sommar men även inför framtida projekt under 2011/2012. Jag skulle gissa att vi behöver ca 50 skolor under en inte alltför avlägsen tid. Jag tror det finns mycket att vinna på att vara först i detta.

Välkomna in i Globaliseringen med Er skola !

CD-ROM träsket

2010-12-28T21:05:00.004+01:00

Först vill jag säga att jag uppskattar min iPad väldigt mycket. Inget tvivel om den saken. Jag lever med den....dygnet om faktiskt. Läsplattan eller surfplattan, Paddan eller Plattan eller vad nu alla kallar den. Den är verkligen, som tidigare konstaterats, ett bra komplement till datorn. Fyller andra behov och fungerar bättre i vissa situationer.

Och App store är också vidunderligt till sitt väsen.

Men jag tror vi ska komma ihåg att vi just nu bara är i början av utvecklingen av "detta nya" som bland annat iPad står för. Att förundras över hur coolt allting är en vanlig början av alla epoker, om vi nu väljer att se det så, och det är naturligt. Nyhetens behag.

Det som slagit mig är att snart kommer, eller måste, mer värdehöjande aplikationer för iPad och liknande att utvecklas. Annars tar något annat över. Applikationer som ger det "nya lärandet" fler och ytterligare viktiga värden än dagens snubblande nära infantila försök att skapa värde. Jag hoppas att finansiärer och olika typer av riskkapitalister förstår det och investerar i utveckling av mer anpassade apps för skola, universitet och företag när det gäller "lärande". För det kommer behövas.

Det jag nu ser, även om det finns en hel del undantag (hetsa inte upp er), är en direkt återfödelse av de gamla CD-Rom lösningarna kring lärande. Det vill säga repetetiva "lek & lär spel".

Det är inget av det vi behöver om vi vill se detta ur ett skolutvecklings- och lärperspektiv.

Tänk efter ! Är inte de flesta lär-apparna just nu precis det, modern CD-Rom pedagogik fostrad i en syn på lärande som stammar från hedenhös? Förvisso inte utan förmåga att lära barn exempelvis huvudräkning. det är bra, men det räcker inte. Vi måste tänka större. Inte tjusas av Kejsarens nya kläder och stanna och återgå till en annan tid. Det är inte 1997 nu, det är 2010.

iPaden är fantastisk, inte tu tal om det. Men det är vad vi fyller den med som fäller avgörande när det kommer till lärande. Vi som konsumenter (ex lärare och IKT-pedagoger) och inte minst läromedelsproducenterna. Och de flesta läromedelsproducenter är i allmänhet, tyvärr, i grunden snåla aktörer med ett kvartalsrapportstänkande i skallen och närmast helt ovilliga att ta risker. De är som musikförlagen i början av 90-talet. Bevakare av det gamla. Men de kan fortfarande befria sig ur dessa bojor och börja analysera och utveckla vår vår tid.

Vi måste alla tänka nytt och inte låta oss bländas av tekniken ! Det är svårt, jag är själv ett offer. Men ställ krav på läromedelsproducenterna och få dem förstå att det är inte CD-Rom pedagogik vi behöver. Vi behöver växla upp. Ring dem alla minst 1 gång i veckan och säg åt dem vad som behövs. Om 10 000 personer ringer varje vecka så slår det högre än om 10 000 mailar. Jag lovar dig....de kommer tröttna efter ett tag...

Jaha, tänker den kraxande kråkan som läser detta, så att tex läsa böcker på iPad är inte ett steg i rätt riktning för att det inte är fiiiiint nog?

Jodå det kan det absolut vara. För att inte säga jo det är det absolut. Om förlagen tar på sig ansvaret efter användarnas behov producerar böcker som inte enbart distribuerar text, vilket naturligtvis under lång tid framöver fortfarande kommer att ha sina poänger, utan som också integrerar andra former av läsvärde genom teknikens möjligheter.

Men det kan bara hända om vi startar tanken i hur lärandet går till i vår globaliserade värld...och det har inget eller väldigt lite med teknik att göra. Tekniken har sin viktiga funktion, om den bemästras och "utnyttjas" av tex läraren i lärandets namn....

:-D

Föredrag på BETT 2011

2010-12-22T19:30:00.001+01:00

Alldeles nyss blev det klart att jag håller ett exklusivt föredrag för Digital Inn kunder under BETT i London. det kommer att ske på Kensington Gardens Hotel torsdagen 13 jan kl 0900.

Jag har bestämt mig för att göra detta för att deras kunder ska få nåt de inte får någon annanstans under BETT. Apple genomför mängder med upplevelser för de över 1000 skolintresserade som åker till BETT. Andra arrangörer gör samtidigt väldigt många spännande saker de också. BETT är Europas största händelse gällande det nya lärandet. Eftersom Digital Inn är Rektorsakademiens samarbetspartner rent generellt har jag kommit fram till att det vore en bra grej att visa vår stora tacksamhet över vårt partnerskap.

Jag kommer ge besökarna ett exklusivt försmakande på det jag kommit fram till hittills på mina resor i både öster- och västerled, även om mycket är kvar av resande och upptäckande.

Jag kommer under föredraget och workshopen att prata om trender jag ser angående lärande och kunskapens vikt i det globala samhället. De besökande kommer också att få ett förmånligt erbjudande på min nästkommande bok med titeln:

Re;____

En bok som djupdyker i vad vi behöver förbereda våra barn och unga för inför livet i det globala och högst kommunikativa samhället vi glider allt längre och längre in i utan att riktigt förstå vad det innebär för oss. I det finns ett givet perspektiv, nämligen 1-1 ( en dator per elev). Men även annat, naturligtvis. Men det gäller att sätta 1-1 i ett helhetsperspektiv för att verkligen förstå drivkrafter och varför vi behöver förändra vår syn på vad kunskap är.

Detta, bland annat, kommer jag beröra i föredraget i London den 13 jan kl 0900 på Kensington Gardens.

Ni som vill vara med kontaktar Daniel på Digital Inn 0735180430 eller lämna en kommentar här i värsta fall med uppgifter hur de kan kontakta er.

:)

- Posted using BlogPress from my iPad

Location:London

Viktor & hinder för lärande?

2010-12-16T12:47:00.006+01:00

I veckan var jag och besökte Sollentuna International School och Djupdalsskolan. Djupdalsskolan är en liten kommunal skola för rörelsehindrade elever i grundskolans år 4 till 9 och Internationella skolan är en kommunal engelskspråkig skola med en spännande global mix av människor från världens alla hörn. 48 språk finns på skolan.

I det dagliga samtalet om skolan skulle dessa två förutsättningar vara föremål för diskussioner om "hinder för lärande". Man kan då undra utifrån vadå? Jo jämfört med hur ett "normalt" "svenkt" barn fungerar och anpassar sig och sitt lärande till kollektivet.

Eftersom många barn här i Sverige inte ser ut som alla andra eller är som alla andra så är det tydligen praktiskt att kalla detta för hinder för lärande.

Vi pratar om så mycket hinder hela tiden att man snart tror att det mesta är hinder i skolan....

Jag skulle vilja ifråga detta detta uttryck eftersom den här typen av begrepp stigmatiserar unga människor som inte är som alla andra och får dem att känna sig annorlunda och i värsta fall naturligtvis mindre värda. Sanningen är ju att det är precis tvärt om. I själva verket är det ju de som är samhällets unika tillgångar, de som inte springer som alla andra i flocken.

Att springa i flocken ökar dessutom risken att snubbla på varandra....

Ett hinder är, det vet vi ju alla som sett en hinderbana i Robinsson, något som en del kan ta sig över men en del inte fixar. Om man ser hinder i sammanhanget lärandets förutsättningar så finns alltså en mental bortre gräns för vad skolsystemet anser vara möjligt. Begreppet är alltså hindrande i sig själv, även om vi använder det i sammanhanget "jobbar med att undanröja hinder för lärande", vilket naturligtvis är långt mycket bättre.

Man kan undra vems hinder vi pratar om här, om vi för ett ögonblick stannar upp och breddar diskussionen till att gälla Svensk skola generellt?

Hinder för lärande eller hinder för lärare att komma vidare i kursplaneringen...

Min erfarenhet är att om man ser något som känns omöjligt att ta sig över, så bör man tänka "hur rundar jag det" eller "hur tar jag mig förbi"? Hur kommer jag runt det så jag kan fortsätta mot målet? det känns något ogenomtänkt, som strategi, att jobba med det omöjliga och där förlora kraft när man kan kliva runt det känns det som.

Det här är Viktor. För två år sedan var han fånge i sin kropp och kunde inte kommunicera med någon. Nu har han fått en supercool dator som han skriver med genom sina ögonrörelser, på så sätt kan han prata, eller skriva. Det är ett sätt att runda hindret istället för att "kämpa med hans fångenskap". Och han är snabb. Förr skrev han en halv mening på en förmiddag typ. Och idag nästan en A4 (i datorn) på ett lärpass. Det är snabbare än de flesta författare, som kan kämpa rätt länge för sina tecken. Viktor är precis hur ball som helst. Och även hans assistent som han har, eller ja inte har egentligen, är intressant. De har jobbat ihop i ett par tre år nu och är riktigt tighta ihop. Assistenten får sitta på lärarrummet tills Viktor smsar honom typ. Då får han rycka ut och hjälpa till med något, sen får han gå tillbaka till kaffet igen. Viktor regerar....och lär !

I alla fall så är synsättet man kämpar med på Internationella Skolan i Sollentuna och Djupdalsskolan en befrielse att möta. Det som är tydligt är att man ligger väldigt långt fram i tänket kring pedagogik och anpassning efter de ungas förutsättningar.

Och nu satsar man också på att utnyttja tekniken som finns i samhället för att ge sina unga ännu bättre förutsättningar. Sollentuna ska vara glada och stolta över den här verksamheten som förstår att utveckla modern pedagogik och för att de brinner så oerhört för sina elever.

Om jag var hövding i Sollentuna så skulle jag skapa ett projekt där kunskapen sprids vidare till "ordinarie skolformer".

Veckans slutsats: Viktor = En riktig förebild....

Utbildning, infrastruktur & elaka moln

2010-12-13T11:44:00.007+01:00

Min resa till New York börjar nu så sakteliga sjunka in, och med börjar också intrycken anta form och bilda olika mönster. Mönster som jag skall pränta i boken senare, men det finns några saker som redan nu kan vara intressanta att fundera över. Ett intryck värt att fundera över är vad pratar utbildningsfolk om på olika platser i världen. I Kina handlar det väldigt mycket om att återta 100 års förlorad kunskap gentemot västvärlden, vilket man är på god väg att lyckas med. I USA pratas det mycket om framtiden för landet som ser världen förändras runt om den. Man kan säga att diskussionerna sammanfattningsvis kretsar kring tre områden:

1. Utbildning och lärande

2. Infrastruktur

3. Säkerhet

Kunskap och lärande är för amerikanerna en självklar nyckel till framtiden, precis som i Kina. Men ur amerikanernas perspektiv handlar det om att möta kunskapskapprustningen nu när "nya länder" på kunskapskartan växer sig starkare. Utbildning är en ödesfråga och därför gör man vad man kan för att stärka skolans roll, lärarnas status och anpassa skolsystemet till de nya informationsstrukturerna. Det betyder att IKT snart kommer få en mycket central roll i USAs lärandetänk, men naturligtvis utifrån den lärandekultur och skolhistoria som råder.

Infrastruktur diskuteras det också mycket om. Man menar att allt från kommunikation, vatten och avlopp, el och energiförsörjning, sjukvårdstillgång m.m och inte minst tillgång till den nya informationstekniken är avgörande faktorer ur ett samhällsperspektiv. Inte någon nyhet, men med allt som rör globaliseringen så blir saker och ting som är viktiga ännu viktigare "ju större världen blir". Vattenfrågan i stora städer är tex ett väldigt stort problem för närvarande. I Sverige är vi väldigt väl förunnade med färskt vatten ur kranen. Så fort vi åker utomlands så undviker vi att dricka vatten ur annat är tappat på flaska pga dålig vattenkvalitet. I vissa delar i USA smakar Coca Cola mer kolsyrad klorin är läsk och man befarar att detta inte löses i handvändning. Likt Sverige har man också insett att det är viktigt med ett väl utbyggt internet, ur ett infrastrukturperspektiv, men att det samtidigt inte betyder att man når alla medborgare med "användning". Vi vet, genom IIS, att över en miljon svenska inte använder Internet som en naturlig del i samhällslivet. Men med mer utökad infrastruktur, riktigt bredband, ökar användandet. Detta är avgörande viktigt utifrån ett demokratiperspektiv.

Den tredje stora frågan man hörde mycket om när man pratade med folk var säkerhet. Förmodligen är det extra på tapeten nu när Wikileaks sprider obekväm information om politi

kers mailkorrespondens eller illdåd i Irak och Afghanistan, men det är en fråga som ständigt kommer upp i samtalen. Någon sa att "vi kanske litar väl mycket på att kommunikationen vi ägnar oss åt på internet är säker för gemene man och att det kanske finns anledning att fundera över det några extra varv".

Jag har sedan länge varit lite frågande kring detta med "molnet-lösningar" eftersom vi så blint litar på att de är säkra. Är de så säkra?

Molnet är enkelt att använda, praktiskt och billigt ja. Men om ett Universitet eller en skola lägger allt i molnet, hur påverkas riskfaktorn då? (Ett exempel på molnet-tjänst finns här). Vad händer om företaget som "äger molnet" beslutar sig för att stänga ned skiten, sälja det, eller går i konkurs? Frågan blir snart aktuell i fallet med Facebook, där en 26 åring i princip äger delar av hundratals miljoner människors "intelektuella kapital" genom sin tjänst och kan kapitalisera på det.

Samtidigt som han går i bräschen för tankar som "sharing is caring", tacka fan för det... :-D

Smart och coolt av honom att ha byggt en så imponerande tjänst tycker jag naturligtvis :-) Men är det så smart att lägga stora delar av ens personliga kontaktnät och annat i händerna på honom eller LinkedIn? Jag bara ställer frågan, utan att för den skull stänga mitt Facebook-konto ;-) Det enda jag eftersöker är en större medvetenhet, saker och ting är aldrig svart eller vitt. Denna medvetenhet är särskilt viktig då vi nu integrerar lärandet med hjälp av datorer i skolan.

Vi vill ju inte ha digitala slavar därute eller ?

Ni som vill ta backup på ert material på Facebook kan använda http://www.mycube.com. Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att inse att molnet-tjänster också kan vara en säkerhetsrisk eftersom den som äger molnet enkelt kan kontrollera allt som försiggår, och till och med "benchmarka" på uppdrag av någon annan.

Don´t trust the Cloud

Utvecklar du värsta grymma idén för ett nytt företag så kan en "molnetägare" i princip sno hela idén innan du hinner realisera den. Kanske inget problem idag för de flesta, men om man sysslar med innovativa forskningsprocesser kanske man inte skall lägga allt i molnet i framtiden. Kan Wikileaks komma åt 400 000 hemliga dokument via Pentagon så finns kompetens att komma åt det mesta om det vill sig illa.

Slutsatsen bör vara att man absolut inte ska se på detta med molnet som ett hot, absolut inte. Men du bör lyfta diskussionen med dig själv om vem som äger ditt material på internet och medvetandegöra människor om vad man faktiskt gör när man tex publicerar något på en blogg eller på annat sätt är aktiv på nätet.

:-)

Min nya bok kommer att heta...

2010-12-11T17:07:00.010+01:00

Min nya bok kommer att få titeln:

Re;_____

En klurig titel men som förmodligen får kapitelrubriker som:

ReThink, ReBuild, ReMake, ReSpect, ReLearn, ReFuzz, ReUse, ReSecure, ReLeave, ReStart, ReFool, ReReed, ReVolve, ReBiz, ReSpeak, ReInvent, ReSound, ReControle, ReFund, ReWrite, ReSeek, RePrize, ReLoad, ReDisciplin, ReLove, ReCare, ReStress, ReMove, ReClimb, RePlay....

Att jag väljer titel och kapitelrubriker på engelska med textinnehållet på svenska kommer självklart provocera eller i alla fall få folk att tycka en massa. Och det är ju bara bra tycker jag. Jag har testat det hela på ett par stycken redan och de hade genast en massa invändningar, eftersom det inte är "så man gör". No offense, men nu gör jag så här i alla fall :-)

Innehållet kommer att ta sin form i och med de resor jag gör i tre världsdelar för att ta reda på vilka är de framtida kompetenserna som vi behöver ha utifrån ett samhällsperspektiv. Bokens skrivs parallellt med projektet www.framtidskompetenser.se men står egentligen helt fristående.

Ni som har tips på bra personer att träffa i London, Norge, Los Angeles, San Francisco, Singapore och Shanghai får gärna tipsa. Det kan vara nytänkande eller bara intressanta journalister, företagare, skådespelare, lärare, rektorer, skolor, konstnärer, underhållare, tjänstemän, filmare, fotografer, musiker, ungdomar, pensionärer.

Boken är under produktion med utgivning våren 2011, på något av våra svenska förlag denna gång. Och i några olika versioner...

:-)

Årets Framtidschef utses på Kompetensgalan 16 mars 2011

2010-12-09T18:52:00.003+01:00

Den 16 mars 2011 är det dags för Kompetensgalan på Grand Hotel i Stockholm. Det är tidningen Chef och ett antal företag och föreningar som står bakom galan vars syfte är lyfta fram och premiera framgångsrika chefer i ljuset för och naturligtvis också få dem att sprida sina goda idéer till andra.

I år har det instiftats ett nytt pris som jag fått den stora glädjen att få delta i jurygruppen för. Priset heter

"Årets Framtidschef"

Prisets syfte:
Priset ska gå till en chef som genom lyhördhet och mod att tänka nytt, har lett yngre medarbetare mot goda resultat

Kriterier:
Pristagaren leder en arbetsgrupp eller en verksamhet med huvudsakligen yngre förmågor (upp till 30 år).
Pristagaren har visat på god förmåga att påverka personalen att förstå, instämma och anpassa sig till vad som behöver göras och hur det kan bli gjort effektivt.
Pristagaren har genom sitt arbetssätt hitta nya sätt att underlätta individuella och kollektiva ansträngningar att lösa de gemensamma uppgifterna.
Pristagaren har verksamhetsfokus i sitt ledarskap och kan visa på goda resultat.

Juryn har sammanträtt två gånger och vi hade inför första mötet uppgift att läsa på alla nominerade kandidater och under mötet plockade vi sen ut 7 chefer för djupresearch. Mycket diskussioner blev det förstås, men samtidigt noggrant utfört.

Tidningen Chefs medarbetare har sedan djupintervjuat dessa sju spännande personer och tagit noggranna referenser i deras närhet. Ett riktigt hästjobb faktiskt, de som leder det arbetet är rena proffs om jag får säga det själv.

Så i förra veckan fick juryn en ny bibba underlag som, om möjligt, gjorde det hela ännu mer komplicerat. Av de sju fantastiska chefer vi hade att resonera kring enades vi om att välja ut tre stycken slutkandidater, som alla kommer lyftas fram på Grand Hotel, varav en kommer att vinna det nya priset "Årets Framtidschef".

Jag måste säga att det ligger ett imponerande gediget och givetvis osynligt arbete bakom varje pris på Kompetensgalan och jag är hemskt glad över att ha fått möjlighet att vara med att påverka valet av "Årets Framtidschef".

De som vinner i varje priskategori kan vara övertygade om att deras arbete och ledarskap vridits både ut och in....ett par varv... åt varje håll....

Vi kommer se många värdiga finalister och vinnare den 16 mars !

:-)

Quincy Jones, Puff Daddy, MTV och skola...

2010-12-06T22:05:00.000+01:00

Sitter just nu på Newarks flygplats innan flight CO28 ska ta mig hemåt igen via London.

Jag hade igår mitt sista möte i New York, och det var sannerligen ett möte som satte veckans pricken över i:et. Med råge. Det slog till och med Ozzy i onsdags. Om jag säger så här att om kompetenserna bakom MTV, Quincy Jones och Puff Daddy skulle starta en rörelse kring framtidens lärande, vad säger du då? Ja antagligen säger du "oseriöst" eftersom de "inte vet något om lärande".

Jag säger då "vidga dina vyer" och inse att vi lever i en ny tid nu, där tunnelbanan precis lämnar stationen. På väg mot en tid där gamla perspektiv tydligt ruckas, ett efter ett, i takt med samhällsförändringen.

Mitt möte igår är förmodligen starten på något riktigt intressant. Någonting säger mig det...

Jag skrev en artikel för 12 år sen i tidningen "Vision" som tog upp ämnet att "dramaturgerna på Strix television förmodligen är bättre på pedagoger än lärare i skolan". Och att om vi inte passar oss så kommer skolan att tappa i intresse hos eleverna. De nya medierna är bättre på paketering, ingen tvekan om det. Vi pratade om detta igår, jag och Jon C ( vi kan säga att han heter så, jag vet inte om han vill att jag fläker ut honom). Det som nu händer är i alla fall att paketeringen håller på att bli en del av pedagogik och didaktik. Det handlar ju faktiskt dessutom om samma sak!? Marknadsföring och pedagogik stammar häpnadsväckande nog från exakt samma teorier. Pedagogik betyder faktiskt "Att påverka". Och nu håller kunskaper från TV-medier och kompetens därikring att på allvar hitta in i skolans kultur. Men inte på ett burdust sätt, men idéerna är ändå väldigt tydliga.

Nice !

Jag påpekade där under middagen att det är väldigt intressant, och säkert genant för många utbildningsmänniskor, att när det mest innovativa utbildningsupplägget med globalt online-fokus dyker upp så kommer det just från en gammal "MTV-Guy" och inte från någon briljerande "innovativ lärare" från skolan...Tidstypiskt... Min gamla ilskna artikel fick plötsligt nytt liv igen där, 32 våningar upp på Manhattan, i en miljö som får en svensk att känna sig en aning ödmjuk och väldigt, och jag menar mycket väldigt, vilsen.

Berättar mer sen om vad som händer kring detta, men jag kan stolt titulera mig "gästföreläsare" på ett av världens coolaste utbildningar.
Fick ett erbjudande alldeles nyss :)

Jag sa ja...

:)

-- Post From My iPad

The Race To Nowhere

2010-12-05T14:54:00.003+01:00

Under mina samtal här i NYC den senaste veckan så blir det allt tydligare att en våg av motdebattörer håller på att formera sig kring amerikansk skolas inriktning. Många är genuint oroliga över vilken väg lärandet har tagit, eller snarare över att skolsystemet lämnat "lärandets väg" till förmån för en strävan mot "höga testresultat". Reformen, som startades för 8-10 år sedan, har kallats "No Child Left Behind", vilket är en snyggare paketering av vad det egentligen handlar om:

"No Child Left Untested"

En manisk önskan om att barnen skall lära mer på "stoffnivå", på bekostnad av att förstå mer, analysera mer, må bra, utveckla kreativitet, bli stolta och trygga. Tanken måste ha varit att vaska fram de "duktigaste" med bäst förutsättningar, men som vi alla vet så är det inte en given framgångsfaktor att ha höga betyg. Verkligheten låter sig inte inramas i en siffra eller en kombination av bokstäver. Verkligheten kräver fokus på ett väl utvecklat lärande.

Man har i stora delar av amerikanskt skolsystem helt enkelt tappat kontakten med framtidens krav på vägen. I veckan stämde föräldrar NYC för att de anställer en School Chancellor (Skoldirektör) med för låg pedagogisk utbildningsnivå. Det var egentligen ett svepskäl, för föräldern sa i ett TV inslag att det hela handlade om att föräldrar är oroliga för vilken inriktning som den nye School Chancellorn skulle ta. Pappan i inslaget menade att "för mig är lärande mer komplicerat än att få barn att prestera bra på standardiserade tester".

Några sammanfattande konsekvenser:

Hets mot höga poäng på proven
"Utantill kunskaper premieras" (lätt att mäta)
Mindre "analys - syntes och värderingsnivå" (Blooms Tax)

I huvudsak kan man säga att man tyvärr antagit en riktning som står i direkt motsats till de krav som ställs i den globaliserade världen. Den utarmar helt enkelt samhällets kommande möjligheter och lurar barn att tro att de blir väl förberedda.

Det är uppenbart att USA står som inspiration för vår skolpolitik i allt väsentligt, det är också uppenbart att vi nu ser vart den leder. Det känns därför viktigt att vi nu tillsammans sätter upp "Stop-skyltar" vid ingången till:

The Race To Nowhere

Race to nowhere är en film jag av en händelse sprang på igår under ett av mina möten. En film som bekräftar det som många av er förmodligen tänkt en del på under de senaste årens skoldebatt. Tipset kom från Sally Booth, fd Ross School Long Island. Filmen är en genomlysande kritisk granskning av amerikansk skolkultur och den sätter fingret på vad som egentligen måste göras. Se den som ett smakprov på vår kommande diskussion i Sverige, om sisådär ca 5-6 år...

Race to Nowhere Facebook Wall

iPad, skola, 1-1 och ?

2010-12-04T14:45:00.020+01:00

Befinner mig fortfarande i New York och jag lär mig nytt mest hela tiden. Idag tänkte jag fokusera lite kring iPad och 1-1.

iPad i skolan i USA ligger 12 månader före oss och man kan säga att det har hänt en del. Fick en del tips häromdagen när jag träffade en kille som jobbar med just tankar kring nya medier för bland annat skolor. Men mycket handlar förstås om en förlegad pedagogik här i USA, förlegad i den meningen att den i huvudsak fokuserar på att ersätta gamla arbetssätt och genom det uppnå en del positiva saker. Det finns undantag men generellt sett är metoderna i skorna här, inom vissa områden, efter oss. Inom andra områden lite före oss. Ett bekräftande exempel på hur teknik kortsiktigt kan fungera som intresseväckare genom sin "dragningskraft" är insikten att iPads engagerar studenter och får dem mer intresserade. Samtidigt får elever i 1-1 sammanhang en möjlighet att göra sin esnkilda stämma hörd i "klassrummet".

He’s taking aim at the “20-80 Rule”—the belief among educators that 20 percent of students dominate classroom time. “With the device I have available, I can ensure participation from across the board,” Shepherd said. “I know there’s always going to be free riders, there’s always going to be someone there who had a bad night. What I’m hoping to do with the tools is flip that to an 80-20.”
Dr. Ian Shepherd, Abilene Christian U

En bra tanke men förändrar den lärandet till ett modernt sådant?

Nej naturligtvis gör det inte det, det är en alltför tunn idé om den står för sig själv för att driva själva lärandet vidare.

Nu när iPad har lanserats i Sverige är det viktigt för skolor, och förskolor, att se möjligheterna som tornar upp sig, men också att ta sig en grundlig funderare över vad vår skolas pedagogiska inriktning kräver? Dator? iPad? Mobil? "Det är väl sak samma", kanske den ytligt insatte tänker, "det handlar väl om att sätta teknik i händerna på barnen och se vad som händer?" En rätt vanlig kommentar tycker jag mig märka. Men helt ogenomtänkt.

iPad sägs vara något mitt emellan en Mac och en iPhone, och det är ju på sitt sätt helt korrekt. Men samtidigt är idag allt trots allt att sammanfatta under begreppet "dator". Datorer med olika kraft, styrkor, svagheter, möjligheter, mobiltet och prislägen för olika målgrupper. Detta kräver att lärare, rektorer och förvaltningar sätter sig in i vad verksamheten (skolan) verkligen behöver för att kunna genomföra den pedagogiska omriktningen. Det vill säga vad ska vi ha för skola i ett 5-10 års perspektiv. Kanske blandas datorer med pekplattor som iPads, kanske beroende på verksamhetens art och hur man utvecklar sina lärsituationer. Kanske har man bara iPads? Det intressanta här är att lärandets behov måste styra. Och lärandet tar nu helt nya riktningar.

Om man går 1-1, en dator per elev, så förändrar det hela grundfundamentet som skolan vilar på. Det betyder att gamla invanda metoder för lärande i skolan måste bort till förmån för mer utvecklade arbetssätt.

Lärarens roll 1900-talet var att utgöra garanten för att den relevanta och riktiga informationen nådde eleverna och att de gavs möjlighet att ta den till sig. Uppdraget läraren hade var alltså att förmedla informationen genom envägskommunikation på ett effektivt sätt, precis som i en fabrik.

I bästa fall lärde man sig nått i andra änden också.

Idag glider lärarens roll mer mot att motivera och ställa de relevanta frågorna som engagerar eleverna till att vilja lära sig att lära sig. Med funktionella pedagogiska teorier i botten och didaktiska angreppssätt in i lärsituationen så kan eleverna med hjälp av världen runt om börja lära på ett relevant sätt. Det handlar alltså till stor del om

"hur och med vilka syften formulerar jag uppdraget till eleverna"

Som man frågar får man svar heter det ju, och det stämmer väldigt väl in här. Om frågeställningen rör att räkna upp antal riksvägar, floder, sjöar, kungar, län etc så får man förmodligen listor på fakta att bocka av som "rätt" eller "fel". Men bara genom att ställa en "lite vidare fråga" som tex hur kommer det sig att det vägnät vi har ser ut som det gör, så får vi en annan ingång i lärandet. (Inget nytt för en hel del pedagoger detta). Eleverna förväntas istället för att memorera riksvägarna börja fundera och ställa egna frågor för att hitta svaret på den ganska intressanta frågan? Om jag nu har rätt så börjar kanske du som läsare också att fundera över en rad frågor rörande varför det ser ut som det gör i Sveriges vägnät. Din nyfikenhet kanske väcks? Lärarens roll här kanske blir att hjälpa eleverna att styra in lärandet i lämpliga riktningar, istället för som tidigare "förmedla informationen" på svarta tavlan. Genom att lägga uppgifter som aktiverar eleverna lära sig lära sig utifrån den verklighet som nu finns runt om oss så har vi förändrat skolans fundamentala ingång till vad lärande går ut på.

Allvarligt talat. Om du ska lära dig något viktigt runt ditt arbete idag, hur gör du då? Ja din första tanke blir antagligen inte att leta efter en kurs att gå. Nej du väntar med det ganska länge och ser istället efter i ditt nätverk om någon kan ge dig råd om var du hittar information om aktuellt område. De flesta tipsen du får rör säkert källor på internet. När du har allt samlat så försöker du sen kanske förstå och processa det hela ur ett sammanhang, en verklighet, och sen sätta kunskapen i verket. Ofta sker detta kanske tillsammans med andra över nätet?

Och det är här valet av arbetsredskap eventuellt kan komma in i bilden.

Vill man inte förändra lärandet i sin skola kan man välja vad skit som helst, det spelar ingen roll. Ta det absolut billigaste du hittar och dela ut det bara. Du kommer snart märka att din strategi delvis höll, att inget särskilt hände i det pedagogiska arbetet. Men lite kommer dock förändras trots allt. En del goda saker flyter säkert upp adhoc men också en hel del mindre roliga överraskningar du inte alls tänkt på. Saker som strular till det för dig, för att du inte tänkte till innan.

Men vill man istället förändra lärandet utifrån framtidens krav på eleverna så bör man fundera igenom vilken skola man vill ha om 10 år? Hur lär vi i samhället då? Hur arbetar mina kollegor då? Inte så lätt att veta naturligtvis, även om vi kan ana vartåt vi är på väg. Däremot så vet vi följande ganska säkert:

a) Elever och lärare kommer inte vilja köa till en dator eller pekplatta
b) Elever och lärare kommer inte vilja ha långsammare datorer eller pekplattor
c) Elever och lärare kommer inte vilja ha långsammare internet
c) Elever och lärare kommer inte vilja filtrerad access till nätet
d) Elever och lärare kommer inte vilja ha svåradministrerade datorer eller pekplattor
e) Elever och lärare kommer inte vilja ha krångliga datorer eller pekplattor
f) Elever och lärare kommer inte vilja ha 10 virusprogram i sin dator eller pekplatta
g) Elever och lärare kommer inte vilja ha särskilt dyra program
h) Elever och lärare kommer inte vilja lämna sin dator eller pekplatta på jobbet/skolan

Skälet är att lärande idag är beroende av information och kommunikation på ett helt annorlunda sätt än tidigare. Och människor förväntar sig "förbättringar" numera. Därför gäller det att vara smart från början och ta investeringen utifrån de reella behoven och inte låta andra bevekelsegrunder än just det pedagogiska arbetet styra valet av vad mina kollegor och våra elever ska arbeta med.

Att investera i 1-1 idag är att investera i lärprocesser, ingenting annat. Se till att parallellt med diskussioner om datorer och pekplattor som iPads etc också grundligt diskutera den pedagogiska omställning det innebär att ge elever och lärare full access till internet.

Satsa på en genomtänkt kompetensutveckling kring det pedagogiska tänket. Se till att få ut det bästa av den tid som nu stundar. Dessa val kommer att avgöra om din skola blir en skola som utvecklas eller blir en skola som i huvudsak iklär sig "Kejserliga kläder" och jobbar på som vanligt, med sina väldigt dyra skrivmaskiner.

Blue School + Blue Man Group = Nytänkande skola

2010-12-03T12:58:00.009+01:00

Besöket på Blue School var en verklig "hit"! Brad Choyt, som är rektor (Head of School) för skolan gav mig en grundlig rundtur och efteråt hade vi ett långt samtal om drivkrafterna för lärande i världen. Det blir allt tydligare att vi måste ta nya mått och steg för att kunna möte den komplexa och osäkra framtid vi har att vänta. En värld vi inte vet vartåt den utvecklas, vilka jobb som finns etc. En värld som kräver särskilda kompetenser och talanger, och som är annorlunda än hos dem som ska skapa förutsättningar för en sådan skolutveckling. Ett spännande samtal.

Blue School är en "Private School" och står därför utanför NYC School system. Skolan tillhör samma verksamhet som "Blue Man Group" och det är därför kreativitet och kopplingen till bland annat skapandet och det levande lärandet är så naturlig. Grundarna ville se någonting nytt växa fram, och det har de verkligen lyckats med.

Blue School visar nyttan med att sammanföra skola med kultursektor

The concept of a Lab School is embedded in the progressive education work of philosophers John Dewey and Francis Parker. The original Lab School strove to bring together experiential and research-based learning, integrating academics with creative problem-solving. Innovation, teacher training, cultural development, and collaboration with families and the larger community are hallmarks of Lab School settings.

Alla aktiviteter utgår från den unge och grundar sig i de ungas intressen, dvs man har ett "inifrån och ut perspektiv". Det relevanta lärandet startar i de ungas intresse och det är de vuxnas jobb att se till att skapa situationer där de unga motiveras. Blue School har också en egen modell för hur kunskaper och andra kompetenser utvecklas. En modell där de unga intar sin position i förhållande till lärandet utifrån olika perspektiv.

"Group member - Scientist - Hero - Trickster - Artist - Innocent"

Man menar att världen är så komplex att man tidigt måste vänja de unga att se saker ur många perspektiv och genom kontinuerlig reflektion kring lärandet med barnet är avgörande för kunskapsbedömningen. Eftersom man använder en annan form av ingång i lärandet så är de mycket noga med dokumentationen av varje elev, så att måluppfyllelsen kan styrkas. Ett krävande men samtidigt uppskattat arbete bland både barn och föräldrar.

Man slås av det genomtänkta upplägget, den kreativa miljön och det totala lugnet när eleverna tex har "fri läsning". Lärarna som passerar ser verkligen ut att trivas, och man måste givetvis ha en passande kunskapssyn för att kunna jobba på Blue School. Traditionellt tänkande göra sig icke besvär. Det är också en stor utmaning för Brad, dessa lärare är inte så lätta att hitta i en konservativ skolkultur.

Det känns ända in i själen att här fungerar det verkligen.

Det är spännande att se fungerande skolor fullt ut i sin prakt. Blue School är en skola som mycket väl skulle kunna vara lokaliserad i Sverige. Våra styrdokument har ett friutrymme för det nytänkande som krävs. Men det som ställer till det för oss är vår skolkultur och vår faktiska praktik.

I går fick jag höra ytterligare nyheter om förändringen i Amerikansk skola, men det tar vi i morgon.

Nu väntar dagens utmaningar.

New York, Skola och lite George Bush...

2010-12-01T14:00:00.005+01:00

Jag befinner mig just nu i New York och har ägnat de senaste dagarna åt att försöka "lyssna in debatten" om skola och framförallt diskussionen bland människor om läraryrkets betydelse, status kopplat till vår nya tidsepok etc.

Det vill säga märkligheten i att det verkar som att skolyrken sjunker i status världen över medan det aldrig varit så viktigt att lära sig att lära.

I en sådan värld borde faktiskt läraryrket snarare öka i status tänker jag. I vår debatt hemma är lösningen mer lön, och det är kanske en kugge i det stora statussystemet. Men det handlar nog också om att skolan stått och trampat länge i samma hjulspår. Och att en bra idé är att låta skolan som profession följa med parallellt med samhällets utveckling, och förändra sin syn på lärandet så som det ser ut i dag. Min känsla är att det finns skolor där föräldrar och elever avgudar sina lärare och ser dem som viktiga i det moderna samhället. Samtidigt finns det ju en annan sida, där föräldrar och elever inte riktigt är på samma våglängd som sin skolas personal.

Jag pratade med en New York-kvinna häromdagen, Patty Bloom, en före detta lärare, som sa att det amerikanske utbildningssystemet har misshandlats av politiken de senaste 10 åren. Hon menade att Bush som hade pengar satsade allt på att öka vikten av prov i skolan, vilket gjorde att skolan inriktats på att göra rätt på prov snarare än hitta ett levande lärande. Obama har, som hon sa, stora visioner och en ärlighet om att förändra skolans lärandeperspektiv så den passar den globaliserade världen, men han saknar tyvärr medel.

Det känns så orättvis, som hon sa.

Jag känner igen diskussionen från Sverige också, där vi nu är inne i en tid av "rättning" i ledet, fler prov och fler betygssteg. Men vad vet vi egentligen om hur dessa åtgärder påverkar lärandet? Som jag förstått det ingenting. Det vi dock vet är att vi verkar följa den amerikanske trenden, som alltid med en viss tidsförskjutning. Det skulle innebära att vi får en ny bred diskussion om ca 10 år, med fokus på lärandet....

I dag ska jag besöka Blue School och se vad det här med annorlunda "skoltänk" faktiskt kan innebära.

Återkommer....

Överkalix, framtiden och "vi har int bråttom"

2010-11-26T11:11:00.007+01:00

Igår föreläste jag i Överkalix. En kommun i Norrbotten knappt 1,5 timmar med bil från Luleå i vinterväglag. På vägen från flyget passerar jag ett vackert men iskallt landskap. På radion varnas för älg, iof på en annan sträcka än den vi far på, och taxichauffören säger att ibland kommer renarna ut och slickar i sig vägsaltet, som verkar vara ett riktigt otyg häruppe.

Överkalix
Yta: 2 792 km2
Befolkning: ca 3 675*, varav ungefär hälften i tätorten
Avstånd till Stockholm: 1000 km
Avstånd till Luleå: 100 km
Avstånd till finska gränsen: 50 km
Egen dialekt: överkalixmålet (bondska)

De flesta i Överkalix är verksamma i det offentliga men det finns också en företagardel som är "på gång". Man hoppas nu mycket på att den ska ta ännu mer fart, för arbetslösheten här är besvärligt stor. "De unga väljer att flytta in till Luleå när de blir större", säger taxichauffören som tar mig dit.

Den lilla kommunen har en grundskola och ett Gymnasium. Jag pratar jag med en bekymrad gymnasierektor som konstaterar att det just denna dag är öppet hus för blivande gymnasieelever inne i Luleå. Det har varit lite av tradition för föräldrar i Överkalix att besöka gymnasierna i Luleå, trots att det nästan är lika långt att åka som mellan Karlstad och Örebro. - Så risken är att det inte kommer så många föräldrar i kväll, säger han. Min föreläsning är en öppen föreställning för elever, skolpolitiker, lärare, rektorer och föräldrar. Folkets hus lokalen vi är i känns trivsam, en kombinerad teater och bioanläggning med traditionell klassiska sköna biografstolar.

Konkurrensen ökar fortsätter han lite suckande, för att sedan samtidigt vända med att det finns väldiga förutsättningar i regionen. Bara man förändrar sitt sätt att tänka, och blir lite öppnare, som han säger.

Biografen fylls snabbt på med folk. Förvånande många elever dyker upp. Som en från grundskolan sa: - Niorna är hitkommenderade så man vet ju aldrig....

Men många kom, med sina föräldrar. Ungdomarna längst bak och de vuxna längre fram. Det hela inleds lite försiktigt från publikens sida. De verkar granska mig noga och undrar givetvis ett ögonblick vad det är för underlig svartklädd figur, med en tjock metallkedja hängande i byxorna, som nu intagit scenen för att prata skola och arbetsliv. Med all rätt kanske...och inte helt ovanligt...

En bit in i föredraget så har plötsligt isen brutits och de skrattar igenkännande och det är uppenbart att granskningen slutat. Jag är accepterad. De får i dryga två timmar höra om förbättringsrörelser, John Dewey, historier från 70-talet, videovåld, initiativförmåga, samarbete, visioner, gamla professorer, kunskapens halveringstid, utvecklingen i Kina & USA, kunskapskapprustning, arbetsmarknadens förändring, kreativitet, konstiga maträtter, att sätta sig i knät på främmande människor, om det nya lärandet och framtidskompetenser. Att unga faktiskt inte är onda och att vi vuxna måste förstå att anpassa skolans verksamhet efter de ungas förutsättningar. Att det är för dem vi är där, inte i första hand för att skapa oss själva en sysselsättning.

Mot slutet frågade jag de otåliga unga gossarna längst bak om de har bråttom att gå nu när kl är åtta och jag faktiskt drar över tiden. En av de mer högljudda killarna tystade sina kompisar och sa: "Vi har int bråttom" på djup härlig norrländska.

Av den uppsluppna stämningen att döma så lyckades jag denna kväll väcka en hel nya tankar hos mina åhörare, vilket ju är hela poängen med att hålla föredrag. Jag känner mig nöjd och säger "god natt". Alla reser sig i bänkraderna och tågar ut mot sina vanliga liv igen.

Jag packar ihop mina grejer och går ut mot den väntande taxin som ska ta mig tillbaka till hotellet i Luleå. På vägen ut kommer en ung man ifatt mig, tittar mig i ögonen och säger:

- Jäkla bra det där du...

...och utan att vänta på min reaktion vänder han och kutar tillbaka till sina kompisar.

Det sånt som gör det värt att lägga två dagar, 200 mil och en hotellnatt i ett iskallt Norrbotten.

:-)

Sent from my iPad

Att äga den kompetens man behöver...

2010-11-24T15:08:00.004+01:00

Idag hittade jag ett väldigt bra exempel på varför det är en god idé att alltid äga den kompetens man själv behöver. Samtidigt är det ett lysande exempel på varför man man själv bör "administrera sin dator", som tex elev eller lärare på en "1-1 skola".

Se filmen som ett skådespel med "Skolan" och "IT-chefen" i huvudrollerna....

Det humoristiska klippet fann jag på Lars Josefssons blogg IKT4U

Att blåsa i den globala vindens motsatta riktning

2010-11-23T13:22:00.004+01:00

Följer med stort intresse debatten om "lärarlegitimation", alltså diskussionen om att ett "pass" för att kunna passera in i landet "lärande" skulle stärka attraktionskraften till läraryrket och höja dess status.

Docent Jonas Vlachos har lyft en rad rätt självklara saker som andra inte ens tycks ha viljan att försöka förstå. Inte så konstigt, de har ju olika agendor. Debatten lär fortgå.

Men jag skulle vilja peka på en viktig detalj i sammanhanget, om inte så oviktig. I takt med att informationen gått från ett monopol, dvs varit ägts några få utvalda, till att vara allmängods genom internet så har också kunskapandet och lärandet rört sig mer och mer bort från skol- och utbildningsinstitutioner. Det betyder att lärarens roll förändrats från att vara den man frågor för att få "rätta svar" till den som skapar förutsättningar för lärandet, bland annat genom motivationsarbete och genom att skapa pedagogiska lärsituationer.

Halveringstiden på kunskap har gått från ett helt liv till att i vissa sektorer vara 18 månader. Detta ställer helt andra krav på att snabbt förändra/förbättra det gemensamma innehållet som skolan måste fokusera på. Och det gäller arbetslivet också, givetvis....Slutsats: Öppna upp och samverka, stäng inte in skolan i glasburen...

I en tid då lärandet med raska kliv frigör sig från gamla strukturer tycks "systemet" desperat klamra sig fast i inlåsningsidéer, när det egentligen borde öppna upp och samverka än mer med verkligheten utanför.

Inför gärna lärarlegitimationer om ni anser ni har tid med att blåsa i den globala vindens motsatta riktning. Tro mig, det kommer verkligen inte utveckla något positivt.

Som att kissa på sig på fjället, lite varmt och skönt till en början men, ganska snart därefter, bitande kyla.

Sen detta med status. Status kommer från erkännande från i detta fallet samhället. Ett bra tips kan vara att utveckla arbetsmetoderna så de möter samhällsutvecklingen och de annorlunda krav som ställs på de unga i vår globaliserade värld. Status för lärarkåren handlar nog rätt mycket om att bli bekräftade och beundrade för det resultat som svensk skola som helhet presterar. Då kommer också lönen att kunna ökas.

Därför vilar ett tungt ansvar på landets rektorer och politiker att våga satsa !

Ps. Förväxla nu inte detta med att jag inte vill att lärares status ska höjas, för det vill jag verkligen Ds

:-)

New York, skola, Michael Moore & Marilyn Manson...

2010-11-21T14:34:00.020+01:00

Jag söker nu Din hjälp! Och du kan faktiskt bidra ganska mycket till vilket innehåll min nästa bok får. Mer än du kanske tror? Om en vecka åker jag till New York för att göra research kring innehållet i nya boken, som planeras komma ut innan sommaren enligt plan.

För att utnyttja tiden så effektivt där och hålla kostnaderna nere så skulle jag behöva hjälp med att hitta spännande situationer och människor. Jag söker alltså:

Skolor
Skolpersonligheter
Företag
Entreprenörer
Författare
Galningar
Ungdomsorganisationer
Trendspanare
>Sociala entreprenörer
Musiker/skådespelare
Kockar/restaurangägare
Politiker
Journalister
m.fl

Har ni några direkta kontakter i era "nätverk"

eller tips på personer som kan ha det, eller om ni har andra tankar, så tipsa mig gärna på:

fredrik@framtidskompetenser.se

New York är USAs största skoldistrikt, med över 1,1 miljoner

unga och ca 135 000 lärare. Det betyder att det är att jämföra med Svensk skolas storlek. Under de senaste åtta har ett både risat och rosat förändringsarbete genomförts i staden. Förändringar iscensatta av Joel I Klein en fd Advokat som tidigare ledde arbetet med "antitrust" affären runt Microsoft, dvs en man som inte alls gillar monopol. Det är den tunnhårige mannen med barnen på bilden härintill. Han lyckades röra om så pass mycket att resultatet, på det sätt de nu mäter kunskaper i USA, ökade med 20% . Oavsett diskussionen om vilken kunskapssyn de har, den är rätt onödig eftersom amerikansk skola ligger ganska långt bakom svensk, så är själva förändringsarbetet ändå intressant. Klein har nämligen visat att de kunde "påverka" en nästan lika stor organisation som svensk skola i sådan utsträckning att resultaten sköt i höjden, och detta på den i skolutvecklingssammanhang "korta" tiden av 8 år. En visserligen rätt hårdför förändring som inneburit att störra problemtyngda "kommunala" skolor (public schools) med lågt resultat och "kaosartade klimat" fått stänga till förmån för mindre och fler s.k "Charter Schools" (kommunala friskolor). Reformerandet innebar även att föräldrar fick större valfrihet att välja skola, faktiskt förhållandevis tvärs över samhällstillhörigheter.

New York är ju en stad smed en befolkning hemmahörande i allt ifrån absolut underklass till dignande överklass, om de begreppen nu tillåts. Det innebär förstås en hel del utmaningar eftersom barnen naturligtvis har olika förutsättningar med sig "hemifrån", precis som hos oss här i finfina Svea. Fast vi slipper ju i och för sig ha vapenkontroller vid skolentréer, ett fenomen som är vanligt i USA idag. Samhället tycks vara byggt på rädsla, som Michael Moore pekat på i bland annat i filmen Bowling in Columbine, om skolskjutningen och rädsla. I klippet nedan intervjuar Moore marilyn Manson som beskylldes förorsaka händelsen i Columbine.

Marilyn Manson om skolskjutningarna i Columbine

Nu vill jag bara inflika att eländesperspektivet av USA och exempelvis New York långt ifrån är den enda bild som finns. Den bilden är nämligen blek i jämförelse med det positiva konstverk som Geoffrey Canada har skapat. Geoffrey har under de mest ogynnsamma förutsättningarna i fattigdom, arbetslöshet, knarkmiljöer och allmänt elände byggt upp en enastående verksamhet i "Harlem Children´s Zone". En helt fantastisk organisation i gränslandet mellan skola och samhällsengagemeng som nyligen också öppnat nya skolor i bland annat Harlem. Deras motto är:

Whatever it takes !

Geoffrey Canada om hur viktig skolan är och nödvändigheten av innovation

Så helt hopplöst är det inte. Man har vaknat i USA och förstått vilka utmaningar står inför. Bland annat har man startat ett nationellt reformprogram med att skapa en nationell läroplan i samtliga delstater. Och jag har tidigare skrivit om Arne Duncan, utbildningsministern.

Vad kan vi då lära av förändringsarbeten som i New York-fallet? Inte för att USA är ett särskilt föredöme bättre än något annat land. Inte alls. Men vi kan behöva ta in fler perspektiv än de vi fastnat i. Det finns faktiskt bra saker överallt att plocka upp och anpassa till våra förutsättningar.

Jag är inte säker på att frågan kring VAD vi kan lära kan få ett enkelt svar... det krävs givetvis forskning för att få tyngd i eventuella slutsatser. Men däremot är det lockande att prata med människor om denna förändring, och lära av verkligheten...

Den som lever får se...

:-D

10 000 timmars teorin & Little Wing

2010-11-19T15:41:00.004+01:00

Sen jag var tio år har jag drömt om att spela låten "Little Wing", om inte så vackert som Stevie Ray Vaughan nedan i filmklippet, så i alla fall med tillräcklig värdighet. Det skulle göra mig stolt. Tänk att kunna spela som Vaughan, Hendrix, Zappa eller Steve Vai. Vi har alla drömmar, inte sant? Och det är väl just det förebilder är till för, nämligen att visa oss att inget är omöjligt. Att allt går.

Och min dröm har alltid funnits där genom åren, ständigt "alive". En riktigt tuff dröm. Den handlar inte bara hitta harmonierna eller samma sound, utan att spela själva låten så det återspeglar grundidén som Jimmi Hendrix en gång skapade. Kanske är det därför jag aldrig försökt på riktigt. Insikten om att det inte går...vad ska jag göra om jag misslyckas? Jag kommer framstå som ett fån...

"visst har jag väl talang, men räcker det?"

Förebildens antites...som gör att många visserligen hittar drömmen men aldrig riktigt sätter den i verket...tragiskt...

Så för nåt år sen eller så läste jag om 10 000 timmars teorin. Teorin handlar om att talang är mindre relevant än hårt övande. För att lyckas bli expert menade Malcolm Gladwell med stöd från psykologiforskaren Anders Ericssons forskning om hur man blir världsledande inom ett ämne, att det hela handlar om hur mycket man faktiskt tränar medvetet. vad är mindre relevant, gissningsvis något som i alla fall intresserar en gissar jag. 10 000 timmar med dötrist aktivitet är ju ingen hit direkt, det vittnar väl många skolungdomar om. Gå i skola gör man för övrigt 6665 timmar, på tok för lite enligt Gladwells idévärld. Läs mer om 10 000 timmars regeln här på Psykologifabriken.

Det finns naturligtvis kritik mot Gladwells ideer som menar att frågan kring framgång är mer komplex än så. Den forskningen menar att det till exempel är mer avgörande var man växer upp. Det har visat sig att fler sportstjärnor växer upp i mindre orter än i storstäder.

While approximately 52 percent of the United States population resides in metropolitan areas with more than 500,000 people, such cities only produce 13% of the players in the NHL, 29% of the players in the NBA, 15% of the players in MLB, and 13% of players in the PGA.*
Wired 21 aug 2010

Tankarna går i riktningen att det sociala sammanhanget i de mindre orterna är mer stöttande, att i mindre orter finns färre "gangs" och narkotika, kriminalitet som stör utvecklingen. Eller att individen är mer anonym och icke sedd i den stora betongstaden.

Hur det nu är med det där har jag svårt att avgöra faktiskt. Jag hamnar i tankevurpor hela tiden.

MEN jag tänkte i alla fall försöka mig på att testa 10 000 timmars teorin på mig själv, inte direkt vetenskapligt givetvis. Men ändå...

Jag ska fan lära mig att spela Jimi Hendrix "Little Wing", på ett trovärdigt och respektfullt sätt.

Jag har räknat ut att jag redan övat mig på att spela elgitarr nånstans mellan 8000 - 9000 timmar genom åren. 75% ungefär i mina tonår då jag bodde i Ljungsbro utanför Linköping och den andra halvan då jag bott i vad vi i Sverige kallar "storstad". Det gör att jag har nånstans runt 1 500 timmar kvar till 10 000 om man räknar nånstans mittemellan. Det är 8 månader kvar till augusti 2011. Och då tänkte jag vara klar.

Det betyder att jag måste lägga i snitt 5 timmar per dag med min gitarr för att lyckas. Omöjligt tänker jag. Njae....inte om jag övar mer på helgen. 10 timmar per dag på helgen minskar veckodagarnas till 3,5. Om jag lägger semestern på att spela som en galning kan jag kanske pressa ned dagsbehovet till 2 timmar per veckodag. Helt ok.... Shit det handlar tydligen om att fokusera riktigt ordentligt här.

Bäst jag börjar redan nu....rapporterar efter hand....

Tänkte också på en liten pojke jag såg på Svt debatt härom kvällen vars farsa lät pojken hårdträna tennis från han var 4 år och och körde styrketräning från 6 år eller nåt sånt. Målet var att pojken, och hans bror, skulle bli tennisproffs. Vad pojkarna tyckte om detta framgick inte av klippet.... Den farsan har nog snöat in lite väl i 10 000 timmars teorin...

Lärande, "early adopters" och vampyrer...

2010-11-17T08:21:00.021+01:00

I samma takt som Internet fullständigt exploderat världen över så har också det samhälle som vi lever i totalt sett fått helt nya och annorlunda konturer. Detta är förstås något ni antagligen redan lagt märke till, men jag tycker ändå att det känns angeläget att lägga några rader kring detta "självklara". Risken är nämligen uppenbar att det, just på grund av denna självklarhet, finns stor risk att de riktiga konsekvenserna av Internets intåg i både skola och arbetsliv hamnar i skuggan av det som verkligen och uppenbart farsinerar (fascinerar).

Ni som tror er veta vart jag är på väg redan och tappat intresset en smula: SLUTA LÄS NU... Det blev ett monsterinlägg....Ni som orkar hoppas jag får en massa frågor...

Teknik har alltid fängslat människor, framförallt män. Först fängslas en mer eller mindre liten obskyr och obetydlig krets så kallade "innovators". Dessa följs av "early adopters" (näst längst till vänster i bilden intill). Ofta sätter dessa early adopters tonen för hur de som sen kommer efter förhåller sig till nyttan med tex teknik. Dessa kallas "early majority" och "late majority" och är tveklöst den stora avgörande massan. Det är så att säga de som gör hela grejen på bredd. Sist kommer "Laggards", de som helt enkelt aldrig vill....och som i grunden är djupt fientligt inställda till allt som är nytt. En inte obetydlig grupp storleksmässigt heller har jag märkt. Man skulle kunna säga att en av de de tveklöst viktigaste grupperna är "early adopters", de är ändå de som på ett sätt pekar ut riktningen för de stora flertalet. I moderna skolutvecklingssammanhang är nog den gruppen att definiera som IT-pedagoger av olika slag, skulle jag tro. Dvs lärare som valt IT, och framförallt Internet, som plattformen i sina liv. Internet ja...som förändrat allt...nästan...

"Internet i skolan befinner sig fortfarande på ett tidigt stadium. Tekniken är känd, men den är ännu till stor del en främmande kropp i utbildningssamhället."

I den "gamla skolan" var lärarens roll att fungera som absolut epicentrum för aktiviterna kring hur information blev till kunskap hos eleverna. En roll, som några av er kanske märkt, inte ges upp helt lätt bara så där utan strid. Det är bland annat de som får oss att tro att allt måste få ta tid. Visst får det ta lite tid....det kan jag väl bjuda på...men betyder det att saker och ting ska behöva ta 20 år? Knappast. Det sitter naturligtvis i folks vilja att se det oundvikliga, förhålla sig det och förändra sig i samklang med samhället.

1994 påbörjade jag min uppsats vid Linköpings Univeristet, på pedagogiska institutionen. Min uppsats hade titeln

"Förändrad kunskapsdistribution - från kunskapsmonopolism till individägt lärande".

En titel jag tyckte handlade om hur vi kommer tvingas förändra vår syn kunskap och lärande. En tanke som jag då märkligt nog kunde se uppröra flera personer institutionen, både unga studiekompisar som i mjugg "himlade med ögonen" och gamla dammiga professorer (detta var 1994). Man menade allt som oftast att jag "snöat in på det där med internet" och "att jag var helt fel påt"..."att folk inte kommer ha tid att sitta framför datorn"..."sluta med det där...".

I alla de "papers" jag skrev under den tiden försökte jag koppla kommunikation på Internet till sociologiska och pedagogiska teoretiker av typen Goffman "jaget och maskerna" och Ference marton "hur vi lär", John Dewey "Learning and Democrasy" m.fl. För mig var det självklart att Internet skulle få stor betydelse i samhället, och självklart också i skolan. Jag hade naturligtvis ingen aning om hur, men i alla fall en klar känsla av att något stort var på gång. (Jag har överhuvdtaget ofta känslan av att nåt stort är på gång, och i de allra flesta fall har jag helt fel).

Min sociologiprofessor skrattade lite förlöjligande åt mig från ovan när jag pratade om sociologiska teorier utifrån kommunikationen på internet och han sa bland annat att:

"Det enda kommunikativa framstegen med datorns utveckling var när skärmen gick från svartvit till färg..."

Resonemanget som han hade, och förmodligen hela pedagogiska institutionen med några undantag, byggde naturligtvis på ett fasthållande något man trodde var beständigt. Nämligen just vår syn på kunskap och hur lärande naturligtvis fortsättningsvis kommer ligga tryggt förvar i alla fysiska byggnader. Inte alls att lärande på nåt sätt skulle vandra iväg utom räckhåll för institutionell kontroll.

Jag kan nu bara konstatera att även om jag inte hade rätt så hade jag i alla fall mer rätt än min sociologiprofessor där och då 1994.

Det är inte längre nödvändigt att vallfärda till Universitetet eftersom människorna där inte längre tillhör några få utvalda med nåt slags "monopol på kunskapsprocessen" eller "att veta". Skolan är undantaget eftersom vi har skolplikt, men bara därför... Det är inte längre läraren som är axeln som elevernas lärande kretsar runt. Tillgängligheten till all världens information har vänt upp och ned på precis alltihop. Och det är i tillgängligheten till informationen och i den moderna kommunikationens förlängning allt förändrats, inte i tekniken i sig.

Så nu är vi där.....Informationen finns där i överflöd på armslängds avstånd och alla är glada över twittrandet, bloggandet, molnandet, delandet, webläserieandet, uppdaterandet och iPaddandet...

Och det är inget konstigt med det...ELLER?

Jo det pratas visserligen en hel del "IT i skolan" därute, framförallt i det elitistiska ankdamsforumena. Om antal datorer, operativsystem, smartphones, servrar, IT-projekt, gränssnitt, "uppkopplad", bambuser, appar. Mycket bra...på det sättet lyfts frågan och erfareheter sprids. Bloody Well done Chef... :-)

Men det som främst för evigt förändrar elevernas lärande och lärares roll är inte tekniken. Ändå kretsar det mesta pratet om teknik. Varför det pratas förhållandevis lite om lärandemetoder, uppgifternas eller uppdragens konstruktion i förhållande till lärandet, bedömning och progession är en bra fråga? Och om vad det i praktiken innebär att lära som elev idag? Hur de pedagogiska arbetssätten och förhållningssätten måste förändras när en helt ny tidsålder plötsligt trillat ned mitt i samhället, skolan inräknad...? Min tes är att det möjligen finns två förklaringar till varför det pratas mer teknik och teknikmöjligheter än själva lärandet.

1. De som är inne i IKT-svängen, där det är livsviktigt att dela med sig eftersom internet är fritt, låtsas dela med sig av sånt som alla egentligen kan surfa sig till själva. Anledningen är att de vill ge bilden av sig själva att de är "a sharing person"....men det som rör den pedagogiska processen och gör dem till snillrika och unika pedagoger, det håller de för sig själva....Hycklare med andra ord...

2. "Early adopters" gömmer sig bakom teknikfascination för att slippa gå på djupet kring hur den moderna pedagogens arbetsmetoder (med elevernas lärande) och den egna kunskapssynen måste omdefinieras? Man är helt enkelt osäker själv på hur lärarens roll ska se ut numera...

Jag har sedan en längre tid tillbaka funderat ganska mycket över vilket alternativ som bäst speglar sanningen i detta. Jag har kommit fram till att varken alt 1 eller alt 2 har någon som helst bärighet alls, det finns ingen sanning kring det hela. Det enda jag ser är att frågan kvarstår kring varför vi nästan bara pratar teknik...vilket per deffinition gör att frågan hålls kvar i mig...bra !

Länge leve frågan...svaret är ändå icke beständigt i vår nya värld !

Mina tankar kring vad som kommer hända framöver går så här. Ska försöka koka ned det sen, och det kan möjligen i denna form verka något virrigt. Men jag gör ett försök. Det kan hända att det är helt fel på alla sätt och vis. Och det är frivilligt att läsa, så sluta gärna...inte mig emot...det är er tid. Inte min...

De pedagoger som utvecklar sin syn på lärandets funktion och form idag och framöver, utvecklar sin grundläggande kunskapssyn och sin förmåga att bemästra de nödvändiga verktyg som krävs för informationstillgänglighet och kommunikation är vinnarna. Det är helt enkelt de lärare som "totalt ställer om" snabbast som kommer att klara sig bäst. Och på grund av sin unikitet att förstå det nya lärandet så får de sina elever och sig själva att utvecklas med sin samtid. Dessa lärare kommer bli högattraktiva på skolarbetsmarknaden, få mer betalt och kommer att trivas allra bäst med sin arbetssituation.

De som inte alls "ställer om" kommer tvingas möta onödigt omöjliga sammanhang, känna mindre tillfredsställelse med sina arbeten och betraktas som mindre spännande att anställa på grund av sina bristande resultat. Det hela är ganska enkelt egentligen.

De skolor som inte ställer om till ett lärande som samspelar med samhällets förändrade krav och förutsättningar kommer att få huvudvärk. Jag vill bara påminna om företaget Facit...de höll fast i mekaniska räknemaskiner, som visserligen räknade himla bra och höll i evigheter. Bästa kvaliteten på det sätt de själva mätte den. Tyvärr tog inte de Japanska företagen som tillverkade "miniräknare" särskilt stor hänsyn till dem. Bra !

Att förändra sin syn på lärandet och behärska verktygen för Internet är avgörande.

Samtidigt riskerar dock många framöver att tjusas av tekniken i allt större grad nu är 1994. För nu har tekniken en mycket vackrare skrud, mer spännande ingångar, intressanta diskussionsytor än någonsin. Tekniken charmar som vampyrer i True Blood....och till liten nytta om vi inte förändrar lärsituationerna.

Kanske kommer till och med många att medvetet "fastna i gamla metoder och föråldrat tänk" genom val av teknik som just hjälper dem att konservera gamla ideer. Där datorn förvandlas till svindyra skrivmaskiner för inlämningsuppgifter utskrivna på papper och sparade i en pärm....

Därför är "early adopters" mer viktiga än de anar. De kan nämligen påverka "early majority" i att tänka nytt kring lärandet. De har ju ett försprång. Det gäller bara att utnyttja det nu på rätt sätt.

Men passar vi oss inte så hamnar vi i det läget att inget väsentligt hände, trots att vi ju investerade i en dator per elev.

Fast det gäller ju inte dig....eller mig....bara dom andra...

:-D

USAs nya plan för förändring av utbildningssystemet...

2010-11-15T09:23:00.008+01:00

För ett och ett halvt år sedan skrev jag ett inlägg om den nya Amerikanska utbildningsministern Arne Duncans ambition att lyfta det amerikanska utbildningssystemet. Bakgrunden var att man insett vikten av att verkligen satsa på ett utbildningssystem som ligger i framkant när det gäller lärande kopplat till den värld vi lever i och inte till den värld vi just lämnat.

Nu kan vi se resultatet av det inledande arbetet, och ett ganska konkret sådant. Konkret i den meningen att rapporten andas en riktig vilja till "förändring". Den heter "Transforming American Education - Learning Powered By Technology". Ladda ned här. Arbetet har även fått namnet "grand challenge" vilket både vittnar om en medvetenhet att skolutveckling kräver kraftiga insatser men också om att de inser allvaret för USAs position som världens ledande nation när det gäller forskning, utveckling och ekonomi. En rapport som jag är säker på att skolminister Jan Björklund snart kommer att läsa med intresse. Och eventuellt ta in. Vi lever alla i en och samma värld numera, och den som snabbast ställer om till de nya förutsättningarna för bl.a "lärande" är de som kommer att kunna bibehålla och eventuellt utveckla sina välfärdsmodeller. Något Arne Duncan tycks ha insett med råge....

Sammanfattningsvis innehåller rapporten 5 aggressiva mål:

1. Learning - Engage and Empower

Idén är att fokusera på ett lärande som engagerar och stärker den enskilde utifrån vad den behöver, när den behöver lära det samt var den vill lära. Det ligger en tydlig vilja här hos Duncan och hans medarbetare att verkligen förändra metoderna för lärande. Detta på grund av att man inser att det krävs en bredare syn på vad samhällsmedborgare behöver utveckla. Att det också är den första punkten i måldokumentet sätter ytterligare fokus på att det främst inte handlar om att lösning ligger i tekniken utan i vårt förhållande till hur kunskap i vårt nuvarande samhälle uppstår och skapas. Vilket för all del förändrats pga av teknik som gjort informationen fri och tillgänglig. Det tycks vara så att Duncans gäng sett igenom denna fallgrop och istället för att fokusera på farsinationen (farscination) kring teknik valt att gå "lärandets väg". Min oro för egen del här i Sverige är att jag kan se risken i att vi tittar alltför för djupt i tekniktunnan och farsineras (!) av allt spännande man däri kan hitta. Vi borde höja ribban och förutom att titta i IT-tunnan, vilket naturligtvis också krävs, mer diskutera själva grunden, nämligen hur vi utvecklar lärandet. Möjligen får jag nu en massa "hate-mail" från arga IT-pedagoger eller från de som helt snöat in på ordet sociala medier och fastnat där. I så fall är de mailen helt felriktade eftersom jag inte riktar min kritik mot teknikens möjligheter utan tvärt om ser änu mer potential, om vi omdefinierar vår syn lärandet. Som Duncan och de andra är på god väg att göra. :-D

2. Bedömning av lärandet - Measure what matters

Inom ramen för synsättet "att mäta den man avser mäta" och att "mäta på tillförlitligt sätt", Validitet och Reliabilitet så har man här tagit ett stort steg mot att försöka hitta former för bedömning av elevernas kunskaper och färdigheter som matchar framtidens krav. De framtida kompetenserna, som gäller för den amerikanske kulturen, omfattar naturligtvis precis som hos oss en uppdelning i olika typkompetenser. Grundkunskaper och "andra kompetenser". Att mäta grundkunskaper vet vi rätt väl hur vi gör men här talar man om att utveckla bedömningsmetoder för de "andra kompetenserna", exempelvis kreativitet, initiativförmåga etc. Man talar mellan raderna om att inte bara utveckla lärandet med hjälp av teknikens möjligheter utan alltså även om hur den kan hjälpa dem mäta "Framtidskompetenser".

3. Undervisning - Prepare and Connect

Här handlar det om "The Shift", att gå från att lärare är ensamvargar i klassrummet till att samarbeta med andra lärare och elever kring själva lärandet ur ett mer "uppkopplat perspektiv". Man lyfter lärares oerhört viktiga roll i arbetet med att räta upp och stegra skolutvecklingen mot de nya tidernas krav. Att lärare måste ges möjlighet till delaktighet i processen, eftersom det i någon mening här handlar om att förändra hela basen som läraryrket står vilande på. Från enbart ämnesexpert till att i första hand vara en stimulator för läraprocesser med ämneskompetens. Läsaren kan därför också sniffa sig till att det man menar är att gå från "förmedlad utbildningsprincip" mot "kolaborativt lärande" (collaborative learning). Det vill säga att transformera lärare från att vara klassrummets mittpunkt till att ge eleverna den positionen utifrån sina förutsättningar. Något som tekniken idag skapar mer och mer utrymme och möjlighet för. Men utan att lärarna är med på tåget skapas ingen rörelse framåt.

4. Infrastruktur - Access and Enable

Ganska enkelt egentligen, ingen tillgång till vare sig datorer (eller andra verktyg) och internet så finns ingen egentlig tillgång till att skapa kunskap i vår globala och extrem-kommunikativa värld. Många skolor och många skoldistrikt saknar, precis som hos oss, en tydlig ingång i detta. Dessa skolor har helt enkelt inte insett att lärandet numera alltid sker, inte när skolan vill. Eftersom detta, som Duncan själv säger, också är en demokratifråga så är tillgängligheten till processen avgörande viktig i arbetet med att "transformera skolan". Att bygga ut infrastrukturen var också något som Obama tidigt talade om även innan presidenvalet 2008. Den nya synen på kunskapande vilar på att tillgängligheten till information inte längre är få förunnat, som lärare, professorer med unik symbioskontakt med böcker i bibblan eller forskningsrapporter på institutionen. Tillgängligheten är kritiskt viktig för det moderna lärandet och, inte minst, för den demokratiska processen.

5. Produktivitet - Redesign and Transform

Våra grundteser kring skola har alltid varit att vi mäter produktivitet i tid och i Sverige har vi ju vår timplan som på samma sätt skapar grunden för hur vi sedan organiserar oss och hur vi förhåller oss till undervisning. Att vi sedan trots allt allihop vet att timplanen inte alls tar utgångspunkt utifrån individens förutsättningar för lärande är ett exempel på vad det rör sig om. Att våra grundantaganden om skola grundar sig i industrisamhällets föreställningar om samhället och människans funktion i detsamma. Att indela elever efter ålder är tex som vi vet ganska vanskligt eftersom ungdomars i mognad i ingången av åk 7 spänner över 4-6 år. I den åldern utvecklas alla olika och vissa snabbt och andra långsamt. Antagandet att alla är lika för att man är född samma år och därför ska ha samma undervisningstid och samma "innehåll" på "samma sätt" är naturligtvis inte sant. man stadfäster från statens sida att skolan helt enkelt måste "OmDesignas". Man Tänker Om...helt enkelt...

Här finns en kort presentation av Duncan från förra veckan. 1 min 41 sek in i filmen....

Allt är inte fantastiskt med denna rapport, man glömmer lätt att USA är ett stort land och att det parallellt med detta pågår ett arbete med en gemensam "läroplan" för alla stater, som i princip nu har var sin. Ett arbete som kräver mycket av systemet. Ett system som inte direkt i alla delar är särskilt förändringsorienterat. Snarare stockkonservativt. Men rapporten skvallrar om att man nu tar viktiga steg mot en ny form av syn på skola.

Något vi också borde göra....naturligtvis....

:-D

Filmen Framtidskompetenser och tankar...

2010-11-12T09:48:00.016+01:00

Igår smyglanserade vi vårt nya projekt Framtidskompetenser. Den stora lanseringen sker i april/maj då vi kommer presentera "resultaten". Resultatet vi söker är att tillsammans med 30-40 personer, med representation i alla delar av samhället, försöka identifiera vad vi menar med "framtidskompetenser" och vilka dessa är. På det sättet får vi en mer greppbar bild av vad vi skulle kunna kunna fokusera på i både skola och arbetsliv för att "säkra upp" att vi faktiskt har arbetsplatser som "när" och "vattnar" kompetenser som vi behöver i den globaliserade och alltmer komplexa världen.

Formen för identifieringsprocessen blir strukturerade och kreativa workshops, internationella referensgrupper och noggrant analysarbete av bl.a Jan Hylén, dr i Statsvetenskap. Den första workshopen genomförs den 18e januari.

Vi kommer inte bara att att använda oss av kloka "handplockade" människor, risken är ju då att det blir ett liten ankdomsprojekt för de få inbjudna. Nej vi kommer även att skapa delaktighet från rektorer och arbetsliv genom Rektorsakademiens nätverk och försöka lägga örat mot marken och lyssna till "samhällsmedborgarna". För att visa vad vi menar så lät vi ett filmteam (iddit.se) att gå ut en lördag på stan och helt enkelt fråga folk i allmänhet vad de tänker på när de hör ordet "framtidskompetenser". Så här tänkte folk:

Vi som inser att både skola och arbetsliv behöver förnya sitt tänk blir allt fler. Det är inte minst inlägget i brännpunkt SvD den 11/11 ett exempel på. Tio professorer och fem lektorer och lärare inom Geografiämnmet tog på Skolverkets uppdrag fram en ny kursplan för Geografi. Man ansåg det avgörande viktigt att få till ett mer vetenskapligt, holistiskt och empiriskt kunskapsperspektiv så eleverna förstår hur den värld de skall leva i hänger samman, och inte "enbart" lära sig namn på städer, floder berg utantill.

"Arbetet på Skolverket med den nya kursplanen i geografi tog sin utgångspunkt i ambitionen att öka ungdomars beredskap för att agera i en dynamisk, globaliserad värld. Arbetet har lyft fram vad det moderna skolämnet geografi kan erbjuda i form av ämneskunskaper och metoder som eleverna behöver för att som vuxna delta i och bidra till utvecklingen av ett demokratiskt, globaliserat och hållbart samhälle."

SvD 2010-11-11

Men skolministern själv som hellre vill ha elever som rabblar floder än som tänker själva och som lär sig förstå mekanismer, samband och tar ställning. En minister som istället ser en skola där individen sätts i kontroll och lär sig rätt och fel, utan att utmana och bryta mönster. En minister som utan att tveka kör över minst 10 professorer om deras slutsatser inte stämmer med hur han själv personligen "tycker det ska vara". Och som i nästa andetag höjer forskning och vetenskap till en dygd. Det håller inte längre Janne....

Artikelförfattarna visar ju att det numera sprider sig en förståelse för att vår komplexa värld kräver holistiskt tänkande och kompetenser vi idag inte känner till. Att den påverkar oss mer än vi tror. Tankar som jag levt med sedan mitten av 90-talet.

Varför måste allt ta sån evinnerlig tid?

Och vi är fler som tänker framåt. Här är några av alla de kommentarer som igår kom fram under diskussionspunkten som leddes av Annika Dopping:

"Det är viktigt att framtidskompetenser lyfter vikten av att gå mot strömmen. Jag älskar att umgås i kretsar med min egen inkompetens. Inkompetens berikar och intar nya områden som annars förblir outforskade"
Magnus Boman, professor på KTH och SICS

"Jag vill vara med i Framtidskompetenser eftersom jag vill arbeta för att ungas röster ska bil hörda"
Anne-Marie Körling, nytänkande lärare (Läsvärd blogg: www.korlingsord.se)

"Det här initiativet ligger helt rätt i tiden och jag vill vara med och påverka framtiden"
Jolanda van Roijen, IBM Corp Citizenship

"Det känns superinspirerande och jag kommer att rodda om i hela min kalender för att göra plats för Framtidskompetenser"
Jan Fransson, skolchef Lidköping

"Det är så viktigt att ge unga en chans till arbete, det får inte vara så att unga stängs ute från jobb med kommentarer som kom igen när du har lite mer arbetslivserfarenhet"
Seher Yilmaz, ordförande LSU, Sveriges Ungdomsorganisationer

"Jag vill vara med att bidra i Framtidskompetenser eftersom jag då får möjlighet att lyssna in och hitta idéer som jag kan ta med mig tillbaka och ge till mina kunder"
Ove Lidström, Apple

" Framtidskompetenser är viktigt eftersom Sverige ska konkurrera på en Global marknad. Jag har varit och rest i Kina och i andra delar av Asien och sett hur viktigt det är med driv, initiativkraft och entreprenörskap. Jag tror att det är viktigt att lyfta fram kreativiteten och att unga får möjlighet att utveckla sin kreativitet"
Michael Treschow, ordf Ericsson

"Jag känner en stor oro för skolan och inför framtiden eftersom det tycks hända så lite i skolan när det händer så mycket i världen. När jag besöker skolan upplever jag att det inte har hänt någonting. Det är samma sak som när jag gick i skolan, att man upplevdes som störande när man ställde frågor. Jag vill gärna vara med i det här superviktiga initiativet"
Kristina Tunkrans, chefsjurist TV4

Join the ride.... :-)

Nytt nationellt projekt: "Framtidskompetenser"

2010-11-11T08:53:00.008+01:00

Under 2011 kommer personer från arbetsliv/näringsliv, kultur-musik-teater, forskning, skola-utbildning, ideella organisationer, ungdomsorganisationer att identifiera vilka "framtidens kompetenser" är. Bakgrunden till initiativet är att det blir allt mer tydligt att globaliseringen ställer allt fler annorlunda krav på samhället, på både arbetsliv, utbildning, kultur och föreningsliv. Det betyder att vi tillsammans behöver utveckla och nära de kompetenser vi behöver ha i samhällskroppen.

Projektet startar med en presentation för inbjudna deltagare torsdagen den 11 november kl 15-17 på Sveavägen 34. Pressen är varmt välkommen att närvara. Själva identifieringsarbetet genomförs sedan i januari-februari i form ett flertal workshops, djupintervjuer och analysarbete med stöd av fil Dr Jan Hylén på Metamatrix.

Framtidskompetenser syftar i sin förlängning till att iscensätta processer på arbetsplatser i bl.a arbetslivet, skola och utbildningssektorn för att säkerställa att de framtida kompetenserna verkligen odlas. Hela samhället hänger samman i den nya konkurrensen som kunskapsekonomin och globaliseringen nu satt fart på. En miljö där mer än bara grundkunskaper fäller avgörande för välfärd. Det är allas ansvar att se till att utveckla förmågor och talanger som gör oss unika, vi måste hitta tillbaka till sådant som vi ligger steget före i. detta är särskilt nu när vi ser stora delar industrin flytta utomlands.

- Vi ser att många pratar om dessa framtida kompetenser men ingen har hittills tagit på sig det ambitiösa jobbet att samla människor med insikter och erfarenheter och göra grovjobbet att identifiera vilka kompetenserna i själva verket är. Det är det vi gör nu, säger Ida Karlberg Gidlund, verksamhetsansvarig Framtidskompetenser.

Resultatet av arbetet kommer iscensättas under hösten i tre skolor och på tre arbetsplatser i näringslivet.

- Det är viktigt att vi hittar indikatorer som pekar på arbetsplatser som verkligen skapar de förutsättningar som behövs och att vi aktivt hjälper till att stimulera dessa. På det sättet skapar vi praktik av det hela, säger Ida Karlberg Gidlund, verksamhetsansvarig Framtidskompetenser.

Projektet kommer att skalas upp under 2012.

Framtidskompetenser är finansierat av stiftelsepengar och med bidrag från arbetslivet/näringslivet.
För mer information:
Ida Gidlund Karlberg, ida@framtidskompetenser.se 0766 26 98 51
Fredrik Svensson, fredrik@framtidskompetenser.se 0733 40 41 10

http://www.framtidskompetenser.se

Framtidskompetenser drivs av föreningen Rektorsakademien, som är ett av Sveriges största nätverk för chefer och ledare i skola och arbetsliv. Rektorsakademien driver flera andra olika utvecklingsprojekt, bland andra Oneeighty och TÄNK OM. Rektorsakademien grundades 2004 av Caj Malmros och Fredrik Svensson.

Brain Drain & Förväntningar på framtid

2010-11-06T08:19:00.009+01:00

Jag skulle gissa att vi snart kommer att få ett rekryteringsproblem i skolan. Visst, det kommer alltid finnas "nån" som för några extra tusenlappar ikläder sig rollen att tex basa över skolor. Och inte heller tror jag det kommer bli svårt att hitta människor som vill jobba med barn och lärande. Det vore på nåt sätt att inte tro på människan eller sätta hopp till uppväxande släktet.

Men kommer vi att "finna" den eftersökta kompetensen?

Frågan är naturligtvis fullständigt ogenomtänkt ställd.... Finna och finna, den kompetensen vi kommer behöva måste vi identifiera och arbeta fram i både skola och arbetsliv. Den måste hållas levande och vara i ständig rörelse framåt.

Relevant kompetens "poppar inte bara upp av sig själv" när man behöver den. Den måste odlas och näras utifrån behov och funktioner i samhällskroppen.

Det är det framtidens välfärd hänger på. Vi behöver nämligen lärare och medarbetare i företag med stor insikt i hur världen förändrats och vilka krav som kommer ställas på de unga när de lämnar utbildningssystemet. För rektorer och chefer i arbetslivets företag handlar det om att ständigt arbeta med att förändra och förbättra processer så resultaten på ett positivt sätt möter en verklighet och skapar trygghet.

Samhällskroppens delar hänger samman tätt tätt genom fina kommunikationstrådar, även om vissa av oss sticker huvudet i sanden inför den komplexitet detta innebär.

När det till exempel gäller skolledare har vi ca 20% personalomsättning, det betyder att var femte rektor i princip byter jobb varje år. Många av dessa slutar. På ett sätt är det ett bra tecken att sluta om man inte trivs eller känner att ens situation är ohållbar. Samtidigt förlorar vi av fel anledning, helt i onödan, duktiga chefer/ledare.

Vi har också sett att många av de vassaste lärarna tidigt rör på sig i högre grad än tidigare, vilket betyder att skolor förlorar värdefull kompetens. Det är inte heller ovanligt att riktigt vassa lärare efter några år avslutar sin lärarbana eftersom de inte trivs i miljön eller kulturen som omger verksamheten. Att se naturbegåvningar lämna skeppet är sorgligt, men också en viktig signal om att något inte stämmer.

Parallellt med detta ser vi ett stadigt sjunkande intresse för skolan hos elever, sämre läranderesultat och en hel del andra signaler som sammantaget pekar åt håll vi inte behöver i globaliseringstider.

Signaler som borde ge varje skol- och utbildningsminister en askgrå ton i ansiktet...oavsett politisk färg...

Man kan naturligtvis se detta utifrån två perspektiv:

1) Samhället har orimligt höga förväntningar på skolan

2) Samhället har orimligt låga förväntningar på skolan

Jag skulle nog välja både a och b

Samhället har orimliga förväntningar på skolan i den meningen att eftersom lärandet aldrig varit viktigare än nu och detta på grund av att det ekonomiska värdet på tex akademisk kunskap internationellt sett sjunker. problemet är att vi inte investerar i förändringar och förbättringar som gör skillnad och tillför nya perspektiv och förmågor som vi kan "addera till" och konkurrera med. En sådan förmåga eller talang skulle kunna vara att skapa nya idéer tex...dvs kreativitet. Det skulle även kunna vara initiativförmåga, empati, mångfaldsperspektivet etc. Kompetenser som det måste jobbas aktivt och helhjärtat med. Det räcker naturligtvis inte med att bara skriver in nya ord i läroplaner eller kursplaner. Det handlar om att aktivt utveckla och driva de framtida kompetenserna framåt hos både vuxna och barn i skolan...det handlar om att leva efter någon form av vision.

Men istället talar vi hellre om hur bra allt blir med en "lärarlegitimation".

Vi tror att vi kan behålla den gamla skolans struktur och ändå möta den nya globaliserade världen, där tidigare utvecklingsländer lär allt mer av det vi kan till ett lägre pris och med större motivation och hunger.

Det är en värld som kommer uppföra sig helt skilt från den värld som skolan uppstod i och konstruerades för.

Så nästan alla förslag om att behålla eller återinföra gamla idéer är en signal om att avsändaren antingen inte förstått eller har en dold agenda (dvs representerar något etablissemang).

För att ställa om skolan mot ett nytt synsätt och arbetssätt som möter de nya kraven så måste man ställa högre förväntningar på skolans rektorer och lärare tidigt, och inte som nu enbart på eleverna. Förväntningar kring att förändra och förbättra skolors inre arbeten med eleverna, förväntningar kring att förändra kunskapssyn och anta nya moderna arbetsmetoder.

Att omdefiniera skolan helt enkelt.

Vi måste utveckla de Framtida Kompetenserna...

Håll koll på Rektorsakademiens nya projekt Framtidskompetenser som snart lanseras. Det handlar ganska mycket om detta på ett sätt.

"Confinement Loaf" och entreprenörskap

2010-11-04T10:55:00.005+01:00

I slutet av 80-talet gav Frank Zappa ett förslag på temat "ordning och reda i skolan". Zappa var, för den som inte vet, en av rockhistoriens mest inflytelserika kompositörer och inte minst en engagerad samhällsdebattör. Han framhöll allt som oftast vikten av att se möjligheterna i mångfald och kämpade för yttrandefriheten, som han ansåg var av avgörande betydelse för bland annat kreativitet. Följande utspel gjordes under liveturnen 1988 och finns dokumenterad på LPn "Broadway the hardway":

FZ: Alright. CNN ran a story last week about this new product that has been developed for our prison system. It is called "Confinement Loaf." Now what it is it's, uh, bean by-products compressed into a loaf, which is administered to problem prisoners. Their diet will be a slice of "Confinement Loaf" and a cup of water, and it seems to mellow them out right away. So my question is: How long before "Confinement Loaf" appears in United States High Schools?

För er som inte riktigt minns Zappa så finns ett exempel här, bland annat på temat entreprenörskap och om att våga ta risker för att få saker och ting gjort. Enjoy:

:-D