Tuesday, November 27, 2007

Sexualundervisning på Expressen?

Nu ska ni läsa något roligt mina vänner :-) Riktigt roligt....
För nån vecka sedan såg jag en intressant krönika av Marie Söderkvist på den djuplodande kvällstidningen Expressen. Marie tycker i sin krönika att det är "sjukt mycket sex i skolan", i synnerhet på hennes dotters skola. En skola som enligt Marie borde hålla sig långt ifrån "sånt där" då det ju är en "ordentlig traditionstyngd skola". Skolans personal borde besinna sig och hålla "sexet" på en närmast skyddande katolsk hemlig nivå kan man tänka? ja man undrar faktiskt efter att ha läst hennes text! För krönikan är en veritabel odysee i märkliga argument för att ungdomar INTE skall lära sig att skydda sig (egendomligt nog). Det hela rör alltså undervisningen i sexualkunskap som Marie uppenbart inte kan förstå poängen med alls. Först trodde jag faktiskt att hon ironiserade över för lite sexualundervisning i skolan men efter en stund insåg att hon faktiskt menade allvar. Och då blir texten faktiskt ännu roligare på ett sätt.

Så här skriver Marie om sin fjortonåriga dotters förfärliga sexualundervisning :

"...Jag bara tycker att det är lite märkligt att min ännu inte, som det så fint heter, byxmyndiga dotter har lärt sig rabbla alla könssjukdomar. De är indelade i kategorierna obotliga, obotliga och dödliga, samt botbara. Hon kan definitivt mer än jag om både syfilis och gonorré."
Expressen 21 nov 2007

Och det blir bara mer längre ner:


"Nej, jag har inget emot att min dotter blir vuxen och att hon har pojkvänner. Men jag känner en viss förståelse för muslimska kvinnor som försöker få sina döttrar att undkomma den svenska sexualundervisningen. Om det gick skulle jag också genomdriva det. "

Och vad sägs om detta inte alla stycken så hypermoderna eller ens pålästa stycke:


"Jag tycker inte att en fjortonåring tjej nödvändigtvis måste lära sig allt om penisar. Jag tror på lite romantisk oskuldsfullhet ..."

Och (o)klokskapen slutar faktiskt aldrig (huga):


"Varför måste hon med allvarlig min titta på mig och kunna säga: ”mamma, vet du att det är ytterst viktigt att använda kondom vid tillfälliga sexuella relationer?”.

Marie Söderqvist är också ironisk på slutet, eller bara vettskrämd (?):


"Och vad ska de lära sig i nionde klass?Karma sutras alla sexuella positioner, allt om läder- och skofetischism eller kanske listan på swingersklubbarnas medlemskrav?"

Jag önskar att Olle Waller (Fråga Olle) på Lafa kunde träffa Marie ett par timmar och kanske på ett pedagogiskt sätt försöka förklara för henne varför det är bra med sexualundervisning i skolan. Om inte för hennes egen skull så i alla fall som opinionsbildare...

:-)

Wednesday, November 21, 2007

Bryt mönstret eller gå under !

Nu har de första exemplaren av min nya bok i behändigt "bäraruntformat" kommit till oss och på fredag landar äntligen en hel fruktansvärt stor och otymplig pall fullastad med rykande exemplar här på kontoret. Det känns jätteroligt att efter så många timmars skrivande plötsligt se slutresultatet färdigt och tryckt.

Författare: Moi
Antal sidor: 130
Formgivning: Holger Thorsin
Korrektur: Madeleine Sahlin
Omslagsillustration: Fredrik Kjellström

Boken kostar 170 kr inklusive moms (frakt tillkommer men den väger inte särskilt mycket). Priset sjunker sedan ifall man beställer flera exemplar. Beställer man fler än 40 blir priset 120 kr inklusive moms exklusive rakt. I samband med föredrag kan man också få ett specialpris, säg bara till innan.

Ni som är intresserade av ett ex kan beställa direkt här.

Boken, som är att betrakta som en ispirationsbok, är upplagd som en blädderbok med texter på vänster sida och budskapsillustrationer gjorda av Holger Thorsin på höger sida på varje uppslag. Det kan dels vara en kort historia berättad av någon annan (tex "MOTIVISION" på bilden intill här) eller något annat som jag tycker lyfter frågan om att "bryta mönstret" på ett exemplifierande sätt. En hel del av innehållet på mina föredrag förekommer också, till exempel en grundlig genomgång av skillnaden mellan de som är födda före och efter 1980.

I bokens andra hälft finns en del sidor som är förseglade med ett rött klistermärke, och den förseglingen bryts av läsaren "på egen risk". Innehållet på dessa dessutom helt röda och varningssignalerande sidor kan väcka anstöt hos en del läsare, och därför så har vi helt enkelt klistrat igen de sidorna för att slippa diskussion i efterhand. Man kan förstå resonemanget kring dessa sidors innehåll utan att bryta förseglingen också...

:-)

Novemberfestivalen, Film om ungdomsvåld och lite annat kunskapsrelaterat :-)

Sent om sider kommer här en kort rapport om filmfestivalen i Trollhättan. Fredagen ägnades år Novemberfredag där jag höll ett föredrag för ett hundratal tillresta skolmänniskor och filmpedagoger m.fl. Dessutom dök IT-mamman upp och det var kul att få ett ansikte att reffa till framöver. Efter en workshop på eftermiddagen avslutades dagen med ett besök på "Film i Väst" där man just nu spelar in Lukas Moodysons nya film.

Det mest spännande var ändå att träffa Lucas Nilsson som arbetade på "Film i Väst" med att "trampa film", dvs lägga på alla de kringljud som en film innehåller. Många av de kringljud som finns i en film hörs normalt sätt inte i verkligheten men behövs lyftas fram på filmen för att sätta rätt ton för tittaren. I sin ljudstudio på ca 30 kvm kunde Lukas i stort sätt skapa alla ljud som behövs i vilken scen som helst. "Tramparnas" kompetens och förmåga är oerhört väsentlig för en filmupplevelse men tyvärr får de aldrig den uppskattning de förtjänar.

På kvällen var det galapremiär på Josef Fares film Leo med där tillhörande "face to face" snack efteråt i kulturbaren. Josef lyfter i filmen det oprovocerade våldet och mekanismerna kring hämnd och hur människor kan utveckla benägenhet att döda. Han gav i face to face snacket inte så mycket svar på frågorna han fick utan lät dem istället leva vidare som just frågor för alla att diskutera. Filmen är bitvis väldigt otäck och bildmässigt oerhört realistisk. Det som är lite intressant är också att ingen av skådespelarna, förutom Josef själv, inte är skådespelare och aldrig stått framför kameran förut.

På lördagkvällen fick vi sedan exklusivt se 15 min av kommande Arn-filmen med premiär juldagen. Den verkar supergrym... I samband med den förhandstitten berättade manusförfattaren Hans Gunnarsson om manusets betydelse och hur ett manusarbete ser ut. En intressant historia och ett välskrivet manuskript är naturligtvis utgångspunkten för en bra film. Hans Gunnarsson har förutom Arn filmerna också bearbetat Hofströms film "Ondskan" baserad på Jan Guillous bok med samma namn. Också manusförfattare är doldisar i filmsammanhang, ofta får regisören hela "creden". Men utan kompetensen och förmågan hos manusförfattaren har regisören svårt att lyckas. Hans Gunnarsson var verkligen ett fascinerande energiknippe.

På lördagkvällen blev det också förhandstitt på en hemlig film som Svenska Filminstitutet bjöd på. En film som jag tyvärr inte såg då bandet "Oh Laura" samtidigt spelade i Kulturbaren, ni vet SAAB låten "release me"? Det var roligt att höra fler låtar och det kändes som att det funkade bra. Duktiga musiker och bra ljud.

Wednesday, November 14, 2007

Film Film Film, Skola, Lärande & Kreativitet :-)

Film blir för alltfler skolor ett viktigt verktyg i det moderna lärande. Vi är på väg mot att film alltså inte bara behandlas som passivt konsumerande utan även som en del i det aktivt skapande lärandet. En viktig poäng är att just film till sin natur ligger väldigt nära dagens "ungdomskultur". Ungdomar idag är naturligt vana mediekonsumenter och har därför lätt att förhålla sig till film som uttrycksform och därmed också som lärandeform.

Att skapa film, som arbetssätt i skolan, är på många sätt en utmärkt möjlighet att tex kombinera kreativitet och skapande som verktyg för lärande. Men även ett sätt att låta skola och lärande för en gång skull ta utgångspunkt i "ungdomars och barns värld" och genom det nästan per automatik få engagerade och motiverade "Eleviter" snarare än passiva "Elever". (Ni som följt min blogg eller läst min bok förstår vad jag menar).

Hur som helst! I helgen skall jag till Novemberfestivalen i Trollhättan. Där skall det nämligen ses och läras mycket film. Och innan själva festivalen drar igång skall jag dessutom få förmånen att hålla ett föredrag på "Novemberfredag", en fortbildnings- och inspirationsdag för beslutsfattare, skolledare, pedagoger och fritidsgårdspersonal med fokus på ungas skapande med digitala uttryck.

Eftersom jag verkligen är en hysterisk filmoman så är jag väldigt glad över att kunna vara kvar hela helgen på "Novemberfestivalen" och verkligen få hänge mig åt film på ett annat sätt än genom det utbud som min lokala DVD uthyrare tagit på sig ansvaret att bestämma över.

Bland annat skall 2007 års festival invigas högtidligen med en stor galapremiär av Josef Fares nya långfilm Leo! En film som, efter vad jag förstått, tar upp det högaktuella ämnet "oprovocerat våld" och som sannolikt ställer ett antal intressanta och relevanta frågor i ämnet.

Men Novemberfestivalen
är första hand Sveriges nationella arena och tävling för unga oetablerade filmare. Årets festival är den tolfte i ordningen och de tävlande filmerna kommer från landets alla 19 regioner. Under festivalens tre dagar visas över 60 av Sveriges bästa filmer gjorda av unga filmskapare. Filmerna tävlar i klasserna lättvikt (0-16 år), mellanvikt (17-21 år) och tungvikt (22-26 år) och bedöms av en kvalificerad jury.
Källa www.novemberfestivalen.nu

Det är inte varje dag man får se många unga filmares alster och självklart och möjligheterna stora att nya stjärnor föds på filmhimlen just denna helg? Hissnande :-) Det skall bli grymt spännande och skoj.

Och lärorikt !

Sunday, November 11, 2007

Han sa det igen i Agenda :-)

På Agenda sa Jan Björklund det nu en gång till (se tidigare inlägg). Dvs att det inte är viktigt att utveckla digital kommunikation genom nya medier (Internet) i skolan som redskap för lärande. En del av diskussionen i Agenda handlade om ifall det är viktigt att följa upp tidigare IT-satsningar i skolan så att lärare/rektorer får ökad kompetens om var ungdomar spenderar och utvecklar sina värdesystem. Dvs öka den digitala kompetensen hos pedagoger inte bara för att kunna lära modernt utan också för att kunna upptäcka ungdomar som mår dåligt. Jan nämnde att tidigare IT-satsningar tyvärr bara gjort att ungdomarna numera surfar och spelar spel. Så alltså inga fler IT-satsningar i Björklund-land. Samtidigt sa han också att det inte var bra att lärarna inte har koll på vad eleverna gör på nätet, i alla fall så tolkade programledaren Karin Hübinette Jan på det viset i programmets summering. Kanske har Jan ändå börjat fundera? Bra i så fall.

Tanken som rektorn i programmet lyfte fram, och som naturligtvis är helt korrekt, var att med ökad insikt och kunskap så kan vi möta, bemöta och och fånga upp ungdomar i tid och därmed arbeta förebyggande proaktivt. Självklart så måste skolans lärare och rektorer vara helt med på den digitala kommunikationens utveckling och inte gömma sig bakom att det är svårt med teknik.

Även Skolfront lyfte frågan i fredags i Svt där mediepedagogen Åsa Sundelin tryckte på det insiktsfulla att vi måste vara närvarande på de arenor där ungdomar befinner sig. Klokt! Men det betyder att skolan måste satsa på lära mer om internet och dess möjligheter. Hur skall vi annars kunna finnas där?

Jag tycker att det är bra att frågan nu lyfts alltmer men jag blir samtidigt bekymrad av att skolministern inte ser det många av oss andra ser glasklart.

Sen är det klart att det är mycket svårt att vara där särskilt tonåringar befinner sig. En del i utvecklingen handlar ju om att bryta med vuxenvärlden. Jag brukar ta det gamla exemplet

"vad händer nere vid kiosken"?


På tiden innan internet samlades vi som tonåringar nere vid kiosken och om de vuxna kom förbi bytte vi av olika skäl arena omgående. Men vetskapen om att de vuxna då och då rörde sig bland oss påminde oss om att vi inte var helt lämnade åt oss själva. I alla fall inte hela tiden. På nätet idag kan nog de flesta tonåringar vara hyfsat säkra på att ingen vuxen de känner dyker upp, och det är i de allra flesta fall bra, och naturligt viktigt. De behöver vara själva men de behöver också guidance då och då. Och ett skyddsnät. Vi kan inte erhålla guidance och skyddsnät om vi inte förstår dem och inte är där. Det här handlar inte om att kontrollera, det handlar om att finnas där, diskutera och att visa dem så att de vet var de skall vända sig när destruktiva händelser och varningssignaler dyker upp.

Facebook är en bra utveckling, kanske är det den snabbaste kompetensutvecklingen av en vuxenvärld genom tiderna. Många vuxna har äntligen fattat vad social interaktion på nätet innebär. För 6 månader sedan regerade okunskapen, nu är den på sätt och vis bruten även om vi har lång väg kvar.

Janne skaffa ett Facebook konto :-)


Upp på bakhjulet nu mina vänner :-)

Bert Stålhammars bok ”Ledarskap i balans” (Libris) kan jag rekommendera alla typer av chefer och ledare. Bert är en av få jag känner till som verkligen hängivet intresserat sig för ledarskapets alla skrymslen och vrår. Vist är han en äldre herre, som han själv påpekar i förordet, men insikterna är kanske just därför så många och så intressanta.

Att ledarskapet förändrats de senaste 30-40 åren råder det ingen som helst tvekan om och bokens titel indikerar att det idag krävs både mod och balans för att lyckas. I inledningen ger Bert en tydlig och insiktsfull metafor när han jämför sitt eget cyklande rakt fram med båda hjulen på marken och bägge händerna på styret med 10 årige Victor som kör på bakhjulet, hoppar över diken och uppför slänter. Det räckte gott att cykla rakt fram på asfalterade vägar förr i världen men inte nu längre, det vet Victor. Nu måste man som chef/ledare ta det okända snåriga vägarnas stig och inte nog med det, dessutom måste man få medarbetarna med sig in i det okända. Vilket inte alltid är så lätt.

Och det är detta som Bert är så bra på:

”Att dela med sig av sin kunskap genom ett fenomenalt berättande”

Ni som lyssnat till Berts säkert 1000 tals framföranden genom åren vet jag menar. I boken ger Bert mängder av tips och exempel på hur man som chef/ledare hittar rätt i snårigheten och boken bidrar absolut till chansen att som ledare hitta balansen i sitt eget ledarskap.

Köp boken !


Wednesday, November 07, 2007

Skolskjutningen i Finland...

Det är en helt svart dag idag. Jag har många gånger genom åren bloggat om att riskerna för att skolskjutningar även når oss häruppe i norr är rella. Nu har det fruktansvärda inträffat i Finland. 7 elever och en rektor sköts ihjäl av en elev som sedan riktade vapnet mot sig själv. Jag tror att psykologen vid Stockholms Universitet Sven Å Christiansons ord i Aftonbladet idag har mer vikt än vi anar:

– Det är viktigt att vi ser personer runt omkring oss som far illa och hamnar utanför. Det är personerna som drar sig undan som kan vara de riktigt farliga. Vi har var och en ett ansvar. Det gäller inte minst skolpersonal.
Aftonbladet 2007-11-07

Det han säger är att alla runt omkring oss har ett ansvar och att skolan kanske har de största möjligheterna av alla att fånga upp signaler om ungdomar (barn) som mår mycket dåligt. Vi vet idag att ungdomar mår allt sämre i vårt samhälle.

Frågan man nu måste ställa sig är vad vi gör med den kunskapen?

Vi måste alla tänka kreativt här om vi skall kunna förhindra fler katastrofer av det här slaget.

Tuesday, November 06, 2007

Nätverksträff i Malmö om globaliseringen och lärandet/ledarskapet

I dag den 6 november mellan kl 16.00-19.00 har vi nätverksträff på Hilton Malmö City med temat Globaliseringens inverkan på lärande ledarskap i skola och arbetsliv/näringsliv.

fr. 15:45 Registrering
16.00 Inledning och välkomna. Vad är Rektorsakademien i Skåne?
16.15 Fredrik Svensson, Lärandet i globaliseringens kölvatten
16.45 Priset Heja Rektorn delas ut och pristagaren berättar
17.00 Mingel med mat och öl/vin/alkoholfritt
17.40 Eva Östling Ollén, Ledarskapet i en allt mer globaliserad värld
18.00 Teo Härén, Kreativitet och innovationssamhället

:-)

Återkommer med rapport om vad framförallt Teo hade för sig :-)

Saturday, November 03, 2007

Skola, lärande och byxor????

Kort fråga:

Hur kan man fokusera på hur byxor bärs i en värld där allting borde fokuseras på hur vi skall motivera och engagera ungdomar att vilja lära mer....?

Är det viktigt hur man klär sig när man talar om lärande? Är inte frågan hur man klär sig mindre relevant än hur man egentligen lär?

Häromdagen träffade jag Matta Fjelkner i samband med ett TV program i Svt, vilket har hänt förr. Men vid detta tillfälle sågs vi i logen innan sändning och vi kom att prata om skola (såklart). Jag sa att jag tycker att lärande borde stå utanför ideologisk partipolitisk idévärld snarare än att det har att göra med politik. Lärande rent kognitivt är ju något som händer i hjärnan, dvs inne i människors huvuden. Metta sa att det var ur alla perspektiv helt fel. Lärande har enligt henne alltid varit (underförstått är nu) högst ideologisk. Och hon har ju rätt på ett sätt, varje samhälle har sin skola och sin syn på lärande. Metta och Jan Björklund vill ju gärna se att lärandet är det samma som det var på 50-talet, då eleverna satt stilla och lyssnade på läraren eftersom läraren är just lärare. Skolans organisation och idé är politiskt betingad. Och alla politiska system har sin skola och sina politiska syften.

Men var det det jag lyfte fram? Lärandet? Är själva lärandet politiskt betingat? Är själva lärandet sett utifrån hjärnans perspektiv politiskt betingat? I wonder...?

Hjärnforskaren Per Hammid Ghatan menar att det mer har att göra med vad som händer inuti hjärnan och att omständigheterna runt om i och för sig har sin påverkan. Men rent kognitivt står lärandet helt vid sidan av allt runt omkring. Man lär helt enkelt oavsett politisk miljö...

Jag litar på Per Hammid Ghatan och på därför också på att alla ungdomar med byxorna way doooooown har alla möjligheter att lära...oavsett alla vuxenidiotier runt omkring.... tro mig !!!!

:-)

Friday, November 02, 2007

Skola & Fablernas värld....eller ???

Socialdemokraterna skulle i höst anta en ny skolpolitik baserad på 9 punkts-förslaget som utarbetats av det beryktade "förtroendeskolrådet". Nu visar det sig att det inte blir nåt av med det alls.

Skälet till att man skjuter upp det till 2009 (?????) lär vara att de av formella stadgeskäl inte kan eftersom det "inte haft koll vad höger och vänster hand sysslar med"... Hmmm...jag vet inte det jag..... Jag tror istället att det rör sig om djup oenighet i partiet med olika falanger, säkerligen en "hårdare tag" och en "nåntingannat" - linje. Kanske fler?

Jag tror att de gör klokt i att lugna sig lite nu och invänta förnuft och vision istället för att ta fram kopieringsaparaten och följa folkpartiet i fotspåren.

Sverige behöver en tydlig opposition i skolfrågor, och förslaget som nu bordlades var på det stora hela inte alls utvecklingsorienterat utifrån lärandeperspektiv. Därför var det bra att det förkastades och jag hoppas jag nu, och säkert fler med mig, att de utvecklar en politik som tillför något, för en gång skull.....?

För övrigt hörde jag något mycket intressant och nästan gränslöst roligt i veckan. Jan Björklund fick en fråga rörande statens intresse för att bidra till utveckling av nya läromedel, tex IT baserade. Jan svarade att man inte var intresserad av den typen av frågor alls och:

"dessutom har ju staten en gång satsat miljarder på IT i skolan och det gav ju bara konsekvensen att barnen numera spelar spel hela tiden..."

Ibland undrar man hur det kan komma så många konstigheter ur en en och samma person på en gång...